Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘bo’

Ett inlägg om mina hyresgäster.


Jag brukar säga
att en av talgoxarna som kommer på besök till min balkong är min pappa. Pappa älskade att titta på fåglar genom köksfönstret. Där satt han och tittade när de små pippina åt av hans talgbollar eller ur frömagasinet han höll välfyllt under vintern. Bland blomkrukorna på fönsterbrädan hade han en liten fågelbok. För det kunde ju hända att han fick syn på nån art han inte kände igen. Annars var det mest talgoxar, blåmesar, sparvar och en och annan turkduva. Skatorna och björktrastarna skrämde pappa bort. De kunde fixa sitt eget käk, tyckte han. Så om pappa skulle födas på nytt är jag säker på att det är i form av en talgoxe.

Mitt i allt det hemska som hände här i morse dök en av mina hyresgäster upp. Pappa, kanske? Pappa kanske försökte skydda mig, på sitt sätt. Tala om att det inte var jag som var hotad, men att han finns här. Jag vet inte. Jag är bara så trött på all ondska här i världen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om utbytbara saker här i livet.


Har du tänkt på en sak?
Det här med utbytbart… Inte nog med att saker och ting nu för tiden mest är utbytbara i stället för repareringsbara. Människor är det också. Just det senare faktumet kom mig så nära i en arbetsrelaterad diskussion.

När du inte presterar 200 procent sju dar i veckan 24 timmar om dygnet riskerar du att bli utbytt. Förutom att du mycket starkt riskerar att gå in i väggen. Ibland funderar jag på hur det står till med oss. Alla krav som ter sig närmast orimliga på somliga, medan andra lever light på jobbet.

Det gör mig så ont om alla rädda och ängsliga och slutkörda. För de kan ju inte känna nån glädje, bara oro. Framtiden är svart, typ.

Lampa

Idag ingår kostnaden för el i min månadsavgift.

Men allt som är utbytbart är faktiskt inte dåligt. Senare i vår ska vi i min bostadsrättsförening få installerat mätare för förbrukning av el och varmvatten i varje lägenhet. Idag är varmvattnet gratis för oss i bostadsrättsföreningen. Kostnaden för el ingår i månadsavgiften. Tanken är att varje lägenhet ska få sänkt månadsavgift motsvarande vad som kan vara rimlig kostnad för el och varmvatten. Sen betalar var och en sina egna kostnader för el och vatten.

Dusch

Man kan bara fantisera om hur mycket vatten som går åt för tonåringar som tränar…

En del i föreningen är förstås sura över beslutet. Man kan ju bara fantisera om kostnaderna för tränande tonåringar som duschar minst en gång om dan och som ständigt är uppkopplade med olika apparater mot internet… Men det kommer snart en lag som säger att det ska vara på det här viset. Bara att finna sig i, med andra ord.

För egen del tror jag att vattenavgiften blir låg och elavgiften hög. Jag lever ju ensam två veckor i månaden och sen är Fästmön här ungefär lika länge varje månad. Det innebär att en eller två personer gör av med el och varmvatten här. Det kan ju inte rimligtvis bli lika höga kostnader som för en familj med två vuxna och fyra barn… Samtidigt har jag tvättmaskin i badrummet och den slukar el. Jag gillar att ha lampor tända om kvällen. Och vad gäller uppkoppling mot internet är jag ständigt det – via flera olika apparater.

Men utbytet av vatten- och elbetalningssystem här känns rätt OK för min del. Vidare är det fortfarande så att bostadsrättsföreningens styrelse sköter upphandling av leverantörer till bästa pris. Det är skönt för oss medlemmar att slippa tänka på sånt, tycker jag. Jag hör så ofta privatpersoner klaga över hur svårt det är på flera sätt. Och nog har jag fortfarande i färskt minne hur näst intill omöjligt det var att skriva över elavtalet från min avlidne far på mamma som ju skulle fortsätta bo i huset ett tag till just då… Nej, en del elleverantörer verkar lika stelbent byråkratiska som vissa myndigheter, verk och organisationer.

Hur är det där DU bor??? Betalar DU el och varmvatten separat eller ingår det i din hyra eller månadsavgift??? Och vem sköter upphandlingen av dina leverantörer av el och vatten – du själv eller nån annan???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg skrivet med glimten i ögat – ifall nån nu skulle få för sig att tro nåt annat.


Idag har vi en ledig dag tillsammans.
Vad har hänt hittills? Jo, tillsammans har vi…

  1. sovit till långt in på förmiddagen
  2. ätit frukost

Sen har jag vikt tvätt och Fästmön är nu ute på en promenad i hiskelig takt, en sån som halta Tofflan inte kan hänka på. Men vi ska göra en sak till tillsammans: Anna ska få hjälpa mig att vika det stora dubbelunderlakanet.

Skämt åsido, ibland när vi får en gemensam ledig dag har vi ofta svårt att hitta på nåt att göra. Såna dagar är nämligen så ovanliga nu. Antingen är det jobb eller så behöver andra delar av familjen en av oss.

Igår kväll hämtade jag Anna vid 21 och tack och lov behövde hon inte jobba natt! Jag dukade fram lite goda ostar, kex och var sitt glas rött. Det slank ner fint.

Tre små cheddarostar i trälåda

Tre små cheddarostar kostade närmare en miljon. Äh, jag bara skojar!

 
De små cheddarostarna var mycket goda. Och det borde de ha varit med tanke på vad de kostade. Nu har jag dessutom en fin träask kvar i min ägo. Den doftar underbart! Tills vidare får den bo i ett skåp i köket. Men vad 17 ska jag ha den till??? 

Träask

Det bidde i alla fall en fin träask.


När Anna har återvänt
och det gigantiska lakanet är vikt blir det nog en tur till Stormarknaden. Vi kan ju alltid ta en fika där nånstans. Och så behöver vi handla nåt till middag. Egentligen borde jag lämna in en trasig sko, men då vet jag inte vad jag ska ha på fötterna när jag åker och jobbar i morgon. Gympadojor med lufthål i känns lite för… svalt… I-landsproblem… Min pappa hade skor gjorda av tidningspapper. Jämför.

Nu kommer Anna flåsande innanför dörren. Jag har ropat

Hej!

tre gånger och sista gången svarade hon. Dags att kolla vad hon orkar hitta på!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att inte bo i Uppsala.


I höst var det 31 år sen
jag flyttade till Uppsala. Som de flesta andra kom jag hit för att plugga – och sen blev jag kvar. Där jag bor nu har jag bott i 20 år nästa år. Tänk… 20 år…

En gång för cirka tio år sen var jag emellertid på väg att flytta till Stockholm. Min dåvarande tjej bodde där med sina barn. Adressen låg i Vasastan. Vasastan är fin och det är nära till centrum. Nu flyttade jag aldrig dit, vilket nog var tur eftersom förhållandet inte höll.

Om jag skulle flytta till Stockholm idag av nån anledning vore de södra delarna nåt jag skulle rikta in mig på. Fast i Gamla Stan och på Söder är det ingen idé att trakta efter nån lägenhet. Inte när man, som jag, har förälskat mig i och går och drömmer om Hammarby Sjöstad. Och varför dårå? Jaa du, det enda skälet egentligen är att jag tycker att namnet är så väldigt vackert…

Jag har aldrig varit i Hammarby Sjöstad, men jag vet några som bor där. Inte några jag känner närmare, dock. Jag läser mig till att området är gammalt och faktiskt är omtalat redan på 1300-talet. Men för bara cirka 30 år sen var det ett ganska sunkigt industriområde. När sen själva nya Sjöstaden började byggas var det för att man hoppades på att få ett OS. Och faktum är att det var lite bra, för i och med detta la man stor vikt vid miljön. Man satte upp miljömål för området – och det är mål som man håller än idag. Visst är det lite fantastiskt ändå att ett område med ett sånt vackert namn låter sina avloppsprodukter bli både biogas och gödsel?!

Hammarby sjöstad från Danviksbron

Hammarby Sjöstad från Danviksbron. (Foto: Ankara)


Men titta på bilden ovan!
Visst ligger det väl vackert vid vattnet? Här skulle jag verkligen kunna bo – om jag skulle bo i Stockholm!


Livet är kort. Jag vill bo nära vatten.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens delmål i Projekt Storstädning. Och uppnår ett annat, länge eftertraktat mål!


