Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gren’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg om granar och grannar.


 

Solen

Solen!

Det är sol idag! Och det kan ju behövas efter den hemska natten… Jag tänker på de 300 som… Äh, läs det lösenskyddade inlägget själv. Hur som helst, solen var fantastisk! Jag kände hur ljuset gjorde nytta och kunde inte låta bli att stanna och ta en bild. För jag gick ju ut. Det sved i luftrören, eftersom det var nån minusgrad, men det struntade jag i. Det gör ju jämt ont att andas nu för tiden.

Två kassar mat och kaffe släpade jag hem från Tokerian idag. Det var sånt himla bra pris på kaffe och kaffe går det åt. Dessutom kunde jag utnyttja en rabattkupong på hela köpet via appen.

Naturligtvis var jag inte ensam inne i affären, men det gick rätt bra. Jag irrade bara lite. Tänk att jag hade glömt att köpa Bregott havssalt i tisdags när jag var iväg och köpte julmat! Katastrofen var nära. Nu köpte jag inte bara kaffe utan även mat för ett par dar. Matlusten är det annars si och så med, men det skadar ju inte med lite bantning inför julbordet.

På hemvägen mötte jag en granne som har bott här längre än jag. Vi brukar växla några ord. Jag tror bestämt att vi båda är lika ensamma ibland. Även grannen njöt av solen och kände sig trygg med rollatorn. När h*n såg hur jag släpade på mina kassar föreslog h*n att jag skulle införskaffa en kompis med hjul. Väldigt praktiskt, onekligen! Jag vet att mamma kan hänga upp till fyra kassar på sin rollator… När jag sa att jag funderade på att gå hem med varorna och plocka in dem och sen ta ytterligare en tur för att slå till på en gran, blev granen erbjuden rollatorlift av grannen.

Nätad gran

Innanför nätet döljer sig en skönhet i form av en gröngöling.

Och jorå, jag gjorde som jag sa. Tog dessutom lite medicin, vilket gjorde luftören gladare. Utanför Tokerian stod Paolo. Den fulingen hade höjt priset sen sist jag var där med 30 spänn för rödgranarna. Jag sa att det väl var bäst att jag slog till på en innan han höjde till miljonen. Ett lagom stort exemplar upphittades. Paolo sågade av foten lite och några grenar nertill innan han nätade gröngölingen. Sen kånkade jag hem den och i skrivande stund får den bo på min balle* till dess den ska kläs på kvällen den 23:e och bli lika sagolikt vacker som granen 2013.

 

 

*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett friskt inlägg.


Jisses så det biter
i kinderna utomhus! Vårvinden är kall och jag var glad att jag tog både tröja under jackan och mina orange vantar. För solen till trots var det väldigt kallt ute.

Kanske var det för att han var för tunnklädd, mannen iförd endast röd tröja och till den svarta jeans och vita gympadojor, som han struntade i att ta upp resterna efter sin stora, svarta hund. Hunden satt på huk en rejäl stund vid ett träd… Vissa människor tänker inte en sekund på andra. Riktigt dålig stil, tycker jag, med hundägare utan bajspåsar!

Kameran/iPhonen åkte upp och ner ur fickan, men se närbilder på luddiga knoppar och dylikt klarar den inte av! Det är bara att konstatera att Nokians Carl Zeissoptik slår iPhonen med hästlängder. Några bilder blev det ändå. Dem får du se i ett bildspel i slutet av det här inlägget.

Innan jag gick ut plockade jag fram söndagsmat ur frysen: mammas pannbiffar på kycklingfärs. Hon påminde mig om dem igår och jag tror nog att de lever trots att de tillverkades nån dag före jul förra året. Visserligen skulle jag förbi Tokerian på vägen hem, men bara till kiosken. Varje dag jag slipper handla mat är en bra dag. I vart fall konstaterades att mamma och jag hade vunnit hela 102 kronor på veckans Lotto!

Glad i hågen över storvinsten tog jag mig i kragen och travade in till Arge Kaj. Butiken ska nämligen upphöra snart och skyltade med

50 procent på allt.

Och allt betyder numera enbart kläder, inga prylar. Jag kom därifrån med en påse, faktiskt, innehållande en tröja och trosor. Nu önskar jag bara att Ilskna Kajsa skulle ta över. För det är onekligen lite bra att ha en klädaffär så nära hemmet.

I postboxen väntade överraskningar när jag kom hem. Klockan var nästan halv två när jag slog mig ner vid köksbordet för att inta frukost. Måste ju hinna bli hungrig till kvällen när jag ska äta biffar…

Slutligen några bilder från dagens äventyr:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tröttig lördag.


En är lite trött så här års,
det är bara att konstatera. Alltså att även den som inte arbetar är trött och sliten. Men att söka jobb i sig är nästan en heltidssysselsättning vissa dar. Nog om detta.

I morse såg jag två bilar, två cyklister och en fotgängare när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Det var verkligen tomt och ödsligt. Och tröttigt. Hemma i New Village satte jag på perkolatorn. Slängde mig sen i bingen igen för att göra en FEM (= återvända till sängen för att läsa) – men SOMNADE!!! Sov två timmar och vaknade alltså inte förrän klockan nio igen…

Satte mig vid datorn och skrev i ett par timmar innan det var dags för frukost. Badrummet och duschrummet/toan behövde fräschas upp så jag ägnade dem lite tid med svampar, trasor och rengöringsmedel. Försökte komma på alla möjliga skäl till att inte gå nån promenad, men till sist tog jag mig i kragen – samt sju (7) soppåsar i händerna – och gick iväg. Soppåsarna lämpade jag förstås av i soprummet innan jag började knata.

Jag har en favoritväg som jag brukar gå. Den är ganska lång och jag kände att jag inte riktigt hade tid. Det blev i alla fall en promenad om ungefär fyra kilometer på cirka 50 minuter.

Som vanligt på mina walkabouts träffar jag hundar och deras hussar. Den här sötnosen stannade jag och pratade med en stund:

Hund och husse

Hund och husse på promenad.


Vädret var sisådär.
Ganska grått och trist och mörkt, men inte särskilt kallt och inget regn just idag. Vissa träd har inte ett löv kvar på sina grenar…

Lövfritt träd

Inte ett löv kvar…


Det var skönt att få frisk luft.
Jag känner att jag mår gott av att röra på mig. Ljuset är minimalt så här års och jag tror att det är extra viktigt därför att vara ute en stund i dagsljus. Och så kan man ju stanna då och då och fota lite. För den som har följt mina promenader kan jag rapportera att madrassen i trädet är borta, men badbollen ligger kvar!

Höstlöv gult nära

Höstlövat!


Hemma igen
tog jag sista skvätten kaffe. Det smakade väl… knappt drickbart, perkolatorn hade ju stått på sen klockan sju i morse… Jag har telefonerat med mamma i en halvtimme. Nu ska jag strax kolla om det har hänt nåt i omvärlden! Har inte läst några nyheter sen igår…

En god nyhet fick jag emellertid på hemvägen. Det är nånting jag har hoppats på länge. Nu hoppas jag på att det sker snabbt. För man kan inte älska alla människor – vissa kan man inte ens fördra.

I afton blir det indisk kyckling med naan och mango chutney till middag. Det är åter en av Annas specialiteter, men jag tänkte att hon skulle få slippa stå vid spisen idag igen – allra helst som hon har jobbat 7 – 16.

I morgon på vilodagen ska jag damma och gå ett varv med dammsugaren. Sen får jag nog tvinga ut mig på en liten tur igen. Nån far har jag inte här på jorden att fira längre, men kanske åker vi till Annas pappa framåt kvällen.

Vad har du gjort idag??? Har du städat eller promenerat eller vafalls??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfiken en!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nytt filosoferande inlägg, signerat Tofflan.


Och i en trädgård…
Mellan häckens grenar och kvistar… Där såg jag självaste… Solen!

Solen i en trädgård
Självaste Solen, i en trädgård.


Livet är kort. Sol är gott!

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar i ord och bild om att nå högre höjder.


På väg till lunchen
noterade jag dessa tu, grenen och kranen, som tycks tävla om att nå högst. Vem av dem när ända till himlen, tro?

kran och gren
Vem når högst, grenen eller kranen?


Livet är kort. Att vilja komma långt i det är inte fel, men måste man nödvändigtvis komma högst?

Read Full Post »

Det var ju ett antal ärenden som skulle utföras idag. Fast… inte en påse kom jag hem med – till skillnad från Vissa som kom hem med två.  (Och nej, det var inget slöseri med pengar utan bland annat skulle en lagad sak hämtas, en lagning som affären stod för.)

Men Nån i sällskapet fick lågt blodsocker och behövde köpa sig en frukt. Så skedde medan jag dreglade över en skitstor gigantisk chokladask.

skitstor Paradisask
Skitstor Gigantisk chokladask.


Petite Moi skulle bland annat titta efter
ett nytt tyg till kökssoffan eftersom det gamla har varit trasigt i över ett år. Men på stan fanns det bara fula tyger och färger. Synnerligen irriterande – ungefär som det visslande ljud vi hörde under hela bussresan in till stan. (Ja, jag pallade att åka buss.) Jag trodde det var nåt fel på bussen, men det visade sig att ljudet kom från någons näsa. Om jag hade kunnat skulle jag ha erbjudit en näsduk.

En del tittade inte alls på sina fästmör utan på andra tjejer. En del tjejer fick till och med följa med hem, för de var ju riktigt billiga…

 Anna och kudde
En del brydde sig bara om andra tjejer.


I affärerna fanns det bara fula kläder
som jag inte vill köpa. En affär hade bara FÄRGGRANNA kläder, till exempel. Vad är det för dumheter?! Tjockis-svart ska det ju vara! Eller möjligen orange, som dessa byxor som emellertid endast fanns i pygméstorlek.

Orange brallor
Orange brallor i pygméstorlek.


Nä, vi drog till min vän Grekens ställe
för att bättra på figurerna. Extra kul var det att träffa K idag – som jag inte sett på typ tio bast, minst. En riktigt söt och rar yngling, lika söt som kakan jag köpte mig. Tjejen som serverade mig den tyckte nog att jag såg väldigt klen ut för hon sprutade hur mycket grädde som helst på den. Och nej. Jag åt inte upp all grädde utan lämnade en stor jävla klick kvar.

Morotskaka med massor av grädde
Underbar morotskaka med massor av grädde.


Andra var minsann behärskade
och nöjde sig med en knaprig kaka med solrosfrön. Och ett par nöjde sig med att bara köpa var sin burk läsk och äta smörgåsar köpta från Subway. Men hallå! Liiite fräckt, eller?! (Vi fikade alltså inte på Subway.)

Vi strosade runt lite efter att ha vilat onda ryggar och fötter en stund, men varken tyg eller nån bok från Röda Rummet fick följa med hem. Stannade i stället till för att ta en färdknäpp på Stationen. Samma gäng gubbar satt där som sist, en pratade hela tiden utom när han goffade jordnötter. Med öppen mun. Jag fick be Anna repetera vad hon sa flera gånger för jag hörde inte tack vare Pratmakaren.

två glas öl
Var sitt glas öl. Vinglaset med öl var Annas för hon är ju Kvinnan i förhållandet, medan jag, som är Mannen, fick en 40 centiliters stor öl. Stor, förresten..? Nej knappast.


Vi tog var sin öl,
Anna ville ha en liten och fick sin fatöl serverad i ett vinglas. Jag ville ha en stor och fick min serverad i ett 40-centilitersglas. Inte en pint, ens. Alldeles för litet glas för en som trots allt är Mannen i familjen.

Sen åkte vi hem och på bussen satt folk och snorade även på returvägen. Fast nu visslade det inte nån näsa utan det rann. Jag hade fortfarande ingen näsduk att erbjuda.

Himlen var alldeles blå och vi såg två talgoxar som kviddivittade på en gren i ett träd. De flög naturligtvis iväg när jag skulle fota dem, idioterna. Men bilden blev rätt fin ändå.

 Gren mot blå himmel
Himlen var alldeles blå, men talgoxidioterna flög sin kos från grenen.


Strax ska jag ställa mig vid spisen
och steka Pippi. I afton serverar köket i New Village Kalle Kon med skalförsedda klyftor och hot béarnaisesås. Det har jag inte ätit på en månad. Fantasin när det gäller matlagning är stor, som synes.

Lite senare blir det troligen filmtajm. När maten har sjunkit undan och jag har tagit fram min Frukt&Mandel som jag inhandlade igår.

Jag tänker, jag tänker, jag tänker. Men jag känner mig mer velig och kluven än nånsing. I vart fall har jag deklarerat med e-legitimation och tack och lov blir det pengar tillbaka.

Vad händer hos dig i kväll?


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag vatt på rövarstråt, ja jag har vatt och plundrat…

Ja ja, sångrösten är sisådär så det är tur att den här bloggen inte hörs. Men jag har varit på julgransplundring IGEN, denna gång i Himlen.

Fästmön hade bakat saffranskaka dagen till ära. Och så grävde hon fram en burk Lonkakolor och en chokladask.

Lonkakolor Paradis Saffranskaka

Lonkakolor, chokladask och saffranskaka.


Plötsligt var vi inte ensamma
runt bordet, alla barnen utom Johan, som inte var hemma, dök plötsligt upp. De påminner lite grann om min hund Nellie, som alltid hörde när matte, husse eller lill-matte prasslade med godispapper…

Anna är smart, för hon såg till att vi fick ”gottpåsar” FÖRE själva julgransplundringen så att vi sockerstinna skulle orka riva ner skiten plocka ner alla 70nånting kulor ur granen.

Gottpåse

Min ”gottpåse”! Kakan var ljuvlig!


Efter fikat försvann alla barnen.
Kvar var bara Mamma och Mammisen Tofflan. Konstigt fenomen, det där… Jag plockade av kulor i massor och sen blev jag så trött att jag måste sätta mig i soffan och titta på. Det fanns mycket vackert att beskåda…

Kulor o söt bak

Röda kulor i kalsong kartong och en väldigt söt bak. Nej, det var inte alls fel att julgransplundra från soffan heller.


Även Tomtegubben himself
fann för gott att titta på. Han jobbar ju bara en dag om året och det är lååångt till den dagen nu.

Tomtegubben övervakade

Tomtegubben himself.


Annas gran köptes ny in till julen.
Förr om åren har hon haft riktiga granar – som har barrat hur mycket som helst. Anna har nämligen 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Den nya plastgranen var verkligen jättefin och tät och när den var klädd och tänd såg den riktigt riktig ut!

Fru Gran

Fru Gran.


Nån svängom med Min Sköna
blev det inte, utan Min Sköna fick ta en vals med Sin Gröna i stället.

En dans med Sin Gröna

En dans med Sin Gröna.


Granen var inte så lätt att få isär
och hjälp måste tillkallas i form av Storasyster, eftersom Mannen i Huset (= jag; jag kör ju bilen) fortfarande är för klen efter sin operation. Men Anna kämpade på ett bra tag själv först.

Anna monterar ner granen

Anna kämpade på ett bra tag själv först, medan ett nyfiket tomtepar kikade på henne från Läskiga Fåtöljen.


När alla grenar var kramade
och böjda mot stammen fick slutligen granen plats i sin kista kartong. Och där får den vila tills det är dags i december igen…

Jag halkade på knöliga vägar hem till mitt. Sju grader kallt har vi just nu. På New Zealand har jag hört att det är 32 grader. Varmt… Jag har telefonerat med min mor och beklagat mig över att operationsärret är irriterat och skavigt. Nu är det snart dags att micra lite mat. Tog fram en matlåda med spaghetti och italiensk kycklingfärssås från frysen i morse. Kanske blir det ett glas rött till så att jag får upp värmen. Hemma hos mig är det nämligen inte 25 grader varmt just nu.

Min kväll avslutas med En pilgrims död på SvT1 klockan 21. Det är en serie i fyra delar om mordet på Olof Palme. Serien baseras på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall.

Händer det nåt mer upphetsande hos dig i afton, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Amaryllis med fyra utslagna klockor

Fyra klockor har slagit ut.


Den har också en femte på gång,
men den är än så länge bara en knopp.

Amaryllis med knopp

En femte klocka på gång!


I afton bjöd jag min älskade
på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var skönt och jag är nöjd med mig själv!

Magiskt träd

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?


Det var en vacker kväll
och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

Magisk gren

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.


Och nu kommer lite bilder på mat och dryck.
Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten

Bara vanligt vatten i glaset.


Trots fisken
tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Handen i vinglaset

Men hur hamnade handen i vinglaset???


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Lek med förrätten

Vitlöksbröd med oliver och aioli.


Laxen var knaprig,
men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax

Smörstekt lax.


De utlovade handpillade räkorna
var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Räkor

Handpillade? Nej, snarare från burk.


En lime hade letat sig till tallriken.
Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

Lime

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.


Lite färska grönsaker till,
mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt

Tomater och grönt.


I stället för potatistoppar
valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

 Pommes

Restaurangens egengjorda pommes.


Notan slutade på 728 kronor
 och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor
för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Varning för snuskiga ord!!!


Jag var nog övertrött
igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

svart stjärna

Min gigantiska stjärna i dagsljus.


Mamma ringde igår kväll.
Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

vinskåpet

Ett nästan fullt vinskåp.


För övrigt har jag fastnat
i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »