Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vinterskrud’

Ett inlägg om en bok.


 

Jan och Katja jagar jultomtenÄntligen är min Maria Lang-samling komplett! Eller ja… den skönlitterära delen, det vill säga. Jag saknar fortfarande hennes avhandling och Blå kalender XII (1986) där hon var medförfattare. När Fästmön och jag var i Stockholm för nån helg sen fyndade jag Jan och Katja jagar jultomten, den av ungdomsböckerna jag saknade. Nu äger jag alla Maria Langs deckare, inklusive novellsamlingen Ögonen, och de fyra ungdomsdeckarna.

Den här ungdomsdeckaren kom ut 1975 och handlar, enligt ett blad i bokens början, om Jan när han var sju år. Det börjar dra ihop sig mot jul. Jan är ute och införskaffar julklappar och är synnerligen nöjd med sina inköp. Fast på natten kommer självaste jultomten och stjäl säcken med klapparna! Inte tror mamma och pappa på Jan, men när jultomten senare rånar Systembolaget startar en farlig jakt över isar som inte bär…

Det var verkligen extra roligt att läsa den här boken nu när jag har varit i Sko… Nora! Jag ser framför mig småstaden med de många butikerna, kyrkan, trähusen och sjön – även om det var lite svårt att föreställa sig stan i vinterskrud. Själva historien är spännande och hade jag varit runt tolv skulle jag ha slukat boken lika snabbt som jag gjorde nu i vuxen ålder.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön och jag tog våra (mobil)kameror och stack ut i afton. Det blev några bilder, men som alltid gör bilderna inte verkligheten rättvisa. Håll till godo ändå!


En snöig gran intill lyktstolpen som gav den ett märkligt ljus.

                                                                                                                                                        Några steg till…


Hade nån fallit som en fura här? Nej, det var en fallen fura.

                                                                                                                                                              I skogen träffar man på de mest märkliga figurer. Som denna, till exempel.


A cone head?

                                                                                                                                                             Snön ligger överallt. Kvistarna hänger nedtyngda av det vita.


Små kvistar, nedtyngda av det vita.

                                                                                                                                                            Och tittar man neråt ser marken ut som ett månlandskap, nästan.


Månlandskap?

                                                                                                                                                              I lyktskenet ser alla snöiga träds kvistar ut som vita, spretiga fingrar.


Vita, spretiga fingrar och istappar i lyktan.

                                                                                                                                                              Träden och grenarna ser ut som om de är omlindade av bomull.


Träd omlindat av bomull?

                                                                                                                                                             Just träd ser så otroligt vackra ut med snö på.


Snöiga träd är vackra.

                                                                                                                                                               Till och med ett litet spetigt träd är fint i vinterskrud.


Ett litet spetigt träd i vinterskrud.

                                                                                                                                                     Grannarna har fått en trädkramare. Är det ormen i paradiset, månntro?


Trädkramare? Orm?

                                                                                                                                                        Nu ska vi förbereda inför morgondagens uppvaktning av 18-åring. Tjolahopp!

Read Full Post »