#minlördag

Ett inlägg i vilket Tofflan visar upp sitt glamourösa liv.

---

 

Det klagas så mycket. Jag klagar så mycket. Jag började dan med att klaga på att jag vaknade alldeles för tidigt när jag kunde ha tagit sovmorgon. Men… nu ska jag tänka positivt. Faktum är att jag sov hela 50 minuter längre än en vardagsmorgon. Och i stället för att skutta ur sängen och göra mig redo för en arbetsdag kunde jag ligga kvar och läsa ut en bok. Och ta en selfie.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen tog jag mig samman och gjorde nytta. Körde en maskin tvätt och hängde om gårdagskvällens tvätt och dagens. Hela badrummet, det nyskurade (igår), är fullt av tvätt. Det blev därefter en tur med dammvippan med påföljande promenad med snabeldraken*.

När jag dammsög hittade jag nässelfjärilen som flög in i mitt arbetsrum för ett tag sen. Den la sig en dag på golvet bredvid datorn och dog. Jag hade en liten farvälceremoni för den.

Frukosten är aväten och porslinet diskat. Jag har läst lite till och spelat lite Wordfeud med vännen och före detta kollegan Agneta och nya kollegan E. Den senare har klått mig i varenda match – men se idag fick jag vinna!

Sängen är renbäddad och det är dags att ta en dusch innan jag ringer mamma, slappar lite, går ut med sopor och hämtar Fästmön från jobbet. I kväll bänkar vi oss vid ett bord med röd– och vitrutiga dukar och äter och dricker italienskt. I morgon har vi varit förlovade i sju år, men det har vi inte möjlighet att fira då eftersom Anna jobbar och jag söker jobb. Omorganisationer kan ha den följden och som konsult är en inte garanterad nåt annat än en viss tid. Den tiden är snart all.

Här är några fler bilder från mitt glamourösa liv den här lördagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hur ser DIN glamourösa lördag ut, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

*snabedrake = dammsugare

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oktoberfredag, strax efter nio

Ett inlägg om att få idéer som motverkar rastlösheten.

---

 

Regnig höstkväll, ganska vanligt numera. Den här bilden tog jag igår kväll genom vindrutan.

Fredagsmorgonen försöker att inte vara regnig. Den har lyckats hittills, men solen misslyckas med att tränga fram. Nu klagar jag verkligen inte. Jag gillar mörkret. Det är kylan jag vänder mig mot. Trots mina nya fönster är det kallt i min lägenhet. Det drar inte längre från fönstren, men det är kallt. Elementen är inte ens ljumma och utomhustermometrarna visar bara en tre, fyra grader.

Idag åker Fästmön hem för att bli mamma på heltid. Men först ska hon jobba. Igår jobbade hon hela efter-middagen och kvällen och jag var riktigt rastlös här. Det börjar bli svårt att komma på vettiga saker att göra. Min intention igår eftermiddag var att ta en promenad, men den enda turen jag gjorde var till soprummet. Putsa fönstren känns liksom inte som nån vidare idé att ta itu med eftersom det ju regnar varje dag. Igår kväll kom emellertid regnet först när jag satt och väntade på Anna i bilen utanför hennes jobb vid 21-tiden. Men ändå. Vem vill ha regn på sina nyputsade fönster? Kanske att jag i alla fall inhandlar planteringsjord och tar ett krafttag med mina krukväxter nästa vecka. Jag får väl lägga reklamblad och gratistidningspapper där jag håller på. Köksgolvet, kanske?

Men det är inte nästa vecka än, utan fredag morgon, på väg över i förmiddag. Idag ska jag åka till min före detta arbetsplats och träffa min favorit ”Lisbeth”. Jag räknar med att få skratta en hel del. Vi har ganska lika humor… Men innan jag fixar till mig har jag skjutsat Anna till jobbet och själv sökt ett par jobb. Det jag var mest intresserat av var tyvärr borttaget. Det händer ibland och då blir jag ganska besviken.

På lördag och söndag tänker jag vara hos Anna. Det är vi och killarna hemma i helgen, så det brukar vara ganska tyst. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att äldsta bonusdottern bor nån annanstans nu.

Jag borde ha ringt min mamma igår, men jag känner att jag behöver en paus. I helgen ska jag ringa – om jag nu kan hitta en tid när jag inte stör. Mamma själv ringer inte så ofta, men när hon gör det brukar jag laga mat, äta eller köra bil. Då svarar jag och ber att få ringa tillbaka inom en viss tid. Det brukar knorras en del över det, men alternativet är att jag inte svarar alls, nåt jag överväger om det händer igen. Ibland är det svårt att anpassa sig.

Maskerade muppar på väg mot helgen.

Vad har DU för dig i helgen? Skriv några rader i en kommentar och berätta, så kanske jag får några idéer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbsökeri: De fyra första stegen

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.

Det är nog inte nån som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…

Målet tre sökta jobb per vardag anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.

Steg två är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

Formulär till förbannelse och förtret.

Steg fyra innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…

Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!

Livet är kort.

Read Full Post »

Respit. Igen…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver hur hon försöker att inte misströsta.

En bra lunch hade jag med den kloka L! L hjälper mig att se vägar jag inte ser själv ibland, därför att blicken är så fylld av förtvivlan och tårar. På samma gång oroas jag av att Den Kloka själv tar på sig för mycket av andras bekymmer. Men jag ser en genuin önskan att vilja hjälpa andra människor – utan egen vinning för ögonen – och då blir jag alldeles varm inuti. För då finns det hopp för mänskligheten.

Direkt efter lunchen ringde jag på ett jobb som snart blir ledig här i närheten. Det annonseras ut internt i nästa vecka, men jag blev anmodad att redan nu skicka in en för-ansökan till uppdragsgivaren. Jag hann precis påbörja den, för strax efter klockan 13 kom så överchefen. Jag frågade om det var OK att underchefen deltog och det var det. Mötet tog en god stund. Jag har fått respit. Igen. Två månaders påbackning på heltid (jag jobbar alltså juli månad ut). Därefter blir det troliga erbjudandet 40 procentig tjänstgöringsgrad. Det är inte heller säkert om det gäller för en viss tid eller tills vidare. Fortfarande i limbo, alltså, men nu med ytterligare två heltidslöner att se fram emot. Båda sidor – överchefen och jag – lovade att lämna slutgiltigt besked/erbjudande före juni månads utgång. Jag var väldigt tydlig med att jag behöver 100 procent och tills vidare. Det lär överchefen inte kunna erbjuda mig. Vidare fick jag veta vad som önskades av mig fram till juli månads utgång. Det är att börja i fel ände, tycker jag, men böjer mig givetvis för uppdragsgivarens önskemål. Frågan är bara om jag kan få underlag i tid, ens. Föga troligt.

Respiten har gett mig tid. 

Det respiten ger mig personligen är dock tid att söka fler jobb, förutom ytterligare två månadslöner. Jag har sökt ytterligare ett jobb idag, en visstidssjänst på ett företag inne i stan. Man måste försöka. Nån gång ska det väl vara min tur. Eller?

Livet är kort.

Read Full Post »