Dåligt humör och drömmar

Ett rätt gnistrande inlägg.

---

 

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hänga med mödrar

Ett moderligt inlägg.

---

 

Röd blomma i Slottsträdgården.

Nej, jag är ingen morsa. Men jag har en mamma och jag är tillsammans med en mamma – som också har en mamma. Efter Telefonsamtal Grande (+en halvtimme) med min mamma for jag och hämtade Johans, Linns, Fridas och Elias mamma vid jobbet. Vi stack till Slottet för att gratta Annas snälla mamma på Mors dag. Vädret var helt underbart för en eftermiddag i Slottsträdgården, där Hemmets Drottning regerade ensam idag.

Vi fick hemgjord jordgubbstårta och den var så stor att vi anmodades att ta två bitar var. Det gjorde vi förstås. Man ska lyda sin mamma – även om mamman är Annas.

Allium har jag lärt mig idag att den här blomman heter.

Som vanligt fanns det många vackra blommor att se på. Men jag kan inte gå omkring och fota alla, det verkar så muppigt. Fast jag älskar verkligen blommor… Blomman till höger, fick jag lära mig idag, heter allium. Det är även gräslök – och sådan fick vi med oss hem av Slottsfrun. Hon skickade även med syrener och en knippe rabarber, lagom till en måndagspaj när man kommer hem från arbetet i morgon. Men vart saxen tog vägen, det visste ingen av oss…

Äppelblom mot blå himmel.

Himlen var alldeles blå, men idag blåste en svalkande vind. Det var skönt där vi satt under det gigantiska, gröna parasollet och hade det gott. Äppleträdet hade nästan blommat ut för säsongen, men inte helt. Jag älskar verkligen äppelblom också!

Tofflan i gröna shorts.

Och idag kunde inte ens jag hålla mig utan föll till föga för nåt av det fulaste jag vet: jag visade mig offentligt i shorts. Jag tror att till och med Anna tappade hakan när hon såg det. Mina kritvita ben med blålila åderbråck och knöliga venväggar kan skrämma slag på de flesta. Men idag gick det bara inte att stoppa dessa ben i ett par jeans,utan de hälldes ner i mina gröna shorts.

Starkölen var kall och god. För ingen dricker väl varm sådan?

Men det var ju trots allt Mors dag. Och även om Anna inte är min mamma ville jag att hon skulle firas. Vi stegade därför iväg till Maestro och drack Ginger Joe och starköl och åt fish & chips.

På Maestro var vi inte ensamma, men det var bara två som serverade. Lite dålig planering, tyckte vi, med tanke på att det var just Mors dag och ganska många mödrar var utbjudna. Vi fick vänta länge på såväl mat som dryck, men när det gällde betalningen fick jag till sist nog och stegade in för att göra upp. Två tanter nära ingången kommenterade min ilskna uppsyn med var sitt leende. Jag hade lust att fräsa åt dem. Men om jag roade dem så må det vara hänt.

Mor Anna så ganska nöjd ut. Här är hon lite halv, dock.

Mor Anna såg ganska nöjd ut när vi traskade hem. Och det var huvudsaken. Nu planerar vi att inta desserten på ballen*. Det vill säga ostarna, kexen, druvorna och var sitt glas rött som vi inte kunde njuta av igår tack vare att somliga partajade.

Framåt kvällen mulnade det på. Vi skyndade oss hem eftersom alla fönster i hela mitt hem stod öppna. Men när vi anlände tittade solen fram igen. Inte ett spår av regn eller åska! Dessutom noterade jag att familjen Talgoxe mumsat gott på ostbitarna jag gav dem i morse.

Mörka moln över träden.

 
 
 
 

Nu är det dags att duka fram desserten – innan det mulnar på igen. Jag hoppas att du har haft en bra Mors dag och att du har kunnat hänga med nån mamma, inte nödvändigtvis din egen. Man kan låna andras.

 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten nationaldagsutflykt

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.

Det kom inte bara en liten skur. Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.

Men klockan sprang på och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.

Det tog fem minuter att småspringa från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster! 

Anna skulle brygga kaffe, men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.

Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor. Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!

Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…

*Clark Kent = min blöte lille bil-man
**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »

Det viktiga här i livet…

Idag funderar jag över det viktiga i livet. Jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan 13 och nu är jag ensam hemma fram tills hon slutar klockan 20. Strax innan vi åkte kokade jag en skål rabarberkräm på Slottsfruns rabarber som vi fick tidigare i veckan. Kostade oss nada, jag hade till och med potatismjöl i skåpet! Gott till middag eller kvällsmat.

Gott till middag eller kvällsmat.

                                                                                                                                                                    Jag minns en tid när jag tog såväl rabarber som rabarberkräm för givna. En tid när jag också tog för givet att mina föräldrar alltid skulle vara mina föräldrar – och framför allt i livet. En och annan salt tår slank nog ner i kastrullen under koket.

Det blev en tur till Tokerian innan jag landade hemma igen. Vittjade postboxen och fick ett mindre trevligt brev från a-kassan. Jag förstår inte att a-kassans ton alltid måste vara mer eller mindre hotfull. Är jag misstänkt för nåt? Förutsätter man att jag fuskar? Den här gången vill a-kassan för andra gången att jag skickar ett arbetsgivarintyg. Jag har redan skickat ett i december förra året.

Jag skriver ju som bekant en del blogginlägg mot betalning och jobbar för ett företag som heter Blogvertiser. Varje gång jag har skrivit ett inlägg på uppdrag skriver jag nogsamt upp en (1) timmas arbete på mitt a-kassekort. Hittills i år handlar det om under tio timmar – timmar som jag som sagt har redovisat på mina a-kassekort och timmar som jag fått lön för och som jag har skattat för. Du kan ju själv räkna ut att det inte handlar om några tusenlappar.

Och inte är det att se som nån deltidsanställning heller, vilket a-kassan tycks påskina. Det handlar om uppdrag. Jag har nu letat upp blanketten på nätet och använt mig av så kallat ifyllnadsstöd för att kunna fylla i den som PDF. Vidare har jag ringt och pratat med Anders, som jobbar på Blogvertiser. Den delvis ifyllda blanketten har jag mejlat till Anders, som nu i sin tur ska komplettera den och skriva under den och slutligen skicka den till a-kassan. För mindre än tio timmars uppdrag, timmar jag redan har redovisat, har detta arbete tagit över en timma i anspråk.

A-kassan är byråkrati i sitt esse ibland.

                                                                                                                                                                Är det nåt som är viktigt i livet??? Ja, för mig som lever på a-kassa är det viktigt eftersom jag är beroende av den lilla inkomst det ger. Men jag har svårt för byråkrati när den är i sitt esse, det har jag. Och jag undrar om inte handläggarna på a-kassan har annat att göra än att skicka brev till oss som uppbär ersättning. Vi (Jag), som har betalat och betalar vår (min) a-kasse-avgift varje månad under såväl goda tider, som arbetslösa. Vi (Jag), som söker jobb febrilt. Vi (Jag), som har jobbat på uppdrag mindre än tio timmar under ett halvår. Vi (Jag), som plikttroget har angett det på våra (mina) blanketter. Jag blir så ledsen, så ledsen, så ledsen.

Därför vill jag sluta det här inlägget med en vacker dikt som jag läste idag i en ung människas dödsannons. Jag tror nämligen på änglar. Dikten Himmelsfärd är skriven av Anna Rydstedt och jag hoppas att det är OK att jag citerar de delar av den som var införda i annonsen:

Över trädens toppar
jag flyger upp i himlen,
där pigga änglapojkar
med vana änglaflickor
skall duscha mig från svett och gråt
ur svala regnmoln

Fastän jag inte än har fållat
min vita änglaskjorta
utan slarvigt i eoner springer
i en röd pyjamas,
som jag dog i
en gång,
så var Gud snäll ändå
och gav mig ett par vingar,
gröna som björkarna den våren
jag klättrade i björkarna och
hämtade mig löv,
vita som vingenäver i flykt
med Mikael
över solen

Read Full Post »

Transfusioner och andra nyttigheter

Det har varit en skön dag, men den har tagit slut alldeles för fort. Vädret har varit behagligt – även om somliga har frusit och envisats med att gå med jacka ute… Vi sov under takfläkten i natt och det var ganska drägligt. Tills man öppnar sovrumsdörren och släpper in frisk, sval luft…

Ganska drägligt att sova under takfläkten.

                                                                                                                                                                 Jag försökte uppamma lite energi när jag väl hade vaknat, men efter nästan elva timmars sömn var det svårt. Natten har varit OK, jag har bara varit uppe två gånger. Flödet har minskat, men jag är trött och har haft huvudvärk.

Fästmön behövde hämta några prylar ute i Himlen så vi tog en sväng framåt lunchtid. Slaktar-Pojken hade varit iväg på ett möte på förmiddagen och kommit ihåg att det var sommartidtabell på bussen. När vi dök upp softade han i soffan med bullar och tecknat på  Cartoon Network på TV:n.

Vi passade på att handla på ICA Solen. Jag hade bestämt att dagens middag blir sallad och vi köpte en massa smaskiga saker till den. Anna påminde mig just om att vi ju har tzatziki i stället för dressing till salladen. Gott! 

Vi blev så chockade över denna felstavade skylt utanför affären att vi tappade våra dubbelhakor ända ner till fotknölarna. Språkpolisen var nära att gripa in och kluddra bort ett l med tuschpenna, men hon hade ingen sån penna på sig. Inget ord stavas ju med tre likadana konsonanter bredvid varandra – om det inte avstavas.

Nej, den här firren är felstavad!

                                                                                                                                                                   Nästa stopp på vår dagstur var Slottet dit vi blivit inbjudna till Annas mamma. Vi satt och njöt i de vackra omgivningarna och fick nybryggt kaffe och kaka till. Växtligheten har exploderat sen vi var där sist och den snälla Slottsfrun försedde oss med blommor (som i och för sig luktar lite… bajs), sallad och rabarber. Jag försökte få en söt talgoxe att äta ur min hand, men den tyckte nog att jag var en riktig fågelskrämma för den vågade inte.

Salladen och rabarbern är från slottsträdgården, avocadon bara slank med på bilden, en sorts grönsakslinslus???

                                                                                                                                                              Hemma i stan igen bestämde jag mig för att ge mig en blodtransfusion och startade det hela med två dunkar. Jag har ju förlorat en hel del under dessa dagar och behövde fylla på. Skämt åsido, det var dags att tappa om vinet och hälla ut bottensatsen samt tillsätta jässtopp.

Blodtransfusion eller vinomtappning? Tja…

                                                                                                                                                                Nu har jag startat en maskin mörk tvätt samt kokat två ägg som ligger på kylning till vår sallad. Jag börjar bli lite hungrig, faktiskt. Ska försöka tvinga ut Den Frusna på ballen* för jag tycker att 26,2 grader i lä är en ganska OK miljö att äta i…

Det blir EN (1) starköl var till maten. Jag ska upp tidigt i morgon bitti och skjutsa Clark Kent** till doktorn*** samt därefter ringa Arbetsförmedlingens kundtjänst, nånting jag ska göra enligt den dåliga handlingsplanen min handläggare har upprättat åt mig. Detta fick jag för övrigt ett sms om tidigare på dan – trots att jag har undanbett mig dessa kränkande påminnelser. Jag är 49 år och har full kontroll på både kalender och klocka. Varför ska Arbetsförmedlingen få skicka sms-påminnelser när inte Folktandvården får det? Trams! 

                                                                                                                                                                                      *ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille sjuuuuke bilman
***doktorn = bilverkstan

Read Full Post »

Söndagssol… och här sitter jag…

Nej, det var inte nåt bra val av mig idag att välja bort familjen och vara ute i solen mot att åka hem till mig. Hela söndagen, så gott som, har gått åt till måsten – och ändå är jag i skrivande stund inte klar med alla.

Fästmön och jag vaknade tidigt av en viss ung man som gjorde entré med ett brak i sovrummet. (Det går liksom inte att öppna dörren på annat sätt.) Men vi lyckades faktiskt somna om och tog dagen långsamt först. Anna fixade frukost medan jag blaskade av mig. Hon ser trött ut, min älskling, men faktum är att semestern börjar nästa månad för hennes del. Semestern som också innebär en del krav på att hitta på nåt kul och annorlunda, det vet jag några som förväntar sig.

Trött men söt älskling.

                                                                                                                                                                       Vi satt ganska länge vid frukostbordet med våra filskålar och mackor. Det är inte alltför ofta vi har möjlighet att prata. Möjlighet och ork, så är det. Tur att vi fick vitamintillskott av Annas snälla mamma i form av rabarber, som Anna gjorde paj av igår kväll, och paprika. Den senare ser väl riktigt läcker ut, eller hur?!

Läckra bitar nyttig paprika!

                                                                                                                                                               Efter tandborstningen åkte jag hem till stan. Slängde på en maskin tvätt som var knökfull, satte mig vid datorn och städade den lite, fixade lite på bloggen. Surfade runt, läste lokalblaska och pratade med mamma. Det senare tog 45 minuter. Idag var det nämligen mycket att avhandla igen! Två tråkiga dödsfall i släkten, bland annat: mammas äldsta kusin och mammas yngsta kusins man. Yngsta kusinens man var bara ett par tre år äldre än jag och när jag läste om motorcykelolyckan och såg åldern gissade jag att det skulle var nån jag kände. Det var det.

Nåt positivt hade mamma att berätta i alla fall och det var att gårdagens kaffekalas för faster, kusin och kusins make avlöpte bra. De hade ätit och njutit av såväl smörgåstårta som vanlig tårta – OCH min fotobok Älskade Byhåla! Kul!

Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska slänga iväg två ansökningar eller bara steppa in på Tokerian och lämna in Lotto och sen åka ut till Himlen. Det är ju inte så kul med söndagssol ute och jag själv inne…

Den kommande veckan väntar massor av aktiviteter, bland annat: bilfix, biltvätt, besiktning av Clark Kent*, hårklippning (av mig, dårå) samt en intervju. Vem sa att söndag var en vilodag? Jag blir stressad bara jag tänker på dagarna som kommer… Vi har ju lite studentfix kvar också…

Och jag har haft jätteont i magen i två dar. Nu tycker jag att det får släppa!

                                                                                                                                                               *Clark Kent = undermannen som ska besiktigas på torsdag

Read Full Post »

Lunchgrillning på Slottet

Det blåser så det står härliga till idag. Fast lite mindre härligt är det allt, för blåsten är kall.

Natten var lite sisådär. För min del var sömnen av och till. Antingen snarkade Fästmön eller så snarkade jag. Och klockan sju i morse tyckte NÅN att det var jättekul att lyssna på radio. Högt. Det är som sagt hänsynsfullt folk här runt omkring 😦 .

Anna och jag blev på förmiddagen hastigt inbjudna till Svärmor på Slottet för en lunchgrillning. Och trots att vi sa igår

Jag ska AAAAALDRIG mer äta!

tackade vi inte nej. Jag menar, vi vill ju inte fakta av…

Först gjorde vi ett snabbt ärende inne på Tokerian. Vi tog med oss festprissan och kastade av henne vid lämplig busshållplats i Gamlis och for sen mot Slottet.

Redan när vi klev ur bilen kände vi grilldoften. Härligt! Svärmor bjöd på grillad kyckling och grillad lax, till det kokt färskpotatis, grönsallad med avocado samt två sorters kalla såser med bland annat saffran och örter. Mycket gott!

I pausen efter maten tog jag med mig den tejpade* och gick en tur för att fota lite. Mobilen var lite fläpp igår och började ladda ur snabbt, så jag var lite rädd att jag inte skulle hinna fånga några motiv. Men idag gick det bra.

Äppelträden i Slottsträdgården hade knappt börjat blomma.

Lite äppelblom på den ena trädet.

                                                                                                                                                         Grannens träd hade fler blommor, men jag gissar att det är olika sorters äpplen. Det andra trädet i Slottsträdgården bar mer blommor, för att sen, konstigt nog, bära mindre äpplen. Himlen ser förrädisk blå ut, men det var ganska kyligt…

Himlen var förrädisk blå, men som synes på bilden närmade sig molnen från vänster.

                                                                                                                                                        Än så länge var det inte så mycket annat som blommade, men den här gula busken gjorde nästan att jag ändrade min uppfattning om gult. Gult ÄR INTE alltid fult!

Gult är visst inte alltid fult…

                                                                                                                                                        Ny sen sist tror jag bestämt att den här pippin var. En flygfärdig gås i Slottsträdgården. Notera den vajande flaggan till vänster i bild.

En flygfärdig gås var nog ett nytillskott i Slottsträdgården.

                                                                                                                                                          Till dessert bjöd Annas mamma på rabarberpaj, vaniljsås och kaffe. Syrligt, sött och starkt i en alldeles ypperlig kombination.

Vi hann precis med ett toabesök innan vi fick kasta oss in i bilen så att Anna hann till jobbet klockan 16. Medan Anna var på toa passade jag på att fota några småblommor.

Så små och blå men väldigt söta förgätmigej.

                                                                                                                                                       Anna tog GOD TID på sig inne på toa och jag var såååå kissnödig att jag trampade omkring på gräsmattan och nästan LA mig ner på marken för att fota denna smultronblomma.

Av denna blir det sen söta, röda små bär…

                                                                                                                                                                 Annas snälla mamma skickade med sin dotter en matlåda, en massa rabarber, paprika samt gräslök. Jag fick ta med allting hem till kylen, för Anna trodde INTE att hon skulle kunna äta mer mat idag… (HA! Vi vet ju hur det blir…). Gräslöken sparar vi nog till fredag för då tänkte jag servera sill och potatis. Rabarbern blir perfekt att göra paj på till barnen i helgen.

En fin dag vars eftermiddag i Slottsträdgården bara svischade förbi…

                                                                                                                                                    *den tejpade = min mobil vars kamera jag tar alla bilder med

Read Full Post »

Mer verbalt och oralt!

Under dagen kom två långa mejl från vännen K. Det var ett tag sen vi hördes och jag fick inte särskilt glada nyheter. Men glad blev jag för livstecknet och de vänliga orden som vittnar om omtänksamhet trots att man själv har mycket att stå i.

På eftermiddagen fick jag ett roligt samtal från gamla vännen EK. Det var väl snudd på 30 år sen sist, ungefär. (Nästan, i vart fall. Vi är väl inte SÅ gamla redan?) Med vissa gamla kompisar kan man ta upp tråden även efter lång tid, med andra går det inte alls efter en vecka. Med EK gick det oväntat lätt! Ett halvtimmeslångt samtal blev det som utmynnade i en fika på stan om ett par veckor, ungefär. Kul!

Hämtade sen Fästmön vid 15-tiden. Även idag var hon lite matt efter eftermiddagens extra timma då hon sitter och tränar inför sommarens kommande jobb och vikariat. Vi åkte (alldeles för fort) till Stormarknaden och ordnade lite inför studenten samt inhandlade mat till morgondagens picknick med Elias. Vi hann precis ut till fritids i Förorten klockan 16!

Anna lagade köttbullar och makaroner, jag stekte min kycklingkorv och kvällssolen sänkte sig över Himlen. Älsklingen ”slängde ihop” en paj med rabarber och hallon – jag blir alltid så avundsjuk på människor som bara kan ”slänga ihop” godsaker så där! – medan Johan och jag åkte till skroten och slängde hans slaktade skrivbordsstol.

Paj utan vaniljsås – simply because I don’t like custard! 😀

                                                                                                                                               Paj och kaffe intogs på ballen* medan vi tvingades lyssna till begynnande onykterhet från en plats nära oss. Det var lite hög ljudnivå ett tag. Jag gissar att somliga sover ganska gott redan nu…

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »