Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘krav’

Ett inlägg om en bok.


 

I fiendens närvaroJag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!

Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.

Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett somrigt inlägg.


 

Orange tagetes

Jag firar mig själv med tagetes, orange, förstås.

Nu är det verkligen sommar! I morse vände jag blad på min analoga almanacka på min lika analoga anslagstavla i köket. Juli månad… Det är en månad med många firningar, en hel del minnen och i år också en sorts avslut.

Först vill jag fira min nyaste vän M som fyller år idag och får en femma i slutet på sin ålder, om jag inte har räknat fel??? Grattis på födelsedagen, M!

Sen kan jag inte låta bli att avslöja att jag själv har en högtidsdag i helgen – på lördag är det min namnsdag. De enda som kommer ihåg det är min mamma (det kom ett kuvert med snigelposten i måndags!) och jag själv, men nu talar jag om det för hela cyberspace så att den som vill kan börja förbereda min firning! (<== ironi).

Mamma äter glass

Mamma äter glass en sommar för tre år sen.

En vecka senare är det mammas tur att ha högtidsdag. Tänk, min lilla mamma ska fylla 80 år… Om en vecka sitter jag i bilen på väg ner till henne. Under själva födelsedagen rymmer vi på en dagsutflykt. Vi ska då göra ett avslut. Det kan tyckas märkligt att göra det på en födelsedag, men av olika skäl är det rätt för oss.  Den 24 juli är det nämligen nio år sen pappa lämnade oss och det blir ett avslut på platsen där han lämnade oss. Efter lunch tar vi en nostalgitripp i Småland och framåt kvällningen återvänder vi hem, förhoppningsvis nöjda med dagen. Såna är mina planer. Men man vet ju aldrig vad som kan hända med planer… Den dagen min pappa drunknade hade jag helt andra planer än att sätta mig i bilen och åka 36 mil söderut. De första åren efteråt brukade jag se till att mamma inte var ensam just det datumet. De senaste åren har hon fått klara sig utan mig. Nu känner vi båda att det är dags för avslut.

Juli månads allra sista dag fyller familjens minsting år. Min yngste bonusson går från barn till tonåring. Det är helt sanslöst att tänka på att den grabben, som virvlade in i mitt liv som femåring, nu blir 13 år…

Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med några extra somriga rader. Tyvärr sätter byråkrati och stelbenta regler tvärstopp för det. Det suger verkligen!!! Men som arbetssökande har man vissa krav på sig, vissa förbud och vissa skyldigheter. Kort sagt: man är ganska livegen. Ändå vill jag hoppas och tro att den här sommaren och den kommande hösten, min älsklingsårstid, för med sig nya möjligheter.

Höst på Vätternpromenaden

Efter sommaren, i höst, är jag förhoppningsvis på väg mot nya möjligheter…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett kravställt inlägg.


 

Jag sitter och kikar på försörjningsstöd och vad som skrivs om detta i min kommun Uppsala. Bland annat läser jag om krav på den som är arbetslös. Det står till exempel, i mina ögon självklarheter såsom… (Den andra punkten kan ju vara lite svår att leva upp till eftersom handläggarna tycks ha minimalt med tid för kontakter med arbetslösa.)

Krav på dig som får försörjningsstöd

Skärmdump från Uppsala kommuns webbplats den 2 april (inte den första april…).

 


På den som har skrivit texten 
finns det uppenbarligen inga krav att kunna stava. Finns det inga kommunikatörer som kan ”hjälpa till”?Pinsamt, Uppsala kommun!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett marsianskt inlägg.


 

Armband

Det unika armbandet.

