Ett slag i ansiktet

Ett nedslaget inlägg.

---

 

Änglar behövs.

Jag har fått ett slag i ansiktet idag, i alla fall teoretiskt sett. I morse var jag så trött, så trött att jag hade kunnat strunta i att kliva ur sängen. Det är nästan så jag önskar att jag hade lyssnat på den där inre, pockande rösten. Men jag är ju så plikttrogen och jag älskar ju att jobba.

 

 

Det är tur att det finns goa människor i min omgivning. Änglar. Som dem på julkortet från farbror och tant Raffa som kom idag. Och Nathalie som lät mig veta att jag har vunnit ett hemligt bokpaket. TACK! 

Det är inte alla förunnat att ha den finaste Fästmön, en mamma som älskar en trots att en bara ger henne sorger, goaste vänner som orkar bry sig igen och igen och den allra bästa NK* en kan ha. TACK TILL ER ALLA!

Och för dig som undrar om inte den här bloggens utrymme tar slut snart kan jag meddela att från och med igår återstår endast sex procents utrymme. Det glädjer somliga, medan andra inte bryr sig. Själv kan jag lika gärna… Jag orkar inte träna på positivt tänkande idag.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstprylar

Ett höstligt inlägg.

---

 

De enda blommorna på ballen just nu är blommorna på vaxduken.

Tack och lov var det inga minusgrader i morse! Kylan skrämmer mig lite, för den talar om för mig det jag redan vet: efter hösten kommer vintern. Och då måste bilen vinterrustas med service och byte till vinterhjul. Jag ska nog ringa ganska snart och boka en tid för detta. Betalningen får jag sen dela upp. Det borde jag klara om jag snålar.

Men det är fortfarande bara höst. Idag står på min agenda att packa in ballen*. Ballesäsongen** är ju över sen länge. Solen är inte uppe tillräckligt länge för att där ska vara skönt att sitta om eftermiddagarna. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att glasa in ballen***. Men nu har jag inte det. Vilken tur att jag trivs ganska bra i mitt arbetsrum! (Det gäller att tänka positivt!) Jag stack ut näsan och tittade förut. De två plaststolarna ser så trista ut och de enda blommor som finns där ute nu är de tecknade på vaxduken. Lite vemodigt, känns det…

Min dag har börjat på sedvanligt sätt. Jag behöver inte redogöra för detta i detalj eftersom det inte intresserar nån mer än mig själv. Jag har uppnått dagens poäng i alla fall. Vädret ser trist ut, så det passar bra att fortsätta dagen med ”pappersarbete” och läsning. De fem första kapitlen i min bok ska läsas igenom och redigeras och formateras för att passa förlagen. Dessvärre vill alla förlag ha manus i pappersform och jag ser genast ett problem och hinder i det: hur ska jag kunna komma åt en kopiator utan att det kostar nåt? För jag har inte råd att låta kopiera upp sidorna. Med större radavstånd ökar omfånget till säkerligen ett par, trehundra manussidor… Där får jag tänka lite!

Igår kväll startade FEM:s och min bokrektangel – för min del. Jag började läsa Allt jag önskar mig och tilltalades genast, framför allt av bokens, som jag upplever det, direkthet. Men mer om detta kommer senare i en särskild text om boken när både FEM och jag har läst ut den. Det ska bli spännande att höra vad FEM tycker!

Igår var det en vanlig dag. Undrar hur den här dagen blir?

Gårdagen var en ganska vanlig dag. Jag fick som vanligt gjort det jag hade föresatt mig att göra (jobbsökeri, aktivitetsrapportering, tvätt, glo på Djävulsdansen och skriva om programmet med mera). På senefter-middagen hämtade jag trötta Fästmön och skjutsade hem henne till Himlen. Vi tog en tur till ICA Solen och där köpte jag leverpastej. Ja, antagligen är det nån brist i blodet mitt igen eftersom jag är vansinnigt sugen på det. För jag äter inte gris i vanliga fall… Kassörskan tog lite för mycket betalt för min pastej emellertid, men jag upptäckte det snabbt och fick sex kronor tillbaka. Det visade sig att det var fel pris inlagt i kassan. Inget krångel, utan som vanligt sköter personalen på ICA Solen såna här ärenden smidigt – trots att det faktiskt inte blir fel så ofta – ICA Solen är ju bästa ICA-affären ever!

Ont i fingerlederna kan vara datorrelaterat…

Men inte nog med att jag är sugen på järn (det är därför jag har lustar efter pastej!), jag har börjat få problem med några fingerleder. Att jag har ont i högra långfingrets led är inte så konstigt eftersom jag scrollar med det fingret på datormusen. Tyvärr kan jag inte längre blunda för att jag har ont i vänster pekfinger och höger lillfinger också. Pekfingret värkte till och med så mycket i morse att jag vaknade redan tretton minuter över sex. Fast förhoppningsvis är det nånting tillfälligt och beror på att jag skriver för mycket. Frågan är hur jag ska minska mitt skrivande när jag har så många ord inuti?

Men det är faktiskt dags att tänka på det nu, i alla fall. Nu är det nämligen färre än 30 000 besök kvar till miljonen på den här bloggen. När miljonen är uppnådd är det tack och hej, leverpastej! Då slipper du den här grisen, nämligen.

 

*packa in ballen = vika ihop möbler och sätta en presenning över på balkongen
**ballesäsongen = den tid på året när det är skönt att sitta på balkongen
***glasa in ballen = glasa in balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Positivt tänkande?

Ett funderande inlägg.

---

 

Kan man säga att det drar ihop sig till oväder eller är det en ljuspunkt på himlen?

Himlen utanför mitt fönster för en stund sen. (Nu har den mörknat betydligt.)

Tre nej, en möjlighet och en dröm som kan bli verklighet..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varken hackat eller malet – men tuggat?!

Ett lite frustrerat inlägg.

Nä den här dan, som ju är en tisdag, går inte till världshistorien i mina böcker. Hela dan har känts som en parentes. Eller en lång väntan. En väntan förgäves på en dialog. Denna dialog är nu flyttad från måndag, via tisdag (idag) till i morgon bitti (onsdag). Den som lever får se/höra. Jag blir bara irriterad på mig själv med tanke på vad jag har lovat mig själv – att inte hamna i den här situationen igen.

Känner mig inte riktigt på topp, med en krånglande mage och ett tungt och lite värkigt huvud. Det är väl

hela alltet

som trillar över mig ibland, trots mina försök till positivt tänkande.

Presentkort att använda till böcker!

Men hur som helst, en positiv sak låg och väntade på mig i postboxen: ett presentkort! För ett tag sen värvade jag en kollega till mitt fack. Vi skulle båda få var sitt presentkort som tack för detta. Nu var det så länge sen att jag inte minns hur mycket presentkortet är på, men jag tror att det är 300 spänn. Och presentkortet gäller inte bara på min icke-favoritaffär Coop, utan på bland annat Akademibokhandeln. För 300 pix får man nog en rätt bra och ny bok, tror jag bestämt.

Tuggat kuvert. Och ett oläsligt ärendenummer.

Sen låg det också tre räkningar i postboxen och då åkte förstås mungiporna ner. Fast de åkte upp ganska raskt i ett ironiskt leende när blicken föll på ett kuvert. Kuvertet låg inplastat tillsammans med ett brev från Posten. Det, kuvertet, alltså, såg ut som om nån hade tagit två rejäla tuggor av det. Brevet inleddes med ett oläsligt ärendenummer (se pilen på bilden!). Inte var det konstigt att jag skrattade när jag i brevet bland annat läste:

[…] Varje vardag hanterar Posten 20 miljoner försändelser […]

Jag menar, finns Posten? Ja, brevbärare finns ju uppenbarligen. Men troligen underbetalda och utsvultna, så att de måste tugga på det de ska dela ut… Men jag får väl vara glad att jag överhuvudtaget fick det här brevet. Min vän Klara lyckades de ju försnilla post för för ett tag sen.

Varken hackat eller malet idag, men väl nånting tuggat. Det är min sammanfattning av tisdagen. Så här långt. Och snart är den slut.

Livet är kort.

Read Full Post »

Irriterande som en finne – eller ungdom med acne?

Ett irriterande inlägg – för en del. 

Varning för otäck bild! Blunda… NU!

 

Irriterande som en finne på hakan eller ungdomlig hy? Notera dock avsaknaden av kråkor i näsan. Alltid något…

Det finns många som retar sig på mig. Jag är fullt medveten om det. Jag vet till och med vilka de flesta är som retar sig på mig. Men jag skiter i er. Vill ni slösa er tid på att vara på dåligt humör – varsågoda!

Själv retar jag mig mest på en finne som jag har fått på hakan. Kan tänka mig att många ser mig som just en sån finne. Jag väljer i stället att se det som att jag är så ung att jag lider av acne. Då och då. Hört talas om positivt tänkande? Eller förskönande omskrivningar? Eller avdrag på ålder? OK, jag ska vara ärlig. Nästa månad infaller min femtioandra födelsedag. Jag var tvungen att tänka efter innan jag skrev min ålder. Så har det varit efter 30. Det handlar inte om nån åldersnoja, det är nog min dyskalkyli som galopperar. Förresten är det inte bara jag som fyller år nästa månad. Födelsedag har även min fästmö och hon har det ett par veckor före mig. Jag sitter och funderar över lämpliga presenter. Vi hade nog båda tänkt oss nån upplevelse, men eftersom läget är så… ovisst som det är blir det omöjligt att planera.

Läget, ja… Det som skulle ha sagts idag ska sägas under morgondagen. Jag vet inte om jag ska tro på det eller inte. Tillvaron är väldigt, väldigt gungig. Det kunde ha blivit så att jag hade gjort min sista åktur idag. Nu blir det inte så. Men kanske snart. Luttrad undrar jag hur länge det ska pågå den här gången. Och med det menar jag förhoppningar/tur/flyt för en viss sak. Gissningsvis inte lika länge som sist. Då var det nästan två år. Oavsett, jag tror aldrig att jag vänjer mig vid att bli bollad med.

Olika nyanser höst.

Irriterande – och frustrerande! – är inte bara ovissheten utan också vädret. (Och nu behöver ju den som retar sig på väderprat inte läsa det här stycket – om den inte vill reta upp sig, förstås.) Caroline, som brukar kommentera hos mig ibland, skrev häromdan att hon inte estimerar våren så mycket som hon tror att jag gör. Mja, alltså hösten, med alla dess färger, är min favoritårstid, men våren kommer som god tvåa! På tredje plats kommer förstås sommaren och sist den där j**la vintern, den som har återvänt. Enligt den senaste prognosen på appen väntar tre dygn med kyla. På onsdag och torsdag kompletterat med mer snö. Men sen… sen står det nio grader och en stor, fet sol på fredag. Samma dag som min älskling dyker upp i New Village, hoppas jag. Som bäddat för en finfin helg! Och dit fram kan jag i alla fall planera.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hurvet, råddigt och felet är mitt

Ett inlägg om positivt tänkande och belöningar för uselt utfört arbete.

Nog har jag sagt det förr, men det förtjänar att upprepas:

Det bästa med huvudvärk är att man då vet att man har ett huvud.

I morse var det skallebank som hette duga. Fick ta tablett. Den hjälpte ungefär halva dan. Sen kom värken tillbaka. Ögonen känns irriterade, musklerna stela och värkiga. OCH FY SÅ JAG GNÄLLER! Men jag känner mig hurven och det är råddigt i skallen. Så råddig att jag lyckades göra

ett fel

som har ältats större delen av arbetsdan. Nej, jag är inte felfri och jag tar på mig skulden: felet är mitt. Och även om det är ett mysterium varifrån jag fick den felaktiga uppgiften tänker jag inte skylla på nån annan. Felet är gjort, ingen avled och till nästa gång ska jag trippelkolla. Varför älta det in absurdum? (<== retorisk fråga)

Och nej. Jag tänker inte sjukskriva mig som väldigt många gör när det är allmänt jobbigt. Det löser inga problem. I stället tröstar jag mig med en riktigt god bit från Schweiz.

Mousse chocolat – grymt god, väldigt söt och inte en kalori i. Ha ha haaaa…

Det pågår spel runt omkring mig. Jag gillar inte det. Men det är svårt att låta bli att låta sig bli indragen. Skitsvårt när man vill vara både lojal och omtänksam, men ändå välja den bästa sidan.

Ingen bra dag idag heller, med andra ord. (Fast jag har gjort fler bra och uppskattade saker än dåliga idag. Faktiskt!) Min intention när jag kom hem var att jag skulle gå raka vägen in i duschen. Ha! Först bytte jag ett par trasiga glödlampor. Sen dammsög jag upp lite grus i hallen. Därefter vattnade jag samt sparkade igång en maskin tvätt. Och så ringde jag mamma. Där fick jag bland annat höra saker om upphittade ting som varit fördolda och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det nån som håller på att bli alldeles råddig eller är det Nån annan som har..? Äh, det går ju inte att skylla på Nån annan i det här fallet. Det är bara att inse.

Sen tog jag en lång och varm dusch och tvättade håret. Det kändes lite bättre även om jag inte får till barret som jag vill. Tre rostade mackor åt jag innan jag hängde tvätt. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i sajbärspäjs innan jag häller ner mig i fåtöljen med Flaskpost från P, som är min bok på gång. Kanske att det blir nån liten virre eller några droppar konjak för att motverka hurvenheten. Men jag brukar inte tåla sån sprit så bra, jag får ont i magen. Och nån mer jävla krämpa vill jag inte ha just nu!

Hur mår du då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 39: Septemberdag och Februaridag

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra och mindre bra prylar.

Torsdag och dags att visa upp för världen vad jag tycker har varit bäst (septemberdag) respektive sämst (februaridag) under den gångna veckan. Det är faktiskt inte svårare än så här:

Septemberdag

• Krokar (Saker som är både bra och roliga ska man företa sig!)
• Hösten (Jag älskar den verkligen!)
• Bron (Starten av säsong två bådar gott!)
• Trevligt besök (I lördags hade jag gäster i Gamlis)
• Kvala vårdar sina kunder! (Bra gjort!)
• Vänliga människor (Man är lite ovan, liksom…)

Februaridag

• Toffelekonomi (Nej, den är inte rolig alls.)
• Fortfarande ingen handläggare på AF (Men de ringde i alla fall igår, alltid något…)
• Folk, fä och företag som inte svarar på sms och mejl (Dåligt!)
• A-kassans mejlerier en fredagskväll (Förstör hela helgen)

Sex bra prylar och fyra dåliga – det måste väl vara positivt tänkande, eller hur?!

Livet är kort.

Read Full Post »

Inkommande..?

Ett inlägg där Tofflan försöker odla positivt tänkande.

Nu har det rört lite på sig vad gäller skrivuppdrag. Igår fick jag en intresseförfrågan och idag ytterligare fyra. Alla fem ligger kvar, jag är inte bortsållad än, alltså. Jag anmäler inte mitt intresse för alla förfrågningar jag får. Ämnet måste passa mig, min kanal och min målgrupp, det är mina främsta krav. Dessutom är jag alltid ärlig i det jag skriver. Hur blir det annars med trovärdigheten gentemot läsarna? För jag har ju trots allt en och annan sån…

Så jag skriver väldigt mycket, men allt skriver jag inte för pengar! Jag har skrivit så mycket att jag har nött ut ett och annat tangentbord, till och med. Tangentbord blir överhuvudtaget ganska sunkiga efter ett tag. Vilken tur att jag har julklappsslimen jag fick av Linn ett år!

Ibland skriver jag så mycket att tangentbordet behöver rengöras. Den här slimen fick jag i julklapp ett år av äldsta bonusdottern. Slimen funkar även på fjärrkontroller och telefoner!

Jag fick ett mejl idag också om en bok jag ska få för recension. Du får inte veta ännu vad det är för bok,  men det är en viktig bok, en bok som kan vara användbar. Egentligen är jag nog fel målgrupp, målgruppen torde vara yngre. Samtidigt är det viktigt att veta lite om annan litteratur än enbart vuxenböcker. För vad är det vi stoppar i händerna på våra barn? Kanske är lite bra om vi kollar efter före, så att säga.

Förhoppningsvis kommer alltså en del texter som inte bara innehåller gnäll om en osäker framtid eller ilskna ord om dåliga varor och tjänster, företag och säljare. Det är dags att jag övar mig i positivt tänkande, helt enkelt. Därmed inte sagt att jag tänker bli mesig eller börja stryka medhårs! Näääver in my foot! 

Tack Per och Jerka och Bajsugglan för att ni peppade mig på Twitter! (Länkarna går till deras bloggar!)

Livet är kort. 

Read Full Post »

PMS? Frustrerad? Bara lite grinig?

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

• Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
• Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
• Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
• Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
• Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
• Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
• Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
• Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
• Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
• Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
• Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
• Det kliar i arslet. Orsakade…

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

On the road again

Idag är det dags att fara on the road again. Det verkar åter bli en stekhet dag och vad passar väl bättre då om inte att sitta i en bil i långkörning? Det skulle möjligen vara shopping, dårå…  (För den som inte begriper det pekar jag med hela handen och säger att det där var ironiskt menat. Som vanligt skulle jag vilja ligga vid vatten och njuta.)

I natt gav jag upp och satte på takfläkten. Nu ligger ett überäckligt lager av damm över hela sovrummet. Näsan rinner och ögonen är torra. Men jag svettas inte!  (Tränar mig i positivt tänkande.)

Fullt ös på denna.

Gårdagskvällen var varm och vi orkade inte ge oss ut. Mamma tittade lite på TV, men sen läste vi båda två. Hade var sin bra bok på gång. Min lämnade mig inte oberörd och har varit lite svårt för mig att ta mig igenom.

Telefonerade med my long time no see fiancée och det var som en smekning att få höra den kära rösten. Fast jag hade ju hellre fått den där smekningen IRL. Nu får jag vänta några dar, men sen…

Mamma packade och packade upp och packade ner igen igår kväll. Och jag kom också på att jag måste packa ner lite prylar, för jag ska ju sova över en natt. Då kan det vara bra att ha rena underkläder och en tandborste med sig, i alla fall.

Två veckor har jag kvar på semestern och höjdpunkten kommer förstås med Pride nästa vecka. Det känns som att det blir sista chansen att få vara glad och lite ansvarslös. Hösten innebär så många jobbiga saker för min del att jag inte vill tänka på den alls. Jag motar och motar och motar… Men vet att jag inte kommer undan. Man kommer ju inte undan sitt öde. Och nån gång måste man ju bli vuxen. Är ändå lite fundersam över hur mycket en människa klarar.

Det hade varit kul att träffa vännen FEM innan jag styrde kosan tillbaka hit, men det hinns tyvärr inte och dessutom har jag hört – ända hit! – att vännen är skitförkyld. Och förkyld vill jag inte bli, det är det sista jag behöver, en liten infektion.

Och tillbaka till Uppsala kommer jag redan i morgon om allt går som det ska. Inshallah, liksom. Då väntar tvätt och tvätt och tvätt, ett varv eller två med snabeldraken, födelsedagsfirande och… packning…

Livet är kort.

Read Full Post »