Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flexibilitet’

Ett oomkullrunkeligt inlägg.


 

Ost o kex o vin

Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest.

Mitt liv tycks bestå av omkastade planer. Flexibilitet har blivit mitt mellannamn. Men det är bra. Det är sånt jag behöver träna på, det vill säga snabba byten av planer. Tidigare kunde omkastade planer ha kastat omkull mig. Nu ska det mycket till. Den största delen av tiden är jag oomkullrunkelig! (Det är ett ord som är helt underbart att få lägga i Ordjakten!)

Igår jobbade Fästmön både eftermiddag och kväll. Därför intog jag några spinkiga räkcrèpes till middag fram på eftermiddagen. Goda, men inte särskilt mättande. När jag sen hämtade Anna hade hon fått i sig några plättar till lunch – klockan kvart över fyra – så hon var inte direkt proppmätt. Då passade det hur bra som helst att duka fram de goda ostar vi inte orkade äta i helgen, kexen samt var sitt glas hemtrampat rött. En liten Sent-på-kvällskvisten-en-måndag-fest, helt enkelt! Varför ska man bara äta gott på helgen? Nej, här kastar vi om alla planer.

Största omkastningen blir idag. Jag har plötsligt fått flera ärenden inne i stan, både roliga och mindre roliga, så jag ska inte bli sittande vid datorn alltför länge. Jag ska träffa flera myndigheter – vilket får till följd att jag måste skippa en, nämligen Pensionsmyndigheten. Fast det är bra, för då vet jag att jag kommer ut nån annan dag också. Ut i verkligheten med mig, bara!

Trasig tischa

Dags att köpa nytt i klädväg?!

Kanske borde jag också försöka hitta lite tid och pengar till klädinköp. Favorit-tischan har haft ett par pyttesmå hål och blev en hemma-tischa för ett tag sen. Men i morse när jag hade bråttom att få på mig kläderna för att skjutsa Anna till jobbet gick den definitivt sönder och duger inte ens som hemma-tischa. Om det inte är väldigt varmt och magen behöver kylas av… Jag bjuckar på en bild för att visa eländet.

Dagens roligaste möte blir med en journalist och författare som jag inte har träffat sen… 2010. Av olika skäl som jag hoppas få höra lite om idag över en skål soppa. Vi har annars haft annan kontakt – idag är vi ju alla så tillgängliga – på gott och ont.

På hemvägen måste jag handla kaffe och mjölk. Dessa två varor och toapapper är det som går åt mest här i hushållet när jag går hemma och drar. Anna slutar jobba klockan 16. Då blir det en tur ut till Förorten där det ligger paket med läkemedelstillbehör, tror vi, och väntar på henne i den där affären där jag helst inte handlar eftersom de var oförskämda mot mig och yngsta bonusdottern en gång för tre år sen. Vadå långsint..? Jag? Ha ha ha, det finns folk som är ännu mer långsinta, kan jag tala om. Såna som… äh, det är ett ämne för ett alldeles eget inlägg! Förresten har affären ifråga visst bytt ägare och kanske kan det göra sitt till vad gäller kundbemötande. Den ligger hur som helst lite off för oss, så där blir ändå inte mycket handlat. Många paket – inte alla! – kommer emellertid dit av nån anledning.

Nu ska sängen bäddas, magen få lite fil, kroppen tvagas och hela kläder letas fram. Vad händer på ditt håll idag??? Skriv gärna några rader så har jag nåt intressant att läsa när jag kollar bloggen nästa gång!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.


Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar.
Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att

vara ledig hela dagarna

– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.

Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!

jättenäckros

Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.

Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!


Uppsalatidningen har fått en ny ägare.
Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…

I farans riktning

Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...


Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning.
 
Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…


Lyft blicken för en himlahändelse!
Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.

Från sjuksängen 1

Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.

Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!


Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort.
Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu kommer en sån där vardagsbetraktelse som en del tror att vi bloggare skriver för att bli nätkändisar. Faktum är att jag har skrivit det nedanstående eftersom det är tankar och ord som bara bubblar i mig och vill ut. Att det sedan råkar vara mina vardagsbetraktelser som är de mest lästa inläggen på den här bloggen kan jag faktiskt inte rå för. Ska jag skriva DÅLIGT, eller?


Den här förmiddagen
har jag funderat på sånt jag går igång på i den meningen retar upp mig på eller blir irriterad eller till och med arg på. Skälet är förstås att jag har gått igång på nånting – logisk logik, oder was?!. Det handlar om sånt jag hör eller sånt jag läser. Och plötsligt slår det mig, mitt i irritationen, att anledningen till att jag går igång naturligtvis är att jag berörs. Ja, jag berörs och jag tar åt mig.

