Drömmen om en mörkare tillvaro…

Ett drömmande inlägg.

---

 

Vitt, trist!

Det stod strykning på schemat i kväll. Därför ska jag berätta om mitt badrum. (Logiskt, va?) Det är nämligen där inne jag förvarar min strykbräda. Jag borde ha städat badrumseländet och inte bara strukit kläder. Men hur kul är det att städa nåt som är slitet, trist, ofräscht och framför allt opersonligt? Inredningen är nästan så gammal att den är modern.

Idag ska allting i kök och bad vara vitt, vitt, vitt. Hur trist är väl inte det?! Mitt kök var vitt en gång. Sen blev det orange, orange, orange. Eller terracotta, dårå… Färgstarkt! Jag skulle vilja göra nåt lika… häftigt med badrummet. Och kanske toa/duschrummet också, för den delen.

Men sen ska det inte bara vara snyggt utan praktiskt också. De två, trista vita hyllorna jag har i badrummet idag hänger på väggen. Fine! Fast… med tre centimeter (nåja, nån centimeter ytterligare, kanske) från golvet är det nästintill omöjligt att få in såväl dammsugare som svabb där. Det går liksom inte att hålla rent, inte på nåt enkelt sätt. Till sist blir det så att jag… blundar för det, struntar i det. Och det var det jag upptäckte i kväll när jag hämtade strykbrädan.

Förutom att byta kranar och blandare till engreppsdito skulle jag vilja mörka ner badrummet. Jag fick fina idéer hos Aspenbad – mörka golv. Varför inte??? Varför måste ett badrum vara vitt och sterilt som en sjukhussal? Möjligen för att matcha min vita medicinlåda… (Se bilden ovan!) Resten av inredningen skulle vara mörk också, men framför allt hänga på ett vettigt avstånd från golvet så man kommer åt att hålla det rent och fräscht.

En svart toalett vore väl ursnyggt? (Bilden är lånad från Aspenbads webbplats.)

Jag skulle fortfarande kunna tänka mig att ha blått som accentfärg i badrummet – inte bara i handdukarna, som idag, utan på själva möblerna, på gavlar och luckor. Toa/duschrummet vill jag också mörka ner, men det vill jag ska gå i svart och gråskala. Där vill jag ha det lite mer… maskulint… Idag har jag till exempel ett svart toalock, men tänk dig en helt svart toalett? Det tycker jag vore ursnyggt. Kolla bara bilden här intill!!!

Ja ja… vad är väl en bal på slottet..? Men en svart toa ska jag i alla fall låta installera innan jag dör!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Scholl Velvet Smooth fotfil HAR gett mig sammetslena fötter!

Ett inlägg om en skön julklapp.

---

 

Julklappen från bonusbarnen.

En av mina bästa julklappar förra året (förutom alla böcker, förstås!) var en batteridriven fotfil, Scholl Velvet Smooth. Jag fick den av mina bonusbarn, som säkert har hört mig klaga ett par gånger över mina onda och framför allt torra och hårda fötter. Dessutom har jag uppenbarligen rätt starka nävar, för de manuella fotfilar jag använde före julafton 2014 har jag lyckats ha sönder. Jag har liksom brutit av skaftet på dem.

Fotfil (och ny uppladdningsbar tandborste) stod högt på önskelistan till förra julen. Den mentala önskelistan, alltså. Den som fanns inne i mitt huvud. Därför blev jag väldigt glad när mina bonusbarn var så fyndiga och hittade denna perfekta fotfil till mig. (Det finns en viss misstanke om moderlig inblandning, dock.)

Jag har tidigare kört med fotkräm och manuell fotfil, som sagt. Varje kväll brukar jag smörja in fötterna i sängen med nån bra kräm som gör dem mjuka. I flera år har jag använt CCS fotkräm, men tyvärr bytte de doft på den till nån hemsk blommig historia som luktar parfymaffär. Därför har jag provat lita olika krämer den sista tiden. Dessutom vill jag också fila bort det hårda och torra på fötterna då och då. Med manuell fotfil blev fötterna OK just direkt efter filandet och insmörjningen. Dan därpå var de lika hårda och fnasiga som innan.

Ingen var väl så där jättesäker på hur bra den här batteridrivna fotfilen från Scholl skulle vara. Och kanske ska man inte ”recensera” sina presenter. Men när presenterna är så bra som den här har varit och är kan jag inte låta bli! Faktum är att mina fötter verkligen har blivit sammetslena och mjuka på knappa fem månader. Jag brukar fila fötterna och smörja in dem efter varje dusch och det blir ju några gånger i veckan (jag brukar duscha ungefär varannan dag).

Själva rollerhuvudet börjar först nu bli lite slitet och bör bytas ut. Kanske passar jag på just nu när Apotea, ett apotek på nätet, har kampanjpris på rollerhuvuden (två huvuden, ett extra grovt och ett soft för totalt 119 kronor). De är nämligen ganska dyra och ordinarie pris ligger närmare 150 kronor för två stycken. Samtidigt räcker dessa rollerhuvuden länge – jag har ju haft och använt mitt i snart fem månader. Även batterierna har räckt och det är vanliga freestylebatterier, som jag brukar kalla dem.

Jaa, jag är verkligen helnöjd med min fotfil! Ska jag komma med nån negativ kritik är det att den låter väldigt högt och illa när man använder den, typ i klass med en smärre borr.

Som guldkant på fottillvaron har jag hittat en fotkräm som funkar toppen ihop med filen. Det är Scholls dagliga fuktkräm för torr hud. Jag såg först när jag kollade noga på förpackningen att krämen är för torr hud på fötterna och ingen annanstans. Krämen funkar jättebra för mina fötter, den doftar OK och priset är kanon – jag betalade 33 kronor för en tub för ett tag sen på Tokerian.

Den dagliga fuktkrämen för torr hud och fotfilen, båda från Scholl, har gjort mina fötter sammetslena.

 

Toffelomdömet kan därför inte bli annat än det högsta. TACK, bästa bonusbarnena!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Risigt och fler drömmar

Ett inlägg om hur jag mår, lite grann och om drömmar. Igen och igen, alltså.

Tidigt i morse låg jag i nån sorts halvdvala och hade ont i magen. Det var ett tag sen nu. En lördag under Pride för ett par år sen var jag jättesjuk och sen dess har det varit ytterligare ett par nätter. Jag har haft så ont att jag tror att jag ska dö. Dessvärre gör jag ju inte det utan plågorna fortsätter i cirka tolv till 15 timmar.

I morse hade jag inte jätteont som sist, men ändå ganska ont. På en skala ett till tio, som man alltid tjatar om i vården, bedömer jag smärtan till sju. Jag åt lite ren fil till frukost bara och tog en halv mugg java. Det blev inte värre av det. Alldeles nyss åt jag två ostmackor. Jag är ju hungrig! Vi får se hur det går… Lite risigt är det, emellertid. Och jag har ingen lust att kontakta min husläkarmottagning – jag kommer ju inte ens in i det system mottagningen är ansluten till, Mina vårdkontakter. 👿

Lite risigt är det allt idag.

Inte ett jobb har jag hittat att söka, heller, varken igår eller idag. Jag har snurrat runt på alla tänkbara ställen, men finner bara tjänster som jag inte har kvalifikationer för eller erfarenheter av. Ska prova igen om ett par timmar ifall det dyker upp nåt.

I natt drömde jag att jag och Jeja Sundström (!) var på jakt efter jobb. Vi hade varit på anställningsintervju på ett och samma jobb på nåt ställe som låg i en galleria. Jeja hade lämnat kvar sina personliga saker på en brygga (!) där hon hade blivit avlämnad – av en helikopter. Det tyckte jag, i drömmen, var… lite konstigt… I vaket tillstånd tycker jag att hela drömmen är konstig! Vad har liksom Jeja Sundström i mina drömmar att göra?

Igår kväll satt Fästmön och jag i alla fall och drömde lite ihop. Vi påbörjade en 100-lista över saker vi vill göra tillsammans innan det inte längre går. Jag tror att vi har plitat ner fem (5) saker hittills. Och då är ändå inte alla punkter orealistiska, egentligen. Men det klart, de bygger ju på att vi båda har var sin inkomst och det tycks ju… svårt att realisera för somliga… (Understatement of the Year…)

När jag går här hemma förfasar jag mig ganska mycket över hur slitet, skitigt och förfallet här är. Jag skulle behöva ytrenovera och storstäda. Ytrenovera är förstås inte att tänka på av ekonomiska skäl. Men se storstäda tänker jag minsann göra! Jag har gjort en städplan för nästa vecka. Min plan går ut på att ta ett rum eller delar av lägenheten per dag och städa rejält. Från golv till tak. På måndag ska jag börja med köket. Om det då visar sig att det regnar mot just köksfönstren, träder plan B in: smårummen. Annars ska smårummen få sitt på tisdag, sovrummet på onsdag, badrummet, dusch- och toarummet samt hallen på torsdag och slutligen vardagsrummet på fredag.

Genom att ta ett utrymme per dag kan jag fokusera på ett avgränsat område, vilket jag inbillar mig gör städningen mer noggrann. Vidare vill jag tro att jag då arbetar mer effektivt och ändå får tid till att söka jobb. Om det nu finns några jobb att söka, vill säga…

Jag lappar och lagar en del av det som förfaller i mitt hem, och det är inte bara strumpor… Ett annat exempel är min skrivbordsstol. Den är nu lagad på TVÅ ställen – med silvertejp. Rätt fult, men det funkar! Fast kanske skulle jag ha råd att köpa en ny stol om jag lyckas sälja Kelimmattan den lappade stolen står på… Den mattan sparar jag emellertid för att kunna betala några månadsavgifter (hyror) framöver med…

Mitt hem förfaller… Min skrivbordsstol är nu lagad på TVÅ ställen med silvertejp. Fult, men funktionellt!

Idag är det strålande sol och Anna jobbar till halv tre. Ska jag masa mig ut en stund ensam? Vet inte om magen är överens om att det är en bra idé, så jag tror jag stannar inne i sällskap med Michael Nyqvist.

Vad gör du idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Nöjd och belönad

Synnerligen nöjd med denna dag, har jag just intagit belöningen: Fästmöns kycklingfärsbiffar med gräddsås, potatis, lingon från Mammakusinen B och smörgåsgurka. Kan det vara godare? Nej.

Bilden, däremot, kunde ha varit bättre. Jävla Ajfån! Nokia N95:an, min pensionerade mobil, har Carl Zeiss-optik och skillnaden är tydlig!

Allt som jag hade tänkt göra idag har jag gjort. Då blir jag nöjd. Då blir jag lugn. Särskilt trött är jag inte heller, bara behagligt mätt i skrivande stund. Städningen gick galant och när jag pausade ringde jag mamma. Slog också en signal lite senare till Annas mamma, som har värk, besvärlig sådan, de senaste dagarna, berättade en liten fågel igår.

Hämtade min kära när hon slutade arbetet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Solen där hon skulle kompletteringshandla innan vi angjorde Himlen. Jag handlade ingenting där, hade i stället fullt sjå att freda mig från att bli påkörd av  först en dum unge som absolut inte hade körkort för varuvagn, därpå av en personal. Mamman till den dumma ungen reagerade inte ens. Men hallå! Är jag osynlig, eller vad?!

Snodde några vitlökspussar från Anna innan Clark Kent* och jag åkte hemåt igen. Hoppade in på Tokerian och lämnade in Lottot hos Loppan – 39 kronor hade mamma och jag vunnit! Berättade för Anna att jag är lite sugen på en tur till IKEA – har ju 19 kronor och 50 öre i vinstpengar att spendera – nästa helg. Jag vill nog ha en svart rullgardin till sovrummet och så behöver kökssoffan få nytt tyg – det gröna tyget jag har nu är väldigt slitet. Men att åka till IKEA är en riktig utmaning för min hjärna – och min onda häl, så vi får se.

Medan potatisen kokade strök jag min hög. Insåg att jag stryker en t-shirt på under tre minuter. Detta innebär att jag inte lägger ner alltför mycket tid på strykning. Men jag gillar att stryka och dessutom pressar man ner fibrerna i kläderna, vilket gör dem mer smutståliga. Och jag vill inte ha några kommentarer om strykning. Jag stryker i princip allt – utom underkläder och lakan. Hur andra gör är upp till dem.

Nu blir det en stunds läsning i Den frusna trädgården. Jag hade tänkt tipsa mamma om dem, men jag sa inget än. Vill läsa ut den först för att se om det är lämplig litteratur för henne. Hon kan nämligen vara ganska känslig när det gäller böcker. Inte heller tog jag upp påsken, men jag har nämnt för Anna att jag kanske ska bjuda hit mamma då. Bara det inte blir tre veckor, för det orkar jag inte blir lite lång tid!..

Innan jag kryper ner mellan rena lakan ska jag förstås se den andra delen av fyra av En pilgrims död. Mamma förvånade mig genom att berätta att hon tittar på den. Hon brukar inte fixa spännande TV-serier.

I morgon börjar en ny arbetsvecka och jag hoppas att jag har energi nog att klara den. Jag har en lunchdejt med ”Lisbeth”, så det blir i vart fall lite påfyllning av skrattförrådet mitt på dan.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Hantverkshusmor har slagit till!

Jamen jag är väl en fena! Jag menar, när ingen annan skryter om mig måste jag ju göra det själv! Med lite handfasta tips telefonledes från Den Mest Älskade lyckades jag sno ihop laxmiddagen – OCH en förrätt. (Ja, ja, låt vara att gästen = mamma själv lagt in sillen, men jag kokade faktiskt var sin potatis till…)

Sen åt vi och åt och så... BRAAAKADE botten i min älskade kökssoffa! Den har varit på väg länge och det beror på att jag har blivit så jävla tjock ett konstruktionsfel. Botten består nämligen av en lövtunn skiva – som inte vilar på nånting. Därför spikade jag fast två lister på insidan som skivan vilar på. Men eftersom soffhelveten soffan inte går att dra åt ordentligt, glider dess sidor utåt för varje dag som går – och för varje gång man sätter sig… Hur som helst, med mycket svett och en del svordomar fick jag ihop skiten soffan hyfsat. Nu skulle jag bara behöva ett nytt tyg i stället för det slitna gröna jag har. Vet inte vem (kan det vara den där Sandalen?) som har suttit och

kaaavat

så tyget har blivit alldeles

mööört,

som di säger där i Metropolen Byhålan, döh!

Efter detta lyckosamt utförda arbete tog jag itu med två nödvändiga, men ack så förhatliga jobb: att fylla på topz och bomull i var sin för ändamålen avsedda behållare. Jag menar, hur i helvete 17 kan man designa en topzask som har massor av hål??? Pinnjävlarna Pinnarna far ju ut åt alla håll, påfyllaren får utföra en veritabel balansakt! Men jag lyckades även med detta!

Vem konstruerar en behållare full av hål för topz???

Sporrad därav tog jag så itu med att fylla på bomull. Bomull är bra, för den sliter sig inte lika lätt som topzidioterna topzpinnarna. Fast… jag hade rääätt mycket bomull på min svarta t-shirt efteråt, alltså…

Efter utförandet av dessa storverk lät jag mamma ta hand om disken. Det var nog säkrast, jag är rädd om mitt porslin för det görs inte i den färgen jag har längre. Jag har vidare pratat med mammakusinen och nu har vi bestämt ”allt” hur vi ska göra på fredag! Det är underbart att ”jobba ihop” med En Sann Planerare! (It takes one to know one…)

Nu är det nästan så att jag rullar nerför trappan och frågar Nya Grannen om h*n behöver lite hjälp med lägenhetsrenoveringen. Jag känner mig så hantverkig, så! Men jag har mina gränser och jag vet, vis av erfarenhet, att grannar ska man inte frottera sig med utan helst hålla på mer än armlängds avstånd. Det är säkrast för alla parter.

”Hi Buddy, need a hand?” Nää, jag tror inte det, va…

Read Full Post »