Möten, möten, möten – nya ansikten och gamla bekanta

Ett inlägg om dag två på mitt nya jobb.

---

 

Vilken vacker penna jag har skaffat mig!

Jag har skaffat mig en alldeles fantastisk vacker penna. Den är naturligtvis orange. Och med den tänker jag försöka skapa storverk, om än inte riktigt i Nobelprisklass, men… Jag deltar i otroligt många möten, precis som alla andra på jobbet. Det får mig att undra lite hur de hinner få nåt praktiskt jobb gjort. Sen både ser och hör jag hur min snart avvikande kollega hamrar på sin dator, tar emot besök etc. Jag sitter en hel del vid min dator och surfar runt på framför allt intranätet. Dels för att lära mig hitta, dels för att söka information som jag behöver. Än så länge är jag inte betrodd att få komma ut på det trådlösa nätverket med min dator. (Min privata mobil kan jag däremot surfa på, fast det blir inte mycket tid till det.) Därför känner jag mig synnerligen analog när jag dyker upp på möten med… block och penna. ”Alla andra” har padda eller dator med sig. Förhoppningsvis kommer jag ut i cyberspace även trådlöst under morgondagen. Då kommer en gammal bekant från en tidigare arbetsplats och h*n är fortfarande en fena på IT-service.

 

 

 

 

Så glad jag blev när jag såg den här hylla i lunchrummet!

Idag hade jag matlåda från Findus med mig till lunch. Körde ett motionspass i morse när jag kom till jobbet och skuttade (nåja…) uppför fem trappor för att lägga maten i frysen. Svår andnöd blev följden och då var det tur att jag upptäckte… en bokhylla i lunchrummet! Den gav mig möjlighet till en spontan andhämtningspaus. Jag blir alltid lika glad när jag hittar bokhyllor på jobben jag har varit på. Fast här kunde de ju ta bort den däringa störande armaturen som inte gör nån nytta…

 

Ännu har jag nog inte hunnit förolämpa nån på nya jobbet. (Typisk kontorshumorskylt!)

Allting är fortfarande så nytt och jag tycker inte att jag jobbar. Jag springer på möten och hälsar på folk som berättar vad de heter och vad de gör. Några ansikten och namn minns jag, särskilt hon som heter likadant som jag själv och ett par till. Det gäller att hitta minnessaker att koppla ihop namnen med – som till exempel en snigg orange tröja vars bärare Bosse blev mycket glad när jag gav honom en komplimang om just tröjan. En del människor jag möter är helt klart mer färggranna än andra.

Min egen kaffemugg är med på fjärde arbetsplatsen.

För att jag ska känna igen mig tog jag med mig min vattenflaska och min jobbkaffemugg idag. Den muggen fick jag en gång av min äldsta bonusdotter. Det är fjärde arbetsplatsen muggen är med på. Vi får hoppas att vi får stanna här ett tag. Vädret har varit lite skumt idag, mindre sol, men väldigt kvavt. En fika på förmiddagen blev det i alla fall utomhus för min del.

Förutom att fika, hälsa och surfa springer jag som sagt på möten. På förmiddagen deltog jag i Ledningsgruppen och fick veta vad deltagarna i den och deras medarbetare jobbar med. Efter lunch var det dags för Stabsmöte. Då blev det mer husnära information och där har information, det vill säga jag framöver, en stående punkt. Får tänka ut nåt smart att säga som jag ska jobba med… 😮  Jag hoppas att jag kommer igång med att jobba mer praktiskt snart. På måndag ska jag få en kurs i intranätverktyget. Det sägs vara ett enkelt verktyg och det tror jag. Klarar jag av EpiServer, WordPress och Joomla (hjälpligt) klarar jag förhoppningsvis detta. Det som nog lär vara mer knepigt är strukturen.

I eftermiddags befann jag mig mitt emot Dômen.

Efter Stabsmötet kastade jag mig i bilen och for in till Gustavianum i stan. Jag blev rånad på 70 spänn i parkeringsavgift på S:t Eriks torg – en typisk avgift som ett visst spygrönt parti vill höja. På Gustavianum skulle jag delta i en nätverksträff bestående av universitetets kommunikatörer. Förutom två såna var ”min” fakultetskommunikatör från SLU med i panelen och showade. Eller snarare berättade om och förde dialog med oss åhörare om kommunikatörens roll. Det är ett ämne en kan prata om alltid och i alla lägen! Min gamla bekanting skötte sig exemplariskt. Själv försökte jag göra det genom att lägga band på mig och inte kommentera en del av det h*n sa – jag har ju som sagt också jobbat som fakultetskommunikatör på SLU (väldigt kort tid, dock!) men även som institutionskommunikatör. Under fikat goffade jag en GIGANTISK bulle trots att det inte är helg och så grupparbetade jag. Även under denna nätverksträff skakade jag tass med folk, framför allt såna jag tror eller vet att jag ska ha nåt att göra med.

Efter nätverksträffen hittade jag ett roligt och spännande sms från Fästmön, så jag ringde henne från bilen. Tisdagshandlingen gjorde jag på ICA Heidan idag, på grund av bilköerna på hemvägen. Och nu blir det snart en macka innan jag ringer lilla mamma och rapporterar om mina två första arbetsdagar.

Jag lever och mår bra, men hur mår DU??? Skriv gärna några rader i en kommentar till det här inlägget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oktoberfredag, strax efter nio

Ett inlägg om att få idéer som motverkar rastlösheten.

---

 

Regnig höstkväll, ganska vanligt numera. Den här bilden tog jag igår kväll genom vindrutan.

Fredagsmorgonen försöker att inte vara regnig. Den har lyckats hittills, men solen misslyckas med att tränga fram. Nu klagar jag verkligen inte. Jag gillar mörkret. Det är kylan jag vänder mig mot. Trots mina nya fönster är det kallt i min lägenhet. Det drar inte längre från fönstren, men det är kallt. Elementen är inte ens ljumma och utomhustermometrarna visar bara en tre, fyra grader.

Idag åker Fästmön hem för att bli mamma på heltid. Men först ska hon jobba. Igår jobbade hon hela efter-middagen och kvällen och jag var riktigt rastlös här. Det börjar bli svårt att komma på vettiga saker att göra. Min intention igår eftermiddag var att ta en promenad, men den enda turen jag gjorde var till soprummet. Putsa fönstren känns liksom inte som nån vidare idé att ta itu med eftersom det ju regnar varje dag. Igår kväll kom emellertid regnet först när jag satt och väntade på Anna i bilen utanför hennes jobb vid 21-tiden. Men ändå. Vem vill ha regn på sina nyputsade fönster? Kanske att jag i alla fall inhandlar planteringsjord och tar ett krafttag med mina krukväxter nästa vecka. Jag får väl lägga reklamblad och gratistidningspapper där jag håller på. Köksgolvet, kanske?

Men det är inte nästa vecka än, utan fredag morgon, på väg över i förmiddag. Idag ska jag åka till min före detta arbetsplats och träffa min favorit ”Lisbeth”. Jag räknar med att få skratta en hel del. Vi har ganska lika humor… Men innan jag fixar till mig har jag skjutsat Anna till jobbet och själv sökt ett par jobb. Det jag var mest intresserat av var tyvärr borttaget. Det händer ibland och då blir jag ganska besviken.

På lördag och söndag tänker jag vara hos Anna. Det är vi och killarna hemma i helgen, så det brukar vara ganska tyst. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att äldsta bonusdottern bor nån annanstans nu.

Jag borde ha ringt min mamma igår, men jag känner att jag behöver en paus. I helgen ska jag ringa – om jag nu kan hitta en tid när jag inte stör. Mamma själv ringer inte så ofta, men när hon gör det brukar jag laga mat, äta eller köra bil. Då svarar jag och ber att få ringa tillbaka inom en viss tid. Det brukar knorras en del över det, men alternativet är att jag inte svarar alls, nåt jag överväger om det händer igen. Ibland är det svårt att anpassa sig.

Maskerade muppar på väg mot helgen.

Vad har DU för dig i helgen? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så kanske jag får några idéer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsmiddag på Maestro

Ett inlägg om en söndagsmiddag.

Vid 17.30-tiden tog vi apostlahästarna och travade bort till Maestro i Gamla Uppsala. Kvällen till ära tog jag mina nya (köpta i april och ännu inte använda) gympadojor på Toffelfötterna. Mina korrekta inlägg ligger i dessa dojs och jag ville testa om det var nån skillnad att gå på dem och på ett par vanliga köpes, som nu börjar bli utslitna. Det var det! Hälen har varit ganska ond de dagar jag har gått mycket på den. Det är som att den inte vill läka riktigt. Lite tungt när det har gått typ ett år och tre, fyra månader… Men, jag ska inte klaga, den är mycket bättre. Det tar bara tid…

Idag var servicen på Maestro utmärkt! Vi fick snabbt menyerna och vi kunde snabbt beställa. Maten kom… snabbt. Jag hade ett speciellt önskemål om kycklingsouvlaki i stället för fläsk dito. Det gick alldeles utmärkt att få! Så gör en restaurang som är mån om sina gäster!

Många brillor på bordet medan vi väntade på mat och dryck.

Jag hade en lätt huvudvärk, antagligen beroende på vätskebrist eller brist på salt. Valde därför en stor härlig ale.

India pale ale var fylligt, gott och svalkande.

Vädret svängde om till kvällen och det blev varmare och soligare. Ölen smakade förträffligt. Och maten sen…

Två kycklingsouvlaki, pommes, tzatziki och grönsaker = jättegott!

Maten smakade super! Pommesen var lagom friterad, köttet perfekt grillat, grönsakerna fräscha och tzatzikin vitlökig, men inte för mycket!

Vi rundade av med var sin kaffe och promenerade sen hemåt för att fundera lite på Pride. Fundera… Leta…

Dagens besök på Maestro får högsta Toffelbetyg.

 

Gästerna däremot fick lägre betyg. Man måste liksom inte skräna när man är på restaurang, tycker jag, för det är inte trevligt. Jag tänker lite matro. Sen kan det ju vara så att andra i ens sällskap vill få en syl i vädret också. Jag hade stundom svårt att höra vad mitt sällskap sa.

Anna med solen i ryggen. Notera det märkliga gröna hålet i hennes mage… En alien???

Nu kollar vi hotell och priser. Anna brukar vara en fena på att hitta hotell till överkomligt pris. Vi sitter vid var sin dator och glor. Fast jag sitter ju och skriver ett inlägg, förstås…

Vad gör du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Paket och klippor!

Det var onekligen spännande att sitta i bilen och öppna paket! Jag blev väldigt förvånad när jag såg innehållet och det bifogade kortet. Men tusen tack, CCS! Det här var riktigt gulligt av er! Ja, titta vad jag fick – utan att ha gjort nånting, bara bloggat om att jag föredrar CCS fotcreme framför Apoteket Hjärtats!..

Kolla vad jag fick!

Paketet innehöll, förutom den braiga fotcremen, också foot scrub, heel balm och liniment. Självklart ska jag testa produkterna och recensera dem på en blogg nära dig – även om CCS absolut inte har krävt det. Jag tycker att det är roligt att testa saker och jag skriver alltid ärligt om vad jag tycker. En av produkterna, heel balm, hälbalsamet, tänker jag låta Fästmön testa eftersom hon har riktigt besvärliga hälar och diabetesfötter. Det ska bli spännande att kolla om CCS-produkten funkar på dessa små fossingar. Det blir en utmaning!

Anna var inne på Tokerian och storhandlade och jag joinade henne efter ett tag med pistolen (=scannern) i högsta hugg. För det är onekligen väldigt smidigt med varuscanner – man har koll på hur mycket man plockar i kassarna och det går oftast snabbare att ta sig igenom kassan – scannerkassan är sällan full av köande människor.

Faktum är att även om jag raljerar över Tokerian ibland så finns där några riktiga klippor. Nu vill jag ta tillfället i akt att lyfta fram en av dem, Loppan. Loppan är en tjej som verkar ha koll på det mesta. I kiosken och i scannerkassan är hon en riktigt fena, hon är steneffektiv och kan verkligen hålla flera bollar i luften samtidigt. Jag hoppas att hennes chef Mats läser det här och ger Loppan ett rejält lönepåslag. Det är hon värd! Så hon kan köpa sig ett nytt halsband i stället för Lottohalsbandet. Lottohalsbandet är ju lite kul att ha på jobbet, men livet är inte bara jobb!..

Den som vill se Loppan i sin helhet får allt traska över till Tokerian i rondellen i New Village!

Read Full Post »

Hantverkshusmor har slagit till!

Jamen jag är väl en fena! Jag menar, när ingen annan skryter om mig måste jag ju göra det själv! Med lite handfasta tips telefonledes från Den Mest Älskade lyckades jag sno ihop laxmiddagen – OCH en förrätt. (Ja, ja, låt vara att gästen = mamma själv lagt in sillen, men jag kokade faktiskt var sin potatis till…)

Sen åt vi och åt och så... BRAAAKADE botten i min älskade kökssoffa! Den har varit på väg länge och det beror på att jag har blivit så jävla tjock ett konstruktionsfel. Botten består nämligen av en lövtunn skiva – som inte vilar på nånting. Därför spikade jag fast två lister på insidan som skivan vilar på. Men eftersom soffhelveten soffan inte går att dra åt ordentligt, glider dess sidor utåt för varje dag som går – och för varje gång man sätter sig… Hur som helst, med mycket svett och en del svordomar fick jag ihop skiten soffan hyfsat. Nu skulle jag bara behöva ett nytt tyg i stället för det slitna gröna jag har. Vet inte vem (kan det vara den där Sandalen?) som har suttit och

kaaavat

så tyget har blivit alldeles

mööört,

som di säger där i Metropolen Byhålan, döh!

Efter detta lyckosamt utförda arbete tog jag itu med två nödvändiga, men ack så förhatliga jobb: att fylla på topz och bomull i var sin för ändamålen avsedda behållare. Jag menar, hur i helvete 17 kan man designa en topzask som har massor av hål??? Pinnjävlarna Pinnarna far ju ut åt alla håll, påfyllaren får utföra en veritabel balansakt! Men jag lyckades även med detta!

Vem konstruerar en behållare full av hål för topz???

Sporrad därav tog jag så itu med att fylla på bomull. Bomull är bra, för den sliter sig inte lika lätt som topzidioterna topzpinnarna. Fast… jag hade rääätt mycket bomull på min svarta t-shirt efteråt, alltså…

Efter utförandet av dessa storverk lät jag mamma ta hand om disken. Det var nog säkrast, jag är rädd om mitt porslin för det görs inte i den färgen jag har längre. Jag har vidare pratat med mammakusinen och nu har vi bestämt ”allt” hur vi ska göra på fredag! Det är underbart att ”jobba ihop” med En Sann Planerare! (It takes one to know one…)

Nu är det nästan så att jag rullar nerför trappan och frågar Nya Grannen om h*n behöver lite hjälp med lägenhetsrenoveringen. Jag känner mig så hantverkig, så! Men jag har mina gränser och jag vet, vis av erfarenhet, att grannar ska man inte frottera sig med utan helst hålla på mer än armlängds avstånd. Det är säkrast för alla parter.

”Hi Buddy, need a hand?” Nää, jag tror inte det, va…

Read Full Post »