Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pärlor’

Ett vilsamt inlägg.


 

Pärlor

Anna är en pärla. Pärlorna på bilden köpte hon på loppis igår.

Den 17 maj… Medan norrmännen firar sin dag med fest och parader har jag legat och tänkt på mormor. Hon gick bort den här dagen för 44 år sen, bara 59 år gammal. Hjärtfel och diabetes är ingen bra kombo. Min morfar levde vidare, ensam i nästan 20 år.

Jag är inte ensam. Efter många nätter av dålig sömn sover jag som en prinsessa utan nån ärt om nätterna bara för att Fästmön ligger bredvid. Två nätters ganska bra sömn har varit skönt, för i morgon förmiddag behöver jag alla krafter jag kan uppbåda. Då ska jag nämligen se sanningen i vitögat. Då går det inte längre att fly in i ordens värld.

Men idag vill jag bara vara. Jag tog in kaffe på sängen och vi låg och läste. Linwood Barclay skriver så spännande böcker och den jag läser just nu, Utan ett ord, har jag letat efter i flera år. Förra helgen hittade jag den hos Myrorna i Boländerna. Det är sällan jag faller stenhårt för amerikanska författare, men Linwood Barclay och Harlan Coben är två som skriver riktigt bra och spännande böcker i genren psykologisk thriller.

Hand håller pocketbok

Spännande i sängen!


Det har regnat hela natten, 
tror jag bestämt. Men regnet söver mig fint och jag finner tröst i smattret mot taket. Tennisbanan är pool idag, fast inte en enda unge är där och plaskar för tillfället. Vi hade tänkt åka ut till Himlen med Annas längsta loppisfynd idag. Bara det att ingen av oss har lust att gå utanför dörren. Det är skönt att bara få dra här hemma i nån fläckig tisha, med adidasbrallor på och nyborstade tänder efter en cooked breakfast bestående av scrambled eggs. Ja, lite fil och bär slank också ner.

Scrambled eggs

Scrambled eggs à la Anna. Jag tog disken i stället.


Det får vara höst utanför 
den 17 maj 2015. Vi har det gott här inne och morgondagens tråkigheter får vänta knappt ett dygn.

Vad händer hos DIG denna söndag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Torsdag morgon och som vanligt dags att redovisa den Tofflianska veckans hissar (Lucia) respektive dissar (Lusiga). Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Lucia


Lusiga

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.


För ett tag sen
läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

takfönster hall

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

  • Lita på dig själv!
  • Var social, men inte för mycket.
  • Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

  • Var nyfiken på dina kolleger.
  • Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
  • Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
  • Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
  • Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
  • Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
  • Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.


Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om webbformulärs idioti och pärlor.


Liiite sovmorgon fick jag ta idag. Fästmön
är nämligen ledig både idag och i morgon, så vi behövde inte gå upp i ottan. Men naturligtvis vaknade hon redan klockan sex. Förhoppningsvis har hon slumrat till lite i skrivande stund. Själv skuttade (nåja…) jag upp runt halv åtta och satte mig att skriva ansökningar. Jag hade hittat tre intressanta jobb igår och sparat annonserna på nätet för dessa. Det var sen bara att sätta sig och skriva ihop tre olika ansökningar. Tyvärr, tyvärr, använder de allra flesta arbetsgivare webbformulär som inte är anpassade efter verkligheten. De är anpassade efter arbetsgivaren, för det ska vara lätt att gå igenom ansökningarna och lätt att jämföra när alla ser mer eller mindre lika ut. De är inte anpassade för jobbsökande eftersom ju alla har olika bakgrund och erfarenheter. För mig är det idiotiskt! Snacka om att det är upplagt för att missa pärlor! Det vill säga såna som mig!.. (Jag försöker stärka min självkänsla här…)

blanketter

Blanketter på nätet är ett gissel…


Tack vare vänliga Ingmari,
som jobbar gratis på övertid genom att lämna kloka och lugnande svar på mina frågor samt hjälpa mig hantera min uppgivenhet och frustration, slipper jag kontakta AF idag med frågor om Mina sidor! Ingmari är nämligen en också en pärla. Och denna pärla jobbar bland annat på Arbetsförmedlingens kundtjänst. Om alla vore som Ingmari på Arbetsförmedlingen, då skulle dess rykte snabbt förbättras och hamna på plus. Men jag är lite rädd att Ingmari bränner ut sig om hon jobbar för mycket utanför ordinarie arbetstid. Hör Läser hon detta??!

pekfinger

OBS, Ingmari!


På min agenda idag vad gäller jobb
i övrigt står att jag ska kontakta Bliwa angående inkomstförsäkringen. Har jag lite tur kan jag få en slant även därifrån. Jag lärde mig nämligen att man inte ska lita på att så kallade före detta bekanta håller det de lovar och hjälper en att ta reda på fakta. I stället för att lova hjälpa till kan man ju säga nej… Ett förslag bara att ta till sig om man vill utvecklas något som människa.

Vi åker ut till Himlen senare för att hämta grovsopor som ska kastas. Vi ska också hämta en del prylar som nu får plats i mitt lägenhetsförråd, tack vare att där nu är röjt och städat. Igår hjälpte Anna mig med det sista där, en massa papper som låg löst långt uppe på en hylla. Nu är jag helt nöjd!

Anna står just nu i mitt kök och ska koka frukostägg. Jag ska därför avsluta detta inlägg och joina henne.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta i en kommentar! Det är roligt att få rapporter om livet där ute!


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. Mitt i veckan. Vardag. Snart ska gränserna mellan dagarna suddas ut igen för min del – om det inte sker ett mirakel. Och jag vet inte om jag tror på mirakel längre.

Solnedgång 1
Nåt mirakel i sikte?


Jag försöker fungera normalt,
men har varit rätt seg och zombieartad på jobbet idag. Höjdpunkten var förstås lunchen med ”Lisbeth” som jag tycker kan sätta psykolog och medierådgivare på sitt visitkort/CV. Det gjorde gott att få resonera med denna kloka kvinna – som för min del har ordet vän påtryckt på sitt kort sen tidigare.

Intervjun gick bra, även om journalisten hade glömt bort var vi skulle ses. Jag fick ändå ett gott intryck av AB, jag noterade en observant person, intresserad av att göra ett bra jobb. Såna människor är pärlor i stora organisationer! Man kan bara hoppas att deras chefer ser dem likadant.

Under eftermiddagen gjorde solen ett gästspel. Just nu är den väg ner bakom husen, men den är ännu synlig. Jag har kommit hem, jag har inte brutit ihop – än – idag. Har ägnat mig åt vardagssysslor som att gå ut med soppåsar och starta en maskin tjockis-svart. Mina krukväxter har fått vatten.

Fästmön skickade en bild på hennes och barnens middag som väl var… ska vi säga… lite trist, men ändå mat. Jag skickade ett svar med texten

Min middag.

och ingen bild bifogad. Nej, jag är ingen köksperson, det tar emot, jag vill inte, jag vill inte äta ensam heller. Jag har tappat lusten och orken för länge sen.

I kväll är det näst sista delen av När livet vänder klockan 20.30 i SvT2. Jag ska titta och försöka ta in att det finns de som har det tuffare än jag. Jag, som bara vill ha… vardag.


Livet är kort. Och om jag har överlevt flera tumörer ska jag väl försöka överleva det jag är uppe i just nu också.

Read Full Post »

Svenska författare skriver ofta om väder i den första meningen av en roman. Det har Örjan Abrahamsson kollat upp och skriver intressant om i en artikel i Dagens Nyheter.

Det är svårt att börja en roman. Den första meningen måste locka till vidare läsning. Den ska sitta som en smäck, menar Örjan Abrahamsson och förtydligar:

[…] smäcken ska vara snygg, smart, tonsäker, poetisk, underfundig, vitsig, gärna filosofisk, självklart vacker, omedelbart fängslande och helst fånga hela romanen. Därtill slå ned som en blixt. […]

Första meningen i en roman är nog svårast. För näst efter omslaget är det ju den som ska få oss att vilja läsa vidare.

Det finns åtskilliga pärlor när det gäller förstameningar, anser Örjan Abrahamsson. Två exempel från utländska författare, kan du gissa vilka?

Någon hade förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.

och

Mrs. Dalloway sade att hon själv skulle köpa blommorna.

Inte så svårt, kanske, men håll med om att de är lysande?!

Bland de svenska förstameningarna lyfter Örjan Abrahamsson fram två som han kallar

[…] ärkeklassiska men en smula surtuggade svenska krusbär […]

Jag tycker att de är alldeles fantastiska! Vet du vilka de är?

