PMS? Frustrerad? Bara lite grinig?

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

• Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
• Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
• Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
• Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
• Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
• Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
• Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
• Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
• Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
• Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
• Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
• Det kliar i arslet. Orsakade…

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledarskap – och arbete! – på distans

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)

Eva Fors sätt att leda en grupp på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

Dagens skrivbordslunch.

Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand! (Cirka en timma.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Chefer står ofta bakom mobbning på jobbet

Under två år blir 10 000 personer mobbade på jobbet. Det visar undersökningar som Stressforskningsinstitutet har kommit fram till och som lyfts fram i en debattartikel i Dagens Nyheter. Låt mig säga som så att jag inte är förvånad…

Debattartikeln är signerad Gabriel Oxenstierna, forskare, Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet,  Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska Institutet och vetenskaplig rådgivare vid Stockholms universitet samt Stig Elofsson, docent vid institutionen för socialt arbete – Socialhögskolan, Stockholms universitet. De tre menar att omorganisationer, som ofta innebär nyanställningar, nedskärningar och omplaceringar, är en viktig orsak till mobbning på jobbet. Och chefer som uppträder som små diktatorer när de menar att anställda är utbytbara bäddar för mobbningen. 

Chefen är diktatorisk och arbetstagaren kan välja att böja sig – eller få sluta. Är det verkligheten på våra arbetsplatser idag?

                                                                                                                                                           Vidare menar de att den som öppet vågar prata om missförhållanden på jobbet kan antingen hyllas eller petas, beroende på vilken omgivning han eller hon befinner sig i:

[…] En person med rättvisepatos som ärligt och modigt påtalar uppenbara missförhållanden blir belönad i en omgivning som ser uppriktighet som en tillgång. Samma person kan i stället bli ett mobbningsoffer i en omgivning som vill tysta all kritik och helst vill att ingenting skall förändras. […]

Undersökningen har bland annat omfattat frågor om mobbning på arbetet. Siffrorna visar att allt fler känner sig mobbade i organisationer som omorganiserar. Och översätter man siffrorna i undersökningens resultat skulle de innebära att det tillkommer 10 000 nya mobbningsoffer på två år.

Det finns också andra företeelser på en arbetsplats som innebär att arbetstagare känner sig mobbade:

[…] Män som uppfattar sin chef som diktatorisk (egoistisk, undviker människor eller grupper, arbetar för sig själv, är ovillig till gemensamma aktiviteter och uppger att de anställda är utbytbara) och kvinnor som rapporterar att ingen bryr sig om dem på arbetet löper avsevärt större risk för framtida mobbning än andra. […]

Annat som kan stimulera mobbning är att man känner att man inte kan påverka sin arbetssituation och att det finns motstridiga krav.

Tyvärr tycks det på sina håll finnas grupperingar som gör att de enskilda mobbade inte klarar att bryta sig ut, menar de tre artikelskribenterna.

[…] På många arbetsplatser tycks finnas en samförståndets kultur som gör arbetsgivare, kolleger, företagshälsovård, rättsväsende med flera parter till medverkande i mobbning. […]

För att komma runt detta vill de tre skapa en oberoende instans som kan hjälpa dem som mobbas, kanske arbetsmiljöinspektörer. Vidare efterlyser de hjälp till de mobbade i form av terapier som visat sig vara lämpliga i dessa sammanhang.

Avslutningsvis efterlyser de en nolltolerans för mobbning på våra arbetsplatser. Och det är jag den första att skriva under på! Min förra arbetsplats var en sådan organisation som ständigt omorganiserades. Synen på de anställda var precis lika cynisk som det beskrivs ovan: de anställda ansågs utbytbara. Och den som vågade protestera, tja, den köptes ut, typ…

Ska det vara så här idag??? Och hur är det på DITT jobb? Vågar du och dina kollegor ta upp missförhållanden eller kritisera en chef?

Read Full Post »