Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘konserverad frukt’

Ett inlägg om en tur till stan.


Åter en dag med strålande väder.
Men kyligt. Det blåste en liten vind och den var iskall. När våra kalufser hade torkat tog vi bilen in till stan. Hittade en parkering vid floden och traskade upp till Upplandsmuseet.

På museet var det ganska mycket folk, bland annat en hord turister som stank parfym. Tyvärr var ett helt våningsplan stängt för att där skulle sättas upp en utställning. Jag noterade att det stod

Klum

på en låda, vilket låter lovande om det är M. Klum det handlar om…

Men det fanns en hel del att titta på ändå i den gamla kvarnen som inrymmer museet. Äckligast var nog uppdukade maträtter från olika tidsåldrar. Intressantast var nog hur Uppsala har sett ut förr i tiden. Mitt sällskap är fortfarande en liten kartnörd, nämligen.

Efter den andliga spisen var klockan inte så jättemycket, men vi traskade ner till China Garden för att äta buffé. På vägen dit passerade vi The English Shop som nu hade öppnat. Jag köpte med mig en påse hem, men i skrivande stund är jag så mätt att jag inte ens orkar titta i påsen. Den åkte rakt in i skåpet…

På China Garden hade de tagit bort den stora fiskbassängen och ersatt den med två bord med runda soffor. Det fanns emellertid ett litet akvarium, inmonterat i en vägg. Även övriga sittmöbler och bord i lokalen var utbytta och det kändes väldigt fräscht.

Vi tog två portioner var och Elias ville ha glass efteråt från dessertbordet. Själv tog jag konserverad frukt. Sen höll jag på att spricka.

En familj anlände med en tjurig unge som stod och stampade med sin lilla fot i en gång och vägrade sätta sig. Till sist tröttnade farfar och gick iväg med barn och barnets mamma. Gjorde han rätt i. Det finns inget värre än sura ungar. Mat kanske var just vad barnet behövde, men med det beteendet hade ungen fått gå rakt i säng vid hemkomsten, utan så mycket som en macka – om det hade varit min unge. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt. Det har aldrig varit några problem att ta med honom på restaurang. När han var mindre fanns det förstås en hel del spring i benen, men inte så det blev ett skenande kors och tvärs i restaurangen, bara fram till fiskarna på just det här stället.

Vår middag avslutades med var sin fortune cookie. Vad som stod på min är

for me to know and for you to find out, 

men det handlade om leenden…

När vi kom fram till parkeringen hade en idiot parkerat alldeles för nära förardörren. Jag fick klättra in via passagerarsidan. Det var inte det lättaste, kan jag meddela, med en överfull mage. Dessutom stod det bilar ute på gatan och ville svänga in och parkera. Nååågot stressande… Men till sist hamnade jag i rätt position för att starta bilen.

Nu är vi hemma i värmen igen och softar vid våra datorer. Jag kör en maskin tvätt, för jag måste beta av den överfulla tvättkorgen. I nästa vecka hinner jag ju inte som förr. Och det är jag glad för! 

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Om det är nån som kan få mig att både tänka nyanserat och att skratta när många saker i livet är tuffa, så är det Anna. Anna, den mest älskade fästmön. Igår eftermiddag åkte vi in till stan för att äta tidig thaimiddag. Bra och prisvärda bufféer hittade vi på Thai Village mitt i stan. Däremot lämnade servicen ett och annat att önska…

 Thaimiddag
Maten var supergod. Jag provade sesambollar och dumplings för första gången!


En i personalen var totalt ointresserad
av sina arbetsuppgifter – periodvis. Samtliga gäster som anlände fick BE om att se menyn – alla ville ju inte ha buffé. Sen satt h*n och mobilsurfade mitt i restaurangen vid ett bord. Men hallå! Och när vi skulle gå hann vi knappt resa på oss innan Mobilsurfaren plötsligt fick eld i baken och trängde sig fram till vårt bord för att plocka disk. Vi är ju inte några små damer, så vi gav upp försöket att kränga på oss jackorna och tog med dem för påsättning utanför restaurangen. Ville ju inte riskera nån porslinskrossning.

Dessert
Vaniljglass och konserverad frukt tog jag till dessert, men det fanns också friterade bananer.


Men som sagt, maten var supergod!
Jag var modig och provade två för mig nya saker – sesambollar och dumplings med kyckling och grönsaker. Anna vågade först, sen vågade jag. Anna hade förresten en egen liten show. Hon är en sån… entertainer… Se bara!

Anna showar

Först äter vi lite…

Anna äter
Gott det här, ser du!


Sen äter vi lite till…

Anna äter
Banta? Va?


Och sen kan vi inte hålla oss för skratt
för att fotografen inte vill sluta ta bilder när vi stoppar saker i våra små söta pussmunnar.

Anna skrattar
Ha ha ha!!!


Så anlände vi till biografen.
Det var en lååång promenad på… två minuter. Våra biljetter och biogodiset betalades av vännen Karin, som inte längre finns bland oss, och fru Klon. Tack snälla båda! Jag är för övrigt säker på att Karin sitter på ett moln där uppe och läser varenda rad jag skriver och nickar förnöjt när hon nämns och skakar på huvudet åt stalkern (som hon berättade för mig är ökänd). För nej, vännen, jag glömmer dig aldrig!

Vi var först i den lilla biosalongen och fick de två bästa platserna. Jag hade gott om tid att studera mina jeans.

Jeans
Mina jeans.


Faktum är att vi var först väldigt länge,
så jag trodde att vi skulle förbli ensamma.

Biosalong
Tomt var det här.


Men sen dök det upp två välförberedda brudar
som hade läst in sig (!) på filmen/boken. De var fullastade med popcornbunkar och jag sa till Anna att hon skulle vifta lite med sin vänstra armbåge och välta ut popcornen om de inte slutade vara så förnumstiga prata. Men de slutade prata, tur för dem! Vidare var det en genomförkyld människa som snorade och snöt sig och spred sitt jävla virus så nu blir väl alla tio som såg filmen sjuka lagom till påsk. Sånt där tycker jag är oförskämt! Man stannar hemma när man är smittsam. Basta!

Två som inte heller hade vett att stanna hemma var ett ungt par som skulle ha behövt silvertejp (jag säger inte till vad, initierade människor förstår). Vi såg de redan i lördags och de var liksom redan då limmade vid varandra. MEH! Hångla kan man väl göra hemma likaväl som man kan snora? Dessutom satt killen och fipplade med ena stolen nära min så att det både lät illa och skakade om hela stolsraden. Tjejen tyckte att det var helt OK att sätta upp fötterna – med skorna på – på armstödet i stolen framför. Uppfostran? Nej, inte tillstymmelse till nån.

Om filmen kan du läsa i ett separat inlägg. Jag frös under hela föreställningen, så när vi kom ut var det skönt att få sätta på sig dunjackan. Vi ville båda fota ett upplyst träd, men ibland får en del av oss… stå tillbaka…

Anna renhorn
Anna Ren?


Vi hann hem lagom
till den sjunde delen av danska Brottet på SvT1. Tio delar ska det bli totalt och ärligt talat tycker jag att serien är lite seg. Det händer nästan ingenting som för handlingen framåt. Men så klart jag är nyfiken på att få veta vad som har hänt med den kidnappade lilla flickan och skälet till att hon kidnappades.

I morse var det dags att skutta upp och jobba. Anna har ju haft ryggskott ett tag, så det var nog lite ovant att kliva upp för en arbetsdag. En lång sådan, dessutom. Jag ska försöka plocka upp henne på vägen hem innan jag åker och köper påsköl.

I kväll blir det korv till middag. Mitt kylskåp är ovanligt välförsett – också ett tecken på att jag har en Anna i mitt liv. De veckor hon bor hemma hos sig kan man möjligen skymta en gurkburk, några öl, fil och en ostbit i min kyl.

 Kyl
Välförsett kylskåp.


På onsdag kommer så mamma
för att fira påsk med mig. Jag ska vara ledig på torsdag, nu är det slut med att jobba gratis och extra och svara på mejl på kvällar och helger och publicera hemsidor efter klockan 16. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt vet jag att jag måste tänka klart snart. Tänker ta delar av den här arbetsdagen för att ringa en del samtal, bland annat försöka få lite information från facket, vilket jag vet är i det närmaste omöjligt. Men jag måste försöka i alla fall. Vidare måste jag jaga nån på personal HR och så hoppas jag att jag får nån form av svar på det mejl jag skickade prefekten för en vecka sen där jag krävde ett förtydligande av anbudet, inte mera ludd. Men som sagt, det har gått en vecka och jag räknar inte med att få klara besked nånsin. Detta tär. Det tär så in i helvete.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:


En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆


Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.


Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.


Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)


Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »

Den allra varmaste dagen bestämde vi oss för att tuffa in till stan och gå på Hallwylska. Vi höll på att tuppa av i värmen redan på t-banan…


Juste våning på Hamngatan, typ 200 kvadrat och 40 rum…

                                                                                                                                                På Hallwylska valde vi att gå på egen hand. Det var efter jag hade snäst av en snorkig vakt som sa till mig, med näsan i vädret:

Väskor hänger vi in där borta.

Varpå jag var tvungen att svara:

Jaså, det gör vi? Jaha.

Att gå på egen hand brukar var roligare ibland, men idag var det mest olidligt hett. Och eftersom vi gick utan guide fick vi inte se alla rum och alla samlingar. Men jag såg nåt lite spännande, i alla fall.


Två såna stolar som den tunna pilen pekar på har mamma!

                                                                                                                                               Efter museibesöket var vi tämligen matta och gick upp mot stan för att leta efter nåt skuggigt ställe som serverade iskalla drycker. Men i affärerna fanns det AC på sina håll och det var inte helt fel att kolla på vinterkläder…


Skitsnygg, men tyvärr inget jag ville köpa idag…

                                                                                                                                                   Vi såg en del läckra pjuck också.


De färggranna regnbågskorna i mitten var lite roliga.

                                                                                                                                                     När vi äntligen hittade ett ställe att sitta ner blev vi lite trötta på en viss man och hans återkommande trudelutter…


Vår irritation gällde den helt vite mannen. Den andra mannen bara råkade stå där.

                                                                                                                                                  Anna kände till ett ställe där man kunde köpa kalla öl och jordnötter.


Barcelona visade sig vara ett INTE SÅ SERVICEINRIKTAT ställe…

                                                                                                                                                    Var sin öl och ett glas nötter. Men sen när jag skulle köpa ett glas nötter till var de plötsligt slut. Då blev jag lite kinkig.


Bara en uttjänt servett i nötglaset.

                                                                                                                                                     Men sen, ett MIRAKEL! En halvtimme senare fanns det nötter igen!


Det går åt mycket salt i värmen…

                                                                                                                                               Salt svettas man ut och vätska måste fyllas på.


Anna gjorde sitt bästa för att inte drabbas av vätske- eller saltbrist.

                                                                                                                                                 Så småningom gick vi vidare till ett ställe som heter Pong. Lustigt namn, betyder ju stinka på engelska. I vart fall, vi skulle äta thai. Och det var gott!


Gott och starkt. Man svettades inte direkt mindre…

                                                                                                                                      Drycken till maten var emellertid svensk.


Eriksberg, inte bara en kommundel i Uppsala, utan också ett ljust öl.

                                                                                                                                       Desserten blev spännande. Den bestod av konserverad frukt. En av dem var en liten taggig sak med kärna inuti. Kanske en igelkottslychée?


Liten, taggig boll. Nån som vet vad frukten heter?

                                                                                                                                                  Vid bordet bredvid hade vi en rapp kommentator i en pratglad dam som underhöll inte bara sin bordskavaljer utan även oss med sin svada. Svadan blev emellertid för grym för damen själv så till slut stoppade hon bomull i sina öron. Jag misstänkte starkt att mannen hade stängt av båda sina hörapparater under hela måltiden.

Vi rullade hemåt genom Gamla stan. Här finns alltid så många intressanta ställen, prång, gränder och portar…


Undrar vem som bor här innanför???

                                                                                                                                         Innan vi klev in på hotellet köpte jag dricka och Anna var sin glass och jordgubbar. Annars blev dagens inköp föga ovanliga för min del: böcker och tvålar.


Anna hittade båda böckerna på min lista på Alfa antikvariat. Mats Strandbergs bok kostade endast110 spänn, men Birgitta Stenbergs relativt nyutkomna bok kostade – tio spänn!..

                                                                                                                                                  Jag har haft så ont i benet i kväll att jag grinade förut. Tror nog jag måste söka hjälp. På måndag.

Read Full Post »