Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förstörd’

Ett uppbyggligt inlägg, en neverending story.


 

Jisses så det byggs/renoveras i huset! Det är som en neverending story. Jag vet inte hur länge jag har sett hantverkarbilar stå parkerade utanför (med minst två hjul på gräsmattan som nu är rätt förstörd). Varje dag skenas det i trappor, det slås i räcket och det skitas ner – utanför min dörr. Innanför andras dörrar hoppas jag att det blir fint. Fast framför allt hoppas jag att det blir färdigt snart. För att du inte ska tycka att jag är gnällig kan jag meddela att arbetet i min trappuppgång har pågått minst sen årsskiftet. Vi talar alltså om flera månader. Sen tror jag att det för säkerhets skull sker nåt liknande arbete i porten bredvid.

Bilar som sabbar gräsmattan

Hantverkarbilarna sabbar gräsmattan, som synes.

 

 En hemlig plats och Saknaden efter Josef

Mitt rum blir ingen hemlig plats, men ett rum för att läsa böcker, till exempel. Boken En hemlig plats läste jag ut igår, förresten.

Men faktum är att även jag bygger. Jag bygger ett nytt… rum i cyberspace. Det blir lite gammalt och lite nytt i mitt rum både vad gäller innehåll och utseende. Nånting jag ska bli tydligare med är mål och syfte med mitt rum. Innehållsmässigt ska det finnas vissa… ”hyllor” kvar, även om min första tanke var att renodla mer. I mitt rum ska en kunna läsa böcker, men samtidigt ska en kunna dricka vin och se på TV också. Det är blandningen jag gillar. Mitt rum blir ingen hemlig plats utan troligen offentligt, även om mitt tilltal kan vara väldigt personligt. Och till att börja med är alla välkomna – så länge man inte klampar in med skorna på och skitar ner. Det mest privata får som tidigare fortsätta att vara mest privat. Spännande är det att se nåt nytt växa fram! Det går fortare och lättare än jag trodde. På ett par timmar hade jag ”väggarna” klara. Nu sitter jag och finlirar med ”tapetval” och ”möblering” mest. Mer tänker jag inte avslöja här och nu – annat än att det blir an neverending story…

Idag blir det emellertid inte så mycket byggande. Jag sitter och laddar för ett tandläkarbesök mitt på dan – inklusive en bussresa. Att åka buss med UL är nämligen inget jag estimerar högt, men det blir för krångligt och för dyrt med bilparkering inne i stan.

Min dag har som vanligt inletts med jobbsökeri. För tillfället har jag flyt och hittar intressanta tjänster att söka, även om alla inte finns i Uppsala. Det är viktigt att jag får ett jobb snart. Till och med är det riktigt akut. Igår kom ett pensionsbesked och den månatliga ålderspensionen för de år jag har jobbat statligt har sänkts en krona sen förra året – till 83 kronor… Eh ja… Hur ska en kunna klara sig på det, tro? Det är ju fan mindre än a-kassan… Nä, det lär inte bli några sötebrödsdagar senare i livet heller. Tur att jag är van att leva på next to nothing = a-kassa.

Statlig ålderspension 83 kr i mån

En statlig ålderspension på 83 spänn i månaden utlovar inga sötebrödsdagar senare i livet…

 

Bok rostat och kaffe

Mitt dagliga bröd igår.

Hur det är med magen idag? Tackar som frågar. Jag byggde den med öl. SKOJAR BARA! Människor tycks ha många synpunkter på vad jag stoppar i mig. Det hade varit mer konstruktivt om jag fått kostråd av nån kunnig. Som det är nu får jag känna mig fram. Magen är bättre – den är inte bra, men den är inte sämre. Jag har levt med en kass mage i 45 år. Vissa perioder kan jag äta vissa livsmedel utan att få ont, för att i nästa perioder få riktiga smärtanfall om jag råkar få i mig en tugga av nåt specifikt. Det jag återkommande ofta får ont av att äta är gurka, paprika och ägg. Gurka kan jag leva utan, men paprika är gott och ägg behöver jag för proteinets skull – jag äter ju inget annat kött än fågel. Fet fisk går fetbort fick jag lära mig den hårda vägen i måndags. Makrill i tomatsås var inte bra. Gissningsvis funkar inte lax tillagad i min grillpanna heller, dårå… Men tack FEM för det hittills ENDA rådet jag har fått i förväg som inte har varit nåt ojande efteråt om vad jag har petat i mig: mineralvatten. Jag behöver dricka mycket och få i mig salter eftersom jag inte får i mig så väldigt mycket. Igår åt jag en rostad macka med smör och ost samt två små kycklingkorvar med bröd och lite räksallad bredvid. Det kunde jag äta utan att få ondare. Nu kluckar det inte längre i magen, det känns mer som om nånting… sitter löst på övre höger sida. Kanske behöver en och annan reservdel…

Nu har inte jag tid att sitta här och svamla med mig själv längre. Det är dags att sätta fart så jag kommer iväg på dagens utflykt. Men… jag ville bara påminna dig som missade gårdagens avsnitt av När livet vänder att det går att se på SvT Play – länk finns i mitt inlägg om Admir. Ett bra komplement är också att läsa Anna Nilssons trilogi Hållplats Sverige (länkar till dem finns i samma inlägg).

Hållplats Sverigetrilogin

Anna Nilsson Spets trilogi Hållplats Sverige vänder sig främst till unga, men även vi äldre får ut nåt av den.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gamla saker och en liten puff för en ny TV-serie.


 

Det brukar sägs att 

när fan blir gammal blir han religiös

Jag vet inte det, jag, men det som har hänt med mig är att jag har blivit mer och mer intresserad av gamla grejor. Det kan vara loppisprylar, det kan vara antikviteter och det kan vara äldre saker jag har i min ägo. De senare behöver inte betinga nåt högt effektivt värde, men affektionsvärdet har stigit med min ålder! Vissa saker har blivit ovärderliga, i mina ögon.

I mitt hem finns både moderna saker och gamla grejor. Men de saker jag värderar mest är nog de äldre sakerna jag har fått ärva eller fått gjorda bara för mig. Allra kärast – och mest ovärderliga för mig – är de saker min morfar har tillverkat. Morfar var snickare och enligt mamma tillverkade han sin familjs första möblemang. På den tiden lärde man sig att ta tillvara på saker och ting, även spillbitar. Fast riktigt fint ansågs det ju inte, så möblerna byttes ut efter hand. Jag tror inte min mamma har kvar nån enda sak, faktiskt. Men jag fick ju i tonåren ”ärva” hennes brudkista som hon i sin tur fick av morfar till sin 21-årsdag. Och så har jag en gunghäst och en kälke som morfar gjorde till mig när jag var barn:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Från mina farföräldrars hem 
finns inga hemgjorda saker, men den bästefåtölj jag nyttjar nere hos mamma är en öronlappsfåtölj som är specialgjord – av möbelsnickare – till min farfar på hans 40-årsdag. De flesta av farmors och farfars saker finns för övrigt i mammas hem. Men medan min pappa levde tog jag vara på några fina matsalsstolar i ek. Stolarna stod bara i mina föräldrars förråd och skräpade. Senare lät jag klä om dem (de var redan omklädda, i två olika sorters tyg) till brunt skinn. Så var nämligen sitsarna ursprungligen klädda innan de förstördes på vägen till Sverige över Ålands hav. Utöver stolarna har jag lite småsaker i mina hyllor som jag har fått genom åren, bland annat en rysk docka som FEM och jag kallade Vicky och hade mycket roligt åt under tonåren samt en fin kinesisk träask, mycket finare än den vi såg på loppisen i Gamlis i lördags:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hos mamma finns det många spännande och fina saker. 
Nåt jag gillar är det lilla hopplocket ovanpå ett skåp. Där står en karrott ur en flytande blå-servis som var farmors och farfars, en tennkanna, som jag tror var mormors och morfars, en vas, som mamma och pappa har ägt i alla år och ett ryskt träägg från pappas mostrar. Framför föremålen ligger en mässingssax som man klipper av ljusvekar med.

Ägg karrott  kanna och vas hos mamma

Ett hopplock ovanpå ett skåp hemma hos mamma.


Jag tycker om gamla grejor, 
både loppissaker och antikviteter. I kväll börjar en brittisk TV-serie på SvT 1, Inred med loppis (just nu har SvT ingen information på den adressen som länken går till, men det kommer förhoppningsvis!), där jag och du och vem helst som är intresserad av gamla grejor kanske kan få ett och annat tips.  Totalt blir det sex delar. Programstart är klockan 18.45. Det tänker jag inte missa!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sorgligt inlägg.


 

tårarPå annandag jul var det tio år sen den fruktansvärda tsunamikatastrofen i Khao Lak. Det var en riktigt hemsk händelse och som vid de flesta såna minns jag på ett ungefär vad jag gjorde då: jag var hemma hos föräldrarna för att fira jul och jag var förkyld och beklagade mig över detta… När katastrofen var ett faktum slutade jag gnälla. Det var ett hemskt uppvaknande ur självömkan, men det var inte svårt att få andra perspektiv på andras lidande och mitt eget, rätt futtiga.

Det var så många människor som fick sätta livet till och så många vars bostäder och livsverk blev förstörda. Många turister dog också. Från Sverige total 543 personer. Den svenska regeringen fick mycket kritik för att den inte hade nån katastrofberedskap. Den som stod för detta utåt sett blev Fritidsresors Lottie Knutson. Hon tog verkligen ett enormt ansvar även om hon egentligen bara representerade ett resebolag… Men där ser man hur viktigt det är med kommunikation – Lottie Knutson var ju vid tillfället Fritidsresors kommunikationsdirektör.

Annandagen 2014 var det många anhöriga som reste till Khao Lak för att delta i minnesceremonier. En del av dessa människor hade varit med om katastrofen på plats, till och med, men överlevt. Dessa människor, som rest dit för att ha semester med familj och vänner och som sen reste hem utan delar eller kanske hela sitt sällskap…

Blött löv med droppar på markenJag hade inte rest tillbaka. Jag har inte heller rest tillbaka till den plats där min pappa drunknade. Där var jag en gång – för att hämta hem min mamma och pappas saker. Jag gick inte ner till vattnet då, jag ville inte se själva… platsen. Jag skulle aldrig kunna förmå mig till det. Däremot såg jag min pappas döda kropp innan han skulle begravas. Först då fick jag svart på vitt att min pappa verkligen var död. Oåterkalleligt. Sorgen hanterade jag sen på olika sätt. Det tog lång tid innan jag släppte fram den, för jag var tvungen att vara stark för mammas skull. Ordna med det praktiska och sånt… Det är mycket praktiskt när en anhörig dör.

Vi hanterar sorg på olika sätt, det är bara att konstatera. Jag har svårt att se framåt utan låta bli att snegla bakåt. Tänka ”om…” eller ”om inte…”. Men pappa är borta nu. Han kommer aldrig tillbaka. Jag, däremot, är här.

Händer ovanpå varandraDan efter annandagen, det vill säga igår, fick vi svenskar veta att det inte blir nåt nyval – eller extraval – i mars nästa år. Ja, livet går ju vidare, vare sig vi vill det eller inte, oavsett om flera hundratusen människor får sätta livet till eller 500nånting eller en. Personligen tycker jag att det känns skönt och rätt att det inte blir nåt nyval. Vad hade det liksom inte kostat? Nu kan pengarna användas till vettigare saker i vårt samhälle, förhoppningsvis.

Viktigast av allt var att blocken med gemensamma krafter kväste det lilla uppstickarparti som i princip har en enda fråga på sin agenda. Ett riktigt otäckt parti, i mina ögon. Men ett parti som i senaste mätningen hade 16 procent av svenskarnas röster. Även sossarna hade gått framåt, så gissningsvis måste Alliansen ha tappat väljare. Hur som helst, nu blir det en svag regering i mångas ögon. Men ändå en regering som står enad mot ett parti som för mig representerar ren och skär ondska. Och jag tänker också att de 13 procent som gav partiet sina röster i valen i september är en del av den ondskan. Jag har mycket svårt att fördra och förlåta. Men nu tänker jag försöka se framåt och hoppas på det bästa.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väskor och datorer. Bland annat.


 

Vilken dag det har varit! Den har varit lång och innehållsrik. När man inte har ett jobb att gå till måste man se till att fylla dagarna med vettiga saker ändå. Morgonens jobbsökeri slutade i ett enda jobb och frustration. Bloggade lite, surfade lite och sen stämde jag träff med Fästmön en timme tidigare än planerat. Fast jag gav bara tillfälligt upp jobbsökeriet, förstås.

Vännen Gunilla tycker att jag har så snigga handväskor. Jaa, jag har väl smak… Så idag åkte vi och tittade… på väskor. Bland annat. Den här fick dock stanna kvar i affären. In fact, ingenting alls följde med mig hem. Däremot kom Anna hem med en låda, men den får hon själv berätta om!

Döskalleväska

Den fick stanna kvar i affären.


Vi åkte ut till Himlen 
och Anna bjöd på knäckemackor och kaffe. Jag åt visst fyra stycken… Men det gick bra, magen till trots. Jag fick också en pratstund med den enda bonusdottern som är kvar hemma och vi ska eventuellt ses på tu-kvinna-hand i nästa vecka för ett eget samtal med frågor och svar. Tanken är att yngsta bonusdottern ska bli lite mer mediekändis än vad hon redan är… Minstingen kom också hem varm och svettig efter en idrottsdag i höstsolen. Jag tog en flukt i hans mattebok och ärligt talat fattade jag… ingenting inte mycket…

Vinstlotten som jag vann på Triss skrapades och jag köpte förstås en till Anna också. Givetvis var det jag som vann.

Tur i spel, men otur i kärlek..?

Vid 16-tiden kom jag hem till mitt och återupptog då jobbsökeriet med godkänt utfall poängmässigt sett. Jag skrev en text, jag skrev ett mejl, jag läste ett mejl och skrev bok fram till klockan 20. Då var det liksom dags att fixa middag. Idag blev det potatismos och kycklingkorv. Korven hade jag glömt att ta fram ur frysen, men den stektes och serverades nästan genomstekt. Jag åt en och en halv och lämnade en del mos. Det tog bara stopp – och det var bra.

Svart tangentbord

Jag skriver om tunga saker.

Dagens arbete blev förskjutet till eftermiddag – kväll, men faktum är att det gick bra ändå. Däremot är det tunga saker att ta sig igenom. Underlaget är dessutom stort. Men det blir nånting. I skrivande stund har jag elva kapitel – eller ramen för, i alla fall – till den första boken.

Efter maten skulle jag sätta mig en stund igen vid datorn, men då började den att krångla. Först ville den inte alls skriva ut det sista kapitlet och sen tvärhängde den sig. Den bara stod och tuggade. Jag försökte med alla kommandon, men till sist återstod bara att stänga av den hårt. Jag höll andan när jag startade den efter en stund… Den frågade om jag ville starta som vanligt och det ville jag. Spänningen var olidlig… Den gick igång!!! Sen körde tre utskrifter igång också och det var väl mindre bra, eller i vart fall ganska onödigt. Innan jag gjorde nåt mer sen säkerhetskopierade jag filer till min externa hårddisk. Det gäller att vara försiktig – även med nya datorer, uppenbarligen…

Tänk att vi redan är tre dagar in i september! Hösten har bara kommit. Snart är det dags att täcka in ballen* på nåt sätt. Jag vill ju inte att min fina trall ska bli förstörd i vinter. På fredag när Anna kommer ska vi äta kräftor. Jag har bestämt att min mage tål det. Det blir ett good bye till augusti, välkommen till september.

Men det är bara torsdag än så länge i morgon. Och om några timmar fortsätter mitt arbete. NU ska jag ta en surfrunda bland mina kickor & pluttar!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett renligt inlägg.


 

Damma böcker är INTE kul. Det är tidskrävande och skitigt!

Damma böcker tillhör det i städningen som är mindre kul – särskilt när man har så många böcker som jag ju har…

Idag städar jag. Eller jag ska städa. Inte för att det är städdag rent generellt eller för att det är torsdag eller för att vädret är sisådär utan för att det behövs. Och för att jag ska bli av med energi som finns inuti och som bara skapar oro. Just för det senare finns inget bättre än städning för mig. Dels blir jag för med mesta av med de negativa känslorna – och sen får jag ju faktiskt ett rent hem också. Dessutom gör jag varken mig själv eller andra illa.

Men visst finns det saker med städningen som är mindre kul. Jag gillar till exempel inte ljudet från damm-sugaren – även om jag har en extremt tyst dammsugare. Inte är det särskilt roligt att damma alla mina böcker heller. Eller att skura toaletten… Just skurning kan bli extra jobbigt eftersom jag nu har börjat reagera på rengöringsmedel. Det vill säga, det sticker i luftvägarna och gör ont att andas.

I morse sov jag ända till kvart över sju. Igår sabbade jag nämligen Fästmöns goda intentioner om att promenera till och från jobbet. Därför fick jag inte skjutsa henne i morse utan hon skulle gå. Om det inte ösregnade. Det gjorde det inte. Det är bara mulet och faktiskt ganska kvavt. Jag tror i alla fall att jag får hämta henne efteråt. Då brukar de söta små fötterna var ganska trötta efter allt gående och spring på jobbet.

Pulled turkey

Pulled turkey från Tulip blir det till middag idag.

Vi ska leka lite helg idag, för i morgon är Anna ledig, men sen är det jobb lördag och söndag. Jag ska laga pulled turkey till middag och kanske blir det nåt glas Amarone till det. I morgon hade vi hoppats på att få gäster, men jag har inget hört angående ankomsttid och idag vill jag inte störa paret som firar bröllopsdag. Kanske har det kommit nåt emellan, typ livet. En tur in till stan blir det nog kanske ändå för oss. Jag har en kasse med böcker som ska lämnas in till försäljning på vettig second hand-affär. Och det valet är inte svårt – en viss bonusson jobbar ju på bokavdelningen på Myrornas affär inne i stan. Tyvärr hade affären översvämning i somras under ett av de stora regnen och bokavdelningen blev till stor del förstörd. Nu när affären kanske har öppnat igen tror jag att bokavdelningen behöver lite tillskott! Alternativt får jag vänta eller ta mig till den nyaste affären i Boländerna. Där har jag faktiskt aldrig varit…

Nåt som inte kan vänta längre är dammvippan och min dammsugare. Jag har både sökt jobb och bloggat, nu finns inga ursäkter längre. För även om städning är bra för mig är det ju… liiite trist. Först. Sen blir det bra.

Och under tiden jag går med dammsugaren ska jag tänka ut vad jag ska skriva om ett svårt ämne som orsakar mycket ilska och många upprörda känslor hos människor…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet, du vet.


Rubriken sammanfattar
det vi kallar livet på ett bra sätt, tycker jag. Det är ömsom besvikelser, ömsom flyt. Eller mina dagar… Min förmiddag bestod mest av flyt. Jag fick ta ett jobb med kort varsel och löste det på ett sätt som gjorde alla nöjda. Då känner jag hur jag mår bra i magen. Flytet lägger sig som bomull. Och när jag dessutom får vänliga ord och tack – trots att jag bara gör mitt jobb – blir jag väldigt glad, förstås. Vi människor är nämligen så himla duktiga på att tala om när vi/andra gör fel att vi ofta glömmer bort den positiva återkopplingen. Bara det lilla ordet, med utropstecken efter

tack!

gör stor skillnad. Testa nån gång, så får du se hur glad du gör någon!

Men sen strax före lunch idag blev jag så himla besviken. Jag fick nej på ett jobb jag hade sökt i slutet av förra året. Inget märkvärdigt, nej får jag jätteofta. Ibland blir jag ledsen, ibland kan jag strunta i det. Idag blev jag ledsen. Och besviken. För det första är det så… #¤%&@ pissigt, rent ut sagt, av en arbetsgivare att skicka ut ett nej lagom till en helg. Den som var riktigt sugen på att få det här jobbet (<= jag) känner som att helgen är på sätt och vis förstörd nu.

En ilsken gubbe.

Jag blev rätt förbannad. Också.


För det andra blir jag förbannad.
Det här jobbet fick jag nys om ganska tidigt (i början av sommaren) och kontaktade då ansvarig. Vi telefonerade och mejlade och jag skickade mitt CV etc. Ansvarig var intresserad och ville anställa mig, men ett beslut från högre ort skulle först inväntas. Ingenting hände, men då och då under hösten påminde jag om min existens. En dag mot slutet av året hittade jag så plötsligt en ganska tramsigt skriven annons på Platsbanken – på just det här jobbet. Givetvis skickade jag då in en formell ansökan tillsammans med CV:t. Dessutom ringde jag IGEN till den ansvarige, som lite generat sa att

Ja, ehum, jo… jag kanske skulle ha berättat att jag blev tvungen att gå ut med en annons och när jag sen gick ut med den…

Idag fick jag svaret på min ansökan. Det var, som du förstår ett nej. Ett nej som var som en riktig jävla dubbelörfil. Jag hade inte ens blivit kallad till intervju…

En snabblunch med bästa MF gjorde att jag kände mig lite bättre till mods, men så snart jag satte mig vid skrivbordet igen kom besvikelsen över mig. Därför tog jag resten av lunchen till att skriva av mig i det här inlägget.

Om ett par veckor ska vi ha personalmöte här där jag jobbar just nu. En kallelse till detta kom under lunchen. Eftersom jag inte enbart äter lunch och bloggar på lunchen utan även jobbar kollade jag mejlet. Naturligtvis krockar det med ett annat viktigt möte. Pratade lite senare med chefen om vad jag skulle prioritera. Jag själv är jätteintresserad av personalmötet, men samtidigt är jag bara visstidsanställd och lämnar byggnaden efter februari. Chefen tyckte emellertid att det är viktigt att jag är med på just personalmötet. Det gladde mig. Chefen har uppenbarligen lyssnat på mig och mina synpunkter. Kalenderbokningarna är därför lite omflyttade. Kanske nån blir besviken över detta. För egen del gav det mig en känsla av… flyt. Trots allt. Trots besvikelsen över det där #¤%&@ nejet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflans hiss-och-diss-lista för den gångna veckan presenteras.


Redan torsdag.
Och det här inlägget är tidsinställt, för jag litar inte på att det finns ström tillräckligt för ett klick på publicera-knappen!

Batteri 


Ström

  • Svart på jobbet (Ingen ström på över två timmar medförde att en hel del jobb stod stilla, men också att till exempel labbprover måste tas om. Bara den som hade fungerande batteri kunde jobba vidare.)
  • Vattenfall (som inte nånstans informerade på nåt sätt om strömavbrottet. Två timmar är ganska lång tid.)
  • Fel låtar vidare till finalen (Jamen vaffan… Tre av de sex jag INTE ville höra i Eurovision Song Contest 2013-finalen kom dit i första semin.)
  • Folk som inte orkar svara på mejl – eller gå tre steg till (Ni stör mig!)
  • Politikerbloggen (Varannan riksdagskvinna blir hotad i sitt uppdrag. Och ofta kommenteras hennes utseende och klädsel. Då känns det rätt B när Politikerbloggen inbjuder till en tävling om vilka som är Sveriges bäst klädda politiker.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »