Jobbsökeri: De fyra första stegen

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.

Det är nog inte nån som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…

Målet tre sökta jobb per vardag anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.

Steg två är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

Formulär till förbannelse och förtret.

Steg fyra innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…

Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dan före dopparedan 2011

Dan före dopparedan. När jag smög ut i vardagsrummet för att passera det till toa slog grandoften emot mig. Härligt! Den lilla granen blev verkligen fin! Grenarna var täta och hade den varit större att jag klassificerat den som Kalle Anka-gran!!! Du vet en sån där som Musse släpar hem – och som Pluto morrar åt och förstör för att där sitter jordekorrar (Piff och Puff).

Musses och Plutos gran – och Piffs och Puffs…

                                                                                                                                                                Idag står det städning på agendan. Jag måste ta det värsta, mamma är ganska bra på att spilla och smula och jag gillar inte när det krasmar under Tofflan när jag går. (Bra att ha nån att skylla på, som du märker!)

Jag har fått ett sånt bra jobbtips av den vänliga Stattinskan och mina tankar är hela tiden där, det vill säga hur jag ska formulera mig. Äntligen nån som kommer med några konkreta förslag och inte bara en massa tjolahoppsansa-råd om saker som jag redan har försökt med, både en och tre gånger… Det blir tröttsamt i längden, samtidigt som jag förstår att man själv känner sig fyndig och påhittig. Tro mig, jag har prövat det mesta, till och med att gå till presumtiva arbetsgivare och presentera mig och lämna CV, så där som ungdomar gör… Men i skrivande stund sitter jag i en alltför mjuk säng (aj aj, min rygg!!!), vid den lilla leksaksdatorn där jag knappt kan läsa mejl för att ramen är för stor för skärmen (och går jag ner på 75 procent ser jag nästan inte bokstäverna…) och där mobilstickan indikerar ett otroligt svajigt bredband från Tre. Tröttsamt!

Som vanligt ylas det i huset. Jag fattar inte hur man kan trivas med att ha det så, det måste göra ännu mer ont i öronen när man har oljudet precis inpå. Det är otroligt jobbigt, för att vakna till slammer, lek och stoj från en barnkammare under sig är inte särskilt trevligt eller nåt jag önskar ens mina värsta ovänner. Lägg där till ylande, också, och studs med liten boll, så kanske du förstår hur trist det är att lyssna på en semestermorgon.

I kväll ska jag ut till Himlen och träffa Fästmön en liten stund. Därefter blir det vidare färd till Morgonen där alla julklappskassar ska avlämpas, liksom Anna. Anna inleder nämligen sitt julfirande med Uppesittarkväll på Morgonen. Eftersom hon jobbar i vården, jobbar hon förstås i morgon, men förhoppningsvis hinner hon hem tills Kalle och hans vänner önskar god jul. Om hon nu är lika barnslig som jag och ska se på det… För resten, med Kalle i ovanstående avses herr Anka.  Frågan är hur jag står ut med att se den andre Kalle, det vill säga, Kalle Moraeus som julvärd. Tror jag inte att jag gör, men å andra sidan är det ju såna skitprogram på TV i morgon att vi nog nöjer oss med att se på Kalle samt julfreden i Åbo (till det programmet finns det aldrig nån länk på SvT, jävla rasister!) på förmiddagen. Det sistnämnda så att mina finska rötter ska få sitt.

Och inte ska vi sitta och glo på TV hela dan och kvällen när det är julafton! Nej vi ska äta gott och jag ska öppna en flaska julmumma och ta några centiliter Östgöta sädes innan jag öppnar julklappar. För jag har ju åtminstone fått en stor, grön från FEM! 😛

Read Full Post »

Vem tror du att jag är?

Häromdan när jag stod på ICA och skulle till att betala ringer min mobil. En man i andra änden söker Högsta Hönan i Stadens sandlåda.

Men hallå… Vem tror du att jag är?

Mig veterligen har HH aldrig haft mitt mobilnummer och för övrigt är det två år sen jag lämnade sandhögen. Jag skrattade bara (ibland kommer ett tillägg, men det beror på mitt humör) och sa att

Då har du kommit helt fel!

Igår ringde en liten Andreas och började prata siffror och tekniska problem. Väldigt trevlig och behaglig röst. Men…

Vem tror du att jag är?

frågade jag.

Andreas trodde att jag jobbade på ett investmentbolag. Det gör jag inte. Jag jobbar inte alls.

Sen kom ett mejl med ett jobbtips. Ett jobb på Företaget-som-är-onämnbart-utan-att-jag-ser-rött. Hur skulle jag vilja jobba på ett ställe där ingen lyfte finger till mitt försvar? Det företag som nu i april skulle ha skänkt mig en guldklocka för lång och trogen tjänst? Ett företag som jag var lojal mot och jobbade hårt i under över 20 år?

Vem tror du att jag är??? VEM?

Read Full Post »