Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barcelona’

Ett inlägg om en bok.


 

MarinaDen lilla boken Marina av Carlos Ruiz Zafón har stått på ett av mina hyllplan med olästa böcker i över ett års tid. Jag fick boken av vännen FEM den 9 maj 2015 när hon tillbringade en helg här hos mig i Uppsala. TACK! Samma dag fast ett år senare började jag mitt nya jobb (du har väl inte missat det..?). Jag tog det som ett tecken och grabbade tag i boken för att läsa den.

Óscar går på internatskola i Barcelona. Ett märkligt hus lockar honom. Han går dit – och kommer därifrån med en klocka. Klockstölden leder snart till att han återvänder och träffar den underbara Marina och hennes far. De börjar umgås och Óscar blir som en son i huset och en bästa vän till Marina, som han naturligtvis är förälskad i. De unga tu beger sig till en kyrkogård där de ser en mystisk kvinna. En dag bestämmer de sig för att följa efter kvinnan. Det skulle de nog inte ha gjort…

Det är svårt att genrebestämma den här boken. Den har en del kärlekshistoria, en del thriller, nära steampunk, faktiskt. Men mest av allt är den en fantastisk saga, full av märkliga sidoberättelser och framför allt hemligheter. Författaren har återigen lyckats fånga mig med en av sina otroliga berättelser. Det är en helt annan berättarstil än den jag är van vid – och den är sååå vacker och… bra.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annorlunda bok.


Åter en bok från De fördömdas stad.
Carlos Ruiz Zafóns Ängelns lek har tagit mig till Barcelona på 1920-talet och en ny resa till De bortglömda böckernas gravkammare. Den sista i jättehögen födelsedagsböcker, denna given av vännen FEM. Tack!

Ängelns lek
En bok om bortglömda böcker och om att sälja sina förmågor.


David Martín skriver berättelser
i en tidning och börjar bli känd och omtyckt av läsarna – till hans kollegors förtret. Snart får han sparken på ett sätt som känns smärtsamt välbekant. Han har ingått ett avtal med två förläggare, ett avtal som visar sig vara ett slavkontrakt, mer eller mindre. Men så en dag kommer ytterligare en ny förläggare. David erbjuds att skriva en bok åt honom. För detta ska han få mycket pengar, bland annat. Frågan är bara om det inte är Den Onde själv som David har skrivit kontrakt med…

Det är många delar i den här boken som gör rent ont att läsa. Ett större stycke har jag redan citerat här. Varje kapitel nästan som en egen berättelse i sig. Jag ska inte ta ifrån dig upplevelsen att läsa det här mästerverket genom att berätta och citera alltför mycket. Men denna mening kan jag inte låta bli att delge dig:

[…] Normala människor lämnar efter sig barn, författare lämnar böcker. […]

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en ny författarbekantskap och en sann läsupplevelse.


Vännen FEM bor 30 mil
ifrån mig, ungefär. Ändå har hon försett mig med såväl julklappar som födelsedagspresenter. Nu senast fick jag lära känna Carlos Ruiz Zafón, en helt ny författarbekantskap. Boken Vindens skugga är hans debutroman.

vindens skugga
En sann läsupplevelse!


Boken både inleds och avslutas
med att en pojke på runt tio år får följa med sin pappa till De Bortglömda Böckernas Gravkammare i Barcelona. Där får pojken välja en bok som han ska beskydda med sitt liv. Den första pojken, David, finner boken Vindens skugga och blir besatt av dess författare, Julián Carax. En besatthet som leder honom från kärleken till böcker in i de mest hemliga vrårna av kärleken till människor.

Det här är en otroligt fängslande berättelse! Även om det inte är nån deckare har den vissa av polisromanens ingredienser – en polis, till exempel. Men framför allt är den spännande och mystisk och jag blir verkligen, precis som det står på baksidestexten, totalt uppslukad av berättelsen. Tack, FEM! 

Högsta Toffelbetyg, ingen tvekan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan återigen klagar sin nöd – på sig själv.


Nej, det är inte roligt!
Det är själva… faaan! Ursäkta kraftuttrycket. Men jag är ledig idag och har möjlighet till sovmorgon. Vad händer? Jag vaknar tidigare än de dagar jag ska till jobbet! Igår morse, när jag skulle upp och iväg, var jag skittrött. Idag, när jag skulle ha kunnat ligga halva dan i sängen, vaknade jag före den tid väckarklockan går på när jag ska jobba…

trött
Trött på mig själv.


Igår kväll satt jag ute på ballen*
tills jag började frysa. Satt och läste och spelade Wordfeud. Gick sen in och skrev lite. Parkerade mig i soffan och insåg att jag redan hade missat halva Crime Night på Kanal 9 och att det bara var trista deckare kvar. Så till sist kröp jag väl i säng – varken för tidigt eller för sent. Men varför i h-e vaknar jag klockan sex en ledig dag??? Nån som kan svara mig på det???

Det har återigen regnat i natt, men nu strålar solen och det är bara några lätta moln på himlen som jag kan se härifrån. Det tycks blåsa lite, men termometern på solsidan visade 20 grader redan för en timme sen. På skuggsidan är det tolv grader.

Vad gör man en lördagsmorgon då när man inte kan sova och ”Lucille” har kommit hem så man inte har tillgång till nån papperstidning heller? Tja, jag har navelskådat lite, smort in mina eksem och fördelat medicin. Sen har jag suttit hos Storebror och förberett tre inlägg som är tidsinställda för publicering i morgon.

Av de ursprungliga fem skrivuppdragen jag lämnade intresseanmälan på har jag inte fått fyra och ett femte har jag inte fått besked om. Det trillade in ytterligare en förfrågan igår kväll som jag anmälde intresse för, så nu har jag två små uppdrag som jag kanske (inte) får. Annars är det rätt dött. Jag har inte sökt några jobb i veckan, men jag har hittat två intressanta lediga tjänster. I Stockholm, vilket inte är optimalt för mig. Pendeleländet har man ju hört talas om. Det där att pendeltågen inte går eller är mycket försenade, alltså. Det gör det svårt att jobba i Stockholm för mig, helt enkelt. Jag är ju en sån där som bara måste komma i tid.

Väntar på ytterligare en bok att recensera. Enligt författaren skulle förlaget ha skickat den för länge sen, men den har inte trillat in i min postbox. Och det är synd det, eftersom boken är färsk NU, inte sen.

Igår började jag läsa en bok vars författare jag inte kände till tidigare, spanjoren Carlos Ruiz Zafón. Jag la till och med ut ett citat ur boken. Jag har läst ungefär 60 sidor, men det är mikrostil i boken och jag har ju börjat se så förbaskat dåligt. Därför går det långsamt framåt. Enligt Wikipedia är författaren spanjor och bosatt i Barcelona – men också i Los Angeles, där han bland annat har arbetat som manusförfattare i Hollywood! Spännande typ, tycker jag, och tackar återigen vännen FEM för att ha introducerat oss.

vindens skugga
Så här disigt är omslaget på boken jag läser.


Vad händer idag då?
Tja, jag strök ett gäng rena kläder igår, så det slipper jag göra idag. Men jag måste gå ut med sopor. Har packat för korttidsbortavaro i Himlen och i eftermiddag åker jag och hämtar Fästmön från jobbet för vidare färd ut till Förorten.

Det finns så många saker jag borde ta itu med här hemma, men jag har ingen lust. Känner mig rastlös och trött i en märklig kombination.

Vad händer hos dig i helgen??? 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Den allra varmaste dagen bestämde vi oss för att tuffa in till stan och gå på Hallwylska. Vi höll på att tuppa av i värmen redan på t-banan…


Juste våning på Hamngatan, typ 200 kvadrat och 40 rum…

                                                                                                                                                På Hallwylska valde vi att gå på egen hand. Det var efter jag hade snäst av en snorkig vakt som sa till mig, med näsan i vädret:

Väskor hänger vi in där borta.

Varpå jag var tvungen att svara:

Jaså, det gör vi? Jaha.

Att gå på egen hand brukar var roligare ibland, men idag var det mest olidligt hett. Och eftersom vi gick utan guide fick vi inte se alla rum och alla samlingar. Men jag såg nåt lite spännande, i alla fall.


Två såna stolar som den tunna pilen pekar på har mamma!

                                                                                                                                               Efter museibesöket var vi tämligen matta och gick upp mot stan för att leta efter nåt skuggigt ställe som serverade iskalla drycker. Men i affärerna fanns det AC på sina håll och det var inte helt fel att kolla på vinterkläder…


Skitsnygg, men tyvärr inget jag ville köpa idag…

                                                                                                                                                   Vi såg en del läckra pjuck också.


De färggranna regnbågskorna i mitten var lite roliga.

                                                                                                                                                     När vi äntligen hittade ett ställe att sitta ner blev vi lite trötta på en viss man och hans återkommande trudelutter…


Vår irritation gällde den helt vite mannen. Den andra mannen bara råkade stå där.

                                                                                                                                                  Anna kände till ett ställe där man kunde köpa kalla öl och jordnötter.


Barcelona visade sig vara ett INTE SÅ SERVICEINRIKTAT ställe…

                                                                                                                                                    Var sin öl och ett glas nötter. Men sen när jag skulle köpa ett glas nötter till var de plötsligt slut. Då blev jag lite kinkig.


Bara en uttjänt servett i nötglaset.

                                                                                                                                                     Men sen, ett MIRAKEL! En halvtimme senare fanns det nötter igen!


Det går åt mycket salt i värmen…

                                                                                                                                               Salt svettas man ut och vätska måste fyllas på.


Anna gjorde sitt bästa för att inte drabbas av vätske- eller saltbrist.

                                                                                                                                                 Så småningom gick vi vidare till ett ställe som heter Pong. Lustigt namn, betyder ju stinka på engelska. I vart fall, vi skulle äta thai. Och det var gott!


Gott och starkt. Man svettades inte direkt mindre…

                                                                                                                                      Drycken till maten var emellertid svensk.


Eriksberg, inte bara en kommundel i Uppsala, utan också ett ljust öl.

                                                                                                                                       Desserten blev spännande. Den bestod av konserverad frukt. En av dem var en liten taggig sak med kärna inuti. Kanske en igelkottslychée?


Liten, taggig boll. Nån som vet vad frukten heter?

                                                                                                                                                  Vid bordet bredvid hade vi en rapp kommentator i en pratglad dam som underhöll inte bara sin bordskavaljer utan även oss med sin svada. Svadan blev emellertid för grym för damen själv så till slut stoppade hon bomull i sina öron. Jag misstänkte starkt att mannen hade stängt av båda sina hörapparater under hela måltiden.

Vi rullade hemåt genom Gamla stan. Här finns alltid så många intressanta ställen, prång, gränder och portar…


Undrar vem som bor här innanför???

                                                                                                                                         Innan vi klev in på hotellet köpte jag dricka och Anna var sin glass och jordgubbar. Annars blev dagens inköp föga ovanliga för min del: böcker och tvålar.


Anna hittade båda böckerna på min lista på Alfa antikvariat. Mats Strandbergs bok kostade endast110 spänn, men Birgitta Stenbergs relativt nyutkomna bok kostade – tio spänn!..

                                                                                                                                                  Jag har haft så ont i benet i kväll att jag grinade förut. Tror nog jag måste söka hjälp. På måndag.

Read Full Post »