Idag var det dags
att gnugga rent i hemmets två våtutrymmen samt hallen. Jag inledde emellertid dagen med att köra en maskin tvätt. Hallen tömde jag under tiden och mattorna från våtutrymmena och hallen dammsögs och åkte ut på ballen*. Tyvärr tillåter inte mina axlar att jag piskar dem, vilket är ett personlig nederlag.

Innan jag kunde hänga tvätten passade jag på att svabba tak och väggar i badrummet. Ett smart drag var att använda pinnen till min golvmopp och sen sätta på en gammal handduk. Detta använde jag till tak och väggar, medan jag använde den vanliga grunkan till golvet. Det som tog mest tid i badrummet var att plocka ur alla prylar i hyllor och skåp. Fick ställa saker i köket och ett tag var det alldeles belamrat.

När det var dags att göra duschrummet och toan var jag ganska mör. Men kämpade på! Vi har väldigt hårt vatten här i Uppsala och det gör att det blir sjuka kalkavlagringar. Vissa får man skrapa bort med nånting vasst. Andra använder man Tofflans Specialblandning till… Det funkade… sisådär.

Efter frukosten, som intogs vid 13-tiden, tog jag itu med dagens sista rum, hallen. Det var då JD ringde och sa att h*n gärna vill att jag kommer och jobbar – på måndag – och ungefär tre månader framöver, med tänkbara framtida längre möjligheter. Sen var det liiite svårt att fullfölja dagens delmål eftersom jag blev väldigt uppspelt, men efter diverse telefonsamtal till a-kassan och mamma, sms till Fästmön och mejl till Arbetsförmedlingen fick jag lite ny energi. Så jag orkar nog gå ut med lite sopor sen också.

Här kan du se några bilder från storstädningen i våtutrymmena och hallen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.


När jag gick på gymnasiet
i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[...] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? [...]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Att glo på film
är en bra avslutning på en kväll, tycker jag. Igår kväll såg Fästmön och jag Psalm 21 (2010), en film som jag hade spelat in på DVD-hårddisken från TV4 för ganska länge sen. Det var perfekt att kunna spola förbi all reklam! Men var filmen perfekt..?

Psalm 21

En film om tro, Bibeln och prästers hemligheter.


Henrik är en populär präst
i sin församling nånstans i Stockholmstrakten. Men han plågas av mardrömmar och har svårt att hjälpa en kvinna i församlingen som uppenbarligen lider svårt av sina syner. Dessutom har han ingen vidare kontakt med sin son. Nåt mer men? Ja, en kväll ringer en rättsläkare och meddelar att Henriks pappa, också präst, har drunknat. Henrik ger sig iväg direkt norrut i landet, till byn där pappan bodde och arbetade. När han är nästan framme kör han på en kvinna. Han stannar bilen och kliver ur för att se hur det har gått. Kvinnan är spårlöst borta och bilen vill inte starta igen… Henrik börjar gå och hamnar hos en familj som beter sig väldigt märkligt.

Det här är en skräckfilm som tycks börja i bästa skrächfilmsmanér – nån kör på nån på en ödslig väg, den påkörda är borta och sen startar inte bilen… Fast den här filmen blir nånting annat än ren skräck. Som jag tolkar den handlar den om skuld och hämnd. Om vuxna som förgriper sig på barn och om incest. En riktigt ruskig film, med andra ord.

En massa duktiga skådespelare är med i filmen. Jonas Malmsjö är lysande i huvudrollen som prästen Henrik, Per Ragnar skymtar som Henriks pappa, för att nämna några. Ska jag vara kritisk mot filmen är att den blandar alltför många teman. Det blir lite väl mycket och framför allt konstigt.

Toffelbetyget blir emellertid högt. Det här är en otäck film, även om den är konstig!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt tramsigt inlägg.


För ett tag sen,
när jag var ute på en av mina promenader, fotade jag en liten staty. Jag skrev att den föreställde vildsvin. Ja, det var vad jag tyckte när jag svischade förbi med lätta steg (nåja…)

Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte? Är det ens vildsvin???


Vännen Gunilla,
som är en klarsynt prick, var inte imponerad. Hon skrev bland annat i en kommentar:

[...] Nog är våran visent vackrare är era svin, och inte har dom nån snorkas heller

Nää, dessa tu ovan har ingen snorrkas nån av dem. Och idag kom jag på varför… För det första är det inga vildsvin. Möjligen är det ena en gris. Det större djuret är emellertid… en kossa… ÄR DET NÅN SOM FATTAR NU VARFÖR JAG INTE JOBBAR KVAR PÅ SLU??? (Skämt åsido, jag hade först ett vikariat, sen en tidsbegränsad anställning.)

