Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arbetsmarknadsminister’

Ett inlägg om en bok, grävande journalistik och en skandal i Metropolen Byhålan.


 

Sölve & CoFör 20 år sen, i oktober 1995, skedde den så kallade TobleroneaffärenSveriges dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin hade använt statens kontokort för att handla privat, bland annat två Toblerone. Totalt hade ministern köpt varor för strax över 50 000 kronor. Hon lämnade in kvitton och reglerade i efterhand. En förundersökning inleddes med bland annat misstankar kring trolöshet mot huvudman. Undersökningen las ner. Mona Sahlin avgick.

Några veckor senare bestämmer sig Britt-Marie Citron, nyanställd på Byhålebladet, för att se om det finns några kontokortsaffärer i kommun. En helt sanslös historia om maktmissbruk rullar upp. Vi snackar om betydligt större summor än futtiga 50 000 kronor, vi snackar årslöner och mer därtill. Och Motalaskandalen leder inte bara till avgångar utan till böter och fängelse för några av de inblandade. Britt-Marie Citron får Stora journalistpriset 1996. I boken Sölve & Co (1999) beskriver hon vad som hände.

Det är en närmast farsartad historia som rullas upp. Jag hade ingen aning om att den var så omfattande – jag hade ju lämnat stan redan 1982. Men tydligen seglade det in en man från södra Sverige i kommunen och blev den som styrde och bestämde. Sölve Conradsson var frikostig med både resor och gåvor till sig själv och kompisar och folk han kunde ha nytta av. Sakta men säkert drar Britt-Marie Citron fram det ena efter det andra – trots att kommunens folk gärna håller varandra om ryggen.

Ett kapitel innehåller inklippta citat ur den lokala nyårsrevyn 1995/96. Det är roligt, samtidigt som jag tycker att det är snudd på raljerande och nästan lite synd om de skyldiga. En kan till och med nästan tycka att journalisten är den som orsakat att de närstående till de skyldiga far illa. Men det är ju inte journalisten som har varit grovt trolös mot huvudman. Nånstans tror jag emellertid att både Britt-Marie Citron och jag såg/ser att Sölve Conradsson blev/blir till något av en syndabock. Britt-Marie Citron skriver också på ett par ställen i boken hur rädd hon var att det skulle gå så långt som till självmord.

Det riktigt intressanta, tycker jag, kommer mot slutet av boken när Britt-Marie Citron funderar över hur länge bedrägerierna pågått och hur de kunde pågå så länge, hur det var möjligt. Som jag ser det handlar det om att sossarna – ja, det var de som satt vid makten i Metropolen i 81 år – blev så maktfullkomliga, så egenmäktiga. Varför protesterade ingen? Ja, författaren har en del teorier om detta också i slutet, där hon även drar fram företrädare till dem som dömdes i Motalaskandalen. Samtliga sossar, förstås. För i Metropolen kom du inte nån vart utan partibok.

Hur det är idag har jag ingen aning om. Några vänner och bekanta säger, oberoende av varandra, att kommunen inte är intresserad av att stötta lokala företagare, att kommunen bara anställer folk ur de egna leden (sossar?) och att kommunen är en urusel arbetsgivare där alla fortfarande håller om varandras ryggar. Sanningen i detta har jag ingen aning om. Kanske borde en Britt-Marie Citron dyka upp igen och röra om i grytorna. Vad hon gör idag är inte det lättaste att få fram, men jag tror att hon bor i Norrköping och arbetar som frilansjournalist. Hon har även efter Stora Journalistpriset fått utmärkelser, bland annat Östra publicistklubbens utmärkelse Guldpennan.

De trolösa då? En fack(pamp?) slapp straff helt och hållet eftersom brottet var preskriberat. Fem dömdes för främst trolöshet mot huvudman och fick böter, men villkorligt fängelsestraff, en dömdes för osant intygande till böter och villkorligt. Håkan Carlsson, kommunalråd och sosse, dömdes till fyra månaders fängelse. Men Sölve Conradsson dömdes för grov trolöshet mot huvudman och två års fängelse. Förra hösten avled Sölve Conradsson i Askersund efter en svår sjukdom. Askersund… Ett annat län än Metropolen, men bara fem mil därifrån. Huruvida hans dotter fortfarande arbetar som polis i Metropolen har jag ingen aning om.

Det här är en viktig och ständigt aktuell bok som alla riktiga journalister borde läsa. Och en och annan kommunalpolitiker… Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska otänkbart inlägg, men roligt att skriva.


 

Vännen Gunilla kom som god tvåa när det gällde att gissa på senaste bildgåtan. Eftersom jag känner mig extra generös (?!) fick även hon en vinst, nämligen att föreslå ett ämne för ett inlägg. Gunilla önskade följande:

[…] Om du var tvungen att jobba politiskt, vilken ministerpost skulle du då vilja ha ? och vad skulle dina viktigaste frågor att driva då vara ? 🙂 Det handlar INTE om vilket parti… […]

Min första tanke var förstås kulturminister. Men jag skulle samtidigt vilja vara även arbetsmarknadsminister och hälso- och sjukvårdsminister. Nu ska jag förklara varför:

Böcker hos Alfa.

Böcker till alla!

När det gäller kultur satsas det alldeles för lite på det. Framför allt när det gäller litteratur. Många kan knappt läsa och skriva när de går ut skolan och jag tror att det handlar om att barn och unga inte längre ”uppfostras” med böcker i varken hem eller skola. För att kunna få tillgång till böcker i både hem och skola skulle jag sänka bokskatten ytterligare samt öppna fler bibliotek, inte lägga ner bibblor, som så ofta sker idag. Biblioteken ska dessutom vara öppna dygnet runt så att man ska kunna ta sig dit oavsett arbetstider.

hand i kedja

Arbetsförmedlingen ska vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de inte är idag!

Och fler bibblor gör att jag glider över i den andra ministerrollen, den som arbetsmarknadsminister. För fler bibblor skapar fler arbetstillfällen – och gör förhoppningsvis fler människor till författare! (Det där går inte riktigt ihop, men… I den bästa av världar… och använd fantasin!) Men sen skulle jag ta ett rejält tag och organisera om Arbetsförmedlingen och a-kassan. A-kassan måste man kunna leva på. Det kan man inte idag. De flesta av oss vill emellertid ha ett jobb. Därför behöver Arbetsförmedlingen jobba mer offensivt med det de faktiskt heter: förmedling. Arbetsförmedlingen bör vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som man absolut inte är idag. Idag funkar Arbetsförmedlingen mest som kontrollant åt a-kassan. Jag tycker att det är bra att arbetssökande skriver aktivitetsrapporter varje månad, men dessa ska också stämmas av med handläggarna så att de arbetssökande blir peppade och känner sig sedda. Inga fler idiotiska och meningslösa möten, utbildningar och arbetsuppgifter – och definitivt inga fler jobba-gratis-jobb! Sänk arbetsgivaravgifterna så att fler mindre företag också kan nyanställa. Låt inte för få människor slita ihjäl sig och bli sjuka och gå in i väggen – låt i stället flera människor dela på uppgifterna så mår alla bättre.

Reflexhammare

Bort med landstingen och direktörerna!

Därmed över till hälso- och sjukvårdsministerposten! Börja med att lägga ner landstingen. Ta bort alla direktörer och underdirektörer i hälso- och sjukvårdsadministrationen – de kostar bara pengar. Låt staten ta över slutenvården och kommunerna primärvården och öppenvården. Satsa på psykiatrin och äldrevården/-omsorgen eftersom vi faktiskt vet att många människor mår psykiskt dåligt idag och att antalet äldre äldre fortsätter att öka. Då skapar vi för övrigt fler arbetstillfällen IGEN.) Hur svårt kan det vara? När kan jag tillträda???

(F*n, jag skulle ha blivit politiker!..)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt styre

Ett regerande inlägg.


 

Idag fick Sverige en ny regering. Man kan ta sig för sin panna över en del ministerutnämnanden, men man kan också förvånas positivt. Största skrällen no doubt var väl Alice Bah Kuhnke som blir Sveriges nya kulturminister. Hon representerar miljöpartiet, för övrigt. Det är ett nytt grepp att ta in nån som är lite sakkunnig (!) i stället för att nån väljs in bara för att den är politiker.

Byhålebladet lyfter i stället fram Åsa Regnér, som är uppvuxen i Metropolen Byhålan. Åsa Regnér blir barn-, äldre- och jämställdhetsminister, men precis som Alice Bah Kuhnke har hon ingen direkt nån jättepolitisk bakgrund. I stället har hon erfarenheter från RFSU och så har hon jobbat för FN  i Bolivia. Fast hon har haft en chefstjänst vid Justitiedepartementet, så helt opolitisk är hon inte.

