Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘slöseri’

Ett skrytigt inlägg om konsten att trolla med knäna.


 

Gröna tomater

Jag förälskade mig i dessa idag.

Det blev en annan dag idag än vad jag hade tänkt. Så kan det bli och då gäller det att vara flexibel, att inte bryta ihop och att försöka orka. Men det tog på krafterna, så stolsmekandet sparar jag till senare i helgen när kraften förhoppningsvis återvänt.

Rubriken till det här inlägget är ett citat som jag hittade hos Frida Boisen i slutet av mars. Det kanske inte var hon själv som uttalade det ursprungligen, men oavsett, det hängde sig fast i mig. För det handlar om att det är OK att berätta om nåt man har gjort och är stolt över hellre än att visa det perfekta. Och det ska jag göra nu – jag ska skryta.

Dessutom handlar det om mat. Mat och jag har ett… inte helt gnisselfritt förhållande. Jag älskar mat, men avskyr matlagning, i stora drag.

I morgon ska vi fira en födelsedag i familjen lite i förväg. Därför erbjöd jag Fästmön skjuts efter jobbet för att handla tillbehör till sånt som gästerna ska bjudas på. Vi for till ICA Solen i Förorten. Jag tog en korg på hjul för jag skulle köpa en påse blomjord, bröd och filmjölk med mig hem. Blomjord går inte att äta, men jag ska putsa fönstren på framsidan nästa vecka och tänkte då passa på att både byta gardiner och plantera om en del krukväxter samtidigt.

Lite avundsjuk var jag allt på Anna och yngsta bonussonen som skulle festa på tacos i kväll. Men jag tänkte nog få ihop nåt gott jag också. Fast först förälskade jag mig i de gröna tomaterna som såldes… Notera att jag skrev

förälskade mig

inte

köpte mig.

För dessa tomater var helt utanför min prisklass. Dessutom hade jag små röda hemma, inköpta för 9.90 i en annan affär häromdan.

Hemma i New Village skred jag till verket med min trollerimiddag, en middag som inte kostade många spänn. Det är jag nöjd med och eftersom jag har gjort det är det OK att berätta om det, tycker jag. Det jag var mindre nöjd med var att mitt mjölkpaket hade läckt och mjölk hade runnit ner på paketet med Bregott. Kanske blev jag inte av med mer än en deciliter mjölk, men ändå. Onödigt slöseri! Resterande mjölk fick jag hälla upp i en vacker gammal kanna, dock. Alltid något positivt! Så här blev min trollerimiddag:

Bok och lätt middag

Min trollerimiddag denna torsdag.


På tallriken ser du…

  • ett bröd (sex kronor, inköpt idag)
  • vitlöks- och örtost (efterlämnad av Anna i mars, fanns i kylen, alltså)
  • en avocado (fem kronor, inköpt idag)
  • saltgurka (fått av mamma)
  • småtomater (fanns i kylen)
  • svarta oliver (fanns i kylen)
  • mjölk (fanns i kylen)


Övrigt på bilden…

  • Boken (inköpt på Myrorna – som bland annat hjälper dem som har svårt att få jobb att få jobba samt säljer saker second hand för den som har svårt att ha råd med nytt – för 20 kronor i mars)
  • Kannan (arvegods från mina morföräldrar)

Jag tycker att elva spänn för den här middagen är rätt OK – även om man ju kan lägga till några kronor för övriga ingredienser, inköpta sen tidigare. Med denna middag känner jag att jag verkligen inte lever över mina tillgångar, dessutom.


Om jag blev mätt?
Nej, inte särskilt, men det var gott. Vad har DU ätit idag??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


Det har varit nyår.
Idag är det dessutom Trettondedagsaftonl, ifall nån inte visste det. Som bonus, en röd dag i morgon för oss som är kontorsråttor. Andra jobbar som vanligt.

Men åter till nyår. Då brukar det avfyras en och annan raket. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om din inställning till raketer på nyår.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

41 procent (nio personer) svarade: Nej, varför då? 

32 procent (sju personer) svarade: Nej bevare sig väl, jag/mitt husdjur är skotträdd.

14 procent (tre personer) svarade: Jaa, det hör nyåret till! 

14 procent (tre personer) svarade:  Other:
Det är fint men jag köper inte själv/Caroline
Både ja och nej. Privata=nej, offentliga=ja.
Bortkastet og altfor mye ulykker

Agneta kommenterade:

Jag har svarat ”nej, varför då” för att jag tycker det är galet mycket pengar som bara eldas upp, det är en massa farliga ämnen som sprids, och för att många (både folk och fä) tycker det är otäckt. Men jag tycker att det är vackert med fyrverkerier det gör jag – dock överväger nackdelarna!

Irene Sjöberg kommenterade:

Hej Tofflan! Jag tycker det är ett stort slöseri att köpa fyrverkerier. Förutom det finns det både djur och människor som är mycket rädda för dessa smällare. Jag förstår inte den hysteri det är runt detta med nyårsraketer. Tomtebloss är lagom och sen kan man ju alltid göra raketen 🙂 Det både smäller och tjuter beroende på hur stark man är i armar, ben och röst.Kram

SoP kommenterade:

Faktum är att mina Nuvarande katter inte är Så rädda,även om A fick en chock av snöras från balkongtaket för ett par år sen, o efter det är räddare 😦 Men mest är det Jag som är rädd för smällare o raketer – fasar för att få in en på balkongen t.ex, eller nåt roligt fyllo slänger upp en i trappan osv. Sen tänker jag på andras djur, o ”skogens djur”, hur reagerar de när helvetet plötsligt brakar löst i deras värld? Nåt jag inte begriper är de som redan vid sextiden på kvällen släpar ut sina ungar för att de ska få se också, o uppmuntrar oskicket med att smälla av raketer ”inom tättbebyggt område” helt utan tillstånd. Gärna ett kontrollerat fyrverkeri på anvisad/ avsedd plats i byn- men dyngfyllon som skjuter av från balkonger o i trädgårdar- näe- jag svär värre ramsor än den lede själv kan hitta på när det smäller här runt kåken :-/

Stort TACK till dig som klickade eller kommenterade! Som vanligt hoppas jag att du kollar in den nya frågan, under rubriken Tofflan undrar… i högerspalten!
Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens prövningar och några andra tankar.


Idag ska jag alltså till Arbetsförmedlingen
och förnedra mig. Jag kan nästan inte förklara hur det känns, detta att ha ett välfyllt CV med många varierande kompetenser och erfarenheter, och ändå få förödmjuka sig, förnedra sig med att prata med en okänd människa om det som är jobbigast i mitt liv just nu. En människa, som jag gissar har till uppgift att tala om för mig att jag är otillräcklig, att jag inte gör tillräckligt för att förändra min situation och sånt.

Pappershög med sökta jobb

Min pappershög med sökta jobb är nog inte tillräcklig. Notera att bilden är gammal och högen högre idag.


I mitt stilla sinne – och på min blogg – undrar jag om såna människor nån gång har varit i min situation. Om de ens kan stava sig till en ansökan. En del är säkert jättekompetenta, men jag har stött på människor som har visat stora brister. Och när man inte ens klarar av att påanmäla en arbetssökande till denn*s a-kassa eller att det ska ta över två månader att utse en handläggare till en arbetssökande… Då kan man inte ha nån vidare positiv syn på såna som jag.

Och synen är resiprok, kan jag meddela! Efter liknande såna tabbar ger jag inte mycket för somliga på Arbetsförmedlingen. Långt ifrån alla är mindre lyckade att arbeta där, men med tanke på att man håller människors väl och ve i sina händer borde alla vara jätteduktiga. Så är det inte. De jätteduktiga existerar, men de är få.

Med dessa positiva tankar – tjolahopp, liksom! – ska jag infinna mig klockan tio idag. Och bereda mig på lång väntetid innan jag får mina fem minuter, allt enligt kallelsen. Tur att jag har en spännande bok på gång, som jag kan läsa. Bara det att det brukar vara ett jättesorl eftersom jag inte är ensam som väntar på tur (otur?)… Jag blir jämt så trött i huvudet efter ett besök på Arbetsförmedlingen. Och ändå har jag till 90 procent av tiden alltid bara suttit och väntat… Slöseri med allas tid och kraft, tycker jag.

_____________________________

Igår blev jag så ledsen när jag läste på en blogg om en persons, enligt min åsikt, ganska nedlåtande tankar om skälen till att människor bloggar. Bloggaren, som nu skriver allt mer sällan, enligt egen utsago, har inte längre behov av att bli sedd genom sin blogg utan får nu uppmärksamhet av sin partner och via sitt arbete. Så bra då! Men nu är det ju inte alla som är lika lyckligt lottade som just den personen.

Många bloggar säkert för att bli sedda och hörda. Det är inte mitt syfte med den här bloggen, inte primärt i alla fall. Jag skriver för att överleva, för att utveckla mitt skrivande, för att ventilera (mest häva ur mig). Ofta har jag god lust att stänga av kommentarsfunktionen helt, för jag skriver verkligen inte för andra. Men samtidigt har jag kontakt med en del vänner via bloggen. Det är vänner som jag, av olika skäl, inte kan träffa på så många andra sätt än via bloggen eller sms.

tårar

Jag blev ledsen.


Men så klart
att det är roligt att få kommentarer och att människor som läser ibland kommenterar att de får nåt ut av det jag skriver. Då är det ju en viss bi-nytta med mitt bloggande, trots allt! Att jag sen också tjänar lite pengar på vissa inlägg – verkligen inga miljoner! – är en bonus. Som arbetssökande behöver jag varenda krona jag kan tänkas tjäna! Och för att få uppdrag krävs att jag visar upp besöksstatistik som är… ”intressant”… Så visst, ibland skriver jag också för att få uppmärksamhet, det får jag lov att medge när jag tänker efter.

Sagda bloggare ovan är inte alltid så smidig i sina ordval. För ungefär ett år sen fick jag höra att det är värre när en ung person får cancer än en äldre. Just då var jag mitt uppe i att vänta på ett besked om mina tumörer var godartade eller elakartade… Jag tror inte personen ifråga förstod hur illa dessa ord gjorde mig… Eller också gjorde h*n det och syftet var att såra. Det vill jag emellertid inte tro!

Med dessa sista rader vill jag få dig att förstå att våra ord är viktiga. Vi måste tänka efter ibland, inte bara babbla. Att gång på gång få höra att jag ska ta nya tag är som att säga till mig att jag ska rulla upp den där stenen för berget en dag till. Vissa dagar orkar jag inte. När jag är ensam kan jag ligga på golvet och bara gråta en vanlig tisdag. Andra dagar är självförtroendet på topp och jag glider framåt i tillvaron.

Jag är fullt medveten om att det alltid finns människor som har det värre och svårare än jag. Men min energi går just nu helt åt till att komma ur sängen, att motverka så att jag inte lägger mig ner på golvet och gråter i flera timmar ytterligare en dag, att inte låta mig lura mig själv att hoppa framför tåget, typ. Jag struntar inte i dem som har det värre än jag, men jag har inget enda uns kraft över till dem just nu. Så självisk är jag.

Och jag känner att jag står vid ett vägskäl. Ska jag eller ska jag inte..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.


Det är nog inte nån
som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

kikare

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…


Målet tre sökta jobb per vardag
anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Toffelfötter på balkongräcket

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.


Steg två
är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

blanketter

Formulär till förbannelse och förtret.


Steg fyra
innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…


Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt. Siktet var inställt på att se När livet vänder. I stället satt jag i bilen och frös utanför Fästmöns jobb. Anna har ju ett sånt jobb där man inte alltid kan gå ifrån exakt det klockslag ens arbetsdag är slut. Nu finns det säkert en del som jobbar med människor som gör det. Men jag är faktiskt stolt över att Anna inte gör det. Att hon inte lämnar människor i akut nöd i sticket bara för att klockan säger att arbetsdagen är slut.

Jag satt i bilen och läste, i stället. Och spelade Ordjakten och Quizkampen på Ajfånen medan jag väntade. Jag spelar inte alls lika mycket som tidigare, men jag har alltid ett Wordfeud på gång med Anna. Det känns inte som om tiden räcker till för att spela som jag gjorde förut. Det blir slöseri med min lediga kvällstid (även om det är kunskaps- och ordspel som ju är rätt vettiga!) – och den tiden är begränsad. Men hur som helst, det gick ingen nöd på mig i bilen – förutom att jag frös lite då. Tyvärr hann vi inte hem till 20.30, men jag ska försöka hinna titta i kväll. I kväll är jag klok nog att spela in Antikrundan så kan jag titta i morgon, fredag, kväll.

OrdjaktenquizkampenWordfeud
Spelgalen ibland.


I morse vaknade jag en halvtimma före alarmet.
Det var ingen idé att ligga kvar och snurra i sängen så jag klev upp. Hade en svag huvudvärk som nu har gått över i ett mer idogt bultande bakom pannan samt illamående. Smart att jag glömde ta en tablett innan jag stack hemifrån. Får hoppa upp till femte våningen och kolla om nån har en Ipren att skänka. När jag får sån här huvudvärk är Ipren det enda som hjälper. Och jag tar en tablett, inte fler. Jag har letat igenom facken i min jobbväska och där fanns bland annat knappnålar, magsårsmedicin, mobilladdare, tuggumin, en kam, solbrillor och flera usb-stickor. Men inga Ipren…

Idag på förmiddagen ska jag och min uppdragsgivare gå igenom den webbplats jag har skapat de senaste veckorna. Den är långt ifrån färdig, men jag är ändå rätt stolt att kunna presentera en struktur, flera undersidor som är klara samt en webbplats där samtliga svenska sidor har en engelsk speglingssida. Detta trots allt teknikstrul som har varit och som har berott på den mänskliga faktorn (INTE jag själv, dock!). Detta strul som gjorde att arbetet endast kunde pågå i tanken under totalt sett mer än en arbetsvecka. Jag tror att mycket av min huvudvärk beror på all spänning som har varit dessa veckor…

Dagarna springer på. Jag har just grattat en bloggvän på namnsdagen – det är Camilla. I morgon har Siv namnsdag. Det namnet har alltid sänt rysningar genom mig, eftersom det var en Siv som var skittaskig mot min pappa en gång. Samtidigt är jag glad att hon var det så att jag fick min mamma till mamma i stället! Nej, mer värt att uppmärksamma än morgondagens namnsdagsbarn är att ju är Internationella kvinnodagen. Själv firar jag den genom att bjucka Johan på lunch. Ska DU fira kvinnodagen på nåt sätt???


Livet är kort.

Read Full Post »

Nyheter om Arbetsförmedlingen gör att man ofta får ta sig för sin panna. Den senaste nyheten avviker inte… Det har nämligen visat sig att Arbetsförmedlingen har betalat tillbaka nästan 18 miljarder kronor till staten sen 2007. Hur i h-e kan det komma sig när arbetslösheten har legat mellan 6,2 och 8,4 procent (arbetslösa i åldrarna 16 – 64)???

Arbetsförmedlingen har alltså fått en massa pengar som varit avsatta för att få ut arbetslösa i arbete. Men i stället för att använda pengarna har man betalat tillbaka dem till staten. Varför då??? Vem känner inte nån som är arbetslös idag, liksom? Eller som hankar sig fram på tidsbegränsade anställningar? Förra året, till exempel, var 7,6 procent i åldrarna 16 – 64 år arbetslösa. Ändå hade Arbetsförmedlingen ett överskott på 3,1 miljarder. Miljarder. Läs ordet två gånger.

Man Jag blir förbannad! Som arbetslös tvingas man hanka sig fram på en tredjedel av sin lön – det är vad man faktiskt får av sin a-kassa. Och kom inte med några 80 procent, för det stämmer inte. Med en inkomstförsäkring som sades ge detta kom jag upp i knappa 50 procent. Ingen vill eller kan leva så i längden, inte om man är ensamstående utan möjlighet att åka snålskjuts på en make eller maka eller sambo som får lön varje månad.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist förklarar saken i en artikel i Dagens Nyheter:

Det beror på att prognoserna för arbetslösheten har legat relativt högt, men siffrorna har de facto blivit lägre. Då får man pengar över. Och då ska inte vi göra av med pengarna. Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar.

Och för en gångs skull nu reagerar en sosse, Ylva Johansson, med vettiga åsikter:

Det är slöseri att inte använda de här pengarna. Man har reglerat insatserna på ett orimligt strikt sätt.

Vänsterpartiets Josefin Brink menar att Arbetsförmedlingen har för lite frihet att använda pengarna efter människors behov. Men arbetsmarknadsministern, moderaten Hillevi Engström, undviker kritiken mot regeringen och Arbetsförmedlingen genom att poängtera att överskott minsann ska betalas tillbaka när prognoserna förändras och att det handlar om att man är rädd om skattebetalarnas pengar.

Men hallå! Prognoserna har visserligen förändrats men 2007 var antalet arbetslösa 6,2 procent, förra året 7,6 procent. För mig är det en försämrad prognos som borde ha inneburit att Arbetsförmedlingen satsade mer pengar på att få ut de arbetslösa i jobb. Eller tänker jag fel???

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Pride) respektive sänkning (Hide). Inte svårare än precis så här:

Pride

  • Pride itself, förstås! (Vi ses väl där nästa vecka???)
  • Nya linser – och glasögon på gång! (I can see, I can see!)
  • Fästmön (och hennes chef som gav henne ledigt på fredag i nästa vecka så att vi kan åka in torsdag kväll till Pride!)
  • Upplandsmuseet (fri entré och mycket att titta på för både stora och små!)
  • Trevliga grannar som bjuder på nybakade kakor och som hälsar och pratar (Japp! De finns!)

                                                                                                                                                           Hide

Read Full Post »

Older Posts »