Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrivbordslunch’

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar lite samt berättar om sina datorvanor.


Baskat!
Jag har fått ont i axlarna! Främst min vänstra, den som jag opererade hösten 2006. Antagligen bar jag för mycket i lördags, typ inte helt nya datorer, med rem över axeln. Det räckte. För övrigt har jag nog suttit lite för mycket vid mina datorer och det påverkar säkert. Jag ändrar mina datorvanor ständigt! Den här veckan har jag tillgång till lokalblaskan i pappersform, så då läser jag inga tidningar på nätet under frukosten hemma. Nej, städat och fint sitter jag vid köksbordet och äter min fil och läser. Men det går fort att läsa lokalblaskan, eftersom den alltid innehåller dubbelt så mycket sport, minst, som kultur, samt TT-nyheter och notiser jag kan läsa var som helst. Så strax sitter jag vid Storebror.  Kollar in bloggen och Twitter samt tittar om jag har fått några mejl. Passar samtidigt på att kolla att Storebror lever och mår bra.

Storebror
Storebrors skärm och tangentbord. Storebror själv syns inte.


I morse var jag sen.
Jag skrev nämligen färdigt ett inlägg på Storebror, publicerade, pingade och allt. Sen behövde jag gå på toa. Jag har inte varit på toa sen i lördags, så det gick inte fort, kan jag meddela ifall du ville veta. Hade tur med minimala bilköer till jobbet. Förhoppningsvis cyklar många i stället för att trängas med mig på vägarna om morgnarna.

Idag är det tisdag och då jobbar jag för institution 1. Där har jag en laptop som inte är särskilt snabb. Den laggar rätt rejält, så det är ganska frustrerande att skriva nånting på den eftersom texten tar en halvtimma att synas (jag överdriver liiite). S skulle titta på den för två veckor sen och troligen installera om. Jag betvivlar att så har skett. När jag kom idag hade dessutom Nån suttit vid min dator. Det tog evigheters evigheter att bara starta, för jag fick först leta efter mitt trådlösa tangentbord som Nån inte hade lyckats få fart på. Moahahahahaaaa… Jag sa till M, som jag delar kontor med idag, att jag har extrem bacillskräck så det var bra att ingen kunde pilla så mycket på mina tangenter. (För att få igång det trådlösa tangentbordet måste man trycka en viss tangentkombination eftersom det går på batteri. Och batterierna behöver vila när jag inte skriver.)

Veckans övriga dagar jobbar jag för institution 2, vid en stationär dator som är kvick och bra, trots att jag är slarvig med att lämna saker på datorskrivbordet. Även där har jag ett trådlöst tangentbord, men också en trådlös mus. Trådlös mus har jag även hemma till alla datorerna. Det funkar bäst för mina axlar. Som jag nu ändå har fått ont i. (Ville bara säga det en gång till så att du noterar det.)

skrivbordslunch
Skrivbordslunch vid datorn på institution 2. Det händer ibland…


Igår kväll var det så behagligt väder
att jag bara kollade lite snabbt på Storebror. Sen torkade jag av ballemöblerna, fällde ner markisen och satte mig att läsa ut min bok på ballen. Det var ljumma vindar och jag kunde faktiskt sitta där riktigt länge och koppla av. Dessutom åt jag lite grillad kyckling som var kvar (fast den åt jag i köket, ville ju inte visa talgoxarna, som brukar boa på ballen, att jag är ett monster som äter deras kompisar). Skötte mina sysslor som lägenhetsvakt och hämtade post och vattnade. Testade hur det var att befinna sig på en inglasad balle. Rätt OK, faktiskt! Ljuden utifrån blev rätt dämpade. Men inga gardiner satt uppe så det blev ganska varmt den lilla stunden jag var där.

Jag väntar på två spännande böcker som jag ska recensera här, men eftersom jag läste ut den skönlitterära boken jag hade på gång tog jag en ny. Det blev en av mina födelsedagsböcker, jag fick ju en fin och bra hög.

När solen sjönk ner bakom husen gick jag in och startade Lapdancen i vardagsrummet. Satt en stund vid den innan jag skulle se Hannibal på Kanal 5. Trodde jag. Jag hade läst om att serien inte hade haft tillräckligt med publik och gillande från densamma så att den skulle läggas på is. Men jag trodde ju inte att det skulle ske omgående! Det kändes lite snopet. Dessutom tycker jag att den var läskigt bra. I stället var det säsongspremiär för CSI NY. Tycker de där CSI-serierna har gått i evigheters evighet nu och börjar nästan bli lite trött på dem. Hade därför programmet på, men satt mest vid datorn.

Kröp så småningom till kojs och sov med öppet fönster i natt. Och sov gjorde jag. Hela natten! Tror det var den friska luften som gjorde det! Och kanske tanken att jag skulle jobba på institution 1 idag. Då brukar jag sova gott.

I morgon blir det avtackning för B här på lunchen, så då tänkte jag smyga upp. Annars går det hela mest sin gilla gång just nu. Folk planerar för semester, jag planerar för arbetslöshet. Gnäll, gnäll, gnäll.


*ballemöbler = balkongmöbler

** ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

Utsikt från mötesrum

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)


Eva Fors sätt att leda en grupp
på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

skrivbordslunch

Dagens skrivbordslunch.


Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand!
 
(Cirka en timma.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen började i ljus. Inte heller var det särskilt kallt, men det blåser. Vi var båda ganska trötta i morse. Stackars Fästmön, som jobbat tre långa kvällspass på raken, fick inte sovmorgon idag. I stället samåkte vi för att hon skulle lämna prov. Jag fortsatte förstås till jobbet.

Ibland samåker vi.


Dagen har inletts
med ett stormöte och fortsatt med mejlerier hit och dit, lite webbjobb med mera. Äntligen är foldern också på väg till tryck.

Jag har ringt till den enda organisation jag skänker pengar – Läkare utan gränser – och lämnat en minnesgåva till en kär, bortgången vän. Det känns så… futtigt… Jag frågar mig själv varje dag varför jag inte ringde och undrade hur det var. Men vi har liksom alla så mycket att göra att vi glömmer bort andra. Mitt sms kom två dagar försent. Det går inte att ändra på, men det plågar mig och irriterar mig att jag, om nån, inte kunde fatta att… livet är kort… Jag kommer och tar ett sista farväl i alla fall, tillsammans med en vän. Det känns bra att just vi två gör det tillsammans.

Vidare har jag pratat med en person om möjligheten till en praktikplats för en stark och frisk ung man som behöver komma ut och jobba. Det verkar inte helt kört, men kan ta sin lilla tid.

Idag är det skrivbordslunch som gäller, för klockan 13 ska jag vara hos doktorn. Jag hoppas kunna få nånting smärtstillande för hälen. För övrigt är jag duktig vad gäller hälen, jag gör mina övningar, jag stretchar och tänjer och jag stapplar fram på två kryckor. Ja, inte inomhus hemma, dårå, men på jobbet. Det är väldigt irriterande att krycka fram på jobbet. Vattenflaskan kan jag fylla och trycka ner i jeansens bakficka, men det går ju inte med cappuccinomuggen. Så då fuskar jag och använder bara en krycka.

Till kvällen ska vi se Skyfall. Det blir till sätt och vis också till minne av min bortgångna vän eftersom jag bland annat fick ett biopresentkort av henne när jag fyllde år i april. Det är bara så ledsamt att jag inte kan berätta för henne sen efteråt vad jag tyckte om filmen! Men jag är övertygad om att hon hör och ser mer än somliga tror.

Skyfall – till minne av en kär vän.


Vi tar en bit Kinamat
före filmen, för idag blev det som sagt bara macka till lunch. Anna skulle vara fastande i morse, så hon behöver säkert nåt rejält att tugga på också. Hon låter förresten hälsa att hon är mycket upprörd för att jag glömde en av hennes karaktärer/alter egon: Hedvig. Så här får du en bonusbild:

Hedvig, strax efter att  jag hade stannat bilen för att asgarva.


Glöm inte bort att skratta, min vän! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag sitter här i efterdyningarna av institutionsdagen i slutet av förra månaden och försöker knyta ihop påsen. Med detta menar jag få till slutversionen av institution 1:s kommunikationsplan med vidhängande aktivitetslista. Det är inte det lättaste…

Idag har hela förmiddagen gått åt till att flytta mina numera två datorer till en ny och bättre server. Detta har inneburit att jag inte har fått särskilt mycket gjort mer än att jag har deltagit i ett kort möte. Mejlen har jag skött via Ajfånen, vilket inte är optimalt när man ska granska underlag i form av texter och bilder till en folder som ska skickas iväg för formgivning. Stordatorn har emellertid gjort som S ville att den skulle göra. Lilldatorn, däremot, var lite mer besvärlig. Därför kan jag inte sitta rent fysiskt på institution 1 idag och jobba, utan häckar kvar på mitt kontor på institution 2. INTE bra, för jag känner att jag måste visa mig en trappa upp också, då och då, även om jag bara jobbar 20 procent där… Men S jobbar stenhårt och jag tror att det blir bra och rätt i slutänden.

För tillfället sitter jag och gnager på min lunch. Det blev skrivbordslunch idag av mackan jag tog med hemifrån. Till det en mugg cappuccino och som dessert en banan. Jag klarar mig nog på det. Sitter och drömmer om att fly till en konferensanläggning med lite mer naturnära touch. Vår institutionsdag regnade ju bort, vilket var synd eftersom vi befann oss på en vacker plats på landet. Det är materialet från den dagen jag försöker knyta ihop. Här är lite svårt att få arbetsro och jag skulle kunna tänka mig att sitta nån helt annanstans för att få detta FÄRDIGT. Jag mejlade över kommentarer till de över 30 deltagarna för ett par veckor sen – en enda har svarat och rätat ut mina frågetecken. Detta gör att jag känner det som om jag borde kidnappa hela institution 1, tvinga ner dem i sina grupper och låta dem förfärdiga arbetet med projekten.

Skrivbordslunch idag.


Men så gör man förstås inte.
Man ler lite ansträngt, försöker hitta kraft nånstans. Och så tar man en tugga av sin oerhört kartonglika lunch…

SÅ! Nu ska jag inte klaga mer. Det är en fantastisk arbetsplats jag befinner mig på och jag hoppas självfallet att jag får vara kvar även efter nyårsafton.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett riktigt oväder är det just nu i Uppsala! Regnet fullkomligt vräker ner och jag har nog hört några enstaka mullranden också. Men nyss hörde jag även ett utryckningsfordon som slutade tuta i närheten medan en helikopter cirkulerade i luften. Undras vad som kan ha hänt…

Det regnar så bilden blev oskarp.


Hemkommen från Himlen
vek jag o-rolig lakanstvätt när jag kom hem. Det är vid såna tillfällen man önskar att man hade tolv armar. Tolv stycken ap-armar. Men det fick lov att gå med två sedvanliga lemmar.

Mamma hade ringt, så jag ringde upp henne. Även där hade det varit oväder och åska. Mamma berättade stolt att hon hade ringt hyresvärden angående grannarna som tycker att det är OK att hänga blöta mattor över balkongräcket, mattor som droppar och som lämnar otrevliga spår som klippta naglar efter sig på mammas balkong. Jag försökte prata med dem när jag var hemma, men tyvärr kunde vi inte kommunicera på nåt språk – jag kan svenska, engelska, tyska, franska, latin, lite finska, lite bosniska, lite tigrinja, lite spanska och lite teckenspråk. Vilket deras hemspråk var är jag osäker på. Hur som helst, hyresvärden var mest snorkig mot mamma och undrade hur de skulle kunna ha en dialog med grannen om inte mamma och jag klarade det.

Ja, det enklaste vore väl genom tolk!

tyckte mamma, men se det har man visst inte hört talas om hos mammas hyresvärd.

En god stund ägnade jag sen åt att förbereda några inlägg och tidsinställa dem för publicering i veckan. Ja, det blir ju så när jag inte hinner skriva lika mycket eftersom jag jobbar numera. Och jag tänker inte sluta blogga, jag har fått så många varma och goa signaler på att att min blogg är uppskattad. Sen får den som inte tycker om min blogg göra det. Men man är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa här.

Igår var Fästmön iväg tillsammans med ett av ”barnen”. Bland annat köpte de, på mitt uppdrag, ett jättefint kast! Jag har ju två små falska kast från en möbeljätte, men det här var ett äkta. Endast 300 spänn kostade det och det har färdig upphängningsanordning och allt. Nu gäller det bara för mig att klura ut var jag ska ha det. Jag ska ju gå och titta på tavlor på lördag, så jag får nog vänta med att sätta upp kastet på väggen.

Min orm gillar också kastet! Ormen är för övrigt den berömda orm jag lärde mig att sticka på – fast jag kunde ju inte sluta. Det var därför det blev en orm.


Det var inte bara ett kast
jag fick med mig från Himlen. Anna skickade med mig två stora bitar som var kvar från min plåthalva av gårdagens hemgjorda pizza. Jag har just tryckt i mig en bit efter att ha förberett skrivbordslunch i matlåda till i morgon. I morgon ska jag nämligen delta i ett webinar vid datorn över lunch och då får man smulor i tangentbordet. Men äta nåt måste man!

Innan jag åkte från Himlen var vi och storhandlade. Anna har hela familjen hos sig i veckan och då går det åt mat. Jag passade också på att handla bröd, yoghurt och lite sånt. Och jag blev såå lycklig när jag hittade denna, som jag hoppas är lika god som Vintervit, en choklad som lanserades av samma företag för ett par vintrar sedan, men som sen togs bort ur sortimentet, tyvärr!

Recension av denna kommer!


Regnet det bara öser ner
och jag ska sätta mig i fåtöljen och läsa Eld. Det går i en rasande fart, för det är en jättespännande bok. I morgon efter jobbet ska jag klippa mina ynkliga testar och sen ska jag träffa en av mina jättegoa blogg-läsare!


Livet är kort.

Read Full Post »

Sedan jag började arbeta igen har jag tagit upp vanan att äta lunch igen. För mig som arbetssökande kändes det nämligen inte OK att äta just lunch. Jag tyckte inte att jag hade gjort mig förtjänt av det. Men framför allt hade jag inte råd. Som heltidsarbetande sen september förra året inser jag att jag måste äta lunch. Annars orkar jag inte med en arbetsdag. Jag blir seg i roten och trött.

Idag skriver Mats-Eric Nilsson på Svenska Dagbladet om arbetsluncher. Han har svårt att se dem som några kulinariska höjdpunkter.Han menar att själva matupplevelsen ju är mer än det som ligger på tallriken. Och jag håller med! Allra sämst är det när vi bara tuggar och knappt vet vad vi äter på – därför att vi jobbar samtidigt. Det kan handla om en jobblunch ute, men också om den där mackan framför datorn. Mackan framför datorn, skrivbordslunch, äter jag minst en gång i veckan, ofta två. Ja, jag VET, det är inte bra, men… Ibland behöver jag jobba över lunchen och då passar det bra att äta ostfralla vid datorn – även om det blir jädrigt smuligt…

Ibland vill jag bara äta och läsa en kvart på lunchen.


På engelska finns de
t ett uttryck för detta tuggande utan att vi egentligen vet vad vi äter på, mindless eating. Det är en sorts själlöst ätande som man ägnar sig åt under jobbluncher – med eller utan sällskap. Samtidigt har det visat sig att vi faktiskt känner oss mindre mätta genom mindless eating – och att vi därmed småäter oftare under dan.

Idag ska jag som sagt ha lunchsällskap och vi ska gå till ett ställe där jag gillar att äta. Maten är god och vällagad och jag går dit minst en gång i veckan – för matens skull. Jag har ofta med mig en bok, men faktum är att jag bläddrar väldigt sällan. Jag äter. Med sällskap blir det förstås prat till maten idag. Men det är trevligt sällskap så för mig känns dagens kommande lunch inte som nåt mindless eating.

Hur gör du med lunchen? Äter du lunch? Vilken sorts lunch äter du – matlåda eller restauranglunch, kanske snabblunch på nåt hamburgerställe? Eller skrivbordslunch??? Eller lunchen i farten..?

Read Full Post »

Idag blev det skrivbordslunch. Med Palmebiografin  , förstås. Även om tankarna snurrar kring jobbet behöver man göra och ta in nåt annat emellanåt.

Till exempel kunde jag inte låta bli att undra över vad smörgåsgurka, alltså inlagd sådan, har gemensamt med vändstekt ägg. Ungefär lika mycket som de gula brallorna med orange fyrkanter på som jag såg fladdra förbi tidigare. Du fattar, va..?

Inlagd smörgåsgurka är ingen bra kombo alls med vändstekt ägg… 

Read Full Post »