Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lurendrejare’

Ett vårligt inlägg.


 

Fängelset Uppsala

Fängelset i Uppsala, en vacker byggnad – på utsidan…

Idag har det varit en underbar vårdag, en av årets första. En sån där dag när solen har briserat på himlen och fåglarna har kvittrat, men lite grann av vinterns kyla fortfarande biter i vinden. I stället för att förmiddagsfika tog NK* och jag en promenad runt huset. Det var just precis det vi behövde båda två – ljus och frisk luft. Även på lunchen blir det sol, ljus och luft, för då traskade vi till pizzerian ett par kvarter bort och åt. Jag önskar att jag finge lägga ut fotot på NK när h*n äter sin kebab, men jag har lovat att inte göra det. Du får i stället titta på en bild av Uppsalas gamla fängelse, en ganska vacker byggnad – från utsidan sett – som vi passerade på våra strövtåg idag.

Spår efter flygplan på väg ner

Som vanligt blir det aldrig mer annat än att planer smids och går antingen som de ska eller om intet.

Min arbetsdag har varit lite som vanligt och ändå inte. Som vanligt blir det inte, det blir det aldrig mer. Men jag är nöjdast med att vi kunde slutföra en beskrivning. I övrigt har jag letat efter försvunna saker och hittat dem samt städat lite inför nån sorts överlämning. På eftermiddagen fikade jag med H med flera. Så goa, fina arbetskamrater som jag vet också är och fortsätter att vara kamrater!

 


Nåt som däremot är som vanligt
är det som väntar när jag kommer hem. Varenda kväll efter jobbet inleds med nån sorts administration av nåt slag. Idag var det en räkning som skulle betalas och papper som skulle arkiveras med mera. Vidare har jag odlat yrkesnätverket och fått önskad utdelning på det mesta samt uppdaterat lite här och lite var.

I kväll är det torsdag och då har jag TV-kväll. Antikrundan, förstås, följd av Gåsmamman. Men innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen med laddad mobil och Antikrundans app påslagen ska jag skura av lite i badrummet och i duschrummet/toan. Jag får besök i helgen och då vill jag att det ska vara rent här. Sen ska jag rengöra mig själv och tvätta håret länge. Det är såå skitigt att jag nästan lånade H:s solhatt idag.

För övrigt fick jag två samtal igår, det ena på fasta telefonen, det andra på mobilen, från ett nummer jag inte känner igen. Är det nån som kan upplysa mig om vem det är? (<== retorisk fråga). Jag vet att jag inte känner nån i Ryssland och jag har nog ingen släkt kvar där… Lurendrejare, med all säkerhet. Sol- och-vårare kanske. Nåja, lämna solen och våren och sluta ring mig. Du är blockerad!

Ryskt nummer

Nej, jag känner ingen i Ryssland så sluta ring mig.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsinlägg.


 

Solig vinterlördag i januari

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave MariaDet kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Sängläsning bok och kaffe

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Full dammsugarpåse

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Soppåsar

Sopkaos i New Village osså.


Jag måste ge mig ut, tyvärr. 
Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskrona tänd

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.


*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett o-synligt inlägg.


 

Den blinde spelemannen

Nu är jag nästan lika blind snart som den blinde spelemannen på tavlan som inte längre är i min familjs ägo tack vare en lurendrejare. (Men DET är en annan historia!)

Det är kväll. Mörkt ute, mörkt inne. Jag kom nyss hem från Stormarknaden där jag hade turen att få tid för en synundersökning kl. 18.30. Den här gången dissade jag min vanliga optiker. Att som kund sen många år tillbaka (1991) få vänta en vecka på en synundersökning köpte jag inte. Synsam runt hörnet såg till att jag bara fick vänta en halvtimme.

Det var två år sen jag kollade synen. Då blev det en smärre chock och jag fick inte nån bra hjälp hos min ex-optiker. Jag hade inte råd att göra mer än undersökningen, heller. Idag träffade jag en optiker som förstod mig och snackade samma språk. Utan att vare sig skämta eller föreläsa gav hon mig de alternativ som finns.

Chocken blev inte mindre den här gången. Synen har förändrats mycket sen 2013. Till exempel är jag ett sånt blindstyre att jag balanserar på gränsen till att få köra bil med den styrka på linserna jag har idag. Mitt brytningsfel har heller aldrig varit korrigerat, endast närsyntheten. Och nu på äldre dar… långsyntheten. Det här att behöva läsglasögon för att ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.

Jag betalade 550 kronor och fick mitt recept. Tog rulltrappan upp och gick och käkade en supergod Chicken Vindalo, het så att ögonen tårades, medan jag funderade hur jag ska hantera situationen. Tankarna malde på rätt bra. Det går ju inte att jobba som konsult-redaktör om en inte ser. Om en är halvblind.

En halv mygg uppvärmt kaffe och tvättmaskinen som jobbar i bakgrunden. Jag har tänkt. Jag har nätshoppat linser i horribla styrkor, tycker jag själv. När jag får linserna kan jag prova ut läsglasögon, ett antal par av den billiga sorten. Krångligt när en har olika styrka på ögonen, bara. Men så får det bli. Hoppas det funkar…

Läsglasögon

Det får bli billiga läsglasögon sen.


Ett stort och varmt TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag kunde betala för både synundersökningen och tre månaders endagslinser! Du är GULD!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.


Det är nog inte nån
som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

kikare

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…


Målet tre sökta jobb per vardag
anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Toffelfötter på balkongräcket

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.


Steg två
är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

blanketter

Formulär till förbannelse och förtret.


Steg fyra
innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…


Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!


Livet är kort.

Read Full Post »

Medan jag väntar på (valfritt alternativ)

  1. att tvättmaskinen ska bli klar
  2. att kaffet ska bli färdigt
  3. bättre tider

tar jag en runda i omvärlden. Du som har lust – häng med! Du som inte har lust, stanna kvar.

  • När Försäkringskassan räknar behöver Marcus ingen hjälp. Marcus har Downs syndrom och autism. Han har svårt att göra sig förstådd, han ser illa, hör illa, går illa. Såväl läkare och arbetsterapeut som hans mamma anser att han behöver rejält med assistans. Men inte Försäkringskassan. De sänker hans 126 timmar till tio timmar. I veckan. Fy fan, säger jag! Ta rätt på lurendrejarna i stället för att gå på såna som Marcus! Skämmes!!!
  • Kolla här om du har en dålig chef! Pr… Aftonbladet tycker att du ska kolla in Dagens industri för att se om du har en dålig chef eller inte. Men… det vet man väl ändå..? De flesta kan nog vara chefer, men få kan vara ledare.
  • Kvinna hade svin i lägenheten. DET, min käre Watson, är vi många kvinnor som har haft!!! Och män också!  (Artikeln handlar om riktigt vidrigt djurplågeri och det är inte min mening att driva med det.)
  • Stora problem att köpa sms-biljetter. SL:s system har klappat ihop, enligt Dagens Nyheter. Nu kräver politiker att systemet görs om. Men… eh… vem beslutade om systemet..? Vem gjorde det omöjligt att köpa biljett via sms utan att ha en elektronisk plånbok? Vavavavava? Var inte det politiker, så säg???
  • Hon får skapa ett hjärta av is. Randi Eriksson var den som vann lokalblaskans läsartävling med sin idé om ett hjärta av is. Priset blir att hon får skapa just ett sånt hjärta tillsammans med en handledare i den så kallade Isfestivalen. Mitt på Stora torget, den 9 februari. Häftigt!
  • Boende attackerade fortkörare. Det går vilt till på vischan. I en ännu mindre håla än Metropolen Byhålan tröttnade en villaägare på alla som körde för fort på gatan och kastade en hammare på en förbipasserande bil. Nog för att man blir arg på idioter vid ratten, men slänga hammare på dem får man väl ändå inte göra?!
  • Melodifestivalen 2013. Deltävling 1. Nej, jag tänker inte skriva om spektaklet i år. Det har fått så mycket negativ uppmärksamhet långt innan det körde igång, så jag har ingen lust att titta ens. Därför hänvisar jag till en som alltid är kunnig på området och som skriver intressant och initierat. Det får vara mitt bidrag i år.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Redan i det första kapitlet av Henrik Berggrens tegelsten Underbara dagar framför oss lär jag mig massor. Bland annat att släkten Palme nog var den som införde olycksfallsförsäkringar. Och dessutom var inblandad i införandet av 1900-talets första pensionssystem. Tack, Jerry, för en tung och fin julklapp!


En lärorik tegelsten.


Som jag så ofta skriver här är detta ingen politisk blogg.
Men de allra flesta av oss som är födda på 1900-talet har ett förhållande till socialdemokratin. Några gillar den, andra avskyr den, en del ser vad den har åstadkommit, andra önskar att de där gråsossarna kunde förnya sig lite. Och så vidare.

Olof Palme var partiledare för Socialdemokraterna och även statsminister när han blev mördad för snart ganska precis 26 år sen. Samma år som Tjernobylolyckan inträffade – fast den olyckan skedde på min tjugofjärde födelsedag. De flesta av oss minns detta år som ett katastrofernas år. En svensk statsminister mördad på öppen gata i Stockholm… Den som var ung eller ung vuxen eller vuxen minns säkert än idag vad h*n gjorde i den stunden h*n fick veta att Sveriges statsminister hade blivit skjuten till döds.

Mycket på grund av Olof Palmes för tidiga död önskade jag mig den här boken. För jag ville lära mig och jag ville förstå varför den här mannen var både så hyllad såväl nationellt som internationellt och så hatad att han togs av daga. Jag hade en kort period i min ungdom som socialdemokrat. Att jag övergav den politiska övertygelsen handlade i mångt och mycket om Metropolen Byhålan och dess strikta indelning av befolkningen i sossar och icke-sossar. Den som var icke-sosse kunde gå och gömma sig. H*n kom ingen vart i samhället. Bara att dra. Men frågan var om denna rigiditet var Olof Palmes? Detta var ytterligare ett skäl till att jag ville läsa denna biografi över honom. För att förstå. För att få en ny(?) bild av Olof Palme och Socialdemokraterna. Detta parti, som har kantats av skandalaffärer och representerats av toknissar och lurendrejare de senaste åren.

Det är en fantastisk resa Henrik Berggren tar med läsaren på! Och det är ett fantastiskt yrkesliv han skildrar. Vi får också glimtar från familjelivet, men det är yrkespersonen Olof Palme som står i centrum. Henrik Berggren undviker inte att tala om skandalaffärer även i Olof Palmes karriär, men ibland känns det som om han endast snuddar lite vid dem. Var Olof Palme riktigt så oskyldig i vissa affärer? Samtidigt beskrivs också det ökande Palmehatet, det är rent förskräckligt att läsa om!

Jag hade tänkt dra av något på omdömet på grund av att jag tycker att Henrik Berggren på vissa ställen i boken är lite för snäll. Men det är ett otroligt gediget arbete som ligger bakom boken, med många timmars källstudier och intervjuer. Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Det är som sagt min födelsedagsmånad. Och om jag får jobb typ den här veckan planerar jag att så snart som möjligt göra detta:

  • fira med Fästmön, Sysslingen med flera
  • gå till optikern. Idag missade jag två personer som jag känner. Den ena personen såg visserligen mig, men hälsade inte (föga förvånande, en viss sorts människor är helt enkelt ohyfsade.) Den andra personen noterade att jag inte såg honom och VINKADE. BRA gjort! 😛 (Jag vinkade förstås tillbaka!)
  • ta hit en rörmokare
  • boka tid hos tandläkaren för kontroll
  • operera mina onda ben i vinter eller nästa vår så att jag slipper få besök av Onda Lårkan igen
  • köpa den där fina Chesterfield-soffan som var på begagnat-annons igår för 1 000 kronor
  • hämta släktporträtten som jag anser är i förvar hos en lurendrejare just nu
  • skaffa mig ett socialt liv och börja umgås med kompisar igen (ja, jag har en eller två kvar och en massa nya – det trodde du inte, va?!)
  • sluta köpa det enda kött jag kan äta (kyckling och kalkon) samt bröd till halva priset för att det är kort datum
  • gå på konserter
  • gå på utställningar
  • gå på stan
  • köpa alla böcker på min boklista
  • gå och ta en öl på krogen efter jobbet, med en jobbarkompis
  • åka till Stockholm
  • åka på semester utomlands nån gång när jag får ledigt, förstås (senaste gången var Danmark 1997)
  • skaffa mig en personlig tränare så att jag kom i form
  • bjuda alla som har brytt sig och som har hållit tummarna på en champagnefrukost

Listan är fortfarande ett ironiskt skämt, bara så du vet. Inget har förändrats.

Read Full Post »

Older Posts »