Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘allmän förvirring’

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

  • Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
  • Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
  • Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
  • Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
  • Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
  • Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
  • Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
  • Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
  • Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
  • Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
  • Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
  • Det kliar i arslet. Orsakade

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt hade jag en dröm. Men jag vet inte om den ska klassas som mardröm eller vanlig dröm. Därför får dagens bakgrundsnyans, turkos, symbolisera min allmänna förvirring…

Jag drömde att jag var på anställningsintervju – på mitt gamla jobb. Och chefen som intervjuade mig var en av de soligaste personer jag vet. Det hela var mycket märkligt. Kollegorna var samtliga unga, typ högst 25 år, men F skymtade förbi i ett dörrhål och vinkade. Jag var skör under intervjun och började gråta. Chefen försökte då få mig att bli lite glad och förevisade ett stort bord fullt med märkliga saker. Där fanns kortlekar, långa vasstrån, gräs och lite annat smått och gott. Jag fick välja en kortlek sa hon, men jag hade svårt att höra vad hon sa, för jag hade plötsligt blivit döv på ena örat. Inte ville jag välja nån kortlek heller – de hade nämligen alla snuskiga motiv på baksidan! I stället plockade jag ut ett långt, orange vasstrå.

Titta så förunderligt! Det här vill jag fota!

sa jag och torkade mina tårar.

Samtidigt slängde jag en blick utanför fönstret och så då mannen som för nåt år sen förlorade sin hustru i cancer. Han galopperade som en kalv på grönbete och hans hår hade blivit långt och flaxade kring hans axlar. I verkligheten har han mycket lite hår…

Så vaknade jag och hade ont i ena örat, för jag hade legat och tryckt på det. Och inuti hade jag en stor, stor känsla av sorg.

Efter frukosten satt Fästmön och jag och pratade en lång stund om detta med att prata om sina innersta tankar och känslor och hur svårt det är. Hur EXTRA svårt det kan vara att prata om sånt med sina nära och kära. Vi pratade även barndomar där man fick klara sig själv mycket mer än barnen får idag, snälla tanter som strök och doftade Bliw-tvål/snälla kvinnliga släktingar som gav en mat när pappa jobbade och mamma var på sjukhus i Stockholm, semestrar, pengar, tröstlöst arbetssökeri… Ett samtal som jag sparar djupt inuti mitt hjärta, tillsammans med min sorg idag. Mitt röda hjärta, som fortfarande slår – vilket jag ärligt inte trodde – och som är prickigt av tårar.


Mitt hjärta är prickigt av tårar idag.

Read Full Post »