Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skriva ansökningar’

Ett något förundrat inlägg och ett inlägg om att söka jobb.


 

naken vid datorn

Det trillar in ett ton mejl varje dag när man är arbetssökande. Fast jag brukar inte sitta naken vid datorn utan ha mysbyxa – enbart hemma, aldrig när jag går utanför dörren!

Knappt hade jag varit ifrån min dator (ett par timmar) på fredagseftermiddagen förrän det hade trillat in två mejl som gjorde mig mycket förundrad. Näst intill stum, faktiskt. Det ena mejlet talade om för mig att jag och 249 andra hade sökt ett och samma jobb.

Fet chans att jag får det, dårå,

tänkte jag modstulet. Men jag är van att få nej och det som gäller är bara att söka igen och igen. En dag blir det napp. Helt fruktlöst har mitt ”arbete” faktiskt inte varit heller, utan att avslöja för många detaljer. Än är jag med i leken, så att säga.

Det andra mejlet gällde ett annat jobb jag har sökt. Mejlet var för att informera mig om att förutsättningarna har ändrats en del sen tjänsten annonserades ut. Kvalifikationerna har skärpts. Den som har sökt behöver inte skriva en ny ansökan, men fler riskerar att sållas bort för att de nu inte har de rätta kvalifikationerna. Till min lättnad (?) noterade jag att jag fortfarande borde vara aktuell för tjänsten, eftersom jag, trots skärpta krav, har det som efterfrågas. Frågan är bara om jag som vanligt har för mycket erfarenhet/kompetens eller är för gammal eller om jag verkligen är med i leken fortfarande.

Jag har en diskussion just nu med en bloggbekanting om hur det är att söka jobb. Eller att vara arbetslös. Vi har väldigt olika erfarenheter och uppfattning om detta. Men jag kämpar som tusan, tro inget annat! Fortfarande. Nu handlar det inte bara om jobbsökeri utan jag har andra saker jag samtidigt måste kämpa emot och med. Det tar liksom aldrig slut. Livet är på det viset. Vad det handlar om reserverar jag för de närmast sörjande i lösenskyddade inlägg. Jag blir så spottad på annars. Och jag orkar inte torka fler spottloskor från folk som bara vill såra mig.

Tofflan i en bok

Jag skriver böcker…

När jag inte söker jobb (att söka jobb tar emellertid ganska mycket av min tid – att leta lediga tjänster och skriva ansökningar, fylla i ansökningsformulär som ofta är alltför ”standardiserade” för att fungera optimalt, uppdatera CV, nätverka etc är inget man gör på en kaffekvart) försöker jag hitta annan meningsfull sysselsättning. Jag skriver böcker, till exempel, och jag läser böcker.

Vidare har jag erbjudit mig att utan arvode sköta en webbplats, att läsa för gamla och lite sånt. Allt blir inte av, av olika skäl. Ett skäl är att man inte får jobba med vad som helst som volontär därför att facket anser att det borde vara lönearbete. Inte heller kan jag åta mig för många gratissysslor ifall jag får jobb. Dessutom måste jag orka med det hela också. Min läkare ville sjukskriva mig tidigare i år, men det ville inte jag. Då hade jag blivit SJUK på riktigt. Jag blir friskare av att ha nåt att göra. Däremot måste jag acceptera att jag inte kan göra vad som helst just nu. Men för tillfället är jag fortfarande med i leken – vill jag tro.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemlikt inlägg.


 

Hiawatha

Hiawatha. Men vad hette hans tjej???

Idag blir jag mest hemma. Igår var det nämligen en otrolig ute-dag för mig, från förmiddag till kväll. Och sånt är jag inte van vid – jag blir trött. Så där trött så att när det är dags för läggdags och Fästmön kommer med sina tokiga påhitt, blir det mest flams och alldeles försent innan vi blundar och blir tysta. Gårdagens strax-före-läggdags-fråga* gällde vad Hiawathas tjej hette. Hiawathas tjej??? (Först försökte jag med Pocahontas, men det var ju naturligtvis fel. I mina ögon är de båda Disneyfigurer, i verkligheten är de nånting annat.) Jag satt vid datorn och googlade förtvivlat, men Anna, som googlade via mobilen i sängen, hann först. Och svaret är..? Tja, gissa tre gånger först så ska jag berätta sen! Och det är ingen idé att du försöker googla, bara ett tips!

Den här dan började med uppstigning i ottan och skjuts av Anna till jobbet. Det är bra, det passar mig perfekt. Då kommer jag upp i tid, för förmiddagarna är mina bästa skrivtider. Efter skjutsningen sätter jag mig disciplinerat vid datorn och letar lediga jobb att söka och skriver ansökningar. När jag är nöjd med dagens insats blir det ett blogginlägg och nyhetsläsning på webben före hushållsjobb och frukost. Ibland blir det frukost vid lunch och hushållsarbete efteråt. Det beror på hur det går med ”allting”. Idag hittade jag tre jobb som jag sökte, varav det ena är riktigt intressant. Jag läser också med nyfikenhet hur andra i liknande situation som jag lägger upp sina dagar. Och fnissade mycket igenkännande när jag såg hur Inna gör. Många likheter där!

Gardinstrykning

Jag är världsmästare i strykning.

Men idag blir jag mest hemma, alltså. Jag ska ställa mig vid strykbrädan, för jag är ju världsmästare i strykning. Sen ska jag stoppa en ganska ny strumpa som har fått ett hål vid stortån. Jag blir vid min strykbräda och min sypuff, helt enkelt. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men Anna slutar redan klockan 14 och jag vill inte hålla på med sånt när hon kommer hem. Jag kan spara det till i morgon när hon jobbar ända till 16 eller till helgen, när hon jobbar båda dagarna.

Och så ska jag kolla lite tågtider, för på fredag ska jag ut och resa igen. Kul att Anna kan följa med för en gångs skull eftersom hon är ledig.

Vad gör du för rafflande idag då??? Skriv gärna några rader och berätta från världen utanför!!! Och kom du på vad Hiawatahs tjej hette???


*strax-före-läggdags-fråga = en sån där fråga som man vet att man borde kunna svara på, men man kommer inte på det! Och då måste man ta reda på svaret innan man kan gå och lägga sig/somna. Ibland går det fort, ibland kan det ta lååång tid…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsadministration

Ett inlägg om jobb och ledighet.


 

Sökta jobbhögen den 14 oktober 2014

Sökta jobb-högen fotad i tisdags, den 14 oktober 2014. Högen är högre nu.

När man är arbetssökande är man aldrig ledig, brukar jag säga. Tyvärr har ju det här med arbetslöshet blivit ”en vana” för mig. Jag brukar ändå försöka hålla lördag och söndag som lediga dagar när jag gör annat än letar intressanta tjänster att söka och skriver ansökningar. Idag låg det ett mejl från a-kassan i min skräpmapp (!) och följaktligen blev jag tvungen att dra fram dosa, sladd och hela skiten och logga in för att se vad som stod på. För när a-kassan anropar står alltid nåt på och jag får alltid ont i magen. Idag var det tack och lov bara en specifikation på nästa veckas utbetalning. På torsdag får jag full ersättning, äntligen, för fyra veckors arbetslöshet. Förra gången fick jag ju inte det.

Jag får 9 900 kronor som arbetslös. Det är inte ens en tredjedel av den lön jag hade sist. Men som tur är har jag haft några dagar kvar på inkomstförsäkringen. Jag misstänker emellertid att de är slut nu, men jag chansade ändå och skickade in en kopia på a-kassespecifikationen till Bliwa. Tidigare fick man alltid brev från Bliwa där det stod hur många dagar man har kvar. Det får man inte längre. Har jag tur kommer ett par tusenlappar i alla fall därifrån om cirkus två veckor. Det är pengar jag lever av resten av månaden eftersom a-kassan inte riktigt täcker månadens räkningar.

Ett brev kom däremot från Bredbandsbolaget häromdan. I brevet informerade de om att de ska höja månadsavgiften för bredband från och med årsskiftet (det vill säga vid december månads räkning). Inte ett ord om att jag skulle få sänkt avgift för bredbandet som inte har fungerat eller fungerat väldigt dåligt den senaste månaden! Hmpff… Jag måste nog ta ställning till om jag ska säga upp, byta bolag eller vad. Ett bredband måste jag ju ha om jag ska kunna söka jobb, men det kanske finns bättre bredbandsleverantörer än Bredbandsbolaget där ute…

Ifyllt formulär från Arbetsförmedlingen

Ifyllt efter bästa förmåga.

Den här morgonen har jag också roat mig med att fylla i formuläret från Arbetsförmedlingen. Du vet, formuläret som kom med det illa formulerade brevet. Det gick inte så jättebra, men eftersom jag var inloggad hos a-kassan kunde jag kolla hur många ersättningsdagar jag har kvar. Det var en av de relevanta frågorna i formuläret. För övrigt har jag 156,5 dagar kvar till och med vecka 40. A-kassan envisas ju med att jag har ett deltidsjobb, därav den halva dagen.

I övrigt innehöll formuläret frågor om mina planer framöver. Ja, jag planerar ju inte precis att åka till Bahamas. Den här gången skrev jag inte att jag tänkte ta livet av mig om jag inte får jobb snart, för det gav ingen reaktion från Arbetsförmedlingen sist.

En av de dummaste frågorna i formuläret var

Vad behöver du göra för att få ett nytt arbete?

Hur ska jag veta det, liksom??? Det jag behöver göra är väl att hitta lämpliga jobb att söka. Svarsalternativen var ännu dummare. Men det fanns tre linjer där man själv kunde skriva ner annat man kan göra för att få ett arbete. Jag strök kan och skrev inte kan samt detta :

Idiotiska alternativ. Jag behöver bli yngre och minska mitt CV, känns det som. Men bra kontakter behöver jag, enda sättet för mig att få jobb de senaste tre gångerna.

Ja, jag vet. Jag formulerade mig illa. Men det kanske når fram då till den som eventuellt läser detta på Arbetsförmedlingen. If you can’t beat them, join them…

Mitt svar på den sista idiotfrågan är jag mest nöjd med, för det sätter fingret på Arbetsförmedlingens roll. Frågan löd

Har du något annat du undrar över eller vill ha hjälp med?

Jag svarade:

Jag vill ha hjälp att hitta ett jobb, men Arbetsförmedlingen förmedlar ju inga jobb, så jag räknar med det vanliga från er: ingenting.
Lite peppning och återkoppling på aktivitetsrapporterna som jag ägnar timmar åt att sammanställa vore bra, men jag antar att ni inte ägnar er åt sådant heller.

Nu är ska formuläret stoppas i kuvert, frankeras och skicka in. Ett frimärke är billigare än att åka in till stan och lämna in formuläret. Och då slipper människorna på Arbetsförmedlingen att träffa mig, för det verkar de ju livrädda för.

Hoppas att du har ägnat din lördagsmorgon åt roligare saker än jag. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta, så kanske jag blir på bättre humör.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg.


 

höstsol genom trädet

Soligt idag igen! Fast den här bilden tog jag för ett par år sen, ungefär.

Åter vaknade jag till en höstdag med strålande sol! Det är den allra sista dagen i månaden september. Från i morgon går vi in i hösten på riktigt, känns det som. Igår tog jag en härlig promenad, idag blir det bara en kort dito över till Tokerian. Hälen värker en del, nämligen. Inte så att jag inte står ut, men det är dumt att överanstränga och överbelasta.

Som vanligt har jag inlett dagen med att leta nytt jobb, skriva ansökningar, nätverka etc. Men faktum är att jag ska nätverka IRL senare idag, på eftermiddagen/kvällen. Det ska bli så roligt att besöka en av de bästa arbetsplatser jag har varit på de senaste åren! Tyvärr blev min vistelse där bara fem månader lång, men jag fick goda erfarenheter, en boost av självkänslan och gick vidare till ett ännu bättre jobb. På det senare jobbet stannade jag ett år och fem månader. Jag hade gärna stannat längre. Visstidsanställningar kan innebära riktigt spännande uppdrag, men de är också tidsbegränsade. Hade jag haft en rik maka/make som hade försörjt mig skulle jag ha kunnat vara kvar på kanske 50 – 65 procent. Som ekonomiskt ensamstående räcker inte det. Men jag är ändå tacksam att jag fick vara kvar så länge som jag fick. Det blev ju totalt sett nästan två lärorika år.

Ryggsäck och papperspåse

Packat för en firning och bonusmorseverksamhet.

När jag nu återvänder till brottsplatsen (^== skämt!) är det för att fira av en Hjärtegod person som idag jobbar sin sista dag före pensionen. Det blir säkert många kära återseenden! Och så kan man ju alltid luska lite om det inte finns nån som nånstans har behov av en kommunikatör, webbredaktör, skribent eller så…

Efter firningen piper jag ut till Himlen där jag ska bedriva verksamhet som bonusmorsa över natten. Fästmön är nämligen på Lady Gaga-konsert i afton i Globen tillsammans med sin svägerska (<== min sister). Troligen sover Anna därför över i min lägenhet i New Village, medan jag sover över i Himlen och ser till att vårt enda skolbarn gör läxor, äter frukost och kommer iväg till skolan i morgon.

Min sister och jag slog för övrigt telefonirekord igår kväll. Vi pratade nästan lika länge som våra mammor, 47:57 minuter. Men vi enades om att vi är trevligare än mammorna. (Fast genom att tycka så undrar jag om jag känner mig så trevlig..?)

Lite typat att två roliga aktiviteter krockar idag – firning och övernattning hos skolbarn – men jag får försöka räcka till. Det brukar jag göra.

Jag har nätshoppat nya skrivarpatroner till 75 kronor rabatt idag. Kostnaden svider ändå, men billigare än hos InkClub kan man inte handla. Går man dessutom in via deras annons hos Uppsalanyheter.se (i högerspalten) får även Uppsalanyheter nån liten procent i intäkt, tror jag.

Men vad händer hos dig idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


 

Nånstans mitt på dan blev jag tvungen att gå några ärenden till affärerna i rondellen. Bland annat köpte jag kopieringspapper till min skrivare. Ja, inte för att jag kopierar utan för att jag har vissa system när jag skriver bok och när jag skriver ansökningar som kräver utskrifter. Det är inte bara färgpatroner till skrivaren som går åt då utan vanligt, hederligt papper. Det blev en bunt om 500 papper för 49 kronor på MM-affären. Före mig i kassakön skenade en yngre kvinna fram och tillbaka. Hon gick och hämtade en vara från sminkavdelningen. Men du ska inte tro att hon la tillbaka varan – också den från sminkavdelningen – som hon INTE skulle ha! Nej, den lämnade hon kvar på platsen där man ställer varukorgar medan man lassar på bandet i kassan. Kassapersonalen och jag bara tittade på varandra. Jag sträckte fram den icke köpta varan till personalen och sa nåt i stil med att

det är väl bäst att du lägger undan den här så inte nån ställer en tung varukorg på den så den går sönder…

Hur lata är folk, egentligen? Man kan ju undra…

apoteket var det knökfullt med folk. Det är visserligen bara ett litet apotek, men välbesökt. Jag inhandlade mina varor och passade i samma veva på att äntligen bli medlem. För hur det nu är så gör jag merparten av mina apoteksinköp vid det här apoteket. Varför då inte dra nytta av rabatter och erbjudanden?

Sen steppade jag förstås in på Tokerian. Som vanligt jagade jag extrapriser. Jag har då god nytta av affärskedjans app, men jag kan tänka mig att somliga blir irriterade på mig för att jag stannar och fipplar med min iPhone. Nu försöker jag ställa mig och varuvagnen åt sidan, fast man kan ju ge sig på att det alltid är nån som ska tränga sig fram. Idag hittade jag kycklingfärs till ett jättebra pris för ett halvkilospaket samt mjölk till halva priset på grund av kort datum. Därför unnade jag mig och Fästmön ett paket kalkonsalami. Men det var tur att jag tittade ordentligt på bäst före-datumet. Jag tror nämligen att man kan bli lite sjuk av fågelmat som passerat detta datum med nästan två och en halv vecka… Det känns konstigt att Tokerian vill ta betalt för gammal korv, med betoning på gammal.

Kalkonsalami med utgånget datum

Det här paketet köpte jag inte.


Hemma på min gata igen 
fortsatte jag med mitt skrivande. Idag har jag jobbat stenhårt och skrivit om ett halvår av mitt liv, ett av de bästa halvåren på senare år. En maskin tvätt har jag också kört och den blev nyss klar för hängning.

Anna har inte hört av sig och det regnar inte ute, så jag gissar att hon följer sin intention att promenera hem från jobbet. På Annas jobb är det lite tufft läge nu, med många som är höstförkylda och en del vakanser. Därför blir det nog inte möjligt för henne att byta bort de fyra kvällstimmarna på lördag. Det innebär att det inte blir nån Kulturnatt för vår del i år. Men vi överlever nog det också.

I kväll serverar New Village-köket stekt kycklingkorv med snabbmakaroner, fantasifullt och bra. Vad serveras i DITT kök???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördags-inlägg.


 

förstoringsglas

Kanske dyker det upp nåt spektakulärt.

Lördag är det idag, ifall du inte visste det. Helg. Min vana trogen vaknade jag… nej, inte klockan sju utan två minuter över sex. Då låg jag och tänkte ut det här inlägget. Sen vände jag på mig och gjorde nåt ovanligt: jag somnade om. När man är arbetslös är man aldrig ledig ju, så jag fick fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknade nästa gång och såg att klockan var halv nio… Men lördagar och söndagar söker jag inga jobb – om det inte dyker upp nåt spektakulärt, förstås! Ett par dar behöver även jag vara ledig.

Fast, som sagt, man är aldrig ledig som arbetssökande. Man dras med en ständig oro, en ständig press att hitta sin försörjning och slippa besvära såväl a-kassa som Arbetsförmedling. Tro mig, du vill inte ha nåt med nån av dessa instanser att göra om du inte måste. Bliwa, försäkringsbolaget som sköter inkomstförsäkringe,n är däremot en riktig pärla! Man tycker ju att det borde vara lite grann tvärtom – de myndigheter som ska ”hjälpa” människor borde vara ”snälla” och visa empati – eller åtminstone respekt. Det bolag, som betalar ut den extra slanten, den som gör att man – under en begränsad tid – klarar sig på a-kassa, det bolaget borde vara ifrågasättande. Men därifrån har jag bara mött vänlighet. Som nu sist när jag hade bloggat om arbetsgivarintyget. Då hörde en vänlig dam av sig via e-post och skrev att hon hade läst att jag hade det tufft och att det helt klart räckte med en kopia på arbetsgivarintyget. Empati och respekt i en och samma skepnad!

Nej, idag söker jag inga jobb. Det vill säga jag skriver inga ansökningar. Däremot letar jag lediga jobb-annonser på nätet. Sen bokmärker jag dem och sätter igång att söka när det är vardag. På så vis missar jag inget och jag kommer igång snabbare på måndagen. Men självklart kollar jag sista ansökningsdatum – om det finns ett sånt i annonsen! – så att en annons inte får ligga för länge och ansökningstiden går ut…

Igår hade jag fyra annonser som låg och väntade. Jag satt och skrev ansökningar här på morgonen medan mamma sov och det var tyst. Men två av annonserna hade plockats bort sen jag sparade dem i torsdags kväll, så det blev bara två ansökningar. Inte riktigt måluppfyllelse den dan, tyvärr. Då får jag kompensera och söka ett extra jobb nån annan dag. I onsdags, till exempel, sökte jag sex jobb eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta och skriva när jag kom fram till mamma.

Clark Kent utanför mamma

Jag kan se Clark Kent utanför mamma genom balkongdörren.

Medan mamma sussar ett tag passar jag alltså på att dammsuga lediga-jobb-delen av cyberspace. Idag blir det inga längre utflykter, men vi ska förstås handla mat och fylla på lite allmänna lager här. Det blir en tur till ICA Maxi och närliggande affärer. En blomma till mammas ballebord* ska vi också försöka fixa. Vi såg inget just som gick att handla igår.

Det sägs att det ska bli sämre väder idag. Än så länge är det soligt och varmt, men det blåser, precis som igår. Inte gör det mig nåt. Vinden svalkar ljuvligt. Sill och potatis ska vi äta i kväll. Vi har kunnat äta middag två kvällar i rad på mammas balle**, vi får se hur det blir i afton. Nåt sportevenemang på TV är det visst också i kväll som mamma vill se. Då får jag sitta lite mer ostörd vid datorn, kanske till och med hänga över min spännande bok på gång.

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

Jag sover på en madrass på golvet och det är räddningen för min rygg här, tror jag. Det blir ju en del lyft eftersom mamma inte kan lyfta alls och det känns i såväl rygg som axlar. Sen sitter jag inte heller världsbäst när jag skriver, utan nedhasad i ”min” fåtölj hos mamma, farfars underbara öronlappsfåtölj, tillverkad till hans 40-årsdag. Fåtöljen är alltså… 74 år gammal. Och underbar!

 
 
 
 
 


*mammas ballebord = mammas balkongbord

**mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självpeppande inlägg.


 

Befriad

Ett kapitel ur denna blev en stunds sängläsning i morse.

I morse vaknade jag kvart i sju för egen maskin. Det vill säga utan nåt larm. Det kändes rätt OK, jag menar, det är ju ändå vardag. Semester har man inte som arbetssökande.  Jag gav mig en stunds läsning i sängen – ett kapitel – innan jag skuttade upp, knäppte på kaffeperkolatorn och satte mig vid datorn.

Det blev tre jobbansökningar som åkte iväg i cyberspace. Jag skrev tre ansökningar på lika många olika tjänster, men hos en och samma arbetsgivare. Dessutom skickade jag in mina ansökningar via ett av de bästa webbformulären jag har sett – det med möjlighet till LinkedIn-koppling. Jag bifogade också mitt CV, men på LinkedIn kan arbetsgivare hitta så mycket mer användbart. Sånt som länkar till digitala arbetsprover och rekommendationer från människor jag har arbetat med. Ovärderligt när man söker jobb!!!

Jag känner mig vid gott mod och på bra humör idag. Målmedveten har jag bestämt att jag ska fixa det här, inte ge upp. Målet är som i höstas, tre sökta jobb om dan. Men jag inser förstås att det kan bli lite svårt att uppfylla så här i semester-Sverige.

Eller Almedals-Sverige… På Twitter kan man tro att Almedalen är Sveriges nav just nu. Själv har jag välkomnat såväl politiker som media till verkligheten som arbetssökande. Inte en käft har nappat eller brytt sig. De verkar vara mer intresserade av synas och höras – och att ta selfies för sociala medier…

Värdshuset

En pocketbok är det jag hittills har åstadkommit i födelsedagspresent till mamma.

Det enda som känns lite mindre bra just nu är att jag inte vet om nåt ska hända den närmaste tiden. Mamma berättade ju igår att hantverkarna är klara hemma hos henne. Det var liksom underförstått då att jag förväntas komma dit… Reglerna när det gäller att resa bort för oss arbetssökande är minst sagt luddiga. Jag fick i alla fall veta på Arbetsförmedlingen att jag måste kunna inställa mig för intervju och jobb inom 24 timmar. Det skulle innebära att jag kan åka till mamma med intentionen att stanna några dar, men vara beredd på att åka hem inom ett dygn. Jag tänker föreslå mamma att jag kommer den 10 juli och åker hem den 14 juli. Då är det mest helg och då ringer varken arbetsgivare eller Arbetsförmedling. Men… eftersom jag har lite… ”heta” saker på gång just nu känns det ändå osäkert att bestämma nåt. Många äldre människor har svårt för att lämna saker öppna och vill gärna ha bestämda tider och datum. Min mamma är inget undantag. Inte jag heller… Eftersom mammas födelsedag infaller nästa vecka måste jag också ut och inhandla lite presenter. Det enda jag har köpt hittills är en pocketbok. Kanske blir det en liten shoppingtur därför under dagen.

Vädret är bra mycket bättre idag än det har varit på flera veckor. Det är 15 grader på skuggsidan och 24 på solsidan. När jag har vikt tvätten från igår, blaskat av mig och klätt på mig utomhuskläder tänker jag rota fram en piasavakvast i det lilla förrådet utanför porten. Enligt vaktis ska där inte bara finnas grillar och leksaker som tillhör grannarna utan även mer användbara ting som kvast och snöskyffel. Jag var välkommen att också nyttja den senare under snöperioden, erbjöd vaktis gentilt. Hum ja, med mitt ryggelände (nej, ryggen är fortfarande inte OK) blir det så lite snöskottning som möjligt…

Piasavakvast

Jag ska ta till borsten idag. Eller piasavakvasten, rättare sagt.


Nu ska jag hälla i mig
min andra senapsmugg java och sen sätta fart på kroppen eftersom hjärnan har fått lite gympa ett par timmar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och vad som händer just nu.


Jag tror att Fästmön
hade en bra konferensdag igår. Hon verkade i alla fall nöjd och glad och väldigt mätt när jag hämtade hem henne. Och nog minns jag hur det var, även om det är länge sen nu. Man åt typ hela tiden på konferenser, planeringsdagar och liknande. Själv snaskade jag på en kycklingmeny à 57 spänn hos en hamburgerkedja.

Innan middagen for vi till Team Sportia, där Fot-Jerry (ortopedkonsult) tydligen slutat. Men vi hittade bra skoinlägg ändå till Anna. Hon har använt mina gamla i sina jobbskor ett tag. Nu behöver jag ha dem tillbaka och Anna behöver ha ett par inlägg som inte är så slitna som mina. Eftersom jag fick ett par jeans av Anna för ett par veckor sen bytte jag till mig dem mot ett par nya inlägg. Det blev bra för oss båda!

Inlägg o jeansben

Ett par jeans mot ett par skoinlägg.


Just såna skoinlägg
som ovan hittade jag själv i Stockholm när min hälsporre var ny och väldigt akut-ond. De har funkat jättebra och jag har dem som reserv när jag inte vill flytta omkring de enda korrekt avgjutna inlägg jag har. För övrigt passade jag på att fråga på Team Sportia vad ett par nya inlägg skulle kosta att låta göra, nu när jag har själva gipsavgjutningarna klara. Då ville de ha 1 800 spänn… DET har jag INTE råd med!!! Så nu får det vara. Därför ytterligare ett skäl att jag får fortsätta med mina gamla som nu Anna har haft ett tag på jobbet.

Jag brukar ägna förmiddagarna åt jobbsökeri, ibland även eftermiddagarna. Idag fanns inte ett enda intressant jobb i pipeline. Dessutom är det liiite svårt att koncentrera sig eftersom nån i huset roar sig med att borra lite då och då.

Anna är iväg och tränar och när jag har hämtat henne tar vi svängen förbi hennes jobb och hämtar de gamla inläggen. Nästa stopp blir ICA Heidan där vi ska handla nåt gott till förlovningsmiddagen i morgon. I eftermiddag skjutsar jag över Anna till Stormarknaden, för det behövs både kläder till Prinskorven och nån grej till skolan. Vi får hoppas att det dyker upp några intressanta tjänster jag kan söka under tiden. Får så jäkla dåligt samvete annars – men jag kan ju faktiskt inte trolla eller hitta på!

I stället för att skriva ansökningar har jag svarat på mejl från en gammal go Anna-vän samt mammakusinen B. Och nyss kom ett sms från Blom-Inger också. Det är gott att känna att såväl släkt som vänner bryr sig! TACK till er alla!

Vad händer i dina environger idag då? Ska du köpa kläder till barnen eller prylar till skolan eller shoppar du inte alls??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta för den nyfikna!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nej, nej

Ett inlägg om några av alla nej här i världen, ett antal av de nej som jag har fått.


Igår kom det in sällsport många nej
 på sökta jobb för min del. Inte så konstigt då att kvällen slutade med ett litet sammanbrott och planering av hur jag ska ta sig själv av daga. Nu är jag emellertid inte egentligen av den suicidabla sorten. Ett skäl är att alltför många skulle dansa av lycka – och den glädjen vill jag inte skänka dem som inte gillar mig gratis. Men det viktigaste skälet är att jag har människor omkring mig som älskar mig – trots mina fel och brister. Om man har det finns inte självmord på agendan.

Ett av gårdagens nej var så övertydligt att jag inte kan annat än inse att avsändaren måste ha läst mitt blogginlägg om ålder och återkoppling på sökta tjänster. Däremot inser jag, när jag läser det, att jag måste bli ännu bättre på att skriva ansökningar. Här är delar av ”nejet” jag fick från en person vid det företag som skötte rekryteringen, tillika den person vars tankar om åldersfixering jag skrev om i mitt blogginlägg med länk ovan. Citatet nedan avslöjar inga detaljer om vid vilket företag tjänsten är placerad. (Inom [kursiv] mina kommentarer.)

Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har gått igenom alla ansökningar grundligt och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer. Skulle det visa sig att vi behöver titta närmare på fler profiler ber vi att få återkomma. 

I den här rekryteringen har vi i första hand letat efter kandidater med en kombination av erfarenheter från opinionsbildning [ett exempel på detta är vissa blogginlägg/skrivuppdrag jag får av en av mina nuvarande uppdragsgivare] och marknadsföring genom digitala medier [något jag skaffade mig under de nästan två åren hos min senaste arbetsgivare]. Vi har i urvalet ställt stora krav på erfarenheten av digital kommunikation, det har inte varit tillräckligt med erfarenhet av att administrera, förvalta eller sköta dialog via sociala medier, utan kraven har varit mer inriktade på personer med en profil som mer kan betecknas som ”digital strateg” med erfarenhet av utveckling [detta ingick inte i mina arbetsuppgifter, men planering, själva det strategiska för-tänket var på gång]. Vidare har vi värdesatt erfarenhet från medlemsorganisationer [det har jag inte annat än som privatperson], mediakontakter [det heter mediekontakter på korrekt svenska och det har jag stor erfarenhet av] och journalistiskt arbete [det har jag stor erfarenhet av, både i mitt tidiga arbetsliv och just nu].

Ja, jag måste alltså skriva bättre ansökningar, helt klart. Nån sån här återkoppling har jag inte fått tidigare. Jämfört med de tidigare var den snarare övertydlig, vilket jag gissar beror på att man, som sagt, har läst inlägget på denna icke opinionsbildande blogg. (Jag driver med mig själv.)

I vanliga fall låter ett nej så här (notera den genomgående anglifieringen med kommatecken efter den inledande hälsningsfrasen! Korrekt skiljetecken i svenska är utropstecken. Vidare har jag låtit de flesta felstavningar så okorrigerade):

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej Förnamn, 

Vi har haft många kvalificerade ansökningar till denna tjänst och ber om ursäkt för vårt sena svar. Vi har nu gjort vårt urval och tillsatt tjänsten med annan sökande.

Eller så här:

Rubrik: Tack för visat intresse

Hej,
 
Tack för din ansökan till tjänsten som X hos oss. Vi har fått många ansökningar till denna tjänst och har nu valt att gå vidare med andra sökande. Vi har tyvärr inte möjlighet att ge någon personlig återkoppling.
Eller så här, där syftningsfelet faktiskt lockade fram ett asgarv hos mig. Det står alltså att man har gått vidare med andra sökande än kvalificerade sökande…:

Hej Förnamn,

Vi har haft väldigt många kvalificerade sökanden till tjänsten och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Eller så här:

Hej,

Du har tidigare sökt tjänsten som X vid Yföretaget. 
Många kvalificerade kandidater har visat intresse för tjänsten. Vi har nu gått igenom alla ansökningar och måste tyvärr meddela att vi har gått vidare i rekryteringsprocessen med andra personer.

Eller så här:

Hej Förnamn,

Tack för ditt intresse för tjänsten som ”X till gruppen för Z på Y företaget”. Vi har haft väldigt många sökande till denna tjänst och har denna gång valt att gå vidare med andra kandidater.

Eller så här, en variant där man försökt vara personlig, men där det ändå blir lite fel. För det är väl inte tyvärr att man valt att gå vidare med personer man upplever bättre motsvarar förväntningarna, eller?

Hej,

Först och främst vill jag tacka för din ansökan till tjänsten som X på Företaget Y. Vi har fått in hundratjugofem ansökningar till denna tjänst vilket vi är väldigt glada för och i den tuffa konkurrensen har vi tyvärr valt att gå vidare med andra kandidater som bättre stämmer överens med kravprofilen. 

Eller, en mer högtravande variant, men som känns mer korrekt för mig:

Förnamn Efternamn

Angående sökt tjänst som X vid  Y med referensnummer XYZ-1234
Vi tackar för din ansökan och det intresse du visat för Y-förvaltningen.
Nu har vi gjort ett första urval och du är inte med bland de kandidater, som går vidare i rekryteringsprocessen.

Eller så här, med tack för att jag lagt ner tid på att ansöka en viss tjänst (denna variant har jag fått ett tiotal av):

Hej Förnamn, 

Vi har många kvalificerade sökanden till denna tjänst och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden. 
Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan. 

Eller så här, ett mer personligt nej, som jag känner att rekryteraren har lagt ner lite tanke och ansträngning på att författa. Men det bästa hade ju varit att man redan i annonsen preciserat att man sökte en junior medarbetare:
Hej Förnamn, 
Förlåt att jag inte svarat på din mejl tidigare.
Utifrån den besättning och de behov vi har på byrån har vi gått vidare med mer juniora kandidater. Vi behöver fylla på med juniorkonsulter i våra olika team.
Jag kände din kompetens överlappade med den nivå vi redan har.

Eller så här, där man också lagt ner lite möda på att nejet, men där jag undrar om ordet ”Vi gillar din bakrund” är att uppfatta som sexuell trakasseri – eller bara ett simpelt stavfel…:

Hoppas allt är väl, ber om ursäkt för att det inte blev ngn återkoppling i slutet av förra veckan. Den kommer här istället. 
 
Vi har valt att gå vidare med annan sökande. Vi gillar din bakrund, erfarenheter och kunskap inne på ”vårt” området. Saknaden av Xerfarenhet och att tjänsten kanske är 
ngt för junior för dig, fällde avgörandet. 
 
Jag vill tacka dig för den tid du tog för våra intervjuer och önskar dig stort lycka till i jobbsökandet.  
Om du har orkat läsa ända hit har du fått en bild av några av de nej jag tar emot varje dag. För varje nej vittrar en bit av mig sönder, men hittills har jag spottat upp mig och tagit nya tag. Men att skriva ansökningar är helt klart inte lätt. Nu har jag ändå skaffat mig ganska stor erfarenhet av detta och inser att jag ständigt måste bli bättre på att formulera mig eftersom jag aldrig räcker ända fram till målet.

Trodde du att livet som arbetssökande är slappt och skönt kan jag meddela dig att det är en ständig kamp för att hitta de rätta orden, att flera gånger om dagen ta emot nej och att, i många fall förödmjuka sig och skrapa med foten inför dem jag en gång själv var med och rekryterade. Erfarenheter av att bita i sura äpplen blir nog nästa post jag sätter upp på mitt CV…

Och ja just det… Efter ungefär den tjugonde gången slutade jag be om återkoppling. Då hade jag fått en enda. Inte så konstigt att jag känner mig lite misstänksam mot den långa jag fick igår, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sökta jobb, förmågan att ta nej och styrkan att inte ge upp.


Idag är det fredagen den 13:e.
Jag är inte så väldigt vidskeplig, men det klart att det var ju inte sååå kul att börja dan med att ta emot ett nej på ett sökt jobb. Dessbättre inget jobb som jag var supersugen på.

Att söka jobb innebär en ständig träning på att ta emot nej. För mig är det viktigt att veta varför jag har får ett nej. Är det nåt i mina ansökningar som inte är bra formulerat eller är det en viss kompetens jag saknar? Jag brukar därför alltid kontakta alla som ger mig ett nej – om det nu inte är så att de i och med nejet förklarar varför. Nu har jag fått totalt fyra nej. Det är fortfarande bara Hammer & Hanborgs rekryterare som inte har besvärat sig med att svara på mitt mejl avsänt för tio (10) dagar sen. Och så den arbetsgivaren som kom med beskedet idag.

I augusti sökte jag 43 jobb. Det innebär att jag har 39 möjligheter kvar.

Sökta jobbhögen

Min sökta jobb-hög i augusti.


Hittills i september har jag sökt 20 tjänster.
Jag märker att det börjar mattas av med annonser. Från att oftast ha sökt tre jobb om dan är jag nu nere i två om dan. Därmed inte sagt att min ambition med tre sökta jobb per dag inte finns kvar! Om jag känner att jag misslyckas en dag och bara hittar ett jobb, har jag kanske turen att hitta fyra dan därpå. Och så kan jag ju alltid luta mig mot det faktum att jag väntar besked från nästan 60 sökta jobb.

Ansökningar

Min ansökningshög idag.


Den som tror att jag tänker ge upp
och lägga mig ner och dö tror fel! Jag fick också min självkänsla stärkt häromdan när jag fick höra att det är stora problem på en av mina före detta arbetsplatser. För slutsatsen jag drar av det är att inte var/är fel på mig utan på nånting annat.

Från Arbetsförnedringen har jag inte hört ett pip. Jag vet till exempel fortfarande inte vem som är min handläggare. Jag anmälde mig som arbetssökande den 1 augusti, så man har bara haft en och en halv månad på sig att utse handläggare. Det är också dåligt, tycker jag, precis lika dåligt som att rekryterare inte ger återkoppling.

Det förväntas och krävs så mycket av oss jobbsökande. Men hur tror kravställarna att det blir när de inte själva lever upp mot de förväntningar och förhoppningar vi arbetssökande har på dem?

Att många utan jobb blir apatiska förstår jag till fullo! Än så länge är jag inte där och jag gör allt för att inte hamna i Det Svarta Hålet. Varje dag är en kamp för att må så bra jag kan och för att överleva. Tro inte för ett ögonblick att det är enkelt. Men jag gör roliga saker inemellan också. Jag tillåter mig att skratta, att leva.

Jag jobbar flera timmar varje dag med att leta och skriva ansökningar på lediga tjänster. Det blir som ett arbete i sig. Ett oavlönat arbete. Tänk på det en stund när du går och hämtar ut din lön eller betalar dina räkningar.


Livet är kort. Jag ger inte upp det.

Read Full Post »

Older Posts »