Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kolla mejl’

Ett lugnt inlägg.


 

Vi tog det väldigt lugnt igår. Det mest upphetsande vi gjorde var att ta en promenad över till apoteket och Tokerian. Det var Fästmöns första nypa frisk luft på en vecka. Hon har verkligen varit dålig, mycket sämre än jag, som bara trodde att jag skulle dö i fyra dar. Men skillnaden oss emellan är ju att Anna har en kronisk sjukdom och precis som min mamma blir hon mycket sjukare när hon får en infektion. Idag är det hennes första arbetsdag efter sjukledigheten. Hon har fortfarande jobbig hosta. Min hosta är också kvar, men inte lika ettrig som Annas.

Vid 14-tiden intog vi en sen sillunch med tillhörande snaps. Jag tog också en starköl till maten. Det smakade så bra och vi nöjde oss med en enda sillsort – matjes. Jag hade som vanligt klarat av sedvanlig administration i arla morgontimmen, så resten av dan kunde jag mest slappa, förutom att då och då kolla mejlen. Vi läste och gofikade och tog det bara lugnt så att Anna fick ladda för jobbet. Några räkor och vitt vin senare på kvällen mäktade vi inte med. Jag läste ut en bok och började på en ny. Kvällen avslutades med lite TV, bland annat Humorgalan på TV4. Fast det var ju inte nåt megahumoristiskt program utan väldigt sorgligt att se hur barn världen över lider. Jag är verkligen glad att jag inte själv har satt några ungar till världen. Men jag har lovat att ta ett fadderbarn så snart jag får ett fast jobb, jag vågar inte förbinda mig när läget är som det är.

Idag vänder vi almanacksblad så att vi får fram maj. Det är en grå och regnig arbetarnas dag. Jag har skjutsat Anna till jobbet. Här hemma vid datorn har jag förfärdigat en rapport och skickat in. Funderar nu på att dra mig tillbaka en stund i sovrummet för att göra en FEM, det vill säga ligga och läsa. Mina kvarvarande uppgifter under dan är att packa för ett par dars vistelse i Himlen samt ringa mamma. I kväll plockar vi upp yngste bonussonen när Anna har slutat jobba – och sen är det helg igen. På lördag får vi middagsgäster, yngsta bonusdottern med kille. Det ska bli gott att träffas igen!

Jag hoppas att du har haft en vin Sista april/valborg och att du får en fin helg! Lämna gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!

 

 

Här är några bilder från vår Sista april:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppo-inlägg.


 

Korta stunder går det att låtsas att allt är

som vanligt.

Eller i alla fall

rätt OK.

Glasögonbågar

Jag gillar bågen överst med träskalmar och den näst längst ner i orange.

Som idag. Fästmön är ledig och vi hade diverse ärenden att åka på. Bland annat kollade vi in glasögonbågar och priser på Stormarknaden, där det numera finns två optiker: Synoptik och Specsavers. Naturligtvis har de olika rabattsystem med mera, men vi fick bra service på båda ställena. Nu är det upp till Anna att bestämma sig vart hon vill gå. Det är besvärligt när man inte ser ordentligt och om man som Anna har ett jobb där man till exempel måste dela medicin är det ju en klar fördel för alla inblandade att hon ser bra så det blir rätt. Fast precis som med tandläkaren är det ju nåt kroppen behöver, men nåt som får plånboken att svida.

Själv behöver jag beställa nya linser snart, för mina är på väg att ta slut. Jag skulle också behöva gå till optikern och kolla synen och fixa nya brillor. Det har jag absolut inte råd med så länge jag bara får a-kassa. Men titta kan man ju. Jag såg två väldigt häftiga bågar som jag skulle kunna tänka mig: en med skalmar av trä och en i sniggt orange.

Monster

Så här kände jag mig inuti.

Så skulle vi sitta ner en stund och vila fötterna och jag gjorde misstaget att kolla mejlen på mobilen. Jag hade på ett par timmar fått tre nej på jobb jag har sökt hos en och samma arbetsgivare här i Uppsala. Det var väldigt svårt att bita ihop sen när jag skulle in på ICA Kvantum och köpa bröd, mjölk och toapapper. Men det gick. Det är bara att blinka bort tårarna och ta nya tag. Med tårar får man inget nytt jobb.

Jag har blivit ganska bra på att bita ihop. Jag kan säga till Anna att jag blir eller är jätteledsen. Några tårar släpper jag inte fram. Inte förrän jag är ensam. Jag kunde till och med bita ihop och låta snudd på glättig – eller i alla fall normal – när jag telefonerade med mamma nyss. Det är en viss konst, ska jag säga.

Det är korta stunder som jag kan glädjas – men dessa stunder är inte att förakta! I postboxen hittade jag tre räkningar på månadsavgifter för mitt hem samt en bensinräkning. Jag gläds åt att månadsavgiften (”hyran”) inte har höjts och att bensinräkningen var på endast 500 kronor. När jag pendlade låg den på cirka 2 000 kronor i månaden eller över. Och 500 spänn är ju bättre än 2 000.

I kväll blir det varma mackor med norsk makrill och Västerbottenost till middag. Anna är ute på en promenad i det vackra vädret. Jag sitter en kort stund (nåja…) vid datorn, som nu har en fungerande bredbandslina.

Vad händer hos dig i kväll? Är allt som vanligt, är det OK eller har du en kort stund av nåt ovanligt för dig? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet, du vet.


Rubriken sammanfattar
det vi kallar livet på ett bra sätt, tycker jag. Det är ömsom besvikelser, ömsom flyt. Eller mina dagar… Min förmiddag bestod mest av flyt. Jag fick ta ett jobb med kort varsel och löste det på ett sätt som gjorde alla nöjda. Då känner jag hur jag mår bra i magen. Flytet lägger sig som bomull. Och när jag dessutom får vänliga ord och tack – trots att jag bara gör mitt jobb – blir jag väldigt glad, förstås. Vi människor är nämligen så himla duktiga på att tala om när vi/andra gör fel att vi ofta glömmer bort den positiva återkopplingen. Bara det lilla ordet, med utropstecken efter

tack!

gör stor skillnad. Testa nån gång, så får du se hur glad du gör någon!

Men sen strax före lunch idag blev jag så himla besviken. Jag fick nej på ett jobb jag hade sökt i slutet av förra året. Inget märkvärdigt, nej får jag jätteofta. Ibland blir jag ledsen, ibland kan jag strunta i det. Idag blev jag ledsen. Och besviken. För det första är det så… #¤%&@ pissigt, rent ut sagt, av en arbetsgivare att skicka ut ett nej lagom till en helg. Den som var riktigt sugen på att få det här jobbet (<= jag) känner som att helgen är på sätt och vis förstörd nu.

En ilsken gubbe.

Jag blev rätt förbannad. Också.


För det andra blir jag förbannad.
Det här jobbet fick jag nys om ganska tidigt (i början av sommaren) och kontaktade då ansvarig. Vi telefonerade och mejlade och jag skickade mitt CV etc. Ansvarig var intresserad och ville anställa mig, men ett beslut från högre ort skulle först inväntas. Ingenting hände, men då och då under hösten påminde jag om min existens. En dag mot slutet av året hittade jag så plötsligt en ganska tramsigt skriven annons på Platsbanken – på just det här jobbet. Givetvis skickade jag då in en formell ansökan tillsammans med CV:t. Dessutom ringde jag IGEN till den ansvarige, som lite generat sa att

Ja, ehum, jo… jag kanske skulle ha berättat att jag blev tvungen att gå ut med en annons och när jag sen gick ut med den…

Idag fick jag svaret på min ansökan. Det var, som du förstår ett nej. Ett nej som var som en riktig jävla dubbelörfil. Jag hade inte ens blivit kallad till intervju…

En snabblunch med bästa MF gjorde att jag kände mig lite bättre till mods, men så snart jag satte mig vid skrivbordet igen kom besvikelsen över mig. Därför tog jag resten av lunchen till att skriva av mig i det här inlägget.

Om ett par veckor ska vi ha personalmöte här där jag jobbar just nu. En kallelse till detta kom under lunchen. Eftersom jag inte enbart äter lunch och bloggar på lunchen utan även jobbar kollade jag mejlet. Naturligtvis krockar det med ett annat viktigt möte. Pratade lite senare med chefen om vad jag skulle prioritera. Jag själv är jätteintresserad av personalmötet, men samtidigt är jag bara visstidsanställd och lämnar byggnaden efter februari. Chefen tyckte emellertid att det är viktigt att jag är med på just personalmötet. Det gladde mig. Chefen har uppenbarligen lyssnat på mig och mina synpunkter. Kalenderbokningarna är därför lite omflyttade. Kanske nån blir besviken över detta. För egen del gav det mig en känsla av… flyt. Trots allt. Trots besvikelsen över det där #¤%&@ nejet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig lite nöjd och lite tveksam över vad hon gett sig in på.


Jag har ju här på bloggen
några gånger filosoferat över det här med storstädning och att städa ett rum – eller ”område” – i hemmet åt gången. Idag inleddes detta projekt med… tadaaaaaaa….

Köket!

Köket är vidrigt skitigt. Jag har i princip städat lite på ytan under ett par års tid, känns det som. Idag kör jag hårt från golv till tak. Eller nej. Egentligen från tak till golv. För golvet tar jag ju sist eftersom all skit hamnar där under min framfart.

I morse var jag seg, men jag är sån att om jag väl har bestämt mig, då blir det som jag har tänkt. Nu har jag kört hårt sen klockan åtta och tyckte att det var dags med lite paus för att kolla mejl, Twitter och blogg, förstås. I skrivande stund är köket nästan halvklart. Fast det värsta återstår: ovanpå köksskåpen… Alltså det är väldigt snyggt med burkar och kopparsaker ovanpå skåpen, men de blir jädrigt flottiga och dammiga också. Urrrrk… 

Det enda jag inte tänker göra idag är att frosta av frysen (det väntar jag med tills det blir kallare och jag kan ställa ut frysvarorna i sina lådor på ballen*) och inuti köksskåpen. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra med köksfläkten. Delar av den skulle behöva köras i en diskmaskin och nån sån elektrisk apparat vågar jag inte ha hemma med tanke på hur jag påverkar såna… Kaffeperkolatorn hade förstås läckt under natten (jag brukar alltid ladda den kvällen före och kan då bara trycka på knappen på morgonen), så jag har nu tillfälligt tejpat den med silvertejp tills jag får råd och möjlighet att köpa en ny.

silvertejpad perkolator

Silvertejp är bra till mycket! Här används den mot läckage i perkolatorn.


I morgon var planen att göra smårummen,
men eftersom jag ska iväg på viktigare saker på eftermiddagen hinner jag möjligen börja och göra fönstren. Det går ganska bra och fort om jag jobbar effektivt, men jag har ju lite annat att tänka på under morgondagen. Och så vill jag ju inte dyka upp med dammtussar i håret på intervjun, typ…

Nu är min rast slut, ska bara hoppa in på toa först innan jag fortsätter med köksskåpen och prylarna ovanpå. När jag är klar för dan kommer ett rapporterande inlägg med ett bildspel förstås.

Den som vill får gärna komma med glada tillrop i en kommentar till det här inlägget! Jag tar säkert fler pauser under dagen…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

En hel dag med intryck på jobbet. Men inte vilka intryck som helst, inga direkt lättsmälta. Så väldigt intressant att lyssna på forskare som pratar om att kommunicera osäkerhet… Jag antecknade febrilt…

Mina oläsliga anteckningar…


För mig som kommunikatör
är det så självklart att det vi kommunicerar är sanningen. Men hur kommunicerar man om sanningen är osäker?  Grupparbetena mot slutet av dagen gav vissa idéer och tankar.

Communication from different perspectives… Ja, hela dan var på engelska.


Jag fann mig
för övrigt bli gruppledare för grupp två. Och när det skulle redovisas var alla utom två försvunna. Känns det igen? Språket för dagen var dessutom engelska. Jag har bott i England och talade en gång helt flytande – vardagsengelska med sydlig accent. Idag gällde det att helst inte låta svengelsk utan antingen RP English eller amerikansk. Dessutom forskarlingua…

Nej, det var inte lätt för mig! Det var så svårt att jag först efter över fyra timmar började fnissa och tycka att stolarna liknade foppatofflor…

Stolarna såg ut som foppatofflor! 


Efteråt gick jag upp och kollade lite mejl
innan jag stack hem. Och tryckte i mig en kaka från institutionsinformationen som jag inte kunde delta i idag, tyvärr.

Under morgondagen ska jag samla intrycken från den här dagen och presentera tillsammans med bilder och filer på vårt intranät. Hoppas jag slipper börja dagen med att kräkas (verbalt) som jag gjorde idag. Men jag tar inte längre nån skit. Inte från nån.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla lite förnödenheter. Sen studsade jag (nåja…) in i duschen. Jag har ätit en synnerligen smaskig lunch, en buffé av vilken jag åt rökt lax, västerbottenpaj, grönsaker och gott bröd. Men jag kunde inte gå förbi en hel gavel på Tokerian med Vit choklad från Marabou utan att köpa åtminstone en! Det blir till senare, först ska jag äta rester från igår kväll. För hur det än är, så är jag faktiskt lite hungrig. Och totally and utterly knacked. So knacked I don’t have the strength to say

knackered…

Klockan 16 i morgon ska jag infinna mig hos Sjukgymnast-Janne som antagligen leker voodoo-docka med min häl. I övrigt mår jag sisådär, jag är mest trött idag. Har bara nästan svimmat en gång och det är lite.

Tankar till två vänner som jag haft kort sms-kontakt med och som har det tufft just nu!Ni vet själva vilka ni är!


Livet är kort.

Read Full Post »