Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förmåner’

Ett inlägg om hur jag söker jobb. Och irritation över webbformulär.


Det är nog inte nån
som läser min blogg som inte har uppfattat att jag söker jobb. Typ minst tre om dan (vardag), om jag inte har nån annan sorts jobbaktivitet för mig som möte på AF, intervju, träff med uppdragsgivare, skrivjobb etc.

För det mesta går det bra för mig med jobbsökeriet – från den här änden, vill säga. Sen gäller det förstås att attraktiva arbetsgivare nappar. DET är en annan femma…

Den som tror att det är ett latmansgöra att söka jobb tror fel. Därför ska jag nu beskriva hur jag går tillväga en typisk dag när jag söker jobb.

kikare

Sök och du skall finna. Förhoppningsvis…


Målet tre sökta jobb per vardag
anses som högt satt av de flesta. Jag är ganska hård mot mig själv. Tack vare disciplinen är det sällan jag misslyckas. Men det händer. Då gäller det att ta nya tag och leta vidare och bredare.

Steg ett är förstås att leta och hitta intressanta jobb att söka. Jag söker inga andra jobb än jag vill ha. Vanligen har jag inga problem med att hitta minst tre per dag. Men som du förstår tar det tid att leta. Jag använder mig av Twitter där MedieJobb är en förträfflig tjänst som är alldeles gratis. Här hittar jag just den typ av jobb jag söker – över hela Sverige (fast mest i Stockholmsområdet).

Platsbanken kollar jag förstås dagligen, men under mina tre första veckor som arbetssökande har jag bara hittat två jobb där. Mina erfarenheter av vissa företag som annonserar på Platsbanken är inte heller goda. Vissa är rena lurendrejare och det är anmärkningsvärt att Platsbanken tar in annonser från dessa. Man hade hoppats på lite bättre koll från den myndighet AF nu är…

Vidare är jag sen länge registrerad hos olika bemanningsföretag, men därifrån kommer ytterst sällan några bra jobbtips (man kan prenumerera på såna tips). Jag känner också att det inte är särskilt bra villkor att jobba som konsult och bli uthyrd… Låga löner, få semesterdagar och sällan några bra förmåner. Det sämsta är nog att tillvaron är osäker. Man är ”uthyrd” en viss tid och sen tar det slut. Att det är få semesterdagar kan jag leva med, för jag älskar att jobba. Men jag vill ha lön efter min erfarenhet och jag trivs inte med en osäker tillvaro.

Toffelfötter på balkongräcket

Inte många semesterdagar får man som konsult på bemanningsföretag.


Steg två
är att ha ett bra och uppdaterat CV. Jag försöker redigera mitt åtminstone en gång i månaden. Det finns alltid saker att förbättra.

Steg tre är sen att skriva ansökningar. Det är ett kapitel för sig! Jag har en mall jag utgår ifrån, men jag skriver personliga ansökningar till vart och ett av jobben jag söker. Det är viktigt, tycker jag! Vilka arbetsgivare vill ha standardbrev som alla andra får också? Hur pass intresserad är den sökande då av jobbet?

Efter ett tag blir man ganska driven. Det går snabbt att skriva ansökningar. Men… det som kan kärva till det är alla dessa webbformulär som en del arbetsgivare tycks älska. Jag förstår inte riktigt vitsen med dem. Visst, arbetsgivarna får alla ansökningar uppställda på samma sätt. Men, ärligt talat, är det det man vill ha? Vill man inte ha någon/några som sticker ut ur mängden? Just den där pärlan man söker?.. Ibland undrar jag. En del arbetsgivare har dessutom formulär som är tekniskt krångliga att fylla i. Och när saker och ting är utformade efter nån sorts standard blir det svårt. Mina utbildningar och mina arbetslivserfarenheter är inte på nåt sätt standardiserade…

Men värst av alla webbformulär är dessa där man ska sitta och lägga in kurs efter kurs, jobb efter jobb… Det vill säga så gott som exakt det som redan står i mitt prydliga CV! Vad är vitsen med detta??? Snacka om slöseri med min tid!

blanketter

Formulär till förbannelse och förtret.


Steg fyra
innebär att jag skriver ner några rader om varje sökt tjänst i ett Excelformulär som jag har gjort. På så vis har jag total koll på exakt vilka jobb jag har sökt och när, liksom när ansökningstiden går ut, när det är tillträde och kontaktperson på företaget/motsvarande. Det underlättar också sen när jag ska rapportera till AF Kundtjänst om vilka jobb jag har sökt. För det ska jag göra en gång i månaden. Det blir intressant att höra hur många jobb de vill höra att jag har sökt. På tre veckor har jag sökt närmare 35 jobb. Det blir inte riktigt tre om dan (vardag), det blir 2,33 sökta jobb per vardag, men jag har haft ovan nämnda jobbaktiviteter för mig också.

Vad händer sen??? När jag har sökt alla dessa jobb, vill säga..? Sitter jag och rullar tummarna då? Nej, inte riktigt. Men DET blir ett ämne för ett nytt blogginlägg!

Igår kväll kom UppsalaTidningen. I den fann jag en gammal hederlig radannons med en sorts ledigt jobb. Lite gullig annons, tycker jag allt:

Hushållshjälp

Hushållshjälp sökes! Kanske lite stavningshjälp också för denna f d universitetsanställd*…


Har du några bra jobbsökartips??? Jag tar gärna emot dem i kommentarer till det här inlägget!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk så fort det går att komma in i vardagen igen! Och så jag älskar den vardag jag har just nu, den som ersatte ett torftligt liv där jag var ömsom klängranka på Fästmön, ömsom ensamvarg med hårt stickad offerkofta (jag har väl berättat att jag kan sticka, men inte avsluta en stickning?..) Men jag ska erkänna, att jag kände mig lite som Bambi på hal is – eller som första skoldagen – när jag skulle börja jobba igen i måndags efter fyra veckors ledighet.

Bambi ville inte låta sig fotas, så håll tillgodo med denna harskrank som till viss del också påminner om mig själv i måndags.


Igår var det mest miljoner mejl
att gå igenom. En del skulle besvaras, andra åtgärdas och några personer kontaktas för att boka in möten. Och så lite publicering både på webb och intranät. Det har emellertid gått bra och jag får mycket gjort, trots att jag känner mig lite vilsen igen. Inte har jag glömt HUR man GÖR saker och ting heller och idag lärde jag mig HUR man gör en viss sak, mycket nyttigt! Jag gillar att tro att jag är utvecklingsbar…

Trevlig arbetslunch blev det idag också. Jag gillar att träffa kollegor enskilt ibland, man kommer varandra närmare på det sättet. Nu menar jag inte att man ska bli bästis och bundis med ”alla”, men det är bra att skapa relationer som är lediga och lite informella – samtidigt som man visar att man också kan vara professionell nog att vara formell när det behövs. Om detta tänkte jag bland annat svamla när vi har institutionsdag i slutet av nästa månad. För ämnet för den är… kommunikation…

Glädjande nog har min onda häl känts bättre idag. Om det är den diagnos jag har ställt bör den självläka på mellan sex och nio månader. Det har nu gått cirka fyra månader. Vågar jag hoppas? Övriga krämpor är som tidigare och jag vill inte skriva om dem.

Värmen tycks ha kommit tillbaka, men inne på jobbet har vi AC, så där är svalt och skönt. Dammarna på framsidan lockar inte heller till att ta nåt dopp… Snacka om sunkigt vatten…

Sunkigt!


Efter jobbet var jag på Tokerian
och inhandlade sedvanlig TV-tidning samt bytte in min Triss-vinst mot två nya lotter. Dessa ligger just nu till sig tillsammans med lott nummer två från i söndags. Inalles tre trisslotter, alltså. Tänk om jag vinner…

I kväll har jag tvättat en maskin tjockis-svart och betalat några räkningar. Jag har också beställt en hög böcker. Böcker är dyrt även om Bokus har bra priser och förmåner för den som är medlem, men jag tycker att jag kan unna mig just nu. Det var en lång period av mitt liv när jag inte tyckte att jag kunde unna mig – dels för att jag inte hade råd, dels för att jag inte var värd det. Och faktum är att jag skäms fortfarande när jag köper saker. Som att jag inte var just värd att få…

Just när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg om senaste boken jag har läst ringde mamma. Idag lät hon mycket piggare och klarare och det var skönt att höra.

Och… ja just det… Jag har lagat mat även i kväll… Under osten låg makrill, ovanpå pizzakrydda. Värsta Kock-Tofflan, eller hur?!

Jajamens, varma mackor till middag.


Nu hoppas jag
strax få höra Annas röst genom telefonen. Tvätten är hängd och tystnaden har lägrat sig över New Village. Det är vardagskväll, skit på TV och jag har börjat på en ny bok…


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår läste jag att Wanja Lundby-Wedin med flera LO-högdjur förfasade sig över maktelitens inkomstutveckling, alltså direktörslönerna, för att tala svenska. Det handlar inte bara om höga löner utan om förmåner som tjänstebil, privat sjukvård, hemservice, bostadsförmåner med mera.

Bland annat skriver Wanja Lundby-Wedin & co:

[…] Många höga positioner medför sidouppdrag som också ger inkomst, till exempel styrelseuppdrag. Välbetalda positioner innebär också ofta att innehavaren med tiden kan bygga upp en förmögenhet som genererar kapitalinkomster eller inkomster av näringsverksamhet. […]

Vad jag minns har just Wanja Lundby-Wedin fått kritik för sina egna höga arvoden från bolag där hon sitter i styrelsen. Bland annat hittade jag en artikel om detta i Dagens Nyheter från 2009. Det handlade då om 400 000 kronor plus 72 000 kronor, den senare slanten för att hon är styrelseledamot hos Aftonbladet.

Men skit samma. Det rapporten från LO, för det är den som Wanja Lundby-Wedin slår oss i huvet med, visar är att makteliten tjänar 17 gånger så mycket som en industriarbetare. Aftonbladet har klämt fram en lista över börs-vd:ar med högst lön. Den som vill läsa vem som tjänar mest där man bor får emellertid betala till Aftonbladets Plus-tjänst, nåt som jag vägrar.

Jag tycker verkligen inte att det är OK att

[…] Storbolagschefer, ledande politiker, höga fackliga företrädare, generaldirektörer och andra inom makteliten, tjänade i genomsnitt 5,2 miljoner kronor före skatt under 2010. Det kan jämföras med en genomsnittlig industriarbetarlön på 307 234 kronor, […]

Märk väl att siffrorna gäller 2010. Hur det är idag kan man ju bara föreställa sig…

År 2010 tjänade statsministern  2 944 609 kronor. Det gör en månadslön på ungefär 250 000 kronor. Jag vet inte, men det kanske är rimligt..? Än mindre rimligt tycker jag det är när jag plockar fram dagens lokalblaska och läser att Sjukstugan i Backen ska spara 300 heltidstjänster (180 miljoner), öka intäkterna (75 – 80 miljoner) genom att sälja mer vård och minska antalet vårdplatser (40 – 50). I papperstidningens artikel står också att man ska minska antalet chefer, men man nämner inte var i organisationen. På lokalblaskans framsida syns två av Sjukstugans direktörer, den ena med en månadslön på +70 000 kronor, den andra med en månadslön på +100 000. Jag tror inte att nån av dem tänker ställa sina platser – och löner – till förfogande. Jag förstår om vårdpersonalen rasar! Som skattebetalare är jag skitförbannad!

Read Full Post »

Dagen är något ljusare idag, men inte är det mycket. Grått och trist är det utanför fönstret, man vill helst stanna i sängen. Tidsinställda inlägg är finfint! Det ger intryck av att man är uppe klockan sex och publicerar saker på sin blogg. Jag kan meddela att det var jag INTE! Jag sov. Jag har sovit i över tio timmar. Tyvärr känner jag mig inte mindre trött för det, men jag var tvungen att skutta upp eftersom Taxi Tofflan ska på uppdrag idag. Barn idag har mycket spring i benen, men inte när de ska gå hem från skolan, typ… Till saken hör att Lilleman, enligt hans vackra mamma, är snorig och lite seg. Gissningsvis sätter sig snoret i benen och  minskar det sedvanliga springet.


Snor sätter sig i springande ben och gör dem sega.

                                                                                                                                                        Anna ska med ett av sina andra barn på ett viktigt möte på förmiddagen. Per sms meddelade hon nyss att det absolut inte går att springa utomhus – det är snor(!)halt!.. Så alla förflyttningar till fots tar längre tid än vanligt/planerat. Det var som vid kyrkan igår. En backe. En isbacke. Först en som var sandad. Sen en som INTE var sandad. Inga lårbensbrott eller några andra brott rapporterades dock – min mamma hade blivit GALEN på mig om nån av hennes kusiner hade gjort sig illa! Detta trots att sandningen vid kyrkan näppeligens var mitt uppdrag…


Vi klarade oss från att bli gipsade igår.

                                                                                                                                                     Själv går jag hemma här hos mig och skrotar. Just skrotar. Jag orkar ingenting. Vet inte vad som är fel och galet, men nåt är det. Jag tycker ärligt talat att mina vitaminmediciner inte hjälper. Jag är lika trött som i höstas. Vissa kvällar är jag så trött att jag önskar att jag aldrig skulle vakna mer, inte nästa morgon eller nånsin. Förstår du då hur Ända-in-trött jag är?

Slutligen en fråga: Jag har fått en inbjudan av en vän i Uppsala till nånting som heter WAYN, jag ska få nån sorts VIP-förmån(er). Vill den vännen ge sig till känna innan jag nappar på nåt sånt här, tack?! Det dråsar nämligen in ”erbjudanden” lite här och var i mina postboxar och en hel del är spam…

Sen ber jag om ursäkt om jag är kort i mina kommentarer, men jag har som sagt minimalt med ork att vara social just nu. Det går över.

Read Full Post »