Another day in Paradise

Ja rubriken för inlägget är ironisk, men nu orkar jag inte märka ut vad som är det hela tiden. Om man inte förstår eller uppskattar ironi behöver man ju inte läsa vidare. Jag vill emellertid fortfarande understryka att den ironi jag främst använder är SJÄLVironi.

                                                                                                                                                            Vaknade flera gånger under tidiga morgonen och var varm. Insåg att natten aldrig nånsin riktigt blir mörk heller. Det var lite ljust hela tiden, minst. Dagen visade först upp lite molnighet, men en blick på termometern fick mig att inse att molnen var fluff: det var ändå 34 grader utanför.

Solen tittade fram idag också.

                                                                                                                                                                    Idag ska jag försöka få till en snygg frisyr med rent hår – inte den platta med flottigt hår jag har just nu – innan jag ger mig iväg på presentjakt. Min mamma fyller ju år om en och en halv vecka och ska uppvaktas här i Uppsala hos mig. Gissningsvis för att hon då vet säkert att hon får paket – jag vet nämligen att hon ÄLSKAR paket! Nu gäller det bara för mig att vara lite klurig. Det hon uppskattade mest i julklapp, till exempel, var faktiskt fotokalendern och fotoboken. Men en kalender är ju inte aktuellt nu och fotoboken var skitdyr att ta fram, så jag har inte fixat nån med nya bilder. Två små paket finns här ändå, men nåt mer ska det väl vara.

Ett av de klara paketen.

                                                                                                                                                             Laddar också för morgondagen. Jag vet att det finns somliga som är övertygade om att jag ska misslyckas IGEN, men den här gången tänker jag ge ALLT och jag vet ju att när det kommer till kritan älskar ju folk sånt som är gratis. Det är det jag får vädja till. Ett stort problem är kläder. Jag slafsar ju omkring i shorts och linne här hemma, men det passar sig ju inte. Jag har ett par snyggare tjockis-svarta byxor som jag köpte till pappas begravning och som jag fortfarande kommer i (nätt och jämnt…). Får kanske ta dem – de är av bomull och svala – och så nån pikétröja med krokodil eller nån örn på i nån somrig färg. Jag har ju ett antal såna kvar sen tiden jag hade lön att köpa kläder för och en del av tröjorna är nästan oanvända… Praktiskt! Men det gäller förstås att jag

1. inte har blivit för fet
2. står ut med att bära annan färg än tjockis-svart för ett par timmar

Om nummer två känns outhärdlig är det ändå viktigare att nummer ett inte stämmer alls. Får väl tindra med mina kalla blå ögon och försöka beveka.

Fästmön och jag hade en intressant sms-dialog i natt. Den skulle jag gärna utveckla, men det får väl bli i augusti nån gång när vi har vår nästa tvåsamdag. För före allting kommer barn, min mamma och jobb. Sen kommer vi.