Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘linne’

Ett boostande inlägg.


 

Nej, jag har väldigt svårt för den här kylan. Jag fryser ta mig fan hela tiden, både hemma och på jobbet. I kväll när jag kom hem såg jag två personer i två olika lägenheter här i min bostadsrättsförening som befann sig i sina kök – iklädda linnen på överkropparna! Av detta drar jag slutsatsen att det pågår en utfrysning av mig. Min lägenhet är en jävla igloo. Termometern i gästrummet visade alldeles nyss 17,6 grader. Och att klaga hjälper ju inte, det påstås att jag har 21 grader i mitt hem.

Då får en hitta på saker som boostar en. Värmer en. Igår beställde jag sju (7) pocketböcker bara för att jag för tillfället har råd. (Det var också specialpris på tre.) Därmed har jag ett paket att se fram emot. Ett paket som jag hoppas skickas till rätt utlämningsställe och inte till fel. Jag vet inte hur länge informationen på Bokus webbplats är tvivelaktig. Men jag väntar med spänning på dessa:

 


(Ja jag kunde ju ha köpt två till 
så att bildkollaget ovan hade blivit snyggare, men… Som synes är det i alla fall inte bara deckare jag har nätshoppat.)

Nån vidare bra dag på jobbet har det inte direkt varit heller. Jag vill inte göra lay outer, vill inte jobba i InDesign. Jag vill jobba med text och ord. Lay out och InDesign är tråkigt och svårt och… blä. En väldigt tålmodig NK* har emellertid varit både lugn och pedagogisk – som vanligt – så efter lunch kändes det något bättre och jag kunde jobba på.

Nu ska jag hoppa in i duschen och värma upp mig så att jag är redo för Antikrundan kl. 20 på SvT 1. Under den timme programmet pågår är jag inte tillgänglig.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spänt inlägg.


 

Till höstdagjämningen vaknade jag med huvudvärk. Förstås. Jag fattar ju varför – jag är spänd igen. I eftermiddag ska jag skriva på ett kontrakt som ger mig arbete ett tag. Inte permanent, det lär jag nog aldrig få, men ett tag. Så att jag kommer på banan. Och på den banan kommer jag redan i morgon. Så… lite huvudvärk på grund av spänning får jag allt ta. Det är nog som det ska.

Medan regnet faller utanför funderar jag över klädsel. Såna problem har jag. Det har inte ställts så höga krav på klädseln ett tag. En har gått i mjukisbrax och linne alt. oformlig tischa, ofta med hål i, för det mesta. Inte slita på de få paltor som finns i garderoben! Jag är väldigt glad att jag ändå inhandlade några snygga överdelar i somras. Men de är av det kortärmade slaget. Kan en ha det även när det blir kallare, tro? Jag är ju så varmblodig av mig… Jag känner inte till dresscoden på mitt nya jobb, men jag hade en aning om i förväg att det inte är nåt kavaj-ställe. Det var rätt gissat! Här jobbar människor med jord och vatten, blir smutsiga om händerna.

Blött löv med droppar på marken

Höstdagjämningen idag är blöt och fylld av spänning.

 

Clark Kent

Clark Kent, my knight in shining armor.

Några miljoner bakom bilhjulen mina lär jag inte hitta, inte som tullen vid Öresundsbron. Men jag ringde bilverkstan igår och har nu bokat tid för service samt beställt nya vinterdäck. Det lilla kalaset går på en bit över 5 000 kronor, men jag behöver nog inte betala allt den 26 oktober när det ska göras utan kan förhoppningsvis dela upp kostnaden. Bilar kostar. Samtidigt hade jag inte klarat mig utan min Clark Kent*. Under den här senaste perioden utan jobb var det mycket och ofta tack vare honom som jag kom ut ur lägenheten. Nu behövs han så jag kan ta mig till jobbet. Jag tror inte att nån vet eller förstår hur det har varit. En del syns raderna, annat mellan. Men mest får en förstås veta om en vågar fråga. Och det vågar/vill inte alla, har jag noterat. De är lättare att kommentera sånt som är ha-ha än sånt som är tårar och vånda. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar här. Jag kör till slutet. Sen vet jag inte vad som händer. Kanske en ny blogg, med nytt innehåll och nya läsare. Eller ingen alls. Var sak har sin tid.

Idag ska jag emellertid åka kollektivt. Prövningar vi möta få… Först kommunalt med UL ner till stan, sen med SJ in till Stockholm och slutligen med SL. Det irriterar mig att jag var så effektiv att jag beställde tågbiljett i förväg, som sms. Igår kväll hörde nämligen Lilla My** av sig och tyckte att vi skulle luncha på Kungsholmen före kontraktsskrivningen. Tyvärr är dessa sms-biljetter inte ombokningsbara. Dumt!

Nu börjar det bli dags att sätta lite fart här, det vill säga trycka i linser, duscha, äta nåt och sticka iväg. Höstdagjämningen 2015 ska bli en bra dag, en spännande dag, för min del. Hoppas den blir det för dig också!

Jag lämnar dig med några bilder på Fästmöns söta busungar, tagna igår. Idag är kattungarna tre veckor gamla.

Detta bildspel kräver JavaScript.



*Clark Kent = min lille bilman

**Lilla My = före detta kollega och referent

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om väntande, böcker, bekantskaper och vänner.


 

ögonen

Dessa är ärliga. Faktiskt.

Den här dan började inte särskilt kul. Jag vaknade fyra minuter i sju och klev upp direkt. Ville inte ligga och dra mig längre eller störa Fästmön, som hade sovmorgon inför första arbetsdagen efter semestern. Jag hade inga jobbannonser som låg och väntade på mina små mästerverk (<== ansökningar), utan tillbringade en timme med att leta. Tre stycken hittade jag, men den ena visade sig vara borttagen när jag skulle göra min ansökan. I mitt poängsystem, det med morötter och piskor, fick jag emellertid den saknade poängen efter att ha fyllt i två veckors a-kasserapportering, gaggat med a-kassan och beställt ett anställningsbevis som de plötsligt kräver. Det tog i runda slängar en timme. Man har inte mycket att sätta emot Myndigheten när man är en vanlig människa. Är man dessutom ärlig är det som om man straffas för det. Känns det bekant..?

Det har regnat idag, nästan hela dagen. Efter morgonsysslorna tog jag en dusch och däremellan preliminärbokade jag in en snabbvisit av gamla bekantingen A i morgon och ett längre besök av nyare vänner på fredag. Nu på eftermiddagen har jag just mejlat en person angående en lunchdejt framöver. Det var nära att vi blev jobbarkompisar i höstas och tanken var att vi skulle hålla kontakten och ses. Tyvärr sätter sånt som pendling gärna käppar i hjulen för sociala kontakter av den privata sorten…

Jag skjutsade Anna till jobbet eftersom regnet just då vräkte ner. Det kändes konstigt att ta på sig strumpor och gympadojor – och dessutom en jacka med luva. Men allt åkte av igen när jag kom hem, till fördel för shorts och linne. Här inne är det nämligen fortfarande ganska varmt och nu gör solen tappra försöka att titta fram.

Det var cirka 35 sidor kvar i en bok som jag hade lånat av Anna (och gett henne i julklapp för snart två år sen), så den läste jag ut. Boken var på närmare 700 sidor totalt och väldigt detaljrik. Men den grep mig oerhört och jag grinade mig igenom stora delar av den. Därpå rafsade jag i mina högar och fick fram en ungdomsbok av Maria Lang. Den hittade jag faktiskt i mitt eget lilla förrådsbibliotek av ungdomsböcker. Uppföljaren, som tyvärr omkommit i en översvämning i mina föräldrars källare i huset, hittade jag i somras på loppis för en billig penning. Så nu ska här läsas ungdomslitteratur!

Katjaböcker av Maria Lang

Maria Langs Katjaböcker. Den till vänster stod i mitt förrådsbibliotek, den till höger köpte jag på loppis i sommar.


Annars går jag mest och vankar
och väntar. Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande för en person söderut och jag hoppas på ett positivt besked här där jag är. Och nu ska jag gå och kolla om brevbäraren har lämnat nåt intressant i postboxen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett återseende inlägg.


 

rökHon är tillbaka! Kvinnan i rosa morgonrock är hemma igen. Jag vet inte hur många morgnar vi har mötts öga mot öga genom ett fönster! Tidiga morgnar. En äldre kvinna och jag. Jag har varit på väg att göra mig klar för arbete, hon har gjort nåt jag inte gillar särskilt mycket: rökt.

En morgon var hon inte där längre. Det gick många morgnar, många dagar, veckor och månader, faktiskt. Vid nåt tillfälle har jag sett en man stöka omkring lite. Men inte kvinnan.

Som jag har undrat! Är hon på nåt sommarställe? Har hon flyttat? Är hon sjuk? Har hon kanske till och med avlidit?

Idag är hon tillbaka. Jag såg henne plötsligt när jag stod och strök mina oformliga, tjockissvarta linnen. Hon står inte i sin rosa morgonrock och röker, hon sitter ner och röker inte. Lårbensbrott, hjärtinfarkt, stroke??? Jag vet inte. Jag vill inte glo för mycket. Men jag hoppas att hon kände min blick och ögonen som sa

Välkommen hem, jag har saknat dig!

För det har jag. Nu känner jag mig genast mindre ensam. Jag hoppas att hon stannar. Och att våra blickar snart möts igen. Att hon rentav står där i morgon bitti, i sin rosa morgonrock, och gör nåt som jag inte gillar särskilt mycket: röker.


Kvinnan i rosa morgonrock har i verkligheten ett HELT annat plagg i en TOTALT annan färg på sig om morgnarna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett time flies-inlägg.


 

Grannarnas gasbrännare

Grannarnas gasbrännare åkte på strax efter 22.30 igår kväll. På trädäcket. I torra marker.

Inte vet jag vart tisdagen igår tog vägen. Men den försvann snabbt. Och glad för det är ju jag, eftersom tisdagar är dagar jag kan klara mig utan. Det känns ofta fortfarande så att tisdagar är jobbiga dagar. Märkligt… Under några veckor i sommar har jag i alla fall kunnat se fram emot Morden i Midsomer, men igår gick sista avsnittet för den här gången. Det betyder återgång till det vanliga: det vill säga, tisdagar är enbart dåliga dagar och sommaren är slut.

Som grädde på tisdagsmoset körde grannarna under mig igång lite gas och eld vid 22.30-tiden. Inte vet jag vad det är för apparat, men gissningsvis har det nånting att göra med vattenpipan de senare rökte. Detta gjorde att jag inte kunde sitta och svalka av mig på ballen* före läggdags som tänkt. Jag försökte en liten stund, men började då hosta. Och blev härmad av grannarna. Som om jag skulle låtsas att jag hade ont av deras rök… Nej, jag är inte min mamma. (Grannarna är uppenbarligen inte bara blåsta som eldar när det är sån hög brandrisk, de är rätt elaka också.) Därför slutade min kväll med att jag gjorde ett skriftligt klagomål till styrelsen där jag i korthet beskrev lite grann vad som hänt samt bad dem vidtala mina grannar. Grannar, som alltså även igår, tisdag, hade lite partaj (dock inte så högljutt) på sin uteplats, långt efter klockan 23. Jag har försökt ringa nån i styrelsen tidigare i veckan, men fick inte tag i nån. Igår var jag väl kanske inte så mycket störd som oroad med tanke på den höga brandrisken som råder. Sen var det väl inte så jätteroligt att ligga och hosta i sovrummet i ett par timmar. Jag behöver ju vara pigg och fräsch idag.

Mjölk

Som jag har längtat efter mjölk!..

Tidigare på dan kunde jag emellertid sitta på ballen av och till. Det var lite bättre än vanligt tack vare det fjantiga regnet. Lucille höll mig sällskap ett tag. Därefter var Linda-boken mitt sällskap. Framåt kvällen värmde jag en fryst pizza i ugnen. Kunde avnjuta middagen tillsammans med ett härligt glas mjölk på ballen. Jag minns knappt när jag drack mjölk sist och jag längtade rejält.

Jag var riktigt nervös igår kväll – men det är inget mot vad jag är just nu. Ändå vet jag ju nästan ingenting om jobbet för vilket jag ska intervjuas idag. Det enda jag vet är det lilla jag har läst på företagets webbplats, en mycket bra webbplats, för övrigt. Det verkar vara lite omständligt att ta sig in på området. Det oroar mig lite också. Sån är jag! Och ingen har jag att dela min oro med. Mamma ringde igår, men det var för att tacka för kortet jag skickade från Stockholm och för att dra sedvanlig harang om städtjejerna. En och annan tumme har vänner och bekanta lovat hålla. Det känns gott att inte vara helt ensam. Jag skulle nämligen behöva det här jobbet, även om det inte är nåt fast jobb. Men det verkar vara ett roligt och intressant jobb det lilla jag vet och det räcker långt. En fördel med att det är ett konsultuppdrag är ju att det tar slut förr eller senare. Är jobbet pest och pina så är det ganska bra att ha ett kontrakt som löper ut… Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag har inte blivit erbjuden uppdraget och jag har inte ens blivit intervjuad. Än. Men snart…

Mannen från det andra företaget, han som skulle ringa i måndags eller senare igår för att boka en ny intervjutid i stället för den där måndagen jag åkte 14 mil för att gå på toa, har inte ringt. Jag ska skriva några rader i ett mejl till bemanningsföretaget om detta strax. Det kan faktiskt vara så att den stora branden som härjar har gett mannen extra jobb.

Idag är det onsdag och det är mulet. Men klibbigt. Jag ska strax in i duschen. Vad dagens klädsel blir är osäkert, till och med shortsen och linnet klibbar mot kroppen i denna stund… Fast jag tror inte att bikiniöverdel är lämpligt att ha på sig  – enbart – vid en anställningsintervju…

Solen på väg ner bakom husen 5 aug 2014

Solen på väg ner bakom husen vid 20-tiden igår.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bästa vänner, missunnsamhet och barnslighet. För att nämna något.


 

Det blev inte nån trevlig och bra dag och kväll igår. När det gör ont att andas blir det sällan det. Inte heller när det kacklas på uteplatser. Nu var det bara en uteplats det kacklades på, men det räckte. Kacklet ekar mellan husen. Jag satt uppe för att svalka mig så länge jag kunde på ballen*, men det är inte roligt att höra andra sitta och diskutera resor de ska göra och annat. Jag blir jävligt missunnsam och undrar hur man dels har råd att köpa en bostadsrätt och rusta den tip-top (jorå, en och annan inredningsdetalj har jag hört om). Ovanpå det, nyligen hemkommen från utlandsresa, diskutera nästa resa om ett par veckor. För varifrån kommer pengarna när man inte jobbar och man knappt har fyllt 25? Jag undrar. Och tänker på Ace Wilders, i mina öron, flänga textrader:

[…] Don’t wanna work work work I wanna make money while I sleep […]

Jag surar för att jag själv är mer eller mindre livegen – inom 24 eller 48 timmar (oklart vad som gäller) ska jag kunna ta mig till anvisad plats. Det är bara det att det aldrig kommer några anvisningar. Inte från Arbetsförmedlingen. De förmedlar ju inte jobb där. Ändå måste man följa reglerna. De oklara. Men mest surar jag för att jag inte tjänar några pengar alls just nu – vaken eller sovande.

Mörkläggningsgardiner

Några av mina bästa vänner just nu är mina mörkläggningsgardiner.

Inte är det kul heller när man försöker på ett fint sätt (tydligt, artigt och definitivt inte otrevligt) säga till människor att det de gör orsakar problem för mig. Jag till och med tackade! Senare hörde jag en liten pojkes klagan till sina bästa vänner om att han inte får göra varken det eller det. Varför blir människor så barnsliga när man ber dem att försöka minska problem? Är det inte bättre att vi har en rak kommunikation oss emellan än att jag lämnar formella klagomål?

Det fortsätter att vara väldigt varmt. Jag orkar inte riktigt med det längre, även om jag vidhåller att sommar är bättre än vinter. Men hösten är bäst! Alltid. I morse när jag vaknade var det redan 33,8 grader på solsidan. Fast det märkliga är att det inte är nån sol idag – det är mulet. Jag tror bestämt att det är åska i luften. Det vore underbart med en rejäl urladdning, gärna med störtregn! Jag har svårt med ljuset också. Svårt att sova i ljuset eftersom jag måste ha sovrumsdörren öppen. Men mina mörkläggningsgardiner, inköpta för nåt år sen på IKEA, är bland mina bästa vänner just nu!

Men min allra goaste vän just nu är takfläkten i sovrummet! Den går på högsta varv dygnet runt. Det brukar inte funka så bra för mig att sova med den påslagen. Som det är nu har jag inget val – sovrummet ligger på morgonsolsidan. Igår hörde jag att den hade fått ett biljud. När jag hade vaknat i morse låg jag och tänkte på att hämta en skruvmejsel och dra åt det som eventuellt hade lossnat. Då tystnade fläkten – av min blotta tanke… Det enda som ställer till det med fläkten är att luften i sovrummet blir torr. Det är inte bra för mina luftrör. Men ibland måste man välja – kvävas av luft eller utan.

Takfläkt

Min allra bäst vän just nu är takfläkten i sovrummet.


Det står en massa saker 
på min att-göra-lista, men jag gör ingenting. Laddar och känner mig nervös inför intervjun i morgon. Det svåraste är nog att hitta kläder som är både snygga och lämpliga att ha i värmen. Shorts och linne alt. bikiniöverdel går nog inte hem när man har skitfula ben och tuttar och ett stort jävla ärr på kroppen. Men jag fortsätter att leva i alla fall och alltid retar det nån.

Nu ska jag se på Resurrection som gick i natt mellan klockan 1.15 och 3.05. Jag orkade bara se en kvart av det. Det blir en bra start på den här redan svettiga dan.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet just nu.


 

Sallad bröd öl och bok

Gårdagens middag intogs förstås på ballen!

Vilka dagar! Värmen är underbar, men det kan jag säga som fördriver mitt liv i shorts och linne alt. bikiniöverdel på ballen* större delen av dygnet. Inomhus är jag mest på förmiddagar, när jag söker en jädra massa jobb, och på nätterna, när jag sover. Igår kväll var jag också inne för att glo på TV en och en halv timme.

Jag tycker att det är svårt att hitta på middagsmat, så igår gick jag till Tokerian för att blanda till en egen sallad. En förträfflig idé, tycker jag, detta med en salladsbar där man kan välja vad man vill ha och plocka ihop själv. Jag gjorde en variant av grekisk sallad inklusive vattenmelon samt köpte en ostfralla till. I kylen fanns tzatziki kvar och en kall öl fick bli kronan på verket efter allt vatten jag hade bälgat i mig under dan.

Nästan hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21 tillbringade jag på balkongen. Jag läste ut en jättespännande bok. Undantaget var när mamma ringde. Då gick jag in, för till skillnad från vissa grannar vill jag inte att alla ska höra 50 procent av mina privata telefonsamtal.

Godispåse och Morden i Midsomer på TV

En godispåse blev det till Morden i Midsomer igår.

Men, som sagt, klockan 21 gick jag in för att bänka mig framför sommarens TV-höjdpunkt: Morden i Midsomer. Jag hade till och med köpt hem en påse smågodis – en måste unna sä litte, göttä sä litte, har jag hört. Så jag unnade mig och gottade mig medan folk togs av daga med hjälp av vildsvin och gift.

Gårdagskvällen avslutade jag på ballen. Det var väldigt tyst ute, bara ett litet barn som skrek och uppenbarligen inte ville sova i värmen. Jag njöt så av den relativa tystnaden och svalkan! Husets nyaste granne var lite högljudd tidigare under kvällen, men h*n lär sig nog snart hur det ekar mellan husen. Man hör typ ”allt” om det talas något högre än i vanlig samtalston.

Växter i mitt vardagsrumsfönster

Några av växterna i mitt största vardagsrumsfönster – utsikt från insidan mot ballen.

 

lykta

En stund av stillhet i lyktans sken före läggdags.

På nätterna sover jag förvånansvärt bra nu. Jag vaknar inte en enda gång – om jag inte har kramp i nåt ben eller nån fot, förstås. Och så har jag börjat drömma igen! Det är som om min kropp plötsligt har fått tid till det. Tid till att bearbeta sånt som händer under dan eller som rör sig i mina tankar. I natt sprang jag omkring i ett hus. Det var trånga gångar och höga höjder. Jag var på anställningsintervju. Skulle ta mig från olika våningsplan. Det var riskabelt med tanke på höjden och att jag var tvungen att klättra. Precis innan jag vaknade nådde jag fram till ett ställe där jag skulle fotograferas. Jag skulle vända en stor golvspegel mot mitt ansikte och… HEPP! så vaknade jag! Det krävs ingen examen för att fatta att jag är stressad och pressad av min situation och att jag känner stora krav på att prestera, eller hur..?

Så vad har hänt hittills idag? Jag har sökt två jobb, för jag har ännu inte hittat tre, som är mitt dagsmål. Men i stället för det tredje jobbet har jag uppdaterat min profil i ytterligare en kandidatbank där jag finns registrerad. Under tiden tvättar jag. Eller min tvättmaskin tvättar. Jag funderar över ett av jobben jag sökte i morse. Det är på deltid och jag vet inte om jag klarar mig ekonomiskt på det. Dessutom är det en visstidsanställning. Vissa veckor är man helt ledig och då får man ingen lön. Men jobbet i sig lät hur spännande som helst! Och en deltid här i Uppsala, dessutom, skulle kunna ge mig tiden att slutföra min bok. Jag har faktiskt inte skrivit ett enda ord nu i sommar. Fokus ligger helt på att skriva jobbansökningar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »