Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘disciplin’

Ett tävlande inlägg.


 

Idag har det pågått en sorts tävling här i huset. Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, men den nattliga tvätteriverksamheten tycks ha upphört. I vart fall har jag inte hört nåt på nästan två veckor. Eller i alla fall en och en halv. Däremot väcktes jag denna lördagsmorgon före klockan sju – av nåns tvättmaskin. Alltså, det här är inte roligt. Jag vill kunna få ta sovmorgon ett par dar i veckan och jag vill kunna somna om kvällarna utan att bli störd. Dessutom vore trevligt att ha normal kontakt med dem som bor i huset. Jag menar inte att vi ska bli bästa vänner, just det misstaget har jag gjort en gång för mycket. Vi borde däremot åtminstone kunna visa varandra hänsyn och respekt.

Fast idag har jag sjunkit lika lågt som de som inte ens kan stava till ordet hänsyn: jag har gett igen. Jag försökte läsa i sängen i morse, men det gick ju inte nån längre stund. Dessutom hade jag annat jag behövde göra. Det var en tyst verksamhet, den krävde min koncentration, lite kreativitet och framför allt, disciplin. Då är det inte det lättaste när nån/några sätter igång att skråla

Old MacDonald had a farm…

så falskt att mina krukväxter började sloka. Det hjälpte inte att jag vattnade dem. Krukväxterna alltså, inte sångkören.

När sen 

E-I-E-I-O:andet

ersattes med nån hiseklig mer modääärn musik sjönk jag alldeles ner till stenåldern golvet, ålade mig fram till stereon i köket och… DROG PÅ The Classical Love Collection. (Notera Love…) Högt. Fem stycken CD-skivor med klassisk musik på random ger cirka 370 minuters musik. Eller över sex timmar.

The Classical Love Collection

The Classical Love Collection – över sex timmar klassisk musik.


Mellan musikstyckena
harvade den modäärna musiken på, trots allt. Då kontrade jag med att borsta tänderna med eltandborste OCH dammsuga hela lägenheten. Efter den trekvart eller vad det var som dammsugningen tog stängde jag av. Det var… tyst. Underbart tyst… (och jag hade ingen emalj kvar)

Detta bildspel kräver JavaScript.


En kanske kan säga att den här tävlingen hade en segrare.
Eller två. Men det är ganska sjukt när en måste ge sig in i nån sorts motsatt tävling till ett visst PK-lotteri* (att frivilligt tävla med folk som bor nära, bara det, liksom…) för att visa att vi är fler än en familj som bor i det här huset…

Idag har uttrycket

If you can’t beat ‘em, join ‘em

fått nytt liv för min del. Jag skulle kunna klassa detta som en sorts psykologisk krigföring, men en och annan som nog har för lite att göra (Prova att dammsuga! Eller lyssna på klassisk musik! Eller varför inte göra båda samtidigt?) skulle då med all säkerhet få för sig att det handlade om just henne eller honom. Därpå skulle följa ord som inte har med saken att göra i sociala medier. Att skilja på sak och person är inte alla förunnat att kunna heller, nämligen, lika lite som att förstå ordet hänsyn.

Detta inlägg, kära läsare, är en nästan helt påhittad historia om hur det skulle kunna vara. Det enda som är sant är att jag har dammsugit, borstat tänderna och lyssnat på klassisk musik en stund. Ungefär.


*PK-lotteri = PK kan stå för PisssKit, till exempel…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om inget.


 

Tiden just nu kan sammanfattas med ett enda ord:

inget

Kvällshimmel 24 juli 2014

Kvällshimlen igår den 24 juli 2014.

Igår kväll var det så ljuvligt när mörkret hade lagt sig. Från grannarna hördes… inget. Det är som om alla människor varvar ner till… inget. På himlen såg jag ingen måne, men väl flygplan och faktiskt en enda stjärna som blinkade. Den föll inte, jag fick inte önska nånting. Inget. Men det är OK. Det gör inget. Det var bara så underbart att sitta på ballen* i mörkret och tystnaden och bara vara ett med sig själv och sina tankar. Jag trodde nämligen inte att dan skulle bli så tung som den blev. För mig. För mamma blev den lättare. Bra!

Morgontemp kl 7.08 den  25 juli 2014

Morgontemp klockan 7.08 den 25 juli 2014. Nästan 33 grader, redan då…

Idag på morgonen vaknade jag till sol och värme. Eller jag hade rentav svårt att sova i natt, så till sist åkte takfläkten på igen, trots att jag inte gillar att sova med dess blad roterande i sovrumstaket. Men jag hade inget val. Redan i morse var det nästan 33 grader och inte ett moln på himlen. Jag fotade min kökstermometer klockan 7.08. Utomhus var det då 32,8 grader och inomhus närmare 26 grader än 25. Här inne i lägenheten är det emellertid hyfsat skönt just nu eftersom jag har skugga på vardagsrums-, balkong- och smårumssidan. Det finns liksom lite svalare rum nånstans i hemmet. I köket går det knappt att vistas!

Varje vardagsmorgon sitter jag i mitt arbetsrum från ungefär klockan sju (och fram tills jag är klar) och söker tre jobb. Som belöning efter utfört arbete skriver jag ett blogginlägg. Men idag har jag inte hittat ett enda att söka! Jag har verkligen dammsugit alla sajter. Nada! Inget! Jag tycker att jag ändå har haft tur som har hittat förvånansvärt många lediga och intressanta jobb att söka den här veckan – värmen och semestertiden till trots. Disciplin har jag också. Så trots att jag inte har nått mitt dagsmål – ÄN! – känner jag mig lite nöjd.

På min agenda idag står först och främst en snabb dusch. Jag känner mig redan svettig och klibbig. Nån gång på eftermiddagen ska jag åka ner till Resecentrum, som centralen i Uppsala numera heter, och hämta Fästmön och Elias från tåget och skjutsa hem dem. Lite oklart när, det beror på när de kommer iväg och om de ska göra nån sista grej innan de sätter sig på tåget.

Noterar, för övrigt, att Resecentrums webbplats inte är särskilt uppdaterad. Det var väl en sajt som byggdes lite för att skryta, precis som Resecentrumet självt… Läste förresten en intressant ledare i Expressen av alla tidningar om att det är dags att sätta stopp för alla skrytbyggen som vi skattebetalare får pröjsa. Illustrationen till ledarartikeln var Musikens hus i Uppsala, eller UKK, Uppsala Konsert & Kongress (så där mycket folk som det är på bilden på startsidan har jag ALDRIG sett på UKK:s uteservering)… Det är en riktigt pinsam historia, det, som har gått med nästan 15 miljoner i förlust varje år sen invigningen år 2007. Detta trots förluststöd från Uppsala kommun. Tro nu inte att kommunen har lärt sig av sina misstag. Nej då, ingen risk! Nu går man in med 150 miljoner för att bygga Uppsala Arena, nåt man tror ska stärka kommunens varumärke, bland annat. Kommunen har lovat att hyra lokaler i byggnaden för 15 miljoner under 25 års tid. Det handlar om att kommunen för ungefär åtta år sen bestämde sig för att marknadsföra sig som en evenemangsstad. Men notera att sen dess har stora evenemang som Reggaefestivalen, Uppcon och bandyfinalen flyttat härifrån. Inte så smart och genomtänkt, Uppsala kommun, enligt mitt tycke!..

Ja ja…  Nåt som fortfarande existerar är min hortensia i sovrummet. Den lilla blåa blomman från häromdan har fått sällskap av två små knoppar till. Det får jag glädjas åt, för det är mycket mer än inget. Mycket! 

Hortenisaknoppar

Blomman har fått sällskap av två små knoppar.


*ballen = balkong


PS Temperaturen har nu stigit till 39,5 grader.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår söndag. Ber om ursäkt för det kryptiska!


Nej oroa dig inte!
Jag tänker inte stämma upp med nån skönsång/falsksång. Jag är bara så urbota dålig på att sätta rubriker. Verkligen totalt urusel! Inte hjälpte att jag drack ett helt glas Amarone med Fästmön när hon kom hem igår kväll (in vino veritas, du vet). Anna blev trött, jag… vaknade med huvudvärk idag. Idiotiskt! Jag får nog hålla mig ifrån alkoholen helt och hållet.

Det blev samma nattnings- och sovprocedur här igår som kvällen innan och det gick lika galant. Lite oro först, men sen är det nån som slocknar som ett ljus. I morse lyckades jag däremot samla alla för gemensam frukost. Anna varken spillde eller kastade paprika omkring sig. Duktig kicka!

Efter skjutsning och dumpning vid äldreboendet åkte jag hem och kollade med Elias ifall det var OK jag ringde ett viktigt samtal som kunde ta lite tid. Jorå, det var det. Jag har nämligen anmälningsplikt och ska ringa AF Kundtjänst mellan den 1:a och den 14:e i varje månad.

röd telefon

Mitt öra blev rött, inte telefonen.


Totalt tog hela samtalet
en timme och 22 minuter. Men ungefär hälften av tiden gick åt till att sitta i telefonkö. Mitt öra blev rött. Det tog så lång tid att jag hann fixa lunch till Elias under tiden, knyta ihop och byta soppåsar, plocka undan disk, ta en surfrunda och lite till medan jag köade. Sen svarade Lina. Hon var trevlig och bra att prata med och det blev inte bara nån opersonlig avrapportering av de fyrtiotre (43) jobb som jag har sökt under augusti månad.

Randig fjäder

En randig och fin fjäder som jag fotade idag. Men bilden fungerar också som lite avdelare i det här inlägget.


En dusch och hårtvätt senare
traskade Elias och jag iväg med soppåsarna för vidare tur mot Tokerian. Jag behövde mjölk, fil och smör och så hade jag ett uppdrag från Anna. Vi tog Den Långa Vägen för att få lite extra ljus och luft.

Elias o vägskylt

Elias ställde sig vid skylten, men han förstod inte varför – det var för att släppa förbi tre irriterande killar som gick bakom oss. En av dem rullade på sin bräda, förresten.


Vädret var/är konstigt.
Vindarna var kalla, men i solen var det skönt. Vi såg ett stort hål där det hade grävts fram ledningar. Ingen av oss ville bada där.

Skuggor i sunkigt vatten

Två skuggfigurer, en liten och en stor.


Lottot lämnade jag in
på Tokerian och fick det gamla kollat. Naturligtvis vann jag inte en krona. Vi fick helt enkelt trösta oss med var sin glass.

Glass i fokus

Vad har jag i fokus – Elias eller glassen? Den här bilden säger allt


Idag blir det fisk och ris till middag.
Jag ska ha citron- och dillsås till min lax, Elias vill ha currysås. Det ska han få, det blev ganska mycket över från igår.

Anna jobbar till 21 och i kväll åker vi tillsammans och hämtar henne. Hon hoppas hinna in och handla nåt till frukost i morgon, för i morgon äter Anna och Elias frukost hemma i Himlen. Jag blir ensam. Men det gör inget för jag har bestämt att ha städdag i morgon. Det behövs. Om Anna och Elias hade varit här hade jag inte haft disciplin att städa.

Mamma har fått ett söndagssamtal och vidare har jag haft kontakter med Släkta av olika slag. Just dessa delar av Släkta är trevliga. Igår kväll fick jag ett mejl som jag undrade lite över, idag kom ett förtydligande. Jag är lite otålig i vissa sammanhang. Så om just DET beskedet säger min Nästanbror ungefär

In time, m’ dear, in time…

Eller, som han egentligen skrev i dagens mejl

[…] men jag tror att just det här XXX inte har några kor på isen. […]

Kryptiskt? Ja jag vet! Jag är uppspelt och spänd och nervös, men vill inte avslöja för mycket – för då kan jag bli så ytterligt besviken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.


Det är nog inte nån
som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

kikare

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…


Målet tre sökta jobb per vardag
anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Toffelfötter på balkongräcket

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.


Steg två
är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

blanketter

Formulär till förbannelse och förtret.


Steg fyra
innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…


Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.


Ett helt fantastiskt underbart väder idag!
Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

kvällsvatten 3
Det ska handla om vatten.


På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna,
men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

räkor
Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.


Telefonmötet efter lunch dröjde,
så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…


*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)


Livet är kort.

Read Full Post »

Och som vanligt är det fritt upp till var och en som vill att följa med på min runda genom media där jag spanar i omvärlden efter tokigt och slugt. Detta trots att magsura Tuttan Kamon i Träsket gav tummen ner sist. HA! Det krävs mer än en tumjävel för att jag ska sluta blogga!!!

  • Fler struntar i kvitto på sommaren. Hur är det med kvittodisciplinen? Alltså, för det mesta är jag inte ett dugg intresserad av den där papperslappen om jag inte ska redovisa inköpet för nån annan eller kan tänkas vilja byta en vara. Men kvitton är faktiskt ett vapen mot fusk. Fuskande handlare, det vill säga. Inte fuskande köpare.
  • Stavkungen har ribbskräck. Det var det jag visste! Idrott är inte bara farligt (idrottsskador) och tråkigt (ändlösa TV-program). Det är snuskigt också. I alla fall när Dagens Nyheter sätter rubriker på sin startsida… Då skrev man nämligen just Stavkungen har ribbskräck och DET tycker jag låter snuskigt! Stavkungen i det här fallet hette dessutom Steven Hooker…
  • Stressade män dras till stora kvinnor. Eh stora? Har jag inte märkt. Jag går här och är tjock utan att ha en massa män efter mig. Men jag klagar förstås inte, jag är inte så intresserad av att ha stressade män i bakhasorna. Brittiska forskare har kommit fram till detta i alla fall, så det kanske bara gäller män från The British Isles..?
  • Busstiderna ändras på måndag. Här i Uppsala blir det i alla fall vintertid på bussarna. Bryr mig inte så mycket, men det finns väl alltid några stackare som måste trängas och må illa på de gröna monstren.
  • Vad skriker kungen? Hos Aftonbladet kan du vara med och tävla om detta. Fast med anledning av damen nedanförs ansiktsuttryck kanske kungens ord inte lämpar sig för tryck…


Livet är kort. Särskilt åsiktsmaskiners.

Read Full Post »

När vi först lärde känna varandra, när vi var i det läget, jag och E, U och E, att vi inte kunde förstå det faktum vi ställts inför, tillbringade vi mycket tid med att promenera och samtala. Det var så vi verkligen lärde känna varandra.

Det var så mycket vi hade gemensamt, allt ifrån konstiga fingrar och tår och våra blåa, blåa ögon till våra gester, vår mimik och våra värderingar. Ärlighet på gränsen till bryskhet, hård disciplin (alltid hårdast mot självet) och så förmågan att sluta oss, mot omvärlden. För ibland blev omvärlden lite för hård. Ibland kom den lite för nära med sina krav på uppmärksamhet. Och då backade vi. Drog oss tillbaka in i oss själva.

Detta tillbakadragande var naturligtvis något som retade gallfeber på en del. Det var uppenbarligen så svårt för somliga att acceptera att man i dessa lägen utövade rena trakasserier mot oss. Sände iväg oss till läkare, till och med.

Ja, det var tuffa tider vi hade som barn och det blev inte enklare med åren och med tiden vi blev vuxna. Men skillnaden blev att vi då funnit den enda vi kunde diskutera detta med, den enda som kunde förstå fullt ut.

Och nu är han borta och jag är kvar. Ensam, utan spegelbild. Mina ögon är slutna, min själ visar inte längre sin spegelbild ty spegelbilden ligger i en urna, nedgrävd under grönt gräs, En plats jag går till och sätter en blomma på sommarhalvåret och tänder ett ljus vid under vinterhalvåret. Inte mer. Jag orkar inte.

Read Full Post »