Färglöst, plånbokslöst – och färgstarkt!

Ett ändå rätt färgstarkt inlägg.

---

 

En bra start på dan.

Idag stod ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen på mitt förmiddagsschema. Därför gav jag mig ledigt från jobbsökeriet fram till eftermiddagen. Och så laddade jag med fil, cornflakes och några härliga jordgubbar. De senare hittade jag hos ICA Solen häromdan för endast 12 kronor asken. En behöver få i sig lite nyttigheter också, C-vitamin framför allt. Och numera är jag ju inte med och slåss om elva kilo frukt i veckan på jobbet…

Jag tog förstås bilen. Arbetsförmedlingen ligger sen några år tillbaka inte längre mitt i stan utan i ena utkanten. Det fanns emellertid ingen ledig parkeringsplats utanför Myndigheten, så jag parkerade i hamnen. Jag hade tagit gott om tid på mig och hann därför ta den lilla extra promenaden i det ganska sköna aprilvädret. Men sen blev det stopp i entrén. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och det var då jag skulle ha mitt möte. Entrén fylldes på med allt fler människor. Till sist stod vi som packade sillar. En karl slog mig på benet med sin kasse hela tiden. Jag blängde surt. Han fortsatte slå. En av de senast inkomna unga damerna trängde sig fräckt före mig med flera när väl portarna öppnades. HA! Jag behövde i alla fall inte köa vid kundmottagningen, utan kunde gå direkt till väntrummet en trappa upp. Långnäsa!

Trist(a) utsikt(er?). Jag trodde nästan jag satt i häktet.

När jag stod nere i entrén och motvilligt gosade med kreti & pleti slogs jag plötsligt av insikten att jag inte hade min legitimation med mig. Det vill säga, jag hade inte plånboken med mig!!! Hos Arbetsförmedlingen brukar en jämt vara tvungen att legitimera sig. Mobilen var däremot med, så utan glasögon trixade jag ihop ett mejl till min handläggare som jag skulle träffa där jag beskrev läget. Inget svar…

Men allt gick bra, vi har ju träffats förut, och jag behövde inte legitimera mig. Min handläggare var vänlig nog att ta ett par kopior på några arbetsgivarintyg först. Intygen skulle visas upp och registreras också. Sen pratade vi, mest jag, i nästan en timme. Främst om mig, men även om situationen på Arbetsförmedlingen framöver (när alla flyktingar får uppehållstillstånd) liksom det havererade (?) projektet Arbetsförmedlingens nya webbplats… Och även om miljonerna har rullat för Arbetsförmedlingen och utsikten genom fönstret i det lilla kontoret där vi satt var rätt trist (jag fick känslan av att sitta i häkte!), blev det ett bra samtal och en god dialog. Min handläggare må vara svår att få tag i för det mesta, men när vi väl träffas och/eller snackar är i alla fall jag nöjd efteråt nästan jämt.

Vid elva-tiden strosade jag ner till hamnen igen för att hämta bilen. Ett sms tidigare hade gett mig informationen att en vän befann sig på Fågelsången. Tyvärr var det ganska meningslöst för mig att kolla om h*n var kvar eftersom jag inte hade nån plånbok med mig. I stället stod jag en stund i solen, såg in mot Stadsträdgården, söp in den blåa himlen, Fyrisflodens skitiga vatten och skränet av en och annan mås.

En stunds njutning av blå himmel, framför allt. Stadsträdgården på andra sidan floden.

Det vete 17 när jag kommer dit igen, men in till stan ska jag redan i morgon kväll. Då blir det nog både otrist och färgstarkt och framför allt ska plånboken få följa med…

Men när jag kom hem… hade änglarna landat… Mer om det senare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgeffektivt

Ett inlägg om några av helgens aktiviteter.

Igår kväll hade jag tur. Jag kom hem före snöfallet. Eller… det märkliga var att det liksom regnade på vägen hem samtidigt som det var fyra minusgrader. Snorhalt på vägen, med andra ord. Men regn är regn och snö är snö. Fästmön slutade jobba klockan 20. När jag skulle gå till garaget för att hämta bilen och åka till Annas jobb hade det plötsligt snöat. Mycket. Vaktis var förstås inte i tjänst här, så det var en del vitt skit att skuffa undan.

Resten av kvällen försvann ganska snabbt tillsammans med var sin öl och en skål prästostbågar. Jag läste en del i min bok på gång och måste säga att Jussi Adler-Olsen skriver riktigt bra och otäcka böcker, helt i min smak. En del skulle säkert klassa hans böcker som lättare litteratur. Själv tycker jag att de har ett underhållningsvärde mitt i det otäcka, men det är också riktigt kluriga berättelser han dukar upp för läsaren.

Idag känner jag mig nöjd med mig själv, för jag har varit ett litet under av effektivitet. Anser jag själv, dårå. Andra skulle väl rycka på axlarna och tänka…

Jaha… Och?

Det blev både sovmorgon och mysig helgfrukost tillsammans. Medan vi knaprade – jag på rostat bröd, räddat ur en rykande brödrost, Anna på Leksands brungräddade knäcke – tog tvättmaskinen hand om våra lakan. Jag bäddade rent och fixade till mig, hann hänga de tvättade lakanen till och med innan vi stack iväg på ärenden. Joråsaatte… Vi har ju en födelsedag i familjen den här månaden och idag var nästan den enda dan vi kunde utföra ärendena i samspel.

Pås-sjuka?

Anna är nu iväg på sitt håll och jag är hemma och undrar om en viss flytt är inställd eller vad. Det är aldrig roligt att lyssna på när andra skriker. Det var dessutom en väldig trafik här medan vi frukosterade och det tycktes som om det var nygjorda parkeringsplatser direkt utanför husets båda portar. Tja, det är uppenbart att vissa regler (max tio minuter) bara gäller en del som bor här.

Denna skylt skulle passa bra här utanför.

Jag hade en tanke om att åka och simma idag. Den tanken har nu simmat ut genom fönstret. Det är så mycket annat jag ska hinna på mina två lediga dar per vecka. Mamma ska få ett samtal strax. Anna behöver få nåt ätbart i sig när hon mellanlandar här före eftermiddagens och kvällens arbetspass. När jag skjutsar henne till jobbet tänkte jag införskaffa nåt lördagsgodis på hemvägen. Vi är godissugna hela tiden. Eller mest jag.

Medan Anna jobbar ska jag söka ett par intressanta tjänster jag har sett. Städningen tar jag i morgon, för då har jag hela dan på mig eftersom inget annat ska göras. Kanske kan ta det lugnt och få en stund över till att läsa också.

Har du nåt effektivt, spännande, tråkigt, roligt eller nödvändigt för dig i helgen? Skriv gärna en rad och berätta, för nyfiken på vad andra gör är jag fortfarande.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsgodis, del två

Den allra varmaste dagen bestämde vi oss för att tuffa in till stan och gå på Hallwylska. Vi höll på att tuppa av i värmen redan på t-banan…

Juste våning på Hamngatan, typ 200 kvadrat och 40 rum…

                                                                                                                                                På Hallwylska valde vi att gå på egen hand. Det var efter jag hade snäst av en snorkig vakt som sa till mig, med näsan i vädret:

Väskor hänger vi in där borta.

Varpå jag var tvungen att svara:

Jaså, det gör vi? Jaha.

Att gå på egen hand brukar var roligare ibland, men idag var det mest olidligt hett. Och eftersom vi gick utan guide fick vi inte se alla rum och alla samlingar. Men jag såg nåt lite spännande, i alla fall.

Två såna stolar som den tunna pilen pekar på har mamma!

                                                                                                                                               Efter museibesöket var vi tämligen matta och gick upp mot stan för att leta efter nåt skuggigt ställe som serverade iskalla drycker. Men i affärerna fanns det AC på sina håll och det var inte helt fel att kolla på vinterkläder…

Skitsnygg, men tyvärr inget jag ville köpa idag…

                                                                                                                                                   Vi såg en del läckra pjuck också.

De färggranna regnbågskorna i mitten var lite roliga.

                                                                                                                                                     När vi äntligen hittade ett ställe att sitta ner blev vi lite trötta på en viss man och hans återkommande trudelutter…

Vår irritation gällde den helt vite mannen. Den andra mannen bara råkade stå där.

                                                                                                                                                  Anna kände till ett ställe där man kunde köpa kalla öl och jordnötter.

Barcelona visade sig vara ett INTE SÅ SERVICEINRIKTAT ställe…

                                                                                                                                                    Var sin öl och ett glas nötter. Men sen när jag skulle köpa ett glas nötter till var de plötsligt slut. Då blev jag lite kinkig.

Bara en uttjänt servett i nötglaset.

                                                                                                                                                     Men sen, ett MIRAKEL! En halvtimme senare fanns det nötter igen!

Det går åt mycket salt i värmen…

                                                                                                                                               Salt svettas man ut och vätska måste fyllas på.

Anna gjorde sitt bästa för att inte drabbas av vätske- eller saltbrist.

                                                                                                                                                 Så småningom gick vi vidare till ett ställe som heter Pong. Lustigt namn, betyder ju stinka på engelska. I vart fall, vi skulle äta thai. Och det var gott!

Gott och starkt. Man svettades inte direkt mindre…

                                                                                                                                      Drycken till maten var emellertid svensk.

Eriksberg, inte bara en kommundel i Uppsala, utan också ett ljust öl.

                                                                                                                                       Desserten blev spännande. Den bestod av konserverad frukt. En av dem var en liten taggig sak med kärna inuti. Kanske en igelkottslychée?

Liten, taggig boll. Nån som vet vad frukten heter?

                                                                                                                                                  Vid bordet bredvid hade vi en rapp kommentator i en pratglad dam som underhöll inte bara sin bordskavaljer utan även oss med sin svada. Svadan blev emellertid för grym för damen själv så till slut stoppade hon bomull i sina öron. Jag misstänkte starkt att mannen hade stängt av båda sina hörapparater under hela måltiden.

Vi rullade hemåt genom Gamla stan. Här finns alltid så många intressanta ställen, prång, gränder och portar…

Undrar vem som bor här innanför???

                                                                                                                                         Innan vi klev in på hotellet köpte jag dricka och Anna var sin glass och jordgubbar. Annars blev dagens inköp föga ovanliga för min del: böcker och tvålar.

Anna hittade båda böckerna på min lista på Alfa antikvariat. Mats Strandbergs bok kostade endast110 spänn, men Birgitta Stenbergs relativt nyutkomna bok kostade – tio spänn!..

                                                                                                                                                  Jag har haft så ont i benet i kväll att jag grinade förut. Tror nog jag måste söka hjälp. På måndag.

Read Full Post »