Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dåligt humör’

Ett surt inlägg.


 

Det hänger ett svart moln ovanför mitt huvud. Nu har jag varit på dåligt humör sen i söndags seneftermiddag och det är irriterande. Jag vill vara glad och tjolahopp, inte sur, arg och ledsen. Därför tänker jag gnälla av mig lite igen. Det löser inga problem, men det lättar på trycket i bröstet. Jag börjar med e-posten som efter snart två dar fortfarande inte fungerar. Förra veckan kunde jag inte logga in och läsa mejl på tre dar. Kanske blir det samma den här veckan. Det är fruktansvärt irriterande när en väntar viktiga mejl. En faktura som kommit till inboxen lyckades jag som tur är betala på annat sätt. Men jag är less på att mötas av denna bild när jag har försökt logga in:

504

Den här bilden vill jag inte se.


Fler dåliga saker: vädret. 
Igår morse var det massor av snö. Den försvann tack och lov, men bara för att ersättas av regn igår och gråväder idag. En kan ju inte bli annat än trött och grinig då…

Snö

Snö vill jag INTE ha!


På jobbet har det varit en tråkig dag. 
Jag petar i slutet med ett gäng beskrivningar och de tycks visst aldrig bli färdiga. Fast jag är färdig med hälften, när jag tänker efter. Eftersom jag är anställd vid Myndigheten sen den 1 mars måste jag tidrapportera på ett annat sätt. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat om detta, men idag gav jag mig inte. Det tog hela jävla dan att få veta hur jag ska göra och det känns rätt… ironiskt med tanke på visstidsanställnings längd. Det är skillnad på längd och längd. Och på skit och pannkaka. Jag vet, jag vet, jag veeet, men lik förbaskat gör det ont.

Efter jobbet skulle jag handla. Jag hade ett par ärenden inne på apoteket och där lyckades jag, som den elefant jag är, riva ner saker. Sen försökte jag gissa hur mitt ANSIKTSVATTEN, som det heter på svenska (jag vägrar säga face clean toner, jag bor i Sverige), ser ut numera. Sist var flaskan eller vätskan blå, idag gick den åt aprikos. En blir bara galen när ACO ständigt och jämt ändrar utseendet på sina förpackningar! Det skapar bara irritation och innehållet förändras ju inte – det blir varken bättre eller sämre. Det är lika bra som förra gången.

Aco ansiktsvatten

ACO ansiktsvatten har gått från blått till aprikos.


Jag brukar alltid betala kontant på Tokerian
Bara det att jag inte hade så mycket kontanter i plånkan idag, så jag fick betala med kort. Smart av mig eftersom jag ska äta betal-lunch två dar i rad. Jag har nån sorts aversion mot kortbetalning, nästan som lite bacillskräck.

Men nåt bra då? Ja, det vill jag avsluta det här inlägget med, för är slutet gott är allting gott, eller..? Igår upptäckte jag att en av mina amaryllisar plötsligt fått fart. En stängel har skjutit i höjden och i toppen… en knopp!

Amaryllisknopp

Opp Amaryllis! (Strunta i risbusken bakom, det är en gammal gummiplanta som jag borde ha kastat för länge sen.)


Inte nog med amaryllisen i vardagsrummet. 
I köket har jag flera pelargoner. En av dem blommar och en har knoppar.

Blommande pelargon

Det blommar!


Slutligen: dagens post. Antiktidningen
gör mig alltid glad, för den kan jag bläddra i och drömma mig bort från mitt råttbo till andras vackra och välinredda hem.

Antik och Auktion

Här finns det drömhem.


Nä, det är inte mycket som är bra idag, 
men en får vara glad för att en tycker om att titta på blommor och antikviteter. För övrigt står mig alla gratulationer till nya jobbet upp i halsen. Det är ju faktiskt inte alls som det ser ut i cyberspace. Jag har inte ljugit, utan det är vissa sociala medier som är… yxiga. Allt blir bara så… ironiskt…

Nu ska jag skutta ut i badrummet och ta hand om ren tvätt, äta en macka och ringa till en surbobba. Jag gissar att du är avundsjuk!..