Äntligen stod prästen i predikstolen.

och

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Svenska författare har länge haft en fäbless för att skriva om vädret i sina förstameningar. Men dagens läsare vill ha snabba inledningar och mycket

pang på rödbetan

Min roman, som fortfarande ligger till sig, börjar så här:

Jag hade kunnat ägna tid åt att beskriva hur lågans intensitet avtar för varje dag.

Tror jag. Jag är inte säker på att min roman ska börja just där…

Hur skulle din roman börja om du skrev en?

Read Full Post »

Jag sover inte alls bra om nätterna! Förstår inte vad det är som plågar mig så. Klart att oron finns där hela tiden, men inte extremt mycket mer på nätterna. I natt har det blivit några timmars fler sömn än föregående natt. Däremot har jag vaknat typ en gång i timman. Sovit oroligt, helt enkelt.

För att försöka ta bort lite av oron tillfälligt tog jag tjuren vid hornen och ringde a-kassan idag. Ibland träffar man på riktiga pärlor där, ibland träffar man på folk som man direkt inser inte vill svara i a-kassans telefon redan när de säger sitt namn. Idag träffade jag på den senare sorten. Då är det så lätt att tappa modet, att ge upp, att bli svag, att börja gråta. Men idag spelade jag rollen av den generat ursäktande. Frågade efter fler a-kassekort och såna skickas på torsdag. Frågade om arbetsgivarintyget kommit fram och varför det efterfrågats. Jorå, fram hade det kommit, fast det var ju inte registrerat än. (Det går inte fort på a-kassan.) Skälet till att det efterfrågats är att man jämför det med de timmar jag angett på insända kassakort. Ja, det lär ju ta en HIMLA tid, det handlar ju om sex (6) timmar som ska motgranskas…


Arbetsgivarintyget hade kommit fram, men inte registrerats än.

                                                                                                                                                                 Fem samtal/kolla-upp-grejor har jag att utföra till torsdag förmiddag när jag ska avrapportera. En uppgift har jag kollat, men inte fått fram nåt intressant och får troligen vänta till hösten. Igår kväll översände jag mitt omgjorda CV till en tänkbar praktikplats. Idag ringde jag två ställen. Till det ena är jag inbjuden att prata vid ett arbetsutskott, men inte förrän i mitten av augusti. Känns lite trist – men föga förvånande – att intresset för sommarstugor var större än för gratis informatörstjänst i två månader i höst när behovet är stort av en sådan…

Det andra stället lät mer lovande, men personen, som ska ta över ett chefsvikariat i skrivande stund, hade ännu inte hunnit titta på mina papper. H*n lovade däremot återkoppling, vad jag förstod redan under eftermiddagen. Det är på den här arbetsplatsen jag HELST skulle vilja göra praktik! Återkopplingen har just levererats och det blev tyvärr ett nej. Och jag förstår det. Lite grann i alla fall. Även om h*n nu missar en stjärna som jag…

Återstår två till att ringa för att höra om man funderat klart där – fast den ena lovade höra av sig själv i veckan. Jag känner lite att jag inte vill ringa för tätt och tjata, så eventuellt avvaktar jag till sena eftermiddagen idag eller i morgon.

Praktik är för övrigt ett ord jag hänger upp mig på! Jag, som har över 20 års yrkeserfarenhet, söker praktikjobb. Det är verkligen fel för mig. Fel ord. Det handlar om att få komma ut i ett sammanhang under två månader med möjlighet till förlängning, att känna sig behövd, att få använda sin kompetens och sin kunskap – alltihop gratis för arbetsgivaren. Ibland känns det som om nästa steg blir att jag BETALAR arbetsgivaren för att få jobba där… Vad är det för samhälle vi lever i ? Vem andades ordet ”välfärdssamhälle”? Kom hit ska du få en smocka – en VERBAL sådan – jag tror inte på fysiskt våld!


En verbal smocka utdelas till den som andas ordet välfärdssamhälle!

                                                                                                                                                                    Jag har varit huslig också. Kört igång en maskin tvätt där jeans och tröjor blandas med min morgonrock. Och så har jag dammat. Nästa punkt på listan blir frukost och sen ett varv med snabeldraken*. Dusch och hårtvätt blir min belöning för det! Och några sms fram och tillbaka till Fästmön. Jag är glad att hon har fått bättre väder på sin andra semesterdag! Det måste vara trist att sitta i en lägenhet med fyra ungar och inte ens ha tillgång till bilen och dess chaufför… Den senare kan man ju och får man ju dessutom gärna pussa på mycket!

                                                                                                                                                              *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Older Posts »