Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidsåtgång’

Ursäkta mig, men det har verkligen inte varit nån bra dag idag. Tofflan kan därför uppfattas som…  PMS:ig/frustrerad/lite grinig.  Dan började så bra med att jag kom ihåg att ta med två soppåsar till soprummet på väg till garaget. Sen var det inga bilköer alls till jobbet – ännu bättre! Men sen…

Fast jag tror nog att den här listan kan få vem som helst att känna sig… PMS:ig/frustrerad/lite grinig. ODER WAS???

  • Flera nyckelpersoner i min arbetstillvaro hade tagit sportlov idag. Vad är det MED vuxna? Sportlov? Det är väl nåt för skolbarn?! Orsakade: stopp i vissa arbetsuppgifter
  • Sen till lunch och jag fick därför gå ensam. När jag kom fram fanns det inget annat än kall sallad att äta och kollegor på väg tillbaka till jobbet. Orsakade: ännu mer kyla i kylan och ensamhet
  • Förlorade dagens Wordfeudmatch mot Fästmön. Orsakade: mindervärdeskomplex
  • Åter igen nekades jag tillträde till de intranätsidor jag skulle jobba med. Jag kunde inte ens titta på dem! Min felanmälan angående intranätsidorna åtgärdades ej under dagen. Orsakade: förseningar i arbetet, frustration och funderingar på om jag överhuvudtaget ska åka till jobbet i morgon.
  • Krångel med vissa komponenter i den nya webbplatsen på intranätet jag ska bygga – på grund av alltför många kockar inblandade samt att jag fått felleverans. Orsakade: mejlerier kors och tvärs som tog en massa tid samt svårigheter att kommunicera med ansvariga eftersom de antingen var på sportlov eller på grund av att nån annan svarade. Kort sagt – allmän förvirring.
  • Under eftermiddagsfikat (intogs vid datorn) fick jag telefonsamtal från en entusiastisk kollega med en bra idé. Kunde tyvärr inte hjälpa kollegan – eftersom ansvariga är… på sportlov. Orsakade: frustration och känsla av vanmakt.
  • Mitt trådlösa tangentbord hängde sig. Lyckades få det att fungera efter en stund, men enbart genom att ta ur batterierna och stoppa i dem igen. Orsakade: svettningar.
  • Mejl med en webbteknisk fråga jag inte kunde lösa. Nu är jag visserligen inte tekniker, webbstrateg eller expert på verktyget utan kommunikatör, men… Orsakade: irritation över min arbetssituation och att personer inte vet vad jag jobbar med.
  • Mejl med en fråga i ett långbänksärende. Detta jobb är ungefär ett år gammalt och borde inte hanteras alls av mig. Men jag blir så förb. på att ingen gör det så dum som jag är åtog jag mig att vara kontaktperson mellan extern konsult och representanter från företaget. Varpå typ ”alla på hela företaget” ringer/mejlar och frågar om ”allt”. Orsakade: stress över att alla inblandade utom jag… är på sportlov…
  • Ringde min optiker. Inget svar IGEN. Frågan är om de vill ha några kunder alls på Synoptik i Gränby centrum. (Nej, det går inte att boka via nätet eftersom det gäller både linser och brillor!) Orsakade: stor irritation och snart blindhet eftersom varken linsstyrka eller glasögonstyrka räcker till.
  • Ont i operationsärret och skavigt värre. Jag är väl för fet eller nåt. Men faktum är att jeansen ramlar av mig, så… Orsakade: sveda och tidsåtgång för att hela tiden dra upp jeansen.
  • Det kliar i arslet. Orsakade

Nej, nu ORKAR jag inte mer! Nu ska jag försöka öva mig i lite positivt tänkande, men kanske först ta en knäckemacka (gissar på lågt blodsocker). Jag hoppas att din dag har varit bättre än min – skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan blev jag kontaktad av en byrå som säljer det jag jobbar med – kommunikation. Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i

ett bokprojekt

Vad jag förstår ska projektet ge mig en annorlunda läsupplevelse och på nåt sätt ska fiktion och verklighet varvas.

Jag måste säga att jag blev både skeptisk och väldigt nyfiken – ja, jag är ju bara människa och av naturen just nyfiken. Efter en del mejlande fram och tillbaka, där jag bland annat frågade om tidsåtgång och kostnader, beslutade jag mig för att ändå tacka nej. Inte för att det skulle ta mycket tid och inte för att det skulle kosta mig några pengar. Nej enbart av det skälet att jag står i ett skede i livet när jag inte kan ta några risker som sumpar mina chanser till fast jobb – på ett eller annat sätt. Och att bli inblandad i nån sorts litterär dokusåpa är INTE min grej. Tror jag.

Men sen mejlade vi lite till och nu har jag ändrat mig och har hoppat på projektet. Väntar med spänning på den

förhöjda läsupplevelse 

som utlovats. Den enda tid jag i princip behöver lägga ner på projektet är tiden det tar att läsa boken. Och läser gör jag ju – hela tiden (eller så snart jag får en minut över från jobb, privatliv och blogg).

Det här ska bli spännande och, som sagt, jag är nyfiken av naturen. Jag hoppas att jag inte får anledning att ångra mig. I vart fall lär det bli ett och annat blogginlägg om detta. Inte för att byrån har krävt det utan för att jag vill dela med mig av den erfarenhet som jag lär bli rikare.

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

… som Bosse J brukade säga! Nu var det klart! (Förutom vardagsrummet, då.) Och kjolarna är på plats!


Kjol 1 hänger i ett nyputsat fönster i arbetsrummet.

                                                                                                                                                         Ja för kjolarna är alltså gardiner på riktigt, inte kjolar…


Kjol 2 hänger i ett nyputsat gästrumsfönster.

                                                                                                                                                           Frukost intog jag vid 13.30-tiden och samtidigt som jag tuggade och smaskade pratade jag med Älskling i telefonen.

Nu kör jag en tvättmaskin med jeans och sånt och strax ska jag hoppa in i duschen. Du skulle verkligen INTE vilja vara nära mina armhålor just nu…

Är mycket nöjd med min insats idag och om jag har räknat på tidsåtgången, utan pauser, så tog det ungefär tre – fyra timmar allt som allt för dessa fyra fönster (plocka bort gardiner, växter och möbler, stryka, putsa, hänga upp rena gardiner). Inte illa pinkat av en vimmelkantig Toffla, om jag får säga det själv! Och det får jag, för det är min blogg och på sin egen blogg är det, som bekant, vanligt att man SKRYTER om sig själv och sina insatser.

Read Full Post »