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag it is och dessutom röd dag. Men här tas ingen hänsyn till vilodagar. Som vanligt kommer den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Mora) och sänkor (Mara). Och det är inte svårare än så här:

Mora


Mara

  • Tommys rädsla efter EU-valet (Jag delar den, men kan inte till fullo sätta mig in i hur det är.)
  • Partajande grannar (Nej, jag estimerar inte entonig musik, karlar som ”hö-höar”, grillrök och flygande leksaker.)
  • Monsterinsekter (De får gärna flyga utanför mina fönster.)
  • Dåligt humör (Tyvärr är det jag som har det!)
  • Fyra Små Råttor (En restaurang som aldrig mer får besök av mig.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gnistrande inlägg.


 

Svetslåga

Jag är farlig som en svetslåga.

Inte var det kul att åka till jobbet idag. Jag är som en svetslåga, jag fräser, spottar gnistor och är farlig. Extra gott att notera då är att vi är flera som är likadana. Det råder en märklig situation på jobbet. Det är också en konstig stämning på enheten (what’s new?). Alla gissar saker, ingen vet. Det enda jag vet är att jag räknar ner dagarna. Och de passerar fort, dagarna, tack och lov. Den här veckan har jag bara tre arbetsdagar.

I natt drömde jag att jag hade ett nytt jobb på gång. Jag träffade en före detta kollega från länge sen som numera är chef sen några år tillbaka inom en organisation i Uppsala. Där sökte jag tidigare i våras en tjänst som jag ännu inte har fått något besked om. (Men eftersom tiden har gått och inget har hänt är jag säker på att det blir ett nej för min del.) Min före detta kollega och jag träffades i alla fall av en händelse och tog den där lunchen vi pratade om att ta för tre år sen. H*n var lite avmätt först, men insåg sen att jag inte var på nåt sätt konstig. Lunchen avslutades med att h*n kallade mig till intervju. Strax därpå blev jag anställd. Ja, i drömmar kan det mesta ske. Och just den arbetsplatsen skulle jag verkligen kunna tänka mig att göra till min. Men under mina lediga dagar såg jag emellertid en annan spännande och även ny tjänst inom en annan organisation. Den tänker söka. Och drömma om att få. Jag vet ju redan i förväg vad svaret blir, men jag orkar inte oroa mig.

Måndag är det. Veckan kunde ha börjat bättre, men nu började den med att jag fick försöka lösa ett tekniskt problem eftersom nån hade varit klåfingrig i helgen. Och så fick jag be nån annan att inte utföra mina arbetsuppgifter så länge jag är på plats. Det blir ju bara fel om två personer sitter och gör samma sak.

Fästmön är ledig idag och dagen ser ut att bli solig och varm. Jag hoppas att hon tar tillvara på den. Och kanske lagar till en rabarberpaj av rabarberna vi fick av hennes snälla mamma igår… Hoppfullt, hennes Toffla…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett tisdags-inlägg.


 

Äppelblom

Äppelblom blommade vackert nära parkeringen på jobbet.

Fy vilken dag! Jag vet att man säger att tillvaron blir vad man gör den till. Men baske mig att det stämmer på alla håll och kanter. På min kant har det inte stämt ett dugg. Dagens största irritations-moment är människor som svarar som politiker – det vill säga runt omkring i stället för rakt på sak. Jag blir inte klok på såna människor. Är det så att man inte vill svara? Eller kan man inte? Varför inte säga som det är? För jag känner ju att sanningen gnaver.

Jag försökte se det vackra i ett blommande äppleträd idag. Sånt brukar göra mig på gott humör. Men ickepicke! Det var till och med så att jag sa, rent ut, till en kollega

Nej, jag gör inte mer än jag måste eftersom jag inte fick tjänsten.

Det är lågt och dåligt av mig. Jag valde ju på sätt och vis själv att kliva av, om än inte helt. Här kunde jag troligen ha gjort min tillvaro annorlunda. Påverkat i annan riktning. Och en oskyldig kollega ska inte drabbas av mitt dåliga humör. Så jag skäms lite, det gör jag…

Men dan har gått på i samma negativa spår. Hur folk svarar – eller inte svarar, dårå, kan jag helt klart inte påverka.

Hemma hade jag fått ett tjockt kuvert från Försäkringskassan. Det var två jäkla sidor av mer eller mindre obegriplig blankett att fylla i. Något svarskuvert låg inte med, däremot flera andra papper som skulle förklara själva blanketten. Hur vore det om man i stället gjorde en blankett som är lätt att fylla i? Nu har jag säkert fyllt i helt fel, men till skillnad från Arbetsförmedlingen brukar Försäkringskassans handläggare ringa när nåt är oklart. Arbetsförmedlingens handläggare har, för övrigt, fortfarande inte mejlat kontaktuppgifterna. Eftersom det har gått en och en halv vecka räknar jag inte med att få några heller. Hur som helst, det tog en halvtimme av min tid, ett kuvert samt två frimärken – allt för fyra dagars ersättning. Jag har kollat min nettolön som jag får den här månaden. Trots tre veckors sjukdom är den flera tusen kronor högre än a-kassan. Det säger en del hur arbetssökande värderas i Sverige…

Till middag idag har vi tryckt i oss kalkonkorvar med chili och chipotle samt bröd. Magen står i fyra hörn. Fästmön frågade just om det möjligen fanns lite amerikansk glass kvar sen sist och det gör det! Dessutom tror jag att hon hade med sig bär av något slag hem. Så den här dan slutar i alla fall i nya spår, tack och lov.

Innan dan slutar ska vi se Maria Wern på TV4 i afton. Om vi nu står ut med reklamavbrotten. Kvällens film, Drömmen förde dig vilse, är i tu timslånga delar (inklusive reklamen). Del två går redan i morgon. En timme är lite lagom, tycker jag nog. Då kanske jag hinner göra lite nytta också – både i kväll och i morgon kväll. Tänkte gripa mig an strykningen nu… Inte för att jag ska få en stjärna i husmorshimlen utan för att jag är skittrött på att se t-shirtar och pikétröjor hänga i gästrummet och handdukar och bordstabletter ligga på gästsängen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blött inlägg.

 

Blött

Sen blev det blött…

I morse fick jag skotta mig ut från porten och in i garaget. Det kom så mycket snö igår att alla stadsbussar ännu på morgonen idag inte hade börjat gå. Man undrar varför det blir så här varje vinter. För vinter blir det ju varje år. Vanligtvis kommer det snö då. Vi som har levt ett tag vet att det till och med kan snöa på vår födelsedag, i slutet av april. Men det klart… Om man gör som UL och kör utan vinterdäck är det ju inte konstigt att man får ställa in bussturer för att det snöar på vintern.

Men framåt kvällen, när jag skulle åka hem, hade snön börjat rinna bort. Tö, helt enkelt. Det var väldigt blött och fem grader varmt. Nu ser jag fram emot en varm helg, gärna med lite sol, dock. Det här vädret och lite annat tjafs gör mig sur och på dåligt humör. Det andra tjafset handlar om att det är så svårt för människor att ta ansvar för saker och ting. På nåt vis är det lättare för somliga att andra tar ansvar. Ungefär.

Jag har försökt spola av mig det dåliga humöret i duschen. En liten macka på det här gör nog att jag kan visa upp ett leende igen. Ska försöka läsa ut min bok på gång före Antikrundan. I kväll är det sista avsnittet av Antikis för säsongen. Min kväll avslutas med att jag kastar på mig rustningen jeansen direkt efter programmet är slut och rider i sporrsträck medelst gasen i botten på Clark Kent* far till Fästmöns jobb för att skjutsa hem henne. Det är nämligen först i morgon kväll vi strålar samman i New Village.

Vad gör du en sån här blöt torsdagskväll då??? Skriv gärna några rader och berätta! För nyfiken är jag ju, som bekant.


Livet är kort.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ett irriterande inlägg – för en del. 

Varning för otäck bild! Blunda… NU!

 

Finne på hakan

Irriterande som en finne på hakan eller ungdomlig hy? Notera dock avsaknaden av kråkor i näsan. Alltid något…

Det finns många som retar sig på mig. Jag är fullt medveten om det. Jag vet till och med vilka de flesta är som retar sig på mig. Men jag skiter i er. Vill ni slösa er tid på att vara på dåligt humör – varsågoda!

Själv retar jag mig mest på en finne som jag har fått på hakan. Kan tänka mig att många ser mig som just en sån finne. Jag väljer i stället att se det som att jag är så ung att jag lider av acne. Då och då. Hört talas om positivt tänkande? Eller förskönande omskrivningar? Eller avdrag på ålder? OK, jag ska vara ärlig. Nästa månad infaller min femtioandra födelsedag. Jag var tvungen att tänka efter innan jag skrev min ålder. Så har det varit efter 30. Det handlar inte om nån åldersnoja, det är nog min dyskalkyli som galopperar. Förresten är det inte bara jag som fyller år nästa månad. Födelsedag har även min fästmö och hon har det ett par veckor före mig. Jag sitter och funderar över lämpliga presenter. Vi hade nog båda tänkt oss nån upplevelse, men eftersom läget är så… ovisst som det är blir det omöjligt att planera.

Läget, ja… Det som skulle ha sagts idag ska sägas under morgondagen. Jag vet inte om jag ska tro på det eller inte. Tillvaron är väldigt, väldigt gungig. Det kunde ha blivit så att jag hade gjort min sista åktur idag. Nu blir det inte så. Men kanske snart. Luttrad undrar jag hur länge det ska pågå den här gången. Och med det menar jag förhoppningar/tur/flyt för en viss sak. Gissningsvis inte lika länge som sist. Då var det nästan två år. Oavsett, jag tror aldrig att jag vänjer mig vid att bli bollad med.

Höstlöv i olika nyanser

Olika nyanser höst.

Irriterande – och frustrerande! – är inte bara ovissheten utan också vädret. (Och nu behöver ju den som retar sig på väderprat inte läsa det här stycket – om den inte vill reta upp sig, förstås.) Caroline, som brukar kommentera hos mig ibland, skrev häromdan att hon inte estimerar våren så mycket som hon tror att jag gör. Mja, alltså hösten, med alla dess färger, är min favoritårstid, men våren kommer som god tvåa! På tredje plats kommer förstås sommaren och sist den där j**la vintern, den som har återvänt. Enligt den senaste prognosen på appen väntar tre dygn med kyla. På onsdag och torsdag kompletterat med mer snö. Men sen… sen står det nio grader och en stor, fet sol på fredag. Samma dag som min älskling dyker upp i New Village, hoppas jag. Som bäddat för en finfin helg! Och dit fram kan jag i alla fall planera.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det kommit! Straffet för att jag både har suckat och skrattat åt och med mamma om allt hon har gömt och glömt, till exempel den blåa väskan. Häromdan hade jag försnillat en portnyckel och anklagade, halvt om halvt, grannfamiljen för att ha snott den. Sen visade det sig ju att den fanns här hemma.

Igår hittade jag inte mina solbrillor. Jag visste att jag hade haft dem när jag hämtade Fästmön i fredags eftersom jag erbjöd henne att låna dem. (Hon hade gjort en ögonundersökning och var extra känslig i ögonen.) De brukar ligga i främre facket i min jobbväska. Där fanns de inte igår när jag skulle köra i stark höstsol och hämta hem Anna från jobbet. Eftersom de inte heller låg i hallmöbeln var jag säker på att de låg i nåt av handskfacken (jag har två) i Clark Kent*. Fast… där låg de nu inte.

Jag hade ont igår och smärtan gör mig på dåligt humör. Irriterad fräste jag till Anna att nu hade

de där jävla solbrillorna försvunnit också!

I min fantasi fick jag det till att jag hade glömt dem på Tokerian eller på pizzerian i fredags. Det gjorde mig ännu surare. Att jag sen glömde handla allt som stod på lappen när vi stannade till på hemvägen vid ICA Heidan gjorde inte humöret bättre… Jag glömde nämligen ta upp lappen…

När vi väl kom hem efter en färd där jag blivit tvungen att använda de små fula solbrillorna som alltid ligger i ett av bilens handskfack började jag riva i jobbväskan igen. Och HEPP! Där låg de! Fast inte i det främre facket utan i det bakre…

Så nu går jag och undrar vad jag tänker glömma och gömma härnäst. Eller kanske har jag redan glömt nåt idag och uppfyllt dagens glömskekvot… För i morse, när jag kom hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet, glömde jag att lägga i handbromsen när jag hade klivit ur bilen för att låsa upp garageporten. Och bilen började rulla bakåt, mot en röd bil som stod på parkeringen. Jag fullkomligt kastade mig (inte så konstigt att jag har ont i ryggen, va..?) in i Clark Kent och fick stopp på honom millimetrar innan den smällde ihop med den röda

Förresten… det här inlägget hade jag tänkt skriva igår, men jag glömde det…


*Clark Kent = den ende mannen i mitt hushåll – min bil


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »