Frustration och reparation

Ett gnissligt inlägg.

---

 

Mitt hus måste ses om. (Istapparna på bilden är dock från 2010, tror jag.)

Den här måndagen stavas frustration. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag känner mig väldigt… oarbetad efter arbetsdagen. Det går att spekulera i orsakerna och det gör jag för mig själv, inte här på bloggen. Glad och tacksam är jag emellertid för fina kollegor. Förändringar är bra. Samtidigt blir det lätt så att vissa saker hänger i luften under pågående förändring. Jag kan bara hoppas att slutresultatet blir bra för mina kollegor som jag upplever som aningen luttrade och frustrerade, men väldigt kompetenta. För egen del ser jag om mitt hus på flera sätt. Jag letar, söker och utnyttjar kontakter på olika plan.

Jag ser om min bil också. I morse sjöng Clark Kent* så vidrigt i falsett att jag bara kände att det var nog. Jag ringde bilverkstan och bokade tid för dels det där rostskyddsarbetet som behöver göras, dels för byte av fläktrem. Slutnotan lär hamna på cirka 1 600 kronor. Överkomligt, men svidigt. Bäst av allt är att jag kan åka dit på torsdag i nästa vecka klockan sju och vänta medan de opererar Clark**. På så vis slipper jag be chefen om ledigt IGEN och dessutom slipper jag jobba över, också det IGEN.

Det har regnat hela dan och om jag hade fått välja idag skulle jag nog ha stannat i sängen med min bok på gång. Jag tänker nog ägna den en stund i kväll i alla fall. Men först blir det strykbrädan där jag ångar av mig lite frustration, helt enkelt.

Hur har DU haft det idag – frustrerat eller flyt? Har du reparerat nåt eller vad har du haft för dig? Skriv några rader i en kommentar och berätta. Men gör det nu, för nu är det bara ju procents utrymme kvar här!

93 procents utrymme är använt. Alltså finns det bara sju procent kvar.

*Clark Kent = min lille bilman
**operera Clark = lagar min bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och snart är eländet slut…

Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.

Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.

Lätt tvätt.

Jag blev så glad, för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…

Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.

Istappar utanför porten.

Vaktis höll på att ploga just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.

På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.

Lite läsning.

Chokladkalendern behövde hyfsas. Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.

Chokladkalendern är hyfsad.

Framåt kvällen åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…

Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.

Efter undanplockning och disk var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…

Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.

Mina eksem är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.

Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.

Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.

I morgon är det vardag, som sagt. Den hemska julen är slut.

Livet är kort.

Read Full Post »

En ljusblå dag

Jag inser att jag har vaknat till en ljusare dag än igår. Betydligt ljusare. Tänk så konstigt det är, men just idag insåg jag att det har vänt – även om det var länge sen det gjorde det. Med vänt menar jag alltså solens synliga närvaro och dagens längd.

Dagen idag är riktigt ljusblå och det är två plusgrader och blåsigt. Som en vårdag, nästan. Men jag gissar att det kommer mer snö och kyla – i alla fall om man får tro väderprognoserna för senare delen av veckan.

Men idag är dagen ljusblå. Och full av ljus. Och istappar…

Istappar från förra vintern.

                                                                                                                                                       Det är naturligtvis fruktansvärt halt ute. Det har töat, snön har smält och så var det kallt i natt. Snorhalt, med andra ord. Så nu gäller det att akta lårbenshalsar och handleder så man inte hamnar på Sjukstugan i Backen. Dess akutmottagning har ju… vissa problem, kan man läsa om då och då. Eller uppleva själv om man råkar hamna där. Då gäller det att ha tid.

Frakturer i apostlahästarna* är faktiskt inte de vanligaste frakturerna så här års utan det är handledsbrott. Och råkar man illa ut behöver man faktiskt inte ta sig till Sjukstugan i Backen utan till Uppsala centrum. På Dragarbrunnsgatan 70 finns nämligen närakuten som har öppet mellan klockan 7 och klockan 23 alla dar i veckan. Mottagningen drivs av Proxima. Först får man träffa en sköterska som gör en bedömning och sen får man eventuellt tid hos en doktor på mottagningen eller på dess ortopedakut.

Björn här på bilden har råkat riktigt illa ut i halkan.

                                                                                                                                                              Idag ska jag halka ut till Fästmön och barnena i Himlen. Det känns som om det var evigheter sen vi sågs! Och trion O ska skjutsas till sin pappa idag på eftermiddagen eftersom mamma ska göra ett nytt försök efter alla sjukdagar att jobba. Så i kväll blir jag ensam igen. Men jag tänker ägna timmarna åt att titta på Tom Alandhs dokumentär Leva livet, som jag spelade in på DVD:n från SvT2 igår. Och så ska jag ringa några samtal och boka in lite möten.

I morgon är mina planer att lämna blodprover efter att jag har skjutsat Anna till jobbet och efter jobbet ska vi åka och hämta hennes mobil som dog men som det inte är nåt fel på, enligt Nokia. (Mobilen har mest varit på lagning sen hon köpte den i höstas – detta var tredje inlämningen.) Affären där hon köpte mobilen har gjort sitt bästa för att hjälpa henne. Personalen har hittills varit väldigt hjälpsam och tillmötesgående. Att Nokia nu skickar tillbaka mobilen efter flera veckor och påstår att det inte är nåt fel på den är emellertid det dummaste jag har hört! Så nu vete 17 om det blir en Nokia om jag ska inhandla ny mobiltelefon… Och om Annas mobil krånglar igen blir det helt klart en svart bak utdelad till Nokia!

                                                                                                                                           *apostlahästar = ben

Read Full Post »

En kvällspromenad i december

Fästmön och jag tog våra (mobil)kameror och stack ut i afton. Det blev några bilder, men som alltid gör bilderna inte verkligheten rättvisa. Håll till godo ändå!

En snöig gran intill lyktstolpen som gav den ett märkligt ljus.

                                                                                                                                                        Några steg till…

Hade nån fallit som en fura här? Nej, det var en fallen fura.

                                                                                                                                                              I skogen träffar man på de mest märkliga figurer. Som denna, till exempel.

A cone head?

                                                                                                                                                             Snön ligger överallt. Kvistarna hänger nedtyngda av det vita.

Små kvistar, nedtyngda av det vita.

                                                                                                                                                            Och tittar man neråt ser marken ut som ett månlandskap, nästan.

Månlandskap?

                                                                                                                                                              I lyktskenet ser alla snöiga träds kvistar ut som vita, spretiga fingrar.

Vita, spretiga fingrar och istappar i lyktan.

                                                                                                                                                              Träden och grenarna ser ut som om de är omlindade av bomull.

Träd omlindat av bomull?

                                                                                                                                                             Just träd ser så otroligt vackra ut med snö på.

Snöiga träd är vackra.

                                                                                                                                                               Till och med ett litet spetigt träd är fint i vinterskrud.

Ett litet spetigt träd i vinterskrud.

                                                                                                                                                     Grannarna har fått en trädkramare. Är det ormen i paradiset, månntro?

Trädkramare? Orm?

                                                                                                                                                        Nu ska vi förbereda inför morgondagens uppvaktning av 18-åring. Tjolahopp!

Read Full Post »

Vintrig promenad i mars

En snabb tur till ICA, vidare hem till mig och så lite soppa till Clark Kent*. Efter en del strul fram och tillbaka kom vi så äntligen ut i den härliga marssolen. Det blev bara Fästmön och jag och våra kameror.

Försökte fånga några istappar, men de försvann bland gallren tilltrappräcket.

                                                                                                                                                         Vi tog en sväng ut i skogen. Där fanns mycket vackert att beskåda, men jag hittade ett fult monster.

Gigantisk kropp och litet huvud, kanske en fågel i handen. Detta monster är faktiskt skuggan av mig. Gräsligt!

                                                                                                                                                          Vi fortsatte på vintervägar mellan husen. Vårsolen var stark, så vi hade solbrillor båda två.

Solen som ett eldklot över trädtopparna.

                                                                                                                                                   Gångstigarna var väldigt bra plogade. Men mycket snö har det kommit…

Det har liksom inte kommit LITE snö den här vintern…

                                                                                                                                                           Snö, snö, snö så långt ögat kan se. Men skönt att komma ut och gå i det vackra vädret.

Vintrig väg.

                                                                                                                                                         En blick över fältet visade nästan orörd snö. Bara några spår efter nåt litet djur.

Solen var nästan som en måne över fältet. Landskapet är märkligt!

                                                                                                                                                        Man undrar hur alla djur har överlevt den här vintern. Inte bara hur de har klarat kylan utan också hur de har lyckats hitta nåt ätbart.

Här har Jösse Hare skuttat fram.

                                                                                                                                                     Snön visade upp de mest märkliga mönster på sina ställen. Här ser det nästan ut som vågor.

Vågor i snön och en liten buske. Kan nåt djur överleva här?

                                                                                                                                                         Trädens skuggor gjorde också fina mönster i snön.

Snö randig av trädstammarnas skuggor.

                                                                                                                                                          Skön och vintrig promenad i mars med Den Mest Älskade. Väl hemma igen blev det kaffe och smaskens.

Ett par bitar Geisha, en gammaldags chokladboll och java.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min bil

Read Full Post »