Här vare både verkstad och snack…

Ett mötande inlägg.

---

 

Den här dagen den 19 april 2016 visade i alla fall i Uppsala upp alla sorters årstider, förutom vinter, tack och lov. Jag vaknade redan klockan sex. Och tänk! Magen var bättre OCH lite senare tittade solen fram. Eftersom jag helst ställer mina egna diagnoser kom jag sent igår kväll fram till att jag har haft nån form av tarmvred eller stillastående tarm efter gallstensanfallet. Det är inte helt ovanligt att en drabbas av det efter gallstensanfall. Igår kväll var det som pingisbollar som studsade i tarmen. Och no output. Idag är smärtan betydligt mindre, men eftersom inputen är dålig är outputen fortfarande noll. (I kväll har jag ätit knäckemacka med leverpastej på. Det var jag så sugen på. Och ännu lever jag, magen krampar inte så mycket.) Däremot kunde jag gå rak idag och inte som en fällkniv. Det såg bra mörkt ut igår kväll. Fast jag är väl envis. En del av mig har finskt sisu, en annan del har det ökända Bergahumöret. Tillsammans gör det att även en halvdöd reser sig, tar sin säng sina däck med vännen Agnetas hjälp och åker till verkstan.

Tillvaron såg rätt mörk ut igår…

En brukar ju säga

Mycket snack och lite verkstad

Det gick ingen nöd på mig under väntetiden. Jag hade mycket att läsa.

För min del har den här dan inneburit ungefärligen lika stora delar snack som verkstad. Förmiddagen var jag ju inställd på att tillbringa på verkstan. Clark Kent* blev vårskodd**, hans bromsar kollades, airbag byttes och fönsterhissar justerades. Klockan nio skulle jag vara där, men eftersom nästa viktiga möte var klockan 13 var jag tvungen att kolla av så allt arbete skulle hinna bli utfört. Den totala arbetstiden var nämligen satt till mellan tre och fyra timmar… Det hanns! Dessutom fick jag flera timmars lugn och ro där jag inte kunde göra annat än ägna mig åt att läsa min bok på gång, lokalblaskan, ett svårt sudoku och spela Wordfeud. En kan tycka att det var bortkastade timmar och tid, men faktum är att jag behövde vila och rensa skallen inför eftermiddagens övningar.

Intressant om äldreomsorgen i Uppsala.

Numera läser jag lokalblaskan ytterst sällan. Det står ju ändå mest bara om sport (ointressant för mig) i den. Och så tycker jag att den har blivit så stockholmifierad. Jag undrar ärligt talat om nån som jobbar på Upsala Nya Tidning faktiskt bor i Uppsala… OM jag läser tidningen gör jag det på nätet, men typ två gånger om året bläddrar jag i pappersutgåvan. Idag blev jag riktigt förvånad för jag hittade en rolig artikel om en musicerande före detta samarbetspartner OCH en intressant insändare, signerad Sören Snygg om äldreomsorg.

Eftermiddagen bjöd på hela TRE positiva möten. För det första mötet gäller att jag har gjort vad jag kan och om det inte går vägen… Möte nummer två blev en konfrontation utan agg, ett möte jag borde ha tagit initiativ till för länge sen. (Nu skedde det rätt spontant.) Men tiden går och ju längre den går, desto svårare blir det. Det som hände går inte att förändra. En får lära sig acceptans och att hitta nya vägar. Sen erkänner jag att jag i mitten av Det som hände var i kris, i chock. Och jag var inte snäll. Det var emellertid gott att så här sju år senare ändå få höra att nån jag delade åtta timmar med varje dag under många år tyckte att Det som hände var fel. Det underlättar. Vidare är jag tacksam för att personen jag träffade idag bjöd in till detta möte. Människor är utvecklingsbara, även jag. Respekt!

Det sista mötet för dagen blev med mina kära före detta kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och jag ser fram emot nästa månad och varmare kvällar så att vi kan återsamlas utanför jobbet. När en har lämnat så många fina arbetskamrater känns det bara självklart att vi ses igen. Och jag har redan hunnit träffat flera av dem privat, trots att det bara har gått lite drygt två veckor sen jag slutade.

En omtumlande dag går mot sitt slut. Det har varit en av de bästa dagarna på länge. Jag önskar att De sju svåra åren vore över så att jag kan lägga Det som hände helt bakom mig. Manuset finns emellertid kvar…

Och en av de riktigt braiga sakerna var förstås verkstadsräkningen – 250 spänn inklusive moms. Toyota rules!

Dagens bästa: verkstadsräkningen!

*Clark Kent = min lille bilman
**vårskodd = fått sommardäcken på

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minister Tofflan träder fram!

Ett ganska otänkbart inlägg, men roligt att skriva.

---

 

Vännen Gunilla kom som god tvåa när det gällde att gissa på senaste bildgåtan. Eftersom jag känner mig extra generös (?!) fick även hon en vinst, nämligen att föreslå ett ämne för ett inlägg. Gunilla önskade följande:

[…] Om du var tvungen att jobba politiskt, vilken ministerpost skulle du då vilja ha ? och vad skulle dina viktigaste frågor att driva då vara ? 🙂 Det handlar INTE om vilket parti… […]

Min första tanke var förstås kulturminister. Men jag skulle samtidigt vilja vara även arbetsmarknadsminister och hälso- och sjukvårdsminister. Nu ska jag förklara varför:

Böcker till alla!

När det gäller kultur satsas det alldeles för lite på det. Framför allt när det gäller litteratur. Många kan knappt läsa och skriva när de går ut skolan och jag tror att det handlar om att barn och unga inte längre ”uppfostras” med böcker i varken hem eller skola. För att kunna få tillgång till böcker i både hem och skola skulle jag sänka bokskatten ytterligare samt öppna fler bibliotek, inte lägga ner bibblor, som så ofta sker idag. Biblioteken ska dessutom vara öppna dygnet runt så att man ska kunna ta sig dit oavsett arbetstider.

Arbetsförmedlingen ska vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de inte är idag!

Och fler bibblor gör att jag glider över i den andra ministerrollen, den som arbetsmarknadsminister. För fler bibblor skapar fler arbetstillfällen – och gör förhoppningsvis fler människor till författare! (Det där går inte riktigt ihop, men… I den bästa av världar… och använd fantasin!) Men sen skulle jag ta ett rejält tag och organisera om Arbetsförmedlingen och a-kassan. A-kassan måste man kunna leva på. Det kan man inte idag. De flesta av oss vill emellertid ha ett jobb. Därför behöver Arbetsförmedlingen jobba mer offensivt med det de faktiskt heter: förmedling. Arbetsförmedlingen bör vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som man absolut inte är idag. Idag funkar Arbetsförmedlingen mest som kontrollant åt a-kassan. Jag tycker att det är bra att arbetssökande skriver aktivitetsrapporter varje månad, men dessa ska också stämmas av med handläggarna så att de arbetssökande blir peppade och känner sig sedda. Inga fler idiotiska och meningslösa möten, utbildningar och arbetsuppgifter – och definitivt inga fler jobba-gratis-jobb! Sänk arbetsgivaravgifterna så att fler mindre företag också kan nyanställa. Låt inte för få människor slita ihjäl sig och bli sjuka och gå in i väggen – låt i stället flera människor dela på uppgifterna så mår alla bättre.

Bort med landstingen och direktörerna!

Därmed över till hälso- och sjukvårdsministerposten! Börja med att lägga ner landstingen. Ta bort alla direktörer och underdirektörer i hälso- och sjukvårdsadministrationen – de kostar bara pengar. Låt staten ta över slutenvården och kommunerna primärvården och öppenvården. Satsa på psykiatrin och äldrevården/-omsorgen eftersom vi faktiskt vet att många människor mår psykiskt dåligt idag och att antalet äldre äldre fortsätter att öka. Då skapar vi för övrigt fler arbetstillfällen IGEN.) Hur svårt kan det vara? När kan jag tillträda???

(F*n, jag skulle ha blivit politiker!..)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Minns mig som en ängel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Kristina Appelqvist är ganska ny som svensk deckarförfattare. Jag har läst hennes böcker om Västgöta universitet och fnissat lite åt vissa likheter med ett annat universitet, där jag själv har arbetat. Minns mig som en ängel utspelar sig också i universitetsvärlden, men bland litteraturforskare. Och det gjorde Appelqvists nya deckarserie med Helena Waller i huvudrollen mer intressant än den tidigare serien. Jag valde boken som en av de födelsedagsböcker mamma betalade.

Ett litterärt sällskap träffas på ett slott för att diskutera vilken författare som ska få ett pris. Men en av personerna i sällskapet hittas död morgonen därpå. Mord eller inte, dödsfallet är mystiskt. Och snart visar det sig att alla i sällskapet känner sig smått förföljda och hotade. Litteraturforskaren Helena Waller jobbar vid sidan av som talskrivare och hamnar i en märklig sits. En av dem hon jobbar åt avslöjar dessutom vem som ska få nästa Nobelpris. Helenas bästa väninna Eva är chef inom äldreomsorgen. En av hennes anställda mördas och mördaren är en av gamlingarna. Mystiskt nog hänger dödsfallen ihop. Mer än så avslöjar jag inte!

Eh ja. Visst är det här en bok i genren

trivsam deckare

Men den är också lite för… tjock. Bitvis tycker jag att det inte händer så mycket. Det harvas på, berättelsen kommer lite för långsamt framåt. Fast det är spännande! Och naturligtvis gillar jag att det hela utspelar sig inom litteraturvetenskapens värld. Därför blir det högt Toffelbetyg sammantaget.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upplänningarna: Sjukvården viktigaste valfrågan

Sjukvården är den viktigaste valfrågan. Det tycker 60 procent av 500 tillfrågade invånare i Uppsala län i en undersökning som TV4 låtit göra. Just sjukvård är viktigast hos 68 procent av kvinnorna och hos 67 procent i gruppen 60 år och äldre. Tillgängligheten är en av förbättringspunkterna som lyfts fram, det vill säga att man får träffa sjukvårdspersonal så snart som möjligt när man är sjuk och söker vård.

Man undrar då lite stillsamt varför valdeltagandet var lägst i landstingsvalet när det var val sist… Det stämmer liksom inte… Nån som har en bra förklaring???

Varför röstade så få länsinvånare i landstingsdelen av valet förra gången när upplänningarna anser att sjukvården är så viktig?

                                                                                                                                                    Andra viktiga valfrågor för upplänningarna är äldreomsorgen, skolan, sysselsättningen och barnomsorgen.

Read Full Post »