Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lotto’

Ett laddat inlägg.


 

Scones med smör

Nybakade, varma scones med alldeles för mycket smält havssalts-Bregott på…

Min Fästmö är världens bästa fästmö! Men det har du väl redan förstått? Idag vaknade vi av att regnet smattrade mot sovrumsfönstret i New Village. Söndagsmorgon. För en gångs skull tyst i huset fram till att nån smäller med skåpsdörrar och spolar i kranar som tjuter. Då ställer sig Anna i mitt kök och fixar scones. Var det gott eller var det gott?! (<== en väldigt retorisk fråga) Och tänk, jag blev så förvånad att jag hade alla ingredienserna hemma! Nån sylt hade vi inte, men Anna tog Robertson’s Golden Shred, medan jag tog Bregott med havssalt. Nåt av sconesen fick härlig Västerbottenost på sig också. Det var ljuvligt gott och vi åt så magarna stod i fyra hörn, nästan fem.

Batterier och mejsel

En rolig gubbe eller en snorrkass? I verkligheten är det en stjärnmejsel och två batterier till min bankdosa.

Efter en stunds datoriserande och nätinköp av ytterligare en patron svart till min skrivare (min skrivare ÄTER toner) fick jag beskedet att batterinivån i min bankdosa var låg. Batterierna har räckt väldigt länge, men nu var de på upphällningen. Sånt gör mig svettig och orolig i magen. Måste jag ta mig till banken nu? Nej, jag hade tur! Jag vände på dosan och se! – där fanns en yttepytteskruv och en lucka. Innanför luckan satt två runda, platta batterier. Enligt Anna fanns nya såna säkerligen att handla i nån av affärerna på andra sidan rondellen. Lugn och fin. Jag fattar inte hur jag har blivit. Så snart nåt krånglar krånglar magen lika mycket – om inte mer…

Men jag traskade iväg när jag hade tvättat ansikte och armhålor och spritat min gigantiska finne på näsan (nej, ingen bild idag heller!). På MM-affären hittade jag batterierna. De där två små knapparna kostade 30 spänn styck. Hutlöst! Hoppas att de håller lika länge som föregångarna.

Tokerian tog jag också ett varv, för det behövdes mjölk och nån sås till kvällens middag. Igår åt vi kyckling, i kväll blir det Pulled turkey från Tulip med potatisklyftor från Eldorado och sås från Lohmanders – allt till jättebra och väldigt låga (extra)priser.

Äppleklyftor

Fruktsocker blir man pigg av.

För tillfället sitter vi vid var sin dator. Jag hör Anna nynna inne i vardagsrummet medan jag hamrar på mitt tangentbord. Vi har kikat på lite födelsedagspresenter till vår blivande 20-åring – ja, snart är Anna inte tonårsmorsa längre, precis lika lite som Fatou. Men båda blir de ju det igen om nåt år.

Kanske hinner jag läsa och redigera ytterligare ett kapitel i mitt manus. Jag känner mig lite halvstressad med det nu, eftersom jag har lovat nån att skicka iväg det inom en specificerad framtid.

Mamma ska få ett samtal idag. Det är min Trisslottsvecka – vi köper en lott varannan vecka i stället för att spela på Lotto nu när man måste registrera sig. Förmynderi tycker vi båda två och är glada så länge man får köpa en lott utan att legitimera sig.

I morgon får jag ett samtal under dan som jag måste förbereda mig lite inför och på eftermiddagen ska Anna och jag stråla samman på höstmarknaden på Vaksala torg för att njuta av dofterna, mest. Jag har också en dejt med M på salongen, hon ska trimma min skalle igen.

Joråsaaatte… Nog händer det saker. Och laddad är jag – med såväl scones och nya batterier… Om det nu hjälper… Det var en väldig tur att min älskling just passerade med en skål äppelklyftor – fruktsocker blir man pigg av!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blött och trött inlägg. Och ett inlägg om ingenting.


 

Uppdaterat: Senaste nytt via lokalblaskan är att det inte heller på måndag den 10 juni går några tåg mellan Uppsala och Stockholm.

 

Droppar på blad

Några droppar förevigade på väg till garaget i morse.

Redan igår började det regna. Det fortsatte i natt och på morgonen. Jag älskar regn. Det tilltalar min själ, min sinnesstämning. Men så klart jag kan gilla sol också! Fast den ger mig gärna eksem. Det gör inte regnet. Det bara faller. Eller vräker ner. Till tröst. Det är nån som gråter mer än jag. (Vilken tröst, vilken logik!)

Jag är så trött, så trött. Kan det vara så att jag trots allt inte fyllde 52 härom månaden utan 102? Och i morgon måste jag kliva upp en halvtimme tidigare än idag. Hur ska det gå? Clark Kent* ska till bildoktorn och jag följer med honom dit för att lämna honom över dan och hämta en lånebil. Det råder nämligen fortfarande tågelände här. På Radio Upplands webbplats läste jag nyss:

Tidigast på måndag kan tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm gå som vanligt igen och mellan torsdag och söndag kommer inga tåg kunna gå på sträckan alls. […]

Det är tur att man inte har planerat nån tågutflykt till Kungliga Hufvudstaden i helgen. Eller att jag ska jobba. I morgon (torsdag) har jag ju lånebil. Jag förstår att människor jobbar som tusan med att få tågen att rulla som de ska igen. Samtidigt har jag svårt att förstå varför det tar sån tid att få ordning på saker och ting. Och varför ansvariga mest tycks informera via media och inte elektroniskt. Eller via sociala medier. Det vore ju ursnabbt! Det är många resande som har smarta telefoner, you know…

I kväll händer ingenting i mitt liv. Jag ska försöka läsa ut Doktor Sömn och sen försöka få lite sömn så jag pallar den tidigarelagda uppstigningen. Igår inhandlade jag mammas och min första gemensamma Trisslott – i stället för att vi tvingas registrera vårt Lottospelande. På lotten blev det heller ingenting.

Om jag lyssnar på regndropparna som faller hör jag i alla fall mer än… ingenting…


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min balle*.


 

Igår var sista gången på många, många år som mamma och jag spelade på Lotto. Skälet till att vi slutar är att vi inte vill tvingas registrera vårt spelande. Det måste man nämligen göra från och med idag, den 1 juni. Men har man, som vi, spelat en kupong i veckan sen cirka 1990 finns ingen risk att man ”överdoserar” sitt spelande. Tycker jag, dårå. Men Storebror vill ju snart se allt du gör. Det finns till och med en motion från styrelsen i min bostadsrättsförening om kameraövervakning av våra soprum… Jisses!..

I stället för Lotto ska vi börja köpa en Trisslott i veckan. Och hoppas på storvinst. Men jag orkar inte vänta på den. Tänker ta min skatteåterbäring och lägga en del av den på en trall. Ja, inte en sång, alltså, utan en trätrall till min balle.

Det är Fästmön som har fått mig lite sugen på en balletrall**. När jag för ett par veckor sen rullade ut min skabbiga gröna ballematta*** såg jag att den är i så dåligt skick att nabbarna under nästan syns ovanpå. Onsnyggt och oskönt att gå på.

På förmiddagen idag surfade vi runt lite för att kolla priser. På IKEA hittade Anna en förnämlig uträkningshjälp (scrolla ner på sidan). Jag, som lider av dyskalkyli, jublade förstås och skrev in mina siffror.

Trallen Runnen

Trallen Runnen till min balle skulle kosta 894 pix. 


Till min balle behöver jag sex paket 
räknade den ut. Och totalkostnaden skulle bli 894 pix. Nu ska jag fundera på saken, men jag är väldigt sugen. Gissar nämligen att jag blir ganska strandsatt (!) hemmavid i sommar. Och då skulle jag ju kunna göra lite fint på ballen i alla fall.

Om jag nu kan sitta där. I kväll smackade grannarna under igång sina grillar igen precis nedanför min balle. Det var bara för mig att packa ihop, gå in och stänga fönster och dörrar åt baksidan till. Sen tog jag Bricanyl. Nu kan jag andas hjälpligt även om det gör ont. Kanske ska räkna på en inglasning också..? Eller nej… Jag får nog vänta tills mamma och jag vinner på Triss…


*min balle = min balkong

**balletrall = trätrall till balkongen
***ballematta = balkongmatta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett motigt inlägg.


 

Kanelbulle och kaffe hos Anna

Hembakad anelbulle och kaffe hos Anna.

Nej, man ska inte tro att man har flyt några längre stunder i livet. Ryggen har nu bråkat sen igår. Jag har verkligen jätteont. Verkligen. Åkte ut till Fästmön igår på tidiga eftermiddagen och där har jag stönat och gnällt fram tills jag åkte hem vid lunchtid idag. Jätteroligt för alla. Jag fick i alla fall smaka ljuvligt goda kanelbullar som Anna bakat och Elias sockrat.

Bröd på golvet

Bröd på rymmen på ICA Solen.

Men först åkte vi till världens bästa affär, ICA Solen, där vi inhandlade förnödenheter till kvällen. Anna styrde som vanligt varuvagnen som en stridsvagn och jag tramsade och flamsade och fotade bröd på rymmen. Bröd, som brödmannen sen la tillbaka upp på hyllan… Uff…

Anna slavade i köket hela eftermiddagen och kvällen, jag låg och stönade i kökssoffan, i vardagsrumssoffan och på vardagsrumsgolvet. God mat fick jag i mig och senare på kvällen Mr Selfridge på TV. Sen tog jag slut och ville bara gå och lägga mig. Klättrade upp i Annas höga säng, läste ett kapitel i min bok på gång, släckte och somnade som en gris. Rullade runt i sängen under natten så Anna undrade om jag hade sovit överhuvudtaget. Det hade jag, men ryggen gör ju att jag vaknar av och till.

Kassar med pantflaskor

Hundra spänn i pantflaskor.

Idag var ryggen inte ett dugg bättre än igår.  Det var bara att inse att jag skulle få åka hem och ta en tablett och en varm dusch. Men först packade vi in oss bilen för att åka och panta sex kassar läskflaskor. Man kan undra varför ingen av dem som dricker all den här läsken sköter pantningen. Nu gav den oss hundra spänn!

Men det var igår jag hörde det första gången, när jag backade ut hos Anna för att åka och handla. Bilen lät inte som den skulle. Idag lät den ännu mindre som den skulle. När jag kommit hem till New Village och svängde in för att lämna Lottot på Tokerian upptäckte jag att ljuddämparen, tror jag det är, hänger löst. Och så kan jag ju inte åka omkring. Bilen måste till en verkstad. Bilen, som jag behöver för att ta mig till jobbet. Bilen, som ska besiktigas den 23:e. Ja, nån verkstad kan jag ju inte ringa idag, för det är ju söndag.

Varsågod ta en banan

Varsågod, ta en banan. Som om det skulle hjälpa…

Men jag ringde en kollega och har blivit lovad att få samåka till jobbet i morgon. Jag måste försöka ringa verkstan innan dess och kolla när jag kan få en tid. Kanske måste jag försöka ta mig dit med bilen också. Jag var ute och tittade på eländet i garaget förut och försökte silvertejpa. Helt värdelöst eftersom tejpen inte fäste. Ryggen värker ännu mer och nån tablett har jag inte hunnit ta än. Min vanliga tur, verkligen. Och grejen är att jag bara måste till jobbet i morgon, för jag ska ju ta emot och ha introduktion med den nya medarbetaren… Nu hoppas jag att jag får tag i verkstan före klockan sju, för senast klockan sju ska min kollega åka härifrån eftersom maken måste vara på sitt jobb i orten efter den där vi jobbar. Men, som sagt, med min vanliga tur får jag väl inte verkstadstid snart och missar säkert samåkningen. Sen blir chefen skitförbannad och ingen tar emot den nyanställde. Jag blir fullständigt galen. Och nej. Jag kan inte åka kommunalt. Sa jag att det snöar också..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett friskt inlägg.


Jisses så det biter
i kinderna utomhus! Vårvinden är kall och jag var glad att jag tog både tröja under jackan och mina orange vantar. För solen till trots var det väldigt kallt ute.

Kanske var det för att han var för tunnklädd, mannen iförd endast röd tröja och till den svarta jeans och vita gympadojor, som han struntade i att ta upp resterna efter sin stora, svarta hund. Hunden satt på huk en rejäl stund vid ett träd… Vissa människor tänker inte en sekund på andra. Riktigt dålig stil, tycker jag, med hundägare utan bajspåsar!

Kameran/iPhonen åkte upp och ner ur fickan, men se närbilder på luddiga knoppar och dylikt klarar den inte av! Det är bara att konstatera att Nokians Carl Zeissoptik slår iPhonen med hästlängder. Några bilder blev det ändå. Dem får du se i ett bildspel i slutet av det här inlägget.

Innan jag gick ut plockade jag fram söndagsmat ur frysen: mammas pannbiffar på kycklingfärs. Hon påminde mig om dem igår och jag tror nog att de lever trots att de tillverkades nån dag före jul förra året. Visserligen skulle jag förbi Tokerian på vägen hem, men bara till kiosken. Varje dag jag slipper handla mat är en bra dag. I vart fall konstaterades att mamma och jag hade vunnit hela 102 kronor på veckans Lotto!

Glad i hågen över storvinsten tog jag mig i kragen och travade in till Arge Kaj. Butiken ska nämligen upphöra snart och skyltade med

50 procent på allt.

Och allt betyder numera enbart kläder, inga prylar. Jag kom därifrån med en påse, faktiskt, innehållande en tröja och trosor. Nu önskar jag bara att Ilskna Kajsa skulle ta över. För det är onekligen lite bra att ha en klädaffär så nära hemmet.

I postboxen väntade överraskningar när jag kom hem. Klockan var nästan halv två när jag slog mig ner vid köksbordet för att inta frukost. Måste ju hinna bli hungrig till kvällen när jag ska äta biffar…

Slutligen några bilder från dagens äventyr:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gul hårig gubbe

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Provsmakat godis

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

vå mjuka fåglar med förkläden

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Spottande grodor

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

6 Noshörningshuvud

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Fingrar

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en akut åkomma.


Igår drabbades jag av
en akut åkomma: jag blev tillfälligt denil cement. Ibland blir jag riktigt orolig och undrar hur det står till med mig själv en trappa upp, så att säga.

Jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet på eftermiddagen. Passade på att ta med mig fyra soppåsar och två trasiga glödlampor som skulle kastas i soprummet innan jag gav mig iväg. Vidare stod på agendan att åka och lämna in Lottot och tanka bilen.

Lampa

Nej men det här är ju ingen lampa, utan en skrivbordSLAMPA! Fel bild!


Det var gooott om tid.
Ursprungligen, vill säga… Visserligen åkte jag inte iväg med soppåsarna i bilen, men med två uttjänta glödlampor i ena jackfickan. Det blev till att backa tillbaka till soprummet.

Lampa

Två såna här skulle kastas.


Till sist kom jag iväg.
När jag var nästan framme vid ICA Heidan insåg jag att jag hade glömt min plånbok hemma. Det vara bara att vända och åka hem igen, för utan plånboken kunde jag varken lämna in Lotto eller tanka.

En U-sväng och så hem igen. Parkera. Springa upp i lägenheten. Springa ner till bilen. Åka tillbaka. Då var det fem minuter kvar tills Anna skulle sluta, men jag flög in på ICA Heidan och lämnade min kupong OCH inhandlade ett paket Ipren. Undras om tabletterna återskapar hjärnceller?

Jag kom inte så sent till Annas jobb och tanka gjorde vi när vi hade ätit. Men att det är lite mycket nu kan jag bara konstatera. Samtidigt känns det skönt att jag inte är lika denil cement idag, tack och lov! Brukar du också bli akut denil cement ibland???


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »