Posted in Böcker, Familj, Ironi, Personligt, Vänner, tagged Antikrundan, arbetsmarknaden, att tro är att icke veta, åka kommunalt, ålder, åstadkomma, överleva, bära kors, betala räkningar, blank, blanka dar, busskort, det blir aldrig som en har tänkt sig, drömma, ekonomi, energikaramell, ensamresor, ett stort frågetecken, ett stort intresse, få mycket gjort, förundras, förutsätta, fixa, funka, fylla, glömma, gratis, härkomst, hem, himlen faller ner, himmel, hitta på, hjälp, hundring, inbokad, ingenting, intervju, jobb, jobba, jobba extra, jobba gratis, jorden rämnar, känna, kommando, ladda, lön, litteratur, livet, ljuspunkt, mäktig, obetald, ord, räcka, räta ut, röra, recensera, resa, rosa moln, se framåt, självkänsla, skitig, skrämmande, skriva, slita ihjäl sig, små saker, snopen, snopet, spännande, sprida ut, städa, stå utanför, sunkig, svarta moln, svida, tänka positivt, tillfredsställelse, tips, torsdag, tro, utflykt, utomhusläsning, val, värde, värdelösa arbetssökande, vifta bort, Willys on 06 augusti 2015|
Ett lite snopet inlägg om tillvarons frågetecken, men också om gratisjobb.
Att tro är att icke veta
finns det ett talesätt som lyder. Och det är så sant som det är sagt. En ska inte tro eller förutsätta nånting – eller drömma heller, för den delen – för det blir aldrig som en har tänkt sig. Själv står jag just nu och känner mig som ett stort frågetecken som jag väntar på att andra ska räta ut. Sånt gillar jag inte, jag vill ha kommandot över valen i mitt liv. Det känns onekligen ganska… snopet.
Idag tycks det vara en sån där dag när folk börjar jobba igen. Lyckliga dem! Samtidigt kan jag som står utanför arbetsmarknaden förundras över hur människor som har jobb sliter ihjäl sig och jobbar extra för att få ekonomin att gå runt. Vi värdelösa arbetssökande tvingas jobba gratis i stället om vi ska överleva med nån sorts självkänsla. För utan jobb är du ingenting idag, varken i dina egna ögon eller andras. Det är svårt att låta bli att undra om vissa av de där gratisjobben är obetalda för att de som redan har lön ska få mer. Varför är det så svårt att sprida ut saker och ting så det räcker för alla?
Plötsligt fann jag att den här torsdagen är ganska blank, förutom sedvanligt skrivande. Natten var orolig och varm och jag vaknade alldeles för tidigt. Då fick jag å andra sidan mycket gjort. Gratis, förstås. Det svider att vissa saker inte betalar några räkningar, men jag får i alla fall känna tillfredsställelsen att jag har åstadkommit nåt. Känslan att mina ord för alltid finns kvar är både skrämmande och mäktig.
Så vad ska jag hitta på idag när allt inför resan i princip är fixat och det jag har åtagit mig att göra innan dess är gjort? Egentligen borde jag städa. Hemmet är sunkigt och skitigt, men det kommer ju många blanka dar snart som behöver fyllas. Jag behöver inte städa idag.
Min himmel har inte svarta moln utan rosa, som synes.
Dagens lilla utflykt blir nog att hasa över till Tokerian och ladda på busskortet med en hundring. Det blir några ensamresor kommunalt framöver och det ser jag förstås inte fram emot. Men är en 53 bast ska en väl klara det också utan att jorden rämnar och himlen faller ner på en..? Det finns ingen annan än jag själv som kan jobba med detta. Gratis. (<== jag är ironisk) Nån hjälp har jag ju inte fått trots att jag faktiskt har bett om det. Nä, det är bara att bita ihop, försöka vifta bort andras svarta moln som hotar att invadera min himmel. Vi har alla våra personliga kors att bära. Jag kånkar på mitt varje dag – tro inte för ett ögonblick att jag inte känner det eller att jag har glömt bort det! Men jag försöker tänka positivt mitt i röran och jag försöker se framåt. Det gäller att hitta ljuspunkter och energikarameller.
En ljuspunkt i augusti är en intervju (som ännu inte är inbokad!) med en spännande person som ska göra nåt kul av ett stort intresse. En annan går av stapeln lördagen den 22 augusti. Då kommer nämligen Antikrundan till stan – och jag tänker gå dit med några små saker. Självklart hoppas jag på att få veta värdena, men jag vill också veta mer om härkomst och ålder. Vem vet… jag kanske blir snopen då också..?
Och just nu gjorde jag mig själv snopen genom att tipsa mig om att det går att ta med mig boken jag ska recensera och en filt ut – utomhusläsning skulle funka idag!
PS Jag ser det inte som gratisjobb att hjälpa familj och vänner. Sånt gör en för att en vill.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged ärende, behöva varje krona, boktabbe, deckare, den ljusa årstiden, ett vedertaget sätt, fönster, förklaring, försumma, frågor, fredag, fredagskväll, Galenfestival, Gamla Uppsala, gardiner, gå emot mina principer, gå flera mil, gå hemma, gratis, hårig, helg, hemmabibliotek, hundflickor, inte ensam, jobb, jobba heltid, jobba hemifrån, jonglera, kaffe, kilo, kropp, kvällstrött, lakan, lära mig att leva med, låglöneyrken, långledig, lösenskyddat inlägg, lediga dar, litteratur, livet är inte rättvist, ljud, ljuskänslig, människor, mår inte bättre, mörker, mörkläggningsgardiner, minnen, morgonpigg, nyutkommen bok, omgivning, oro, pappa, perkolera, persienner, plan, plötslig insikt, pocketbok, politiker, promenad, promenera, recensionsexemplar, regn, regndroppar, regnmoln, sömn, sjukdom, sjukskrivningarna ökar, skapa förändring, skrämmande blekfeta, skuld, slita ihjäl sig, smalben, sommartid, sommarväder, somna, sova, sova extra gott, sova för lite om nätterna, sovrum, stressrelaterad, svårt skuldbelagd, symtom, ta emot, tak, trygg, tungt och slitsamt, underverk, Uppsala, utflyktsmål, utlottning, värden, våga, yngste bonussonen on 26 juni 2015|
2 Comments »
Ett inlägg om sömn och om vissa insikter.
I mitt sovrum används mörkläggningsgardiner året runt.
Det är fredag idag. Jag sov extra gott i natt och i morse på grund av regnet. Det gör underverk för min sömn! Ljudet av regndroppar mot fönsterrutor och tak och mörkret som regnmoln för med sig gör mig trygg, jag vågar både somna och sova. Sommartid kan det annars vara lite si och så med sömnen, eftersom jag är ljuskänslig. Min pappa var likadan. I pappas sovrum var det persienner, gardiner och ett lakan för fönstret som gällde den ljusa årstiden. Han var kvällstrött och morgonpigg – och det är jag också.
Jag hörde nånstans att antalet sjukskrivningar ökar igen. Många sjukdomar är stressrelaterade och svårt att somna och sova är ett tydligt symtom på just stress. Det förvånar mig inte ett dugg, jag behöver bara se mig omkring. De som har jobb sliter ihjäl sig när de är på jobbet och sen jobbar de hemifrån på lediga dar men sover för lite om nätterna. Vi som inte har jobb går hemma och blir sjuka av den stressen och oron det innebär. Sen vill politikerna att alla ska ha möjlighet att jobba heltid. Det låter ju fint och bra, allra helst om man jobbar i låglöneyrken som i vården, där man behöver varje krona. Men kroppen pallar ju inte! Det är oerhört tungt och slitsamt att gå flera mil om dan och jonglera med xxx kilo människor. Nej, livet är inte rättvist.
Jag är inte ensam och skulden är inte enbart min.
Idag har jag gjort nåt som går emot mina principer. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg! Jag fick en plötslig insikt om att en viss skuld inte är min och att det är ett vedertaget sätt att skapa förändring där man inte ser till människors bästa utan till annat. Jag är inte ensam! Det får mig inte att må bättre, för jag har blivit svårt skuldbelagd av delar av min omgivning men mest av mig själv. Däremot ger det mig en förklaring som jag skulle kunna lära mig att leva med eftersom mina frågor i ärendet förblir obesvarade.
Fästmön ska hem till Himlen idag efter jobbet. Jag skjutsar, men tillbringar fredagskvällen i New Village och ansluter sen i morgon. Anna är långledig lördag till och med tisdag. Kanske gör vi nån utflykt med yngste bonussonen. Det fina sommarvädret ska ju komma nu och mina smalben är inte bara håriga, de är skrämmande blekfeta också. Nästa vecka ska jag försöka träffa vännen jag hela tiden lyckas försumma. Med fint väder och två hundflickor passar det kanske den vännen att promenera i Gamla Uppsala. Promenader är ju gratis. Kaffe kan jag perkolera hemma och ta med.
Här är gratis att gå.
Igår läste jag om en nyutkommen bok som handlar om minnen från ett utflyktsmål strax utanför Uppsala. Jag har bett att få ett recce-ex och det har jag blivit lovad! Vidare har jag gjort ytterligare en boktabbe – jag har tagit emot en bok som redan fanns i mitt bibliotek här hemma. Därför kan du som läsare se fram emot ytterligare en utlottning av en pocketbok snart, även denna gång en deckare! Håll ett öga på en blogg nära dig!
Vad har DU för planer i helgen? Är du i Uppsala på lördag eftermiddag kanske Galenfestivalen kan vara nåt. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad du har för dig!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged a-kassan, administration, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare, arbetsmarknadsminister, arbetssökande, arbetstid, arbetsuppgift, äldre, äldreomsorg, äldrevård, ämne för ett inlägg, öka, öppenvård, öppet dygnet runt, barn, bildgåta, bli sjuk, dela på uppgifter, direktörer, extra generös, fantasi, författare, förmedling, första tanke, fler bibliotek, gå in i väggen, glida över, god tvåa, hälso- och sjukvårdsminister, hem, i den bästa av världar, idiotiska och meningslösa, jobba offensivt, jobba-gratis-jobb, känna sig sedd, kontrollant, kosta pengar, kultur, kulturminister, lägg ner landstingen, länk, läsa, litteratur, må bättre, må psykiskt dåligt, månad, möte, minister, ministerpost, ministerroll, nyanställa, parti, peppad, politik, politiker, primärvård, psykiatri, sänkt bokskatt, sänkta arbetsgivaravgifter, skapa fler arbetstillfällen, skola, skriva, skriva aktivitetsrapport, slita ihjäl sig, slutenvård, staten, stämma av, svart, ta bort, tillgång, tillträda, träda fram otänkbart, underdirektörer, unga, uppfostras, utbildning, viktigaste frågor, vinst on 10 december 2014|
12 Comments »
Ett ganska otänkbart inlägg, men roligt att skriva.
Vännen Gunilla kom som god tvåa när det gällde att gissa på senaste bildgåtan. Eftersom jag känner mig extra generös (?!) fick även hon en vinst, nämligen att föreslå ett ämne för ett inlägg. Gunilla önskade följande:
[…] Om du var tvungen att jobba politiskt, vilken ministerpost skulle du då vilja ha ? och vad skulle dina viktigaste frågor att driva då vara ? 🙂 Det handlar INTE om vilket parti… […]
Min första tanke var förstås kulturminister. Men jag skulle samtidigt vilja vara även arbetsmarknadsminister och hälso- och sjukvårdsminister. Nu ska jag förklara varför:
Böcker till alla!
När det gäller kultur satsas det alldeles för lite på det. Framför allt när det gäller litteratur. Många kan knappt läsa och skriva när de går ut skolan och jag tror att det handlar om att barn och unga inte längre ”uppfostras” med böcker i varken hem eller skola. För att kunna få tillgång till böcker i både hem och skola skulle jag sänka bokskatten ytterligare samt öppna fler bibliotek, inte lägga ner bibblor, som så ofta sker idag. Biblioteken ska dessutom vara öppna dygnet runt så att man ska kunna ta sig dit oavsett arbetstider.
Arbetsförmedlingen ska vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de inte är idag!
Och fler bibblor gör att jag glider över i den andra ministerrollen, den som arbetsmarknadsminister. För fler bibblor skapar fler arbetstillfällen – och gör förhoppningsvis fler människor till författare! (Det där går inte riktigt ihop, men… I den bästa av världar… och använd fantasin!) Men sen skulle jag ta ett rejält tag och organisera om Arbetsförmedlingen och a-kassan. A-kassan måste man kunna leva på. Det kan man inte idag. De flesta av oss vill emellertid ha ett jobb. Därför behöver Arbetsförmedlingen jobba mer offensivt med det de faktiskt heter: förmedling. Arbetsförmedlingen bör vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som man absolut inte är idag. Idag funkar Arbetsförmedlingen mest som kontrollant åt a-kassan. Jag tycker att det är bra att arbetssökande skriver aktivitetsrapporter varje månad, men dessa ska också stämmas av med handläggarna så att de arbetssökande blir peppade och känner sig sedda. Inga fler idiotiska och meningslösa möten, utbildningar och arbetsuppgifter – och definitivt inga fler jobba-gratis-jobb! Sänk arbetsgivaravgifterna så att fler mindre företag också kan nyanställa. Låt inte för få människor slita ihjäl sig och bli sjuka och gå in i väggen – låt i stället flera människor dela på uppgifterna så mår alla bättre.
Bort med landstingen och direktörerna!
Därmed över till hälso- och sjukvårdsministerposten! Börja med att lägga ner landstingen. Ta bort alla direktörer och underdirektörer i hälso- och sjukvårdsadministrationen – de kostar bara pengar. Låt staten ta över slutenvården och kommunerna primärvården och öppenvården. Satsa på psykiatrin och äldrevården/-omsorgen eftersom vi faktiskt vet att många människor mår psykiskt dåligt idag och att antalet äldre äldre fortsätter att öka. Då skapar vi för övrigt fler arbetstillfällen IGEN.) Hur svårt kan det vara? När kan jag tillträda???
(F*n, jag skulle ha blivit politiker!..)
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 