Avslutningssamtal #2

Ett avslutande inlägg igen.

---

 

Mirakelmöte? Nej, knappast.

Idag på förmiddagen var det dags för avslutningssamtal nummer två. Eller egentligen var det väl ett överlämningsmöte. Jag överlämnade de projekt jag har kvar – bara några få – samt de arbetsuppgifter som jag har haft som mina sen den 1 maj. Det kändes som om jag hade stenkoll och jag hoppas att jag upplevdes som professionell. Jag bröt inte ihop och jag for inte ut. Allt är bara meningslöst. Hur man löser det efter mig är inte mitt problem, men uppenbarligen är det inte löst som jag trodde igår. Fast utnyttja grå arbetskraft gör man, det är sant, dock inte för uppgifterna som jag har utfört.

Inte nog med att jag blev bortkopplad från omvärldsbevakningen redan häromdan, idag upptäckte jag att jag var ”avslutad” i det personaladministrativa systemet. Blev först lite ser eftersom mina tolv outtagna semesterdagar fanns där igår, men inte idag… Det är dagar/ersättning som jag inte tänker bjuda på. Av en händelse hade jag världens tur att lönepersonen just passerade utanför rummet och då haffade jag personen och passade på att fråga. Det visade sig att h*n hade tänkt i förväg eftersom h*n, som så många andra i Sverige, är på väg på semester. Hela Sverige tycks stänga från och med måndag, verkar det som. Men jag är beredd på att inte få nån ersättning från a-kassan förrän tidigast i september. Eftersom jag har haft en lön i åtta månader har jag lyckats stoppa undan lite. Jag har ju haft förmånen att lönen var mycket bra, dessutom, så jag har både kunnat stoppa undan och unna mig saker. Nu är det emellertid slut på det.

Överlämnade.

Mitt skrivbord börjar bli tomt. Mina arbetskamrater har avstämningsmöten utan mig. Ett par stod just och pratade om hur det är att vara arbetslös. Vad vet de om det? Det är sååå mycket tuffare idag än det var för bara ett par år sen! Vi är luft för varandra just nu, som sagt. Det är hälsningsfraser som gäller. Jag måste avskärma mig, jag vill inte bryta ihop. Jag vill inte fälla fler tårar för att människor gör ont. Önskar jag kunde trycka in bomull i tårkanalerna.

Alldeles nyss kom ett mess från Fästmön med en bild på Pridebiljetterna. En månad och lite till framöver har jag att se fram emot detta. I övrigt är det mesta mörker och svart just nu. Jag misstänker starkt att jag, som är så moralisk och skötsam, super mig full i kväll. Sist jag var rejält dragen gick jag igenom en skilsmässa. Jag överlevde både skilsmässan och fyllan och lovade mig då att aldrig mer

1. gråta över en kvinna
2. använda alkohol när jag mår skit

Den andra punkten tänker jag nu alltså tulla lite på. Men bara i kväll. Sen är det bra. Demoner ska fejsas, inte blockeras. Är de dessutom i människoskepnad är det enda som gäller att dra ut dem i ljuset. Då spricker de.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Besvikelse och flyt

Ett inlägg om livet, du vet.

Rubriken sammanfattar det vi kallar livet på ett bra sätt, tycker jag. Det är ömsom besvikelser, ömsom flyt. Eller mina dagar… Min förmiddag bestod mest av flyt. Jag fick ta ett jobb med kort varsel och löste det på ett sätt som gjorde alla nöjda. Då känner jag hur jag mår bra i magen. Flytet lägger sig som bomull. Och när jag dessutom får vänliga ord och tack – trots att jag bara gör mitt jobb – blir jag väldigt glad, förstås. Vi människor är nämligen så himla duktiga på att tala om när vi/andra gör fel att vi ofta glömmer bort den positiva återkopplingen. Bara det lilla ordet, med utropstecken efter

tack!

gör stor skillnad. Testa nån gång, så får du se hur glad du gör någon!

Men sen strax före lunch idag blev jag så himla besviken. Jag fick nej på ett jobb jag hade sökt i slutet av förra året. Inget märkvärdigt, nej får jag jätteofta. Ibland blir jag ledsen, ibland kan jag strunta i det. Idag blev jag ledsen. Och besviken. För det första är det så… #¤%&@ pissigt, rent ut sagt, av en arbetsgivare att skicka ut ett nej lagom till en helg. Den som var riktigt sugen på att få det här jobbet (<= jag) känner som att helgen är på sätt och vis förstörd nu.

Jag blev rätt förbannad. Också.

För det andra blir jag förbannad. Det här jobbet fick jag nys om ganska tidigt (i början av sommaren) och kontaktade då ansvarig. Vi telefonerade och mejlade och jag skickade mitt CV etc. Ansvarig var intresserad och ville anställa mig, men ett beslut från högre ort skulle först inväntas. Ingenting hände, men då och då under hösten påminde jag om min existens. En dag mot slutet av året hittade jag så plötsligt en ganska tramsigt skriven annons på Platsbanken – på just det här jobbet. Givetvis skickade jag då in en formell ansökan tillsammans med CV:t. Dessutom ringde jag IGEN till den ansvarige, som lite generat sa att

Ja, ehum, jo… jag kanske skulle ha berättat att jag blev tvungen att gå ut med en annons och när jag sen gick ut med den…

Idag fick jag svaret på min ansökan. Det var, som du förstår ett nej. Ett nej som var som en riktig jävla dubbelörfil. Jag hade inte ens blivit kallad till intervju…

En snabblunch med bästa MF gjorde att jag kände mig lite bättre till mods, men så snart jag satte mig vid skrivbordet igen kom besvikelsen över mig. Därför tog jag resten av lunchen till att skriva av mig i det här inlägget.

Om ett par veckor ska vi ha personalmöte här där jag jobbar just nu. En kallelse till detta kom under lunchen. Eftersom jag inte enbart äter lunch och bloggar på lunchen utan även jobbar kollade jag mejlet. Naturligtvis krockar det med ett annat viktigt möte. Pratade lite senare med chefen om vad jag skulle prioritera. Jag själv är jätteintresserad av personalmötet, men samtidigt är jag bara visstidsanställd och lämnar byggnaden efter februari. Chefen tyckte emellertid att det är viktigt att jag är med på just personalmötet. Det gladde mig. Chefen har uppenbarligen lyssnat på mig och mina synpunkter. Kalenderbokningarna är därför lite omflyttade. Kanske nån blir besviken över detta. För egen del gav det mig en känsla av… flyt. Trots allt. Trots besvikelsen över det där #¤%&@ nejet…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hantverkshusmor har slagit till!

Jamen jag är väl en fena! Jag menar, när ingen annan skryter om mig måste jag ju göra det själv! Med lite handfasta tips telefonledes från Den Mest Älskade lyckades jag sno ihop laxmiddagen – OCH en förrätt. (Ja, ja, låt vara att gästen = mamma själv lagt in sillen, men jag kokade faktiskt var sin potatis till…)

Sen åt vi och åt och så... BRAAAKADE botten i min älskade kökssoffa! Den har varit på väg länge och det beror på att jag har blivit så jävla tjock ett konstruktionsfel. Botten består nämligen av en lövtunn skiva – som inte vilar på nånting. Därför spikade jag fast två lister på insidan som skivan vilar på. Men eftersom soffhelveten soffan inte går att dra åt ordentligt, glider dess sidor utåt för varje dag som går – och för varje gång man sätter sig… Hur som helst, med mycket svett och en del svordomar fick jag ihop skiten soffan hyfsat. Nu skulle jag bara behöva ett nytt tyg i stället för det slitna gröna jag har. Vet inte vem (kan det vara den där Sandalen?) som har suttit och

kaaavat

så tyget har blivit alldeles

mööört,

som di säger där i Metropolen Byhålan, döh!

Efter detta lyckosamt utförda arbete tog jag itu med två nödvändiga, men ack så förhatliga jobb: att fylla på topz och bomull i var sin för ändamålen avsedda behållare. Jag menar, hur i helvete 17 kan man designa en topzask som har massor av hål??? Pinnjävlarna Pinnarna far ju ut åt alla håll, påfyllaren får utföra en veritabel balansakt! Men jag lyckades även med detta!

Vem konstruerar en behållare full av hål för topz???

Sporrad därav tog jag så itu med att fylla på bomull. Bomull är bra, för den sliter sig inte lika lätt som topzidioterna topzpinnarna. Fast… jag hade rääätt mycket bomull på min svarta t-shirt efteråt, alltså…

Efter utförandet av dessa storverk lät jag mamma ta hand om disken. Det var nog säkrast, jag är rädd om mitt porslin för det görs inte i den färgen jag har längre. Jag har vidare pratat med mammakusinen och nu har vi bestämt ”allt” hur vi ska göra på fredag! Det är underbart att ”jobba ihop” med En Sann Planerare! (It takes one to know one…)

Nu är det nästan så att jag rullar nerför trappan och frågar Nya Grannen om h*n behöver lite hjälp med lägenhetsrenoveringen. Jag känner mig så hantverkig, så! Men jag har mina gränser och jag vet, vis av erfarenhet, att grannar ska man inte frottera sig med utan helst hålla på mer än armlängds avstånd. Det är säkrast för alla parter.

”Hi Buddy, need a hand?” Nää, jag tror inte det, va…

Read Full Post »

Another day in Paradise

Ja rubriken för inlägget är ironisk, men nu orkar jag inte märka ut vad som är det hela tiden. Om man inte förstår eller uppskattar ironi behöver man ju inte läsa vidare. Jag vill emellertid fortfarande understryka att den ironi jag främst använder är SJÄLVironi.

                                                                                                                                                            Vaknade flera gånger under tidiga morgonen och var varm. Insåg att natten aldrig nånsin riktigt blir mörk heller. Det var lite ljust hela tiden, minst. Dagen visade först upp lite molnighet, men en blick på termometern fick mig att inse att molnen var fluff: det var ändå 34 grader utanför.

Solen tittade fram idag också.

                                                                                                                                                                    Idag ska jag försöka få till en snygg frisyr med rent hår – inte den platta med flottigt hår jag har just nu – innan jag ger mig iväg på presentjakt. Min mamma fyller ju år om en och en halv vecka och ska uppvaktas här i Uppsala hos mig. Gissningsvis för att hon då vet säkert att hon får paket – jag vet nämligen att hon ÄLSKAR paket! Nu gäller det bara för mig att vara lite klurig. Det hon uppskattade mest i julklapp, till exempel, var faktiskt fotokalendern och fotoboken. Men en kalender är ju inte aktuellt nu och fotoboken var skitdyr att ta fram, så jag har inte fixat nån med nya bilder. Två små paket finns här ändå, men nåt mer ska det väl vara.

Ett av de klara paketen.

                                                                                                                                                             Laddar också för morgondagen. Jag vet att det finns somliga som är övertygade om att jag ska misslyckas IGEN, men den här gången tänker jag ge ALLT och jag vet ju att när det kommer till kritan älskar ju folk sånt som är gratis. Det är det jag får vädja till. Ett stort problem är kläder. Jag slafsar ju omkring i shorts och linne här hemma, men det passar sig ju inte. Jag har ett par snyggare tjockis-svarta byxor som jag köpte till pappas begravning och som jag fortfarande kommer i (nätt och jämnt…). Får kanske ta dem – de är av bomull och svala – och så nån pikétröja med krokodil eller nån örn på i nån somrig färg. Jag har ju ett antal såna kvar sen tiden jag hade lön att köpa kläder för och en del av tröjorna är nästan oanvända… Praktiskt! Men det gäller förstås att jag

1. inte har blivit för fet
2. står ut med att bära annan färg än tjockis-svart för ett par timmar

Om nummer två känns outhärdlig är det ändå viktigare att nummer ett inte stämmer alls. Får väl tindra med mina kalla blå ögon och försöka beveka.

Fästmön och jag hade en intressant sms-dialog i natt. Den skulle jag gärna utveckla, men det får väl bli i augusti nån gång när vi har vår nästa tvåsamdag. För före allting kommer barn, min mamma och jobb. Sen kommer vi.

Read Full Post »

En kvällspromenad i december

Fästmön och jag tog våra (mobil)kameror och stack ut i afton. Det blev några bilder, men som alltid gör bilderna inte verkligheten rättvisa. Håll till godo ändå!

En snöig gran intill lyktstolpen som gav den ett märkligt ljus.

                                                                                                                                                        Några steg till…

Hade nån fallit som en fura här? Nej, det var en fallen fura.

                                                                                                                                                              I skogen träffar man på de mest märkliga figurer. Som denna, till exempel.

A cone head?

                                                                                                                                                             Snön ligger överallt. Kvistarna hänger nedtyngda av det vita.

Små kvistar, nedtyngda av det vita.

                                                                                                                                                            Och tittar man neråt ser marken ut som ett månlandskap, nästan.

Månlandskap?

                                                                                                                                                              I lyktskenet ser alla snöiga träds kvistar ut som vita, spretiga fingrar.

Vita, spretiga fingrar och istappar i lyktan.

                                                                                                                                                              Träden och grenarna ser ut som om de är omlindade av bomull.

Träd omlindat av bomull?

                                                                                                                                                             Just träd ser så otroligt vackra ut med snö på.

Snöiga träd är vackra.

                                                                                                                                                               Till och med ett litet spetigt träd är fint i vinterskrud.

Ett litet spetigt träd i vinterskrud.

                                                                                                                                                     Grannarna har fått en trädkramare. Är det ormen i paradiset, månntro?

Trädkramare? Orm?

                                                                                                                                                        Nu ska vi förbereda inför morgondagens uppvaktning av 18-åring. Tjolahopp!

Read Full Post »

Lördagsgodis, del två

Den allra varmaste dagen bestämde vi oss för att tuffa in till stan och gå på Hallwylska. Vi höll på att tuppa av i värmen redan på t-banan…

Juste våning på Hamngatan, typ 200 kvadrat och 40 rum…

                                                                                                                                                På Hallwylska valde vi att gå på egen hand. Det var efter jag hade snäst av en snorkig vakt som sa till mig, med näsan i vädret:

Väskor hänger vi in där borta.

Varpå jag var tvungen att svara:

Jaså, det gör vi? Jaha.

Att gå på egen hand brukar var roligare ibland, men idag var det mest olidligt hett. Och eftersom vi gick utan guide fick vi inte se alla rum och alla samlingar. Men jag såg nåt lite spännande, i alla fall.

Två såna stolar som den tunna pilen pekar på har mamma!

                                                                                                                                               Efter museibesöket var vi tämligen matta och gick upp mot stan för att leta efter nåt skuggigt ställe som serverade iskalla drycker. Men i affärerna fanns det AC på sina håll och det var inte helt fel att kolla på vinterkläder…

Skitsnygg, men tyvärr inget jag ville köpa idag…

                                                                                                                                                   Vi såg en del läckra pjuck också.

De färggranna regnbågskorna i mitten var lite roliga.

                                                                                                                                                     När vi äntligen hittade ett ställe att sitta ner blev vi lite trötta på en viss man och hans återkommande trudelutter…

Vår irritation gällde den helt vite mannen. Den andra mannen bara råkade stå där.

                                                                                                                                                  Anna kände till ett ställe där man kunde köpa kalla öl och jordnötter.

Barcelona visade sig vara ett INTE SÅ SERVICEINRIKTAT ställe…

                                                                                                                                                    Var sin öl och ett glas nötter. Men sen när jag skulle köpa ett glas nötter till var de plötsligt slut. Då blev jag lite kinkig.

Bara en uttjänt servett i nötglaset.

                                                                                                                                                     Men sen, ett MIRAKEL! En halvtimme senare fanns det nötter igen!

Det går åt mycket salt i värmen…

                                                                                                                                               Salt svettas man ut och vätska måste fyllas på.

Anna gjorde sitt bästa för att inte drabbas av vätske- eller saltbrist.

                                                                                                                                                 Så småningom gick vi vidare till ett ställe som heter Pong. Lustigt namn, betyder ju stinka på engelska. I vart fall, vi skulle äta thai. Och det var gott!

Gott och starkt. Man svettades inte direkt mindre…

                                                                                                                                      Drycken till maten var emellertid svensk.

Eriksberg, inte bara en kommundel i Uppsala, utan också ett ljust öl.

                                                                                                                                       Desserten blev spännande. Den bestod av konserverad frukt. En av dem var en liten taggig sak med kärna inuti. Kanske en igelkottslychée?

Liten, taggig boll. Nån som vet vad frukten heter?

                                                                                                                                                  Vid bordet bredvid hade vi en rapp kommentator i en pratglad dam som underhöll inte bara sin bordskavaljer utan även oss med sin svada. Svadan blev emellertid för grym för damen själv så till slut stoppade hon bomull i sina öron. Jag misstänkte starkt att mannen hade stängt av båda sina hörapparater under hela måltiden.

Vi rullade hemåt genom Gamla stan. Här finns alltid så många intressanta ställen, prång, gränder och portar…

Undrar vem som bor här innanför???

                                                                                                                                         Innan vi klev in på hotellet köpte jag dricka och Anna var sin glass och jordgubbar. Annars blev dagens inköp föga ovanliga för min del: böcker och tvålar.

Anna hittade båda böckerna på min lista på Alfa antikvariat. Mats Strandbergs bok kostade endast110 spänn, men Birgitta Stenbergs relativt nyutkomna bok kostade – tio spänn!..

                                                                                                                                                  Jag har haft så ont i benet i kväll att jag grinade förut. Tror nog jag måste söka hjälp. På måndag.

Read Full Post »