Visenten hos Gunilla har däremot en snorrkas. En rejäl snorrkas…

G klappar snorrkas

Här klappar Gunilla själv visentens rejäla snorrkas.


En annan rolig sak
som jag redan visste, i och för sig, men som jag fotade idag, var min egen gata. Är det fler än jag som har det, tro???

Hurtigs gata

Min egen gata.


Faktum är
att jag ju till och med har en egen taxi plats (det ska nog vara taxiplats, men särskrivningsdjävulen har varit framme)…

Taxi plats Hurtig

En egen ”taxi plats” – vad det nu är. Troligen ska det stå ”taxiplats”.


Många gator här i Uppsala
har författarnamn eller namn efter kända personer som bott eller verkat här på på nåt sätt. Jag själv bor på en gata uppkallad efter en diktare, Lars Wivillius. Han var lite av en orolig själ, enligt uppslagsverken. Reste land och rike kring, gifte sig rikt, skaffade många barn – och inte alltid med sina fruar. En av fruarna var förresten bara 16 bast när hon blev hans fru. Snudd på peddovarning, alltså.

Andra gator har namn efter till exempel kryddor, svampar, Nordiska länder för att nämna några. Sen har vi förstås vanliga gatunamn som Drottninggatan, Kungsgatan och Storgatan också.

Men det vi har och det jag kan ge mig den på att få andra städer har är en alldeles egen… Snorrevägen!!! Inte ligger den särskilt långt ifrån där jag bor, heller. Faktum är… att jag så gott som passerade den idag på min marsch! Nästa gång lovar jag att ta en bild! Tills vidare får du kika här.

Nyfiken som jag är undrar jag förstås om det finns några gator med lustiga namn där DU bor. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Ju snuskigare desto roligare – förstås! Men slå Snorrevägen om du kan!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med resultaten av veckans fråga.


Förra helgen
företog sig Tofflan och Fästmön en resa till Dalarna. Och eftersom Tofflan är en nyfiken typ undrade hon om DU har varit i Dalarna.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

37 procent (sju personer) svarade: Other:
ja det har jag. 
Japp, har varit där ett flertal gånger och gillar det!
Ja,fast inte många,många gånger. Men jag har mina rötter i Orsa. 
Några gånger i min ljuva ungdom! Bra minnen! 
Japp, för att se Vasaloppet! 
Många gånger, men inte favorithörnet ;-) 
Jepp, jag har bott i Hedemora :)

32 procent (sex personer) svarade: Jaaa, många, många gånger! Mitt favorithörn (?) av Sverige! 

16 procent (tre personer) svarade: Ja, tyvärr… 

Elva procent (två personer) svarade: Varit i? Jag BOR där!

Fem procent (en person) svarade: Eh… jag vet inte… 

Ingen svarade: Nope, inte alls, faktiskt. Inte en enda gång…

SoP kommenterade:

Mormor o hennes sida av släkten stammar från Orsa med omnejd ända tillbaka till 1600-talet :-) Och så bodde vår senfunne halvbror i Ludvika .

Stort TACK till alla som avslöjade sina Dalaerfarenheter! Jag hoppas alla orkar kolla in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.


Idag har jag slagit rekord!
Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Gult träd underifrån

Himlen är blå idag!


Idag är det en sån där fantastisk höstdag
som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult träd o blå himmel

Gult och blått


Dagens dominerande färger
var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Gulrött träd o grönt träd

Ungefär vid dessa träd möttes vi.


Jag rundade och hamnade
på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gångbana

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.


Jag pinnade på rätt bra idag,
men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Tofflans ben skugga

Vi pinnade på, mina ben och jag.


Inte heller
var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

 Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?


I en trädgård
såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Lekstuga med toppigt tak

Hur många lekar har lekts här inne, tro?


Så anlände jag
till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.


Faktum är
att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in i Den Hemliga Trädgården

En väg in!


Jag passerade.
Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Träd och häck höst mot blå himmel

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.


Plötsligt var jag nästan hemma igen.
Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött träd mot blå himmel

Mörkrött mot blå himmel.


Medan jag har telefonerat
med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..


*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare