Söndagsmiddag på Maestro

Ett inlägg om en söndagsmiddag.

Vid 17.30-tiden tog vi apostlahästarna och travade bort till Maestro i Gamla Uppsala. Kvällen till ära tog jag mina nya (köpta i april och ännu inte använda) gympadojor på Toffelfötterna. Mina korrekta inlägg ligger i dessa dojs och jag ville testa om det var nån skillnad att gå på dem och på ett par vanliga köpes, som nu börjar bli utslitna. Det var det! Hälen har varit ganska ond de dagar jag har gått mycket på den. Det är som att den inte vill läka riktigt. Lite tungt när det har gått typ ett år och tre, fyra månader… Men, jag ska inte klaga, den är mycket bättre. Det tar bara tid…

Idag var servicen på Maestro utmärkt! Vi fick snabbt menyerna och vi kunde snabbt beställa. Maten kom… snabbt. Jag hade ett speciellt önskemål om kycklingsouvlaki i stället för fläsk dito. Det gick alldeles utmärkt att få! Så gör en restaurang som är mån om sina gäster!

Många brillor på bordet medan vi väntade på mat och dryck.

Jag hade en lätt huvudvärk, antagligen beroende på vätskebrist eller brist på salt. Valde därför en stor härlig ale.

India pale ale var fylligt, gott och svalkande.

Vädret svängde om till kvällen och det blev varmare och soligare. Ölen smakade förträffligt. Och maten sen…

Två kycklingsouvlaki, pommes, tzatziki och grönsaker = jättegott!

Maten smakade super! Pommesen var lagom friterad, köttet perfekt grillat, grönsakerna fräscha och tzatzikin vitlökig, men inte för mycket!

Vi rundade av med var sin kaffe och promenerade sen hemåt för att fundera lite på Pride. Fundera… Leta…

Dagens besök på Maestro får högsta Toffelbetyg.

 

Gästerna däremot fick lägre betyg. Man måste liksom inte skräna när man är på restaurang, tycker jag, för det är inte trevligt. Jag tänker lite matro. Sen kan det ju vara så att andra i ens sällskap vill få en syl i vädret också. Jag hade stundom svårt att höra vad mitt sällskap sa.

Anna med solen i ryggen. Notera det märkliga gröna hålet i hennes mage… En alien???

Nu kollar vi hotell och priser. Anna brukar vara en fena på att hitta hotell till överkomligt pris. Vi sitter vid var sin dator och glor. Fast jag sitter ju och skriver ett inlägg, förstås…

Vad gör du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Lagom nytta

När det är påsk och man är ledig ska man göra lite lagom nytta. Det konstaterade jag när jag svarade på vännen Rippes kommentar till inlägget om påskpynt. Det är skönt att vila från jobbet, skönare än jag hade trott. Jag sov länge idag, jag har bara svarat på ett par tre fem jobbmejl och jag har umgåtts med lilla mamma. Vi har varit på shoppingtur och fått promenera lite båda två – bra för våra ämliga kroppar.

Men det är ovant med alla ljud här hemma. Nog för att Fästmön och jag kan prata, men mamma pratar mer. Mamma pratar hela tiden. Jag blir ganska trött i öronen, helt enkelt, och stundtals måste jag vila dem. Därför tog jag tillfället i akt – men också för att marssolen lyste och jag hade min tunna tjockis-svarta jacka för första gången idag – och åkte för att tvätta bilen.

Det här skulle kunna vara en bildgåta, men det är faktiskt ett foto taget inifrån bilen ut mot biltvätten. 

Inne i biltvätten passade jag på att läsa den tolv minuter som tvätten tog. Jag satt i bilen och hörde bara högtryckstvättens svischande och svoschande, det var riktigt mysigt.

Efter reningen torkade jag av Clark Kent* varligt med trassel. Han blev så ren och fin – men fasen, jag glömde fota honom! Får ta en bild i morgon när jag ska ut i garaget här och göra insidan!

På vägen hem hamnade jag bakom en bil som var fullastad! Den var verkligen knökfull och som kronan på verket låg ett par skidor med stavar på taket. In genom bakrutan såg jag en stackars hund som nästan fick plats i skuffen. Jag hoppas verkligen att hunden slapp resa långt!Stackars hund! 

Jag tog med mig lite ätbart hem till mamma i form av pommes, hamburgare och kycklingburgare med läsk. Mamma hade under tiden jag var borta inte vilat sin lilla mun utan passat på att ringa sin kusin B…

Efter maten var det dags att tända fönsterlamporna. De i köket har fått gula skärmar på sig, helgen till äran. Även om nu gult verkligen är fult, det är ju ändå påskens färg.

Gula skärmar i köket. 

Nu väntar säsongsavslutningen av Antikrundan. I morgon ska jag fortsätta göra lite lagom nytta, bland annat som sagt göra rent bilen inuti. Jag tror att jag ska bädda rent också, kanske tvätta en maskin. Till Lunch (som jag aldrig äter när jag inte jobbar) ska vi goffa våfflor och till kvällen lagar jag lax i ugn med fetaost- och pestosås. Det är lite lagom nytta, det, tycker jag…

Vad händer hos dig i påsk???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Vackert, magiskt och väldigt nöjd

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Fyra klockor har slagit ut.

Den har också en femte på gång, men den är än så länge bara en knopp.

En femte klocka på gång!

I afton bjöd jag min älskade på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var så skönt och jag är så nöjd med mig själv!

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?

Det var en vacker kväll och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.

Och nu kommer lite bilder på mat och dryck. Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten i glaset.

Trots fisken tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Men hur hamnade handen i vinglaset???

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Vitlöksbröd med oliver och aioli.

Laxen var knaprig, men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax.

De utlovade handpillade räkorna var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Handpillade? Nej, snarare från burk.

En lime hade letat sig till tallriken. Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.

Lite färska grönsaker till, mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt.

I stället för potatistoppar valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

Restaurangens egengjorda pommes.

Notan slutade på 728 kronor och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Ibland står jag bara inte ut…

Ibland står jag bara inte ut – varken med företeelser eller vissa människor. Idag stod jag mest inte ut med min skröpliga lekamen. Har du försökt handla med två kryckor? Då vet du att det är rätt omöjligt eftersom armarna inte räcker till att hantera fler saker än två – kryckorna.

Min lunch idag var ganska torftig och intogs efter strykning och telefonsamtal med mamma. (Ja, jag  behövde fylla på sockerdepåerna efter detta.)

Kexchoklad, lokalblaskans bostadsbilaga och vatten – en ganska torftig lunch.

Så därför fick jag för mig att åka till en kvarterskrog och käka pizza. Det är inte direkt min kvarterskrog, men en friskfotad person promenerar sträckan Toffelhemmet – Kvarterskrogen på 20 minuter. Jag tog bilen.

Men innan jag kom ut till bilen noterade jag att det låg nåt i min postbox. Jag stapplade fram – och blev skitbesviken och förbannad! Först var det en lapp där jag uppmanades att bli vän på Fejan med en jävla förskola. Förskola! Sen var det ett kuvert från det här skiten:

Postkodlotteriet som aldrig ger sig. 

Sen flera år tillbaka returnerar jag all skit – och det är inte lite! – som jag får från Postkodlotteriet. Jag stryker ett kryssöver mitt namn och mina adressuppgifter och så skriver på nånting som innehåller

Åter avsändaren!

och så lägger jag det på en gul brevlåda nästa gång jag passerar en. Men mitt budskap verkar inte gå hem och jag tänker inte slösa bort ett telefonsamtal eller mejl igen på dem, för det hjälper ju uppenbarligen inte heller. HUR FAN SKA MAN FÅ POSTKODLOTTERIET ATT FATTA ATT MAN INTE VILL HA MER SKRÄP FRÅN DEM???

Kvällens returnerade kuvert. Ja jag vet, jag skriver skitfult, men det står: ” Åter avsändaren. Sluta skicka er skit till mig!”

I vanliga fall brukar jag ha en skarp men hövlig ton på kuvertet. Jag brukar skriva

Ej beställt material.

Men nu orkar jag inte vara hövlig längre, utan provar att vara arg och otrevlig. Vete fan om det hjälper, Postkodlotteriet är ju lika envist som jag. Tänk att år ut och år in skicka grejor till en människa som varje gång returnerar dem… Då är man jävligt envis. Eller bara korkad…

Såå… jag var på rätt dåligt humör när jag anlände till Nån Annans Kvarterskrog. Precis utanför dörren stod två puckon och rökte. Det ena puckot hejade på mig, jag hejade tillbaka. Nån ansats för att hjälpa mig att öppna dörren gjorde puckot inte, det hade ju fullt sjå att hålla i sin giftpinne.

Jag stapplade in och satte mig. Ganska fullt på stället. Jag tänkte att de har ju bra mat här, varför ta en pizza? När servitrisen såg att jag hade satt mig ner vid ett bord kom hon fram och frågade:

Ska du äta här?

Jag svarade:

Jaa…

Men jag tänkte svara:

Nej, jag ska gyttjebrottas.

Hon sa:

Då går jag efter menyn.

Jag tänkte:

Ja gör det, du jobbar ju här.

Tre sekunder efter att hon hade lämnat mitt bord kommer ett av röktrollen fram till mitt bord, rätt dragen och säger:

Får jag spå dig?

Alltså… vid det laget var jag explosiv. Men som den alltmer behärskade Toffla jag ändå är svarade jag, tydligt och klart:

Nej tack, jag vill vara ifred!

Varpå puckot morrade:

Så jävla sur man kan vara då...

Men puckot lommade iväg, tack och lov. Annars hade jag gjort det. Fast jag hade ju inte lommat, jag hade stapplat.

Under hela den halvtimme jag var där och åt min lax med pommes och drack mineralvatten – längre tid stod jag inte ut – sprang detta pucko som en osalig ande mellan olika bord och störde ätande gäster. Däremellan var puckot ute och sög i sig giftig luft. Det hade varit ganska skönt om nån ur personalen lite fint hade försökt be puckot att sätta sig ner, men icke. Personalen kanske inte jobbade där, vad vet jag.

Jag stod inte ut med att be om notan och sitta och vänta på att den skulle anlända med servitrisen, utan jag gick fram till kassan för att betala. När jag hade lämnat min peng bad jag att få 50 kronor tillbaka. Fick det och skulle stoppa ner den när servitrisen med förbryllad min gav mig en tjuga och sa…

Men… du ska ju ha 70 kronor tillbaka..?

Inte vet jag om hon tror att alla människor med funktionshinder är dumma i huvet eller inte kan räkna… Jag svarade matt:

Det var ju dricks…

Sen kryckade jag ut och åkte hem i min tysta, fridfulla boning dit ingen rök sipprar in och inga puckon kommer över tröskeln – mer än jag själv… Och jag står knappt ut med mig själv just nu.

Jag undrar om jag har PMS…

Livet är kort.

Read Full Post »

Neråt landet…

Neråt landet blev vädret sämre och sämre. Faktum är att det kom regnstänk på framrutan mot slutet av vår resa. Vi kom inte iväg särskilt tidigt, klockan hade passerat 13.30 och med nödvändig paus var vi inte framme i Metropolen Byhålan förrän fyra timmar senare.

Vi stannade på sedvanligt ställe och intog, förutom toa, även var sin äcklig macka, kaffe och vatten. Inget var gott, inte ens vattnet, tyckte mamma och grimaserade för att det var beskt. Men en sån här bakelse – som vi DELADE på – slank ner fint:

Bilbakelse till de två bilburna.

På vägkrogen förfasade jag mig invärtes över en stackars pojke som var klädd i turkos från topp till tå. En annan pojke klädd i randigt hade uppenbarligen fått dålig uppfostran för han rapade ljudligt när han passerade mig. Eller också kvävde han en kräkreflex, jag är ju så ful och äcklig.

Har du varit i Brattebrobacke* nån gång? Det har jag. Fem gånger hittills i år och i morgon väntar en sjätte. Det är ett väldigt vackert namn, tycker jag, på en fasligt lång uppförsbacke. Vägen ner till Metropolen är annars ganska trist, förutom de sista sex, sju milen när man har svängt in på riksväg 50. Där finns det i alla fall lite fin natur att se på.

Vi landade som sagt vid 17.30-tiden. Mamma packade upp i en och en halv timma, medan jag pysslade med hennes blommor, läste och beundrade ett gäng elefanter i hyllan.

Ett gäng elefanter.

I hyllan hittade jag också en spännande bok som jag har tänkt låna och läsa hur länge som helst. Det är Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv och skänkt till mina farföräldrar 1973, samma år farfar dog. Jag tror att Zarah och farfar låg på sjukhus i Norrköping samtidigt.

Zarah Leanders memoarer, signerade av divan själv på försättsbladet.

Efter ett tag började det knorra i magen och till sist fick jag äntligen åka iväg till mitt favoritställe och hämta mat, Nattkröken. Här får man alltid rikliga portioner gammal hederlig korvkioskmat, till suveränt lågt pris. Rekommenderas varmt för den som passerar eller stannar i stan ett tag!!!

Mor åt grillad krov med mos och tuggad hackad gurka, jag spätta med pommes och räksallad. Som avrundning tog jag en tur med soporna samt längs med sjön. Jag ville se hur det går med brobygget och det går framåt, minsann!

Bron Skepparpinan ska leda trafiken söderut utanför stan.

Det blåste bara en svag vind och vattnet var alldeles klart. Tänk om jag hade kunnat ta ett kvällsbad!

Klart, klart Vättervatten.

Och medan jag promenerade 12 kilometer, passade jag på att ringa Fästmön, som jag saknar och längtar efter massa, massa!

Närå, jag gick inga tolv kilometer, men jag undrar vad det är tolv kilometer till…

I m0rgon ska jag försöka komma iväg lite tidigare än halv två uppåt landet, för jag vill gärna hinna och orka köpa en ryggsäck på Stormarknaden. Och i morgon går jag in i min tredje semestervecka…

Livet är kort.

*Uff! När jag googlar på Brattebrobacke läser jag bara om en massa fruktansvärda olyckor som har skett där, så jag lägger inte in nån länk…

Read Full Post »

I östra delarna av stan…

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 

Men innan vi rollade in på salongen efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…

När jag fick nog av solen gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.

Till dessert tog mamma glass med chokladsås, medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

En 17-åring, en Kalas-Mormor, ett ryskt huvud, en bakande slaktare… och lite annat löst folk

En ganska ruggig höstdag, men en födelsedag! Vi tryckte in mormor i baksätet och for ut till Morgonen där vi strålade samman med Johan The Slaughter Boy för att fira Frida på 17-årsdagen.

Storasyster och pappa hade gjort så fint och bullat upp med en massa gott.

Jag älskar kakor, men mest bullar!

                                                                                                                                                       Johan medförde kladdkaka som han hade bakat. Kakan var helt perfekt och gick åt så snabbt att jag inte hann fota den, bara tillbehören.

Tillbehören, bär, var också rätt goda.

                                                                                                                                                                    Inte nog med detta, vi bjöds på god tårta och kaffe svart som natten. Ja, Jerry är inte den som sparar på bönorna, inte… Till skillnad från somliga, fick jag höra. Vad han nu menade med detta… ❓

Frida fick en massa fina presenter, bland annat pengar från mormor och L, en biljett till Paul McCartneys konsert i Globen i december av pappa, en fin tröja av mamma, en sminkväska med lite diverse i från undertecknad samt en massa chips och godis OCH en tandborste, mer godis av mamma, en Beatlesmugg av mamma, spel av både mamma och pappa och… jaa, det var fullt av grejor. Och jag lyckades ta en bild av födelsedagsbarnet!

Familjens 17-åring!

                                                                                                                                                            Det är inte så ofta man blir inbjuden i Fridas rum, men idag blev vi det allihopa eftersom det var där presentöppningen skedde. Frida har en massa spännande saker. Min favorit är den här huvudbonaden som passar mitt ryskättade huvud som en smäck. (Nu baxnar väl alla som tror att jag inte är socialist!.. 🙄 )

Den passade mitt huvud perfekt, men ni får ingen bild på det, bara på huvudbonaden i sig!

                                                                                                                                                                 Elias hade repat sig från förkylningen och jag tyckte att grabben hade växt på längden sen förra helgen. Kan det vara möjligt???

Vi åkte hem vid halv tre-tiden, för Kalas-Mormor behövde mellanlanda hemma innan hon ska på kalas hos sitt äldsta barnbarn som fyller 30. Anna och jag åkte hem till New Village med stinna magar, men jag ska nog ändå snart börja laga lite mat. Idag bjuder köket på spaghetti och tonfisksås. Födelsedagsbarnet på Morgonen skulle få hamburgare och pommes frites. Det är ju ingen dålig avslutning på en födelsedag…

Anna har ont i magen och jag har ont i gommen, ryggen känns bättre. Men jag undrar om det inte är nån förkylning på gång för min del…

Read Full Post »

Om det ändå gick att leva på luft…

När man går så här och drar, värdelös och tärande, finns det i alla fall en sak man har gott om: tid. Tror du, ja! Min kommande vecka är ganska fulltecknad:

• I morgon måndag ska jag sätta mig och ringa en massa telefonsamtal när jag har skjutsat Elias till skolan och Fästmön till jobbet. Jag vill inte diskutera vilken typ av samtal i ett öppet inlägg på bloggen, var vänlig respektera det. På eftermiddagen ska jag hämta tårta som är betald (kors i taket!) och sen ska vi försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag innan vi firar Annas födelsedag framåt kvällen.
• Tisdag fortsätter jag antagligen med en del ringande efter leverans av familjemedlemmar till skola och jobb. Därpå ska jag försöka komma till ett beslut, meddela en viss instans samt hämta familjemedlemmar för att gemensamt försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag. Hinner jag ringa min mamma under dagen är det bra, eftersom hon behövde lite hjälp per telefon.
• Onsdag börjar Anna jobba sent, vilket innebär endast en morgonleverans av liten pojke till skola. Därefter ska jag försöka få vinterdäcken utbytta till sommardäck om jag kan skrapa ihop ett par hundralappar. På eftermiddagen hämtar jag antagligen skolpojke samt skjutsar hans mamma till jobbet, tillbringar kvällen i Himlen och försöker förgifta trolla fram nåt ätbart till oss fem som är hemma innan jag nattar skolpojke och åker och hämtar hem hans mamma från jobbet.
• Torsdag är det bara skolpojken som ska iväg på morgonen och hämtas på eftermiddagen. Möjligen infinner sig nån inspiration till skriftligt arbete under dagen. En maskin tvätt vore det bra om jag hann att köra och även ta tag i en strykhög som ligger. På kvällen blir det körning av barnens väskor och prylar till deras andra hem efter middagen som vi förhoppningsvis lyckas trolla fram.
• Fredag har jag tid för klippning klockan tio om jag nu lyckas få fram pengar till dess. Resten av dagen blir det hemlig aktivitet med Anna.
• Lördag och söndag jobbar Anna klockan 7 – 14. Då blir det skjutsning och hämtning till och från jobb. Och under tiden Anna jobbar städar jag hemma. Och ringer mamma. Kanske tvättar en maskin till. Middagar ska vi äta, jag tror att det finns kycklingfärs (inköpt för halva priset på grund av kort datum), ett par kycklingfiléer, lite pommes och fiskpinnar i frysen.

Tjolahopp! Om det ändå gick att leva på luft… Kläder har jag ju inte köpt sen i somras förutom strumpor, men det gör ju inte så mycket för när jag bara går hemma spelar det ju ingen roll om det är stora hål i kläderna. Stora hål i tänderna lär det snart bli också, för det är några år sen jag var hos tandläkaren. Och snart ser jag inte heller, för glasögonen är för svaga och linserna börjar ta slut. Förutom det håller packningarna till ett antal kranar på att paja och jag vågar inte ge mig på att byta och har inte råd att anlita en rörmokare.

Men ja, jag är tacksam att det finns kärlek i mitt liv, fast jag vore glad om det gick att leva på luft. Detta är på väg käpprätt åt ett visst håll.

Det här var bara en liten rapport, ett sätt att skriva av mig. Det lättar lite på trycket över bröstet och bruset i huvudet. Men det löser inga problem. Och några tjolahoppiga goda råd behöver jag inte heller utan ett jobb.

NEJ, jag gnäller inte, jag konstaterar fakta på ett möjligen ironiskt sätt.

Read Full Post »

Utsvultna damer fick äntligen mat…

I afton var det bestämt att mamma och jag skulle supera i hamnen. Där finns flera olika restauranger, men vi valde Wetternmagasinet eftersom mammas nya kompis K:s son äger stället. Lite kul att gynna dem man så att säga ”nästan” känner. Bara det att i kväll var det nån sorts musikfrågesport som startade klockan 19 – och stället var packat med halvnakna, blondiner, med onaturligt jämn solbränna, som rökte hela tiden…

Vi hittade ett ledigt bord utomhus i solen. Under den timma – minst – vi fick vänta på vår mat kunde vi inte undgå att notera ett ungt föräldrapar med en liten kicka samt den unge pappans föräldrar vid bordet bakom mamma. Den lilla kickan ville helst inte sitta i barnstolen och kastade skedar och sin nappflaska omkring sig till dess fadern tog den lilla i knäet. Efter en stund bollades fröken över till sin moder. Denna upptäckte åtskilliga minuter senare att den lilla hade gjort ”Stort” i brallan. Brallan, ursprungligen rosa, var vid det laget ganska brun på utsidan… Därpå vidtog ett väldigt ståhej när den lilla skulle bytas på! Uj, uj, uj! Det kom liksom bajs överallt – på bänken, på mamma, på farmor, på den lillas rena, vita byxor… Och allt refererades av farmor. JÄTTEKUL att höra om bajs när man ska äta… Fast vi hade i alla fall tur med vinden – den låg på åt andra hållet…

När maten sen kom, var den MYCKET välkommen! Jag tog kycklingspett, béarnaisesås, mangosås och pommes, mamma biff med räkor, béarnaisesås och pommes. Allt gott!

Mamma lät sig väl smaka!

                                                                                                                                                              Vi stannade inte till desserten, utan traskade hemåt i blåsten. Bara kyrktornet stod oberört och rakt i ryggen.

Kyrktornet stack upp bland träden, oberört av blåsten.

                                                                                                                                                           Och solen gick ner bakom husen igen. I morgon väntar nya äventyr, på ICA Maxi och annorstädes…

Solen som silver i vattnet…

Read Full Post »