Nä, nån teflonpanna har jag aldrig varit, snarare tvärtom: jag har ofta tagit åt mig av andras sorger, missförhållanden eller problem. Vad jag förstår är det vanligt att man gör i stället för att ta tag i sitt eget.

Människan är utvecklingsbar och så även jag, tro det eller ej. Jag bär inte längre andras bördor, men jag är tydligt med att jag finns tillhands om jag kan vara till nytta. Igår gjorde jag det ett antal gånger och det kändes bra. Inte för att jag är nån genomgod människa – far from it! – utan för att dessa människor har farit eller far illa för att andra människor är… elefanter eller kanske snarare har bockfötter.

I samtliga fall handlar det om bristande förmåga till kommunikation och till insikten om att vi människor är komplexa och inte särskilt homogena. Det gladde mig särskilt då att tre av tre personer, trots att de var hårt åtgångna, inte gav med sig på den punkten: de ville kommunicera, diskutera och komma till rätta med. På olika sätt. En av dem är jag alldeles övertygad om att det går bra för, en annan har andra saker som måste vägas in i sammanhanget och en tredje tror jag får träna på såväl flexibilitet som att stå på sig.

Julstjärna m rött blad

Alla blad är inte gröna. Julstjärnans blad är inte heller homogena. Den här har ett rött blad kvar och står i mitt köksfönster.


Jag vet att en del går igång
på det jag bloggar om. Jisses, om jag hade fått en smäll för varje gång jag skrivit nåt som misshagat nån, då hade jag varit död för länge sen! Det finns ständigt små, mycket små, människor som talar om för mig vilka ämnen jag får använda i mina blogginlägg. Vissa gånger blir jag till och med hotad. Jag kan sträcka mig så långt att jag ibland har varit som ovan nämnda elefant, men jag står för det jag skriver. Jag backar inte en millimeter förrän du, med argument men utan hot, kan övertyga om att jag borde ändra åsikt.

Hur det än är, tror jag att inte bara jag själv utan även andra kanske borde fundera lite mer över varför de blir så arga och upprörda av vissa saker de ser eller hör. För det kanske är så att de i själva verket berörs… Känner sig träffade av ett uns av… sanning..?

Pelargon

Min pelargon blommar. Jag har försökt beskära bilden så att inte nåns flerfamiljshus, cykel, husdjur etc har råkat komma med – folk kan ju till och med bli arga på sånt.


Förutom att gå igång idag
har jag ägnat mig åt att skura badrum och duschrum här hemma. Det behövdes, om jag säger så. Efteråt skurade jag mig själv under duschen. Även det var behövligt. Det är ju lögaredag idag, passande nog. Men resten av hemmet tar jag i morgon.

Jag ska telefonera med mamma och borsta min tand. Ryggan är packad för snart bär det av för att hämta upp slutarbetad Fästmö och fara ut till Himlen. Gissar att kvällen tillbringas i TV-soffan, lyssnades på den tredje delen av den däringa tävlingen som pågår just nu i europeisk musik. Inte heller den här gången tänker jag blogga, utan sprider i stället omgivningens kommentarer i annat socialt forum (annars blir folk så arga eftersom jag har en tendens att vara övervägande negativ). Kolla i stället in vad den här mannen skriver om tävlingen, för han gör det som vanligt på ett synnerligen kompetent och insiktsfullt sätt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Alldeles väldigt inspirerad av dagens webinar ska jag försöka sammanfatta mina tankar kring denna föreläsning om ledarskap på distans. Hur är det liksom möjligt att ett ledarskap långt borta kan kännas… närmare..?

Webinaret började emellertid mindre bra för Eva Fors, marknadsansvarig på Microsoft. För några av oss försökte följa webinaret via Microsofts webbläsare Explorer – och hade inget ljud… Jag bytte till konkurrentens webbläsare – då fungerade allt utmärkt. Och det var tur, för när sen Eva Fors startade sin föreläsning blev det synnerligen intressant.

Att arbeta på distans blir allt vanligare. Distansarbete kan ju innebära att man jobbar hemma, men också att man jobbar i en helt annan miljö, kanske på ett kafé. Det hela bygger förstås på förtroende. Att den som är chef ser på resultaten, snarare än att klockan ska visa nånstans mellan nio och 17. På stenåldern, när jag började jobba, hade alla en fysisk arbetsplats. Man var på jobbet och jobbade. Idag är det fortfarande så att en del yrken måste utföras på en särskild arbetsplats – alla kan inte jobba på distans – men distansarbete blir allt vanligare. Det ställer andra krav än tidigare –  på både ledare och medarbetare.

Utsikt från mötesrum

En viss distans… (Utsikt från ett mötesrum på våning fyra där jag jobbar.)


Eva Fors sätt att leda en grupp
på distans känns väldigt nutid! Inledningsvis är det one-to-one med alla medarbetare och däremellan gruppmöten. Det är nämligen viktigt att träffas IRL också, menade Eva Fors och jag är den första att sekundera det! Faktum är att jag själv mer och mer i jobbet lyfter fram IRL-mötet, trots att vi har så avancerad teknik och att de flesta av oss mejlar hur mycket som helst under en arbetsdag… Men vissa saker kan man inte ta via e-post. Negativa budskap lämpar sig till exempel inte, anser Eva Fors. Samtidigt är det ju så att medarbetare ibland finns på stora avstånd, kanske till och med utomlands. Då är det inte alltid möjligt med IRL-möten.

I allt distansarbete gäller emellertid att ledningen har tydliga mål och att det är resultatet som är det viktigaste, inte vägen dit. Fysiska möten ger en bra start, men det viktiga därefter är regelbundenhet, flexibilitet, tillgänglighet och förtroende i kontakterna ledare – medarbetare. När det gäller tillgängligheten är det naturligtvis inte så att varken ledare eller medarbetare förväntas vara tillgängliga för jobb 24-7. Men det är väsentligt att tydliggöra tillgängligheten, det vill säga berätta när man är tillgänglig för telefonsamtal, chatt, mejldialog etc – och att vara det så mycket som är rimligt.

Och det som genomsyrar allt i såväl ledarskap som arbete på distans är… kommunikation. Det kan inte sägas nog många gånger!

Fasen, ju mer jag tänker på vad jag just har lyssnat till, desto mer sugen blir jag på att… jobba för Microsoft! Ja, för Eva Fors korta föreläsning utgick ju naturligtvis från hennes arbetssituation idag. Men ett tag till sitter jag här, klistrad vid min dator, knaprandes på min skrivbordslunch, funderandes över väldigt intressanta kommunikationsproblem som ska lösas på nära håll…

skrivbordslunch

Dagens skrivbordslunch.


Här kan du lyssna och kolla på webinaret i efterhand!
 
(Cirka en timma.)


Livet är kort.

Read Full Post »

När man är sommarlovsansvarig vikarierande vuxen/förälder/barnvakt får man verkligen träna sig i att vara flexibel. Dagens plan var att åka till Storvad och bada, men himlen är mulen och det blåser. Solen gör små tappra försök att titta fram och lyckas inte riktigt. Det är möjligt att det ändrar sig under dagen, så jag hämtade badkläder och lite annat hemma hos mig i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Ifall att.

Tillbaka ute i Himlen fann jag att den enda som var vaken var Storebror som stod i duschen. Lillebror snusade och sov fortfarande trots att jag var lite sen tillbaka eftersom jag hade vattnat och gjort ett par andra saker hemma hos mig. Från Storasysters rum hördes ingenting. Mycket mystiskt… Men det visade sig att Johan har ett möte inne i stan, Linn skulle börja en timma senare idag och Elias var faktiskt lite trött! Jag knackade på lite försiktigt hos Linn och det var ju synd att hon hade sovmorgon… Men nu är både hon och Elias uppe!

Jag har förklarat Plan B för Elias och han köpte den rakt av. I stället för att åka och bada – om nu vädret inte ändrar sig drastiskt – åker vi till Gamla Uppsala och är kulturella! Där finns massor att se på.


Gravhögarna kan man promenera runt och titta på och läsa om på informationsskyltar. Det är gratis!

                                                                                                                                                                  I Gamla Uppsala, eller Gamlis som vi säger, är det mesta gratis också. Att promenera runt högarna och läsa på informationsskyltar kostar ingenting, inte heller att gå in i den vackra kyrkan och titta.


Gama Uppsala kyrka är riktigt gammal!

                                                                                                                                                                Det som kostar är att gå in på Gamla Uppsala Museum. Museet är öppet varje dag mellan klockan 10 och 16 under tiden maj – augusti. September och oktober är det öppet vissa eftermiddagar. Det kostar hela 60 spänn att gå in och det tycker jag ärligt talat är rätt hutlöst! Men för barn uppt ill 18 år  i ”målsmans sällskap” (hmmm…) är det gratis. Pensionärer betalar 50 pix och studerande 40. Njaaa, det tycker jag är lite i dyraste laget!

Vi tänkte också inta nån sorts lunch på Odinsborg. Det kostar inte heller gratis, men kafépriserna är ändå rätt humana. Om vi hinner blir det också ett besök på Disagården strax intill där det är ett friluftsmuseum. På Disagården kan man bland annat titta på gamla hus och se hur folk levde på landet i slutet av 1800-talet. Juni till augusti är Disagården öppen alla dagar mellan klockan 10 och 17. Det är fri entré till området, men om man ska gå på visning kostar det 30 kronor för vuxna, 15 kronor för pensionärer och studerande och gratis för barn och under 18 år.

Till Gamla Uppsala går det stadsbussar, men vi tar ju bilen, dårå. Tursamt nog finns det gott om gratis parkeringsplatser.

Nej, nu mulnar det på rejält, så jag gissar att det verkligen blir Plan B som gäller idag. Men först sitter vi en stund vid våra datorer och så ska vi äta lite frukost strax. Det är ju ändå sommarlov fortfarande…

Read Full Post »

Det är nästan 20 år sen Arbetsförmedlingens monopol avskaffades. Till stor förmån för bemanningsföretag, företag som har varit och är ganska omdiskuterade. Personligen är jag benägen att hålla med ledarskribenten i Dagens Nyheter idag som anser att de fyller en viktig funktion och framför allt skapar flexibilitet i det svenska systemet. Problemet är bara att alla ANDRA inblandade, som fack, a-kassor, Försäkringskassan med flera inte känns lika flexibla. Och då blir det strul.

Det finns siffror som visar att 100 000 svenskar har varit anställda av bemanningsföretag de senaste åren. Alla dessa kan väl inte ha fel eller fått problem? Kritikerna menar att arbetsgivarnas och fackens roller har försvagats av bemanningsföretagen. Men, från en som befinner sig mellan två jobb kan meddelas att

  1. det är arbetsgivarnas marknad fortfarande. Om du söker ett jobb ska du inte vara säker på att du får någon som helst signal om att din ansökan har kommit fram. Om du kommer så långt som till intervju, räkna med att det kan ta månader innan du får besked. Och detta besked behöver inte vara negativt
  2. fackens roll… Tja, ärligt talat, vad har facket gjort för mig? Jorå, jag har fått ett bra avtal och nu får jag ersättning via a-kassan. Fast till a-kassan har jag ju betalat – och betalar! – varje månad sen april 1986. När det gäller förhandlingar om lön och annat på min förra arbetsplats kan jag säga att fackens roll var ett stort skämt. De hade ingen annan roll mer än att de gick i arbetsgivarnas koppel. Tyvärr. Jag är barnbarn till en morfar som startade fackförbund på den tiden facket stred för sina medlemmar. Inte var snorkiga mot dem.

Den svenska modellen i arbetslivet handlar om säkra och fasta anställningar, enligt DN:s ledarskribent. Jag fnyser när jag läser detta! Det finns inget som heter säkra och fasta anställningar! Vill arbetsgivaren bli av med dig för att du

  • är ful
  • har hund
  • är homosexuell
  • är uppkäftig
  • är vegetarian

eller nåt annat så är det inte svårt att göra. Lagen om anställningsskydd, LAS, är tandlös och ett stort skämt! Hur som helst, tanken är att systemet ska VARA tryggt. Men detta skapar rigiditet, enligt ledarskribenten i DN och det är jag den första att skriva under på!

Bemanningsföretagen däremot är flexibla. Och dessutom jobbar de mot diskriminering:

[…] En rapport från den liberala tankesmedjan Fores (Lyckad Invandring, 2010) visar att bemanningsföretag kan spela en särskilt viktig roll för att minska diskriminering. De har nämligen ett starkare fokus på kvalifikationer än andra arbetsgivare. […]

Bemanningsbranschen är emellertid långt ifrån problemfri. MEN… Jag håller med DN:s ledarskribent fullständigt: regler och praxis bör utvecklas.

                                                                                                                                                             PS Vad gäller Arbetsförmedlingen och dess roll anser jag att om inget görs snart kring byråkratin och byråkraterna har den snart spelat ut sin roll. Vem vill till exempel ha en handlingsplan som är formulerad enligt ett standardformulär, där i princip endast viss personalia är utbytt? En sån plan kan jag skriva själv. Jag vill inte att mina skattepengar ska betala en handläggare för detta.

Innan jag avslutar vill jag poängtera att det inom Arbetsförmedlingen och dess organisation också finns duktiga, kompetenta, obyråkratiska och empatiska medarbetare. Man kan inte generalisera och säga att alla som jobbar inom Arbetsförmedlingen är ”dåliga”. Tyvärr skyms sikten dessa ljushuvuden av de medarbetare som är deras motsatser – inkompetenta, byråkratiska och totalt i avsaknad av empati.

Men jag vill applådera ljushuvudena inom Arbetsförmedlingen – för det finns såna. Sträck på er, Ingmari, Maria och allt vad ni heter! 

Read Full Post »