Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tuffare’

Ett avslutande inlägg igen.


 

Mirakelmöte

Mirakelmöte? Nej, knappast.

Idag på förmiddagen var det dags för avslutningssamtal nummer två. Eller egentligen var det väl ett överlämningsmöte. Jag överlämnade de projekt jag har kvar – bara några få – samt de arbetsuppgifter som jag har haft som mina sen den 1 maj. Det kändes som om jag hade stenkoll och jag hoppas att jag upplevdes som professionell. Jag bröt inte ihop och jag for inte ut. Allt är bara meningslöst. Hur man löser det efter mig är inte mitt problem, men uppenbarligen är det inte löst som jag trodde igår. Fast utnyttja grå arbetskraft gör man, det är sant, dock inte för uppgifterna som jag har utfört.

Inte nog med att jag blev bortkopplad från omvärldsbevakningen redan häromdan, idag upptäckte jag att jag var ”avslutad” i det personaladministrativa systemet. Blev först lite ser eftersom mina tolv outtagna semesterdagar fanns där igår, men inte idag… Det är dagar/ersättning som jag inte tänker bjuda på. Av en händelse hade jag världens tur att lönepersonen just passerade utanför rummet och då haffade jag personen och passade på att fråga. Det visade sig att h*n hade tänkt i förväg eftersom h*n, som så många andra i Sverige, är på väg på semester. Hela Sverige tycks stänga från och med måndag, verkar det som. Men jag är beredd på att inte få nån ersättning från a-kassan förrän tidigast i september. Eftersom jag har haft en lön i åtta månader har jag lyckats stoppa undan lite. Jag har ju haft förmånen att lönen var mycket bra, dessutom, så jag har både kunnat stoppa undan och unna mig saker. Nu är det emellertid slut på det.

blanketter

Överlämnade.

Mitt skrivbord börjar bli tomt. Mina arbetskamrater har avstämningsmöten utan mig. Ett par stod just och pratade om hur det är att vara arbetslös. Vad vet de om det? Det är sååå mycket tuffare idag än det var för bara ett par år sen! Vi är luft för varandra just nu, som sagt. Det är hälsningsfraser som gäller. Jag måste avskärma mig, jag vill inte bryta ihop. Jag vill inte fälla fler tårar för att människor gör ont. Önskar jag kunde trycka in bomull i tårkanalerna.

Alldeles nyss kom ett mess från Fästmön med en bild på Pridebiljetterna. En månad och lite till framöver har jag att se fram emot detta. I övrigt är det mesta mörker och svart just nu. Jag misstänker starkt att jag, som är så moralisk och skötsam, super mig full i kväll. Sist jag var rejält dragen gick jag igenom en skilsmässa. Jag överlevde både skilsmässan och fyllan och lovade mig då att aldrig mer

  1. gråta över en kvinna
  2. använda alkohol när jag mår skit

Den andra punkten tänker jag nu alltså tulla lite på. Men bara i kväll. Sen är det bra. Demoner ska fejsas, inte blockeras. Är de dessutom i människoskepnad är det enda som gäller att dra ut dem i ljuset. Då spricker de.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. Mitt i veckan. Vardag. Snart ska gränserna mellan dagarna suddas ut igen för min del – om det inte sker ett mirakel. Och jag vet inte om jag tror på mirakel längre.

Solnedgång 1
Nåt mirakel i sikte?


Jag försöker fungera normalt,
men har varit rätt seg och zombieartad på jobbet idag. Höjdpunkten var förstås lunchen med ”Lisbeth” som jag tycker kan sätta psykolog och medierådgivare på sitt visitkort/CV. Det gjorde gott att få resonera med denna kloka kvinna – som för min del har ordet vän påtryckt på sitt kort sen tidigare.

Intervjun gick bra, även om journalisten hade glömt bort var vi skulle ses. Jag fick ändå ett gott intryck av AB, jag noterade en observant person, intresserad av att göra ett bra jobb. Såna människor är pärlor i stora organisationer! Man kan bara hoppas att deras chefer ser dem likadant.

Under eftermiddagen gjorde solen ett gästspel. Just nu är den väg ner bakom husen, men den är ännu synlig. Jag har kommit hem, jag har inte brutit ihop – än – idag. Har ägnat mig åt vardagssysslor som att gå ut med soppåsar och starta en maskin tjockis-svart. Mina krukväxter har fått vatten.

Fästmön skickade en bild på hennes och barnens middag som väl var… ska vi säga… lite trist, men ändå mat. Jag skickade ett svar med texten

Min middag.

och ingen bild bifogad. Nej, jag är ingen köksperson, det tar emot, jag vill inte, jag vill inte äta ensam heller. Jag har tappat lusten och orken för länge sen.

I kväll är det näst sista delen av När livet vänder klockan 20.30 i SvT2. Jag ska titta och försöka ta in att det finns de som har det tuffare än jag. Jag, som bara vill ha… vardag.


Livet är kort. Och om jag har överlevt flera tumörer ska jag väl försöka överleva det jag är uppe i just nu också.

Read Full Post »

Ja det är tuffare än somliga tror! Inte som Mowgli säger i Disneys version av Djungelboken

Jag är tuffare än somliga tror.

Idag har den som fått Tjänsten tillträtt och jag sitter här och känner mig mest dum. Just nu sitter personen i möte med fru Chef1. Vad jag förstår finns det inte ens dator och inloggning. Och så förväntas jag sätta in personen i rutiner etc. Vilka rutiner? Här finns inga rutiner, här får man bara arbetsuppgifter sig tilldelad.

Jag har pratat med personal och ska få ett arbetsgivarintyg därifrån. Det behöver jag skicka in till mitt fack när jag har nyregistrerat mig på Arbetsförmedlingen den 1 februari igen. Samma jävla visa väntar… Ingen aning har jag när jag får a-kassa utbetalad heller, däremot vet jag att jag har ungefär tre månader kvar att få. Om jag är snäll och står med mössan i handen, vill säga. Snäll lär jag aldrig bli, men att stå med mössan i handen och buga börjar jag bli en fena på.

Januari innebär annars ett antal jobbtrådar att rycka i. Framför allt ett jobb är jag mycket intresserad av. Det är vid ett företag som har filialer över en stor del av Sverige och jag har en bekanting som jobbar nere på ett kontor i södra Sverige och trivs som en fisk i vatten! För övrigt väntar en intervju den här veckan och ett förutsättningslöst möte med fika hos en reklambyrå.

Mamma åker hem idag och jag hoppas att allt klaffar för henne och att Riksfärdtjänsten kommer när den ska och hjälper henne. Jag inser att jag borde ha tagit ledigt idag, men kände mig dumt nog plikttrogen att inställa mig på jobbet för att hjälpa en nytillträdd – som naturligtvis är inbokad på en massa andra möten och aktiviteter än med mig. (I know NOOOTHING, liksom.)

Nu i skrivande stund går all kraft åt till att bita ihop så att jag inte brister ut i gråt, typ, men förhoppningsvis har jag massor att göra redan i morgon. Då har jag i alla fall ett arbetsmöte på förmiddagen som ska rendera i en del jobb. Och så har jag ju lite kvar att avsluta vad gäller forskarsidorna. Jag och forskningsledaren ska dunka våra huvuden samman och försöka ta dem som inte svarat på mejl eller lämnat underlag i ett fast grepp i öronen.

Read Full Post »