Tofflan undrade: Påverkades du av bytet till sommartid?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Nu har vi haft sommartid ett tag. Men sommartid innebär att vi förlorar en timme på natten. Fast kvällarna blir längre och ljusare. Den gångna veckan undrade Tofflan om du påverkades av bytet till sommartid.

Så här fördelade sig de 23 inkomna svaren:

52 procent (tolv personer) svarade: Ja, jag är förbannad och förstår inte vitsen med att flytta tiden hit och dit. 

22 procent (fem personer) svarade: Nej, inte nåt särskilt. 

13 procent (tre personer) svarade: Ja, det har varit svårt att komma upp på morgnarna. 

13 procent (tre personer) svarade: Ja, jag har njutit av de ljusare kvällarna. 

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Och som vanligt hoppas jag att du har nåt att tycka om den nya frågan, här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Om du saknar mig alldeles förskräckligt idag…

Ett vitsigt inlägg.

Det här inlägget, också det tidsinställt, är till dig som saknar mig nåt förskräckligt idag. Nu ska jag försöka vara rolig på riktigt. Och lita på mig: Jag är aldrig rolig.

Person 1, från byhålan: – Vad är detta?

Person 2, ståkkhålmare: – Reker.

Person 1: – Va ä däää?

Person 2: – Man eter de.

Man eter de!

Ta en räka – eller reka! – till och va söm fölk!

Livet är kort.

Read Full Post »

Shabby gone Chic!

Ett inlägg om sjavigt och sniggt. Eller shabby och chic, som de säger på utrikiska. Och nej! Det går fortfarande inte att nå mig via mejl hos Home.se!!! Jo nu funkar det att mejla mig på Home.se!!! 😆 Nej, det strular igen, så tyvärr kan jag inte läsa mejl till mig på Home.se 👿

Den som har fått följa med ända in i Toffelsovrummet – och det är verkligen inte vem som helst som får det! – kan för en kort stund få för sig att jag gillar shabby chic…

Avskavd färg – shabby- på sänggaveln.

Nu vill jag å det bestämdaste dementera och klargöra en gång för alla:

Nej, jag gillar inte shabby chic.

Skälet är enkelt: jag ser inte vitsen med det. Jag vill ha snigga saker, inte sjaviga! Så det där med sängen har ingenting med inte med mode att göra. (Möjligen skulle jag kunna sträcka mig så långt som att använda ordet patina…) Jag skulle vilja slänga ut hela åbäket och ersätta såväl sängram som resårbottnar. Men det går ju inte när man inte har nån inkomst, eller hur?

Däremot går det att städa om man råkar ha rengöringsmedel, svampar, trosor trasor, hushållspapper, skrapor och gummihandskar i sitt förråd. Jag har nu ägnat över en timme åt att rengöra en av hemmets mest eftersatta elektronikprylar: spisen. Och nej. Det blir ingen före-bild, du får bara se hur fin den blev utanpå efteråt:

Ren spis! Nu går det till och med att ÄTA ovanpå den!

Inuti blev den minst lika fin, men där är det svårare att både gnussa med svampar och fota. De rengöringsmedel jag använder är av ett märke som är väldigt bra inte bara för Misters som saknar välpumpade armar utan även för kvinnor. Problemet med dem är bara att jag får stora problem att andas. Jag kan liksom inte göra som en Hans eller en Greta och sticka in huvet i ugnen. Tur att jag är utrustad med aparmar! (Du minns väl vad min morfar sa: ”Ful får man vara, men inte dum!”)

Ren ugn osså!

Jag är synnerligen nöjd med min dag hittills, men jag undrar vart den tar vägen – timmarna tycks fly… Så jag återvänder raskt till min kvast och fortsätter. Det här har jag bara skrivit under tiden tvättmaskinen har fått jobba med en ljus tvätt. Den ska hängas nu, därefter blir det badrumsskrubb och duschrum-och-toa-skrubb.

CU! Eller, som det heter på svenska CS! Minst lika chict är det, modersmålet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbsökeri: De fyra första stegen

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.

Det är nog inte nån som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…

Målet tre sökta jobb per vardag anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.

Steg två är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

Formulär till förbannelse och förtret.

Steg fyra innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…

Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsvitsen

Nej, jag brukar sällan kunna skratta åt roliga historier och vitsar. Och jag brukar aldrig kunna återberätta dem – ifall jag tyckte att nån åtminstone var liiite rolig. Men här kommer ett försök:

Vad är det för likhet mellan en 30-årig svensk man och Jesus???

Inte nog med att båda bor/bodde hemma hos föräldrarna fast de är/var vuxna… Om de gör/gjorde nånting så är/var det ett under!

Tack S som serverade denna till mig! Hoppas jag återberättade den hyfsat!

Livet är kort.

Read Full Post »

”Har det kommit hit nu..?”

I morse var det mer än 17 grader kallt när Fästmön och jag traskade mot garaget. Så vi blev ganska förvånade när vi träffade på en klunga människor på parkeringen. Klockan var ju knappt tjugo minuter i sju, denna kalla söndagsmorgon i december.

Tyvärr var det ingen mottagningskommitté eller ens nåt roligt klungan ägnade sig åt. En bekanting som befann sig på parkeringen kom fram till mig och berättade att det hade bränts bilar. Just bekantingens bil var totalförstörd, bilen bredvid var utbränd på ena sidan. Tänk så hemskt att få vakna av ett telefonsamtal en söndagsmorgon där polisen berättar att nån har tuttat eld på ens bil…

Har det kommit hit nu..?

var min bekantings tämligen retoriska fråga. För bilbränder har förekommit tidigare, på andra ställen i stan. Vi har hittills levt ganska skyddat i det här bostadsområdet. Det har förekommit lite klotter och ett och annat bilinbrott, men det var nog ganska länge sen.

Jag förstår inte vitsen med att sätta eld på andras bilar. Är det roligt? Man kan ju näppeligen ha stått nånstans och betraktat det hela, för vad jag förstår var brandkår och polis snabbt på plats. För att bränderna var anlagda är väl högst troligt – en ny bil (min bekanting hade ägt i tre veckor) börjar näppeligen inte brinna så där, bara.

Nej, sånt här är hemskt! Tänk om flera bilar hade börjat brinna, tänk om sophuset hade tagit eld, träden i närheten… Vad vill man uppnå? Nej, jag förstår inte vitsen med att sätta eld på andra bilar. Verkligen inte! PUCKON! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Prioriteringar för miljarder

I veckan kunde man läsa i lokalblaskan om Sjukstugan i Backens miljardsatsningar för framtiden. Området ska rustas, hus ska renoveras och ett nytt hus med nya vårdplatser ska byggas – för en total kostnad om cirka åtta miljarder. Dessutom genomförs

ett gestaltningsprojekt

som enligt artikeln ska

[…] skapa ett grönare och en mer läkande utemiljö för området […]

Oavsett om detta är ett grammatiskt skrivfel eller inte, jag tror att syftet är att miljön ska vara läkande för de sjuka. Projektet är en del av ett regeringsprojekt och man har fått två miljoner – för att

[…] ta fram ett så kallat styrdokument som ska vara samverkande för kommande förändringar utomhus, och i framtiden även den inre miljön […]

Ja, alltså miljonerna ska inte gå till att göra miljön mer läkande. De ska heller inte användas till fler vårdplatser. De ska användas till, jag upprepar

[…] ett så kallat styrdokument […]

Två miljoner från regeringen ska användas till att ta fram ett dokument som ska vara

[…] samverkande […]

för utemiljön, men också i förlängningen inomhusmiljön. Om jag har förstått rätt, vill säga..?

Ett av målen med projektet är att

[…] få med konstnärer redan på idéstadiet som en del i den läkande processen […]

Det finns inga förslag på hur miljön ska förändras men

[…] visionen […]

är att förbättra tillgängligheten och skapa fler grönområden och andra parkeringslösningar.

Som vanligt gör ansvariga inget tankearbete själva utan man tar hjälp av skolbarn, patienter, personal och politiker som har fått komma med förslag på förändringar. Sen ska hela Allmänheten också få tycka till under sista helgen den här månaden. Ja jisses… Kanske Allmänheten kan få de två miljonerna så kan den skriva skriva ihop ett styrdokument också. För det verkar ju inte precis som om de ansvariga jobbar eller tänker göra det själva. Man tar säkert in en extern konsult, gärna nån kompis till nån i ledningen och som är bra på gestaltterapi, för att vitsa till det. (Det är ju ett gestaltningsprojekt och somliga har ju en fäbless för gestaltterapi – och har utbildat sig på arbetstid samt fått utbildningen betald av arbetsgivaren. En mycket viktig utbildning – för en administratör, oder was? Nej, inte särskilt…)

Jag fattar inte varför man inte i stället direkt lägger alla pengar på att förkorta vårdköerna. Alla pengar på att se till att patienter får den vård. För det är ju inte bara regeringen som skjuter till miljoner till den här verksamheten – vi skattebetalare skjuter till en hel del skattemedel också.

Idag läste jag en annan artikel i lokalblaskan. Nu ska man ju definitivt inte tro att allt som står i tidningen är sant, men den här artikeln handlade om en kvinna som efter tre (3) år äntligen får sin knäoperation. Tre jävla års väntetid, allt som allt! Är det rimligt, det? NEJ!

Själv spekulerade kvinnan om att den långa väntetiden kanske berodde på att hon var sjukpensionär. Om så är fallet skriker jag ännu högre NEJ! Var finns i såna fall allt fint snack om vårdgaranti och valfrihet???

Sluta genast upp att skapa byråkratidokument för miljoner och fin utomhusmiljö! Vi som väntar på vård skiter i både papper och träd, vi vill bli friska, tack!

Livet är kort. Jävligt kort för en del.

Read Full Post »