Personligen reagerar jag på att Löfven har valt Annika Strandhäll som idag är ordförande i Vision. Men särskilt förvånande är det ju inte med tanke på Löfvens egen bakgrund i fackföreningsrörelsen. Fast Visions ordförande? Kan det va nåt?

Men vart tog migrationsministern vägen och integrationsministern? Enligt vår nye statsminister ska justitieministern sköta migrationsfrågor. Och nu är det visst ministern för folkhälsa och sjulvård som ska bevaka idrotten. Nåja, mer logiskt än att det ligger hos kulturministern som tidigare. Eller? 

Här ärlistan över de 24 ministrarna:

Stefan Löfven (S) – statsminister
Åsa Romson (MP) – klimat- och miljöminister samt vice statsminister
Margot Wallström (S) – utrikesminister
Morgan Johansson (S) – justitieminister

Anders Ygeman (S) – inrikesminister
Isabella Lövin (MP) – biståndsminister
Peter Hultqvist (S) – försvarsminister
Annika Strandhäll (idag ordförande i fackförbundet Vision) – socialförsäkringsminister

Gabriel Wikström (S) – folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister
Åsa Regnér (tidigare bland annat generalsekreterare för RFSU) – barn, äldre- och jämställdhetsminister
Kristina Persson (S) – strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete
Magdalena Andersson (S) – finansminister

Per Bolund (MP) – finansmarknads- och konsumentminister
Ardalan Shekarabi (S) – civilminister
Gustav Fridolin (MP) – utbildningsminister
Aida Hadzialic (S) – gymnasie- och kunskapslyftsminister

Helene Hellmark Knutsson (S) – högre utbildning- och forskningsminister
Ibarahim Baylan (S) – energiminister
Mikael Damberg (S) – närings- och innovationsminister
Mehmet Kaplan (MP) – bostads- och stadsutvecklingsminister

Anna Johansson (S) – infrastrukturminister
Sven-Erik Bucht (S) – landsbygdsminister
Alice Bah Kuhnke (generaldirektör för Ungdomsstyrelsen) – kultur- och demokratiminister
Ylva Johansson (S) – arbetsmarknadsminister

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med fokus på arbete.


 

vässa pennanTCO:s chefsjurist Samuel Engblom skriver om visstidsanställningar i en debattartikel hos Dagens Nyheter. Idag har väldigt många svenskar visstidsanställningar, det vill säga jobb som är tidsbegränsade. Enligt debattartikeln har så många som en kvarts miljon människor i det här landet mycket korta anställningskontrakt. Dessutom har fler än 40 procent av de visstidsanställda anställningar som är kortare än en vecka. Ovanpå det finns det 65 000 människor som har varit anställda hos samma arbetsgivare i över fem år – på visstidskontrakt. TCO har anmält till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete eftersom förbundet anser att vi har lagar i det här landet som gör det lätt att missbruka upprepade visstidsanställningar.

Möjligheten för arbetsgivare att anställa människor på viss tid är en bra grej. Det handlar ju om att den som har en tillsvidareanställning (”fast” anställning) kanske behöver vara föräldralediga, för att ta ett konkret exempel. En visstidsanställning kan också vara ett sätt att testa om en person passar för en mer permanent anställning. Och för den enskilde kan ju en visstidsanställning vara en väg in till ett en mer varaktig tjänst.

Men… det finns också just ett antal men… eller som Samuel Engblom skriver i sin debattartikel…

[…] Samtidigt vet vi att tidsbegränsade anställningar kan skapa problem för individen. Ekonomisk osäkerhet gör det svårt att planera sitt liv och svårare att få lån eller bostad. Forskningen visar att visstidsanställda i högre utsträckning än tillsvidareanställda upplever koncentrationssvårigheter, oro och nervositet samt har lägre självskattad hälsa. […]

Idag finns det många arbetsgivare som utnyttjar den här möjligheten att anställa personer på viss tid på fel sätt. På ett fult sätt, skulle jag vilja säga. För varför tillsvidareanställer man till exempel inte de 65 000 personer som varit visstidsanställda hos en och samma arbetsgivare under så lång tid som fem år???

paragrafteckenÅr 2007 ändrades lagen om anställningsskydd sina regler för tidsbegränsade anställningar. Reglerna blev enklare, vilket naturligtvis var bra. Men det som var mindre bra var ju förstås det faktum att arbetsgivare sen dess kan stapla visstidsanställningar på varandra – så att en person kan vara visstidsanställd hos samma arbetsgivare år ut och år in. Detta som ju, enligt forskningen som hänvisas till i citatet ovan, skapar koncentrationssvårigheter, oro, nervositet och sämre hälsa… Förutom svårigheter att planera livet, få lån och få nånstans att bo.

TCO anmälde då alltså Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU-direktivet om visstidsarbete (1999/70/EG). Kommission gav TCO rätt. År 2010 kom en formell underrättelse och förra året och i år kom yttranden. Regeringens argument håller inte, men inget händer, menar Samuel Engblom. Det spelar ingen roll vem som är arbetsmarknadsminister. Nu har regeringen på sig till den 22 juni att vidta åtgärder. Är det nån som tror att det sker? Vad blir påföljden om så inte sker?

Jag har haft olika visstidsanställningar sen 2011. Värst av alla arbetsgivare när det gäller korta, tidsbegränsade anställningar är staten och offentlig sektor. Det är rätt sjukt, egentligen…

Och tro mig, det är ingen dans på rosor att få sin redan osäkra anställning kanske förlängd en eller två månader, i bästa fall tre månader. Det går inte att planera särskilt långsiktigt det som vi alla kallar… livet. I längden är det att leva lite grann i helvetet, faktiskt. Om du inte tror mig, så prova får du se. Snart tre år sätter sina spår som aldrig går att ta bort i till exempel familjelivet.

Här kan du läsa Samuel Engbloms debattartikel i sin helhet!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nähä! Nu går jag igång igen! Flera av de stora kommunerna i Sverige har börjat ge arbetslösa jobb. Det är väl bra? Nja, det handlar om tidsbegränsade anställningar och syftet är inte så ädelt som man först kan tro: genom att få in arbetslösa i a-kassan slipper kommunerna betala ut socialbidrag. Och en av dessa kommuner är förstås Uppsala.

De flesta kommuner som gör så här har ett rödgrönt styre. Dock inte Uppsala – som dessutom var först med detta, redan 2009. Kommunalrådet och folkpartisten Mohamad Hassan säger:

Om vi räknar på alternativet socialbidrag blir det här faktiskt en plusaffär för kommunen om vi ­räknar in de extra skatteintäkter som vi får. 

Så kommuner ska göra

plusaffärer???

Genom tidsbegränsade anställningar stoppar kommunerna ökade kostnaderna för försörjningsstöd . Och med anställningar som är längre än ett halvår kan den enskilde komma in i a-kassan – som ju är finansierad delvis av staten. Ovanpå det kan man få statligt nyanställningsstöd.  I Malmö räknar kommunen kallt med att få mellan 60 och 70 procent av varje anställning betald.

Arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, tycker att det är bra att kommunerna anställer folk, även om det handlar om tidsbegränsade anställningar. Samtidigt tycker hon inte att syftet att få in folk i a-kassan är bra, men hon vill ändå inte förändra arbetsmarknadspolitiken. Det behövs inte, anser hon.

Vad tycker jag då? Tja, jag tycker visst att det är bra att folk – pekar på mig själv – kan komma ut i arbete även om det är tidsbegränsade anställningar. Allt är bättre än att behöva tjafsa med A-kassan, som för min del har varit ett ställe där man har misstänkliggjort mig och bemött mig som en smitare, varit otrevlig när jag har kontaktat dem med frågor, fått skäll när jag har gråtit i telefonen etc. För resten vet jag inte om det var A-kassan eller mitt fack. Även om ni som jobbar där skiljer på de två är de en och samma för mig: lika kalla och hårda och oempatiska. Så ja. Jag är glad att jag slipper. För tillfället.

Men… jag tycker INTE att det är OK för kommunerna att sätta tidsbegränsade anställningar i system och inte ha som mål att skapa jobb utan utnyttja systemet. Varför UTNYTTJAR ni dåliga system, ni kommunalpolitiker, i stället för att jobba för att FÖRÄNDRA systemen så ingen behöver luras eller drabbas? Är det inte det vi kommuninvånare har valt er för att göra???

Tills ni gör nåt får ni glo på min svarta bak!

En svart bak för politiker som utnyttjar dåliga system i stället för att förbättra dem.

Read Full Post »