Först och främst… Innan du läser vidare… Det fina armband du kan vinna levererades i veckan. Armbandet är unikt och finns bara i ett exemplar. På det finns ett akutnummer – till Tofflans mobil!!! Men det är bara en som kan få det. Ta därför en titt på den pågående tävlingen – klicka här! Tävlingen är för en god saks skull, för For Life är nåt jag tror på. Framför allt ger For Life vettig sysselsättning åt dem som annars skulle gå och dra sysslolösa hemma och ha tråkigt, isolera sig, inte få nån inkomst etc. Såna som jag, du vet…

I morse klev jag upp för att skjutsa Fästmön till jobbet. Det har bara blivit en sovmorgon för mig den här veckan. Jag brukar kliva upp runt sjutiden om vardagarna och ägna förmiddagen åt det jag kallar administration. En stor del av det är att söka jobb. Om jag inte håller mig själv i hårda tyglar är jag rädd att jag flippar ur. Ofta passar det emellertid bra att jag kliver upp så tidigt, för jag kan skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, eftersom kollektivtrafiken härifrån till Annas jobb är ganska värdelös. Samtidigt får jag känna mig behövd. Och det behöver en Toffla få känna sig ibland.

Men i morse var huvudet tungt. Jag vaknade med en klumpvärk som var allt annat än skön, så när jag hade skjutsat Anna gick jag och la mig igen. Tog en liten sovmorgon. Huvudvärken hade inte släppt när jag vaknade, men med en Ipren kunde jag genomföra dagens administration: att skriva en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Jag hade tänkt lämna det till i morgon, men då kan jag i stället för att rapportera skriva ansökningar på förmiddagen och städa på eftermiddagen. Eftersom jag söker så många jobb tar det sin lilla tid. Man ska vara inloggad med e-legitimation också och tekniken brukar nästa alltid krångla och sega sig. Idag var inget undantag. Men när jag väl kom in var rapporten skriven och klar på 45 minuter, ungefär. Privat har jag ett Excelark i vilket jag skriver in sökta jobb etc, så det är egentligen nästan bara att ”copy and paste”, så att säga. Det är synd att min handläggare på AF inte bara kan ta emot Excelarket per mejl. Det skulle spara mig tid. Dessutom innehåller min fil mer information om mina aktiviteter än vad aktivitetsrapporten gör. Ett formulär är ju, som du väl förstår, alltid ett formulär – det har sina begränsningar.

Zinfandel

Gårdagskvällens vin var en zinfandel. Den passar utmärkt till starka ostar!

Inte tror jag att huvudet var tungt på grund av vinet vi drack igår kväll. Det blev var sitt glas fylligt zinfandel, en druva jag har börjat uppskatta mer och mer. Mest för att den passar så bra till starka ostar (även till nöt och lamm för den som gillar det) och det var det vi intog när Anna hade slutat jobba. Jag skulle ha ätit korv till middag tidigare, men jag åt ett berg av mackor när Anna åt sin middag vid 15-tiden, så senare, vid middagstid (17-/18-tiden), var jag inte hungrig.

Mamma fick ett samtal igår. Vi telefonerade i trekvart. Jag har så dåligt samvete för henne hela tiden, men hon var vid gott mod och njuter av skit… skidtävlingarna på TV. Själv svär jag över dem. Så snart det pågår ett sportevenemang ställs alla andra program åt sidan. Skitirriterande för en som inte är intresserad av sport. Igår var det till exempel sport på TV hela, jävla dan. Och tror du inte att SvT klämde in en totalt ointressant prisutdelning efter Melodifestivalens fjärde deltävling! Detta fick till följd att Grantchester knuffades framåt i tiden och vi tvingades genomlida bland annat den norska nationalsången och annan prispallsceremoni. (Kom min huvudvärk av detta, kanske?)

knoppar

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Idag har jag vänt blad i min blomalmanacka i köket. Det är mars månad. Solen försöker klämma sig fram. Med våren och solen kommer en massa krav som jag känner att jag har svårt att leva upp till just nu. Jag vill helst fortsätta att isolera mig här hemma, inte visa mig utomhus så länge jag inte har nåt jobb. Vårsolen är så obeveklig, för övrigt. Den visar allt damm jag trodde att jag hade gjort mig av mig, den visar mig smutsiga fönster, till och med med fågelbajs på och den visar en så skitig bil att man inte ser nummerplåten bak. Krav, krav, krav är mars månad för mig.

Jag är en riktig höstmänniska – trots att jag är född på våren! Det är inte bara jag som är född på våren, Anna är det också. Vi är aprilbarn båda två. Men innan vi fyller år är det påsk. Påsken är tidig i år. Mamma tog upp den igår och det blir nog så att jag åker ner till henne om bilen inte krånglar. Påsken i Metropolen Byhålan kan vara ganska fin med knoppar och vårblommor och promenader med mamma på Vätterpromenaden längs med vattnet… Det kanske inte är så tokigt med vår, trots allt…

Nu ska jag ta hand om gårdagens tvätt och sparka igång en ny maskin! Om du har läst ända hit har du uppenbarligen inga lässvårigheter. Men jag är tacksam för att du har orkat läsa om mitt spännande liv. Berätta gärna nåt om vad du har för dig, så jag får lite input från världen utanför! Och så glöm inte tävlingen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att ha nåt eget.


 

Fåglar i ett vinterträd

En del har inte tak över huvudet och tvingas vara ute i kylan.

Igår fastnade jag och mamma i en intressant diskussion vid middagsbordet. Min mamma tillhör som du förstår en annan generation än jag. Den generationen som samtidigt som den förväntar sig delar av välfärdssamhället som den tycker sig automatiskt ha rätt till också har en kluven inställning till dem som står utanför samhället. Och det är där den intressanta diskussionen kom in. Ska alla ha rätt till eget rum i vård och omsorg – på bekostnad av dem som inget rum alls har?

Diskussionen kom upp efter att vi hade börjat prata om tiggare som sitter utanför livsmedelsaffärer. Min mamma kan vara ganska kall och hård i vissa sammanhang och mot vissa grupper i samhället. Men det som slog mig när vi var och handlade i söndags var den otroliga empati hon uttryckte för kvinnan som satt och tiggde när det var tio grader kallt. Ibland blir man överraskad. Vi såg också på nyheterna hur en kyrka i Stockholm öppnat för hemlösa så att de skulle få vara inomhus och slippa kylan. Det finns goda människor!

Men när det kommer till att alla ska ha rätt till eget rum ger mamma inte med sig. Hon tycker att de ska ha det – även om det innebär att många människor då får stå på kö och vänta på sin tur. Jag tycker det motsatta – MEN jag föredrar naturligtvis att ha eget rum när jag är på sjukhus. Däremot har jag absolut inga förhoppningar eller krav att få det. (Sist hade jag tur och hamnade på en tvåsal och det var naturligtvis ”bättre” än en fyrsal.)

bäddad säng

Jag har en säng…

När mamma kommer på besök får hon ett eget rum hemma hos mig. Det känns skönt att kunna göra så, eftersom vi har lite olika dygnsrytm. Mammas sjukdom gör också att hon är vaken en stor del av nätterna – och somnar när jag vaknar, ungefär. Mitt gästrum ligger vägg i vägg med mitt arbetsrum. Mellan rummen finns ett stort öppet valv (inte nåt som jag har gjort, det fanns när jag flyttade hit). Detta innebär att jag inte kan skriva de stunder jag brukar och vill skriva. Eller rättare sagt, jag kan inte skriva i en ergonomiskt bra position. Jag vaknar alltså tidigt om morgnarna och ägnar alltid dagens första timmar åt att skriva. Nu arbetar jag med del två av planerade tre. Jag har emellertid en laptop och jag har en dörr jag kan stänga till mitt sovrum. Men att sitta i sängen och skriva är döden för min rygg – vilket jag kände av igår. Och gnällde om – mest för mig själv, i alla fall. Tills jag slogs av min egen empatilöshet: det finns faktiskt människor som varken har en säng eller tak över huvudet… Så jag föll lite på eget grepp… Och skämdes… För jag… tog i lite mot mamma när det gällde det där med att ha ett eget rum när det finns människor som inte ens har tak över huvudet. Jag tyckte att hon var inkonsekvent, jag skrattade glädjelöst och lite hånfullt. Sen visade det sig att jag själv är minst lika inkonsekvent, i mitt eget rum, bakom min egen stängda dörr.

Idag på seneftermiddagen väntar nya äventyr med mamma ute i verkligheten. Min lilla mamma, som vill så mycket och som sen inte riktigt klarar eller orkar allt hon vill. Det sätter sina spår ibland i våra diskussioner och dialoger. Som dotter kan det vara svårt att inse vissa saker ibland.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »