Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skomakare’

Ett röjande inlägg.


 

Kylvaror på köksbänken

Potatis, lök, glögg och champagne – vad mer behöver en Toffla ha i sitt kylskåp?

Den stora röjningen av det som har varit fortsätter. Men först fällde jag en tår över nån som tagit tid på sig att fatta ett beslut. Min tolkning är att jag blev bortvald. För den som inte kan stå upp för det som är fel, den tiger och samtycker. Det är så människor gör i krig. När man själv inte drabbas, blundar man. För om man skulle öppna ögonen kan det ju hända att man skulle råka se nåt.

Den smärta detta orsakar är kall och vass och obönhörlig. Därför passade det bra att jag idag grep mig an nästa röjningsobjekt: kylskåpet. Det var faktiskt inte lika vidrigt som jag hade trott, men det behövdes likväl göras. Det blev rent och fräscht och jag skulle gärna välkomna Marie-Louise att ta några baktprover nu. (Hon skulle säkert hitta minst salmonella.)

Frys och kyl utsidor

Bara utsidorna kvar… Lulu, BLUNDA!

Igår kväll hade jag tagit in kylväskan från förrådet. Eftersom den stod i vägen i köket var det bara att sätta igång arbetet efter annat, sedvanligt morgonbestyr. Jag tryckte ner mjölk, fil, ost och smör i väskan och sen fick den stå på ballen* medan jag skurade inomhus. En del kylvaror fick bo på en köksbänk. Det var en märklig blandning matvaror, men potatis, lök, glögg och champagne kommer man rätt långt med. (Champagnen är för övrigt från nyårsafton… 2009 (?), glöggen och det mousserande vinet från 2012. Värst vad jag super…)

Kylen blev klar på nån timme, alla fack och hyllor diskade och avtorkade. Det som återstår nu är utsidorna, som är belamrade med kort, roliga saker, magneter etc. Lulu Carter skulle få ett veritabelt anfall om hon såg detta. Men eftersom det är minimal risk att hon läser min blogg, lägger jag ut en bild. Och skulle det vara så att Lulu tittar in får hon blunda.

Trasig toffla

Nu är högertofflan trasig också.

Jag måste över till Tokerian för att köpa fil och superlim. Det är inte bara personen som är trasig utan toffla nummer två. Nu har sulan på högertofflan lossnat. Den vänstra limmade jag för ett tag sen och den sitter fast ordentligt. Det blir till att leka skomakare. Superlim är dessutom billigare att köpa än nya tofflor.

På seneftermiddagen idag planerar jag att gå på bio. Jag har julklappen från facket 2013 kvar. Det är en biobiljett och den går ut i morgon. Snål som jag är… etc etc. Det blir en prövning att ta sig ut och ner på stan. Det anses säkert som lite konstigt att gå på bio ensam, men jag gör nästan ingenting i sällskap längre, så det är inte konstigt för mig. Fästmön tipsade mig för ett tag sen om filmen Pride. Det är en dramakomedi, vilket ju ligger lite utanför mina prefrenser, men man kan ju bli glatt överraskad om man vågar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en omvärderad dag.


I mitt förrförra arbetsliv
avskydde jag torsdagar, av nån anledning. Kanske var det så att jag på den tiden var alltför mycket mitt jobb. När helgen närmade sig blev jag lite förskräckt. För vem skulle jag vara då? Idag har jag en annan syn på arbete. Visst önskar jag mig fortfarande inte bara ett fast jobb utan ett jobb jag brinner för. Men det viktiga är ändå att få en inkomst. Att kunna betala sina räkningar. Att kunna göra rätt för sig.

Mina tankar om torsdagar är numera betydligt ljusare. Nu närmar sig helgen och jag behöver inte få panik kring den. Det finns alltid saker att ordna med hemma och så finns ju familjen…  Helgen som kommer jobbar Fästmön, så jag vet inte riktigt om vi ses eller inte. Igår fick jag förresten oväntat besök på kvällen. Det plingade på dörren och jag förväntade mig att se nåt barn som sålde bullar eller godis för att finansiera nån skolresa. Utanför stod Anna! Hon hade varit på några ärenden i närheten. Iskall fick hon komma in och värma sig innan jag skjutsade ut henne för att handla på ICA Solen först och sen till Himlen. En liten spontan bonus-dejt, alltså! Jag var såå trött, men se Anna har jag alltid tid för!

Men åter till torsdagar! En höjdpunkt på kvällen är förstås Antikrundan. I morse uppdaterade jag appen. Jag hoppas att de har förbättrat den sen förra veckan! Naturligtvis ska jag testa. Men innan rumpan kan slås ner behöver bilen tankas (check!) och jag och mitt hår duschas och tvättas.

Antikrundan app

Antikrundans app var lite glapp förra veckan.


Det snöade i natt.
Vaktis hade plogat så fint vid garagen och parkeringsplatserna under onsdagen. Typiskt att det då ska fyllas på under natten med det där vita eländet. Och ännu mer kom det under dan. Jag satt helt fridfullt och lunchade lite lätt (!..) idag och HEPP! så föll tunga flingor utanför…

Salladslunch

En liten lätt lunchportion…


Jag var inte så hungrig idag,
så jag valde en sallad. Men den var… allt annat än liten. Som vanligt hade jag sällskap av min bok på gång. Nu har jag bara 30nånting sidor kvar, så jag ska försöka läsa ut den i kväll också mellan alla kvällsaktiviteter.

bok o Ramlösa

Mina vanliga lunchkompisar.


Men före lunchen idag
fick jag ett bra tips om en skomakare alldeles nära. Jag tittade in där på lunchen och kollade om de kan laga min trasiga sko. I morgon ska jag halka dit när affären öppnar och få min sko lagad. Jag klarar mig ju säkert under dan med lufthåliga gympadojor.

trasig sko

Min trasiga sko ska bli lagad i morgon.


I övrigt har jag haft
en hyfsat bra arbetsdag. Vi hade avstämningsmöte på förmiddagen och det genererade i många jobb. Roligt – och lite pirrigt. Jag har inget emot att få arbetsuppgifter, men jag tror väldigt sällan att jag klarar av saker och ting. Faktum är att det mesta fixar sig. Måste sluta vara så rädd och tro att jag inte klarar av saker och ting.

Dagen avslutades med ett BRA möte med mitt fackombud. Om alla som jobbar fackligt vore som h*n, skulle facket ha massor av medlemmar. H*n är nämligen väldigt synlig, både för oss medlemmar och för ledningen.

Hur har DIN torsdag varit??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt att läsa när jag kommer ut från duschen!


Livet är kort.

Read Full Post »

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

  1. fiskare/jägare
  2. vård- och omsorgspersonal
  3. växtodlare och djuruppfödare
  4. städare
  5. garvare, skinnberedare och skomakare
  6. fordonsförare
  7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
  8. hälso- och sjukvårdsspecialister
  9. processoperatörer vid stål- och metallverk
  10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

  1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
  2. fysiker och kemister
  3. biomedicinska analytiker
  4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
  5. samhälls- och språkvetare
  6. industrirobotoperatörer
  7. datatekniker och dataoperatörer
  8. lantmästare, skogsmästare
  9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
  10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Ja just det. Vem fick så hon teg..? Man ska INTE utmana naturen och dess makter, det är ett som är säkert. Det kom liksom inte lite snö… Vännen i stan, som jag skrev om, slutade sitt jobb vid 17-tiden och var hemma runt 21. För det gick inga bussar och snöröjarna were nowhere to be seen…

I morse hade vi bestämt oss för att skutta upp tidigare än vanligt för att kolla läget. Frida är den som i vanliga fall måste gå upp först – och den som i vanliga fall gillar mest att ligga kvar. Jag trodde hon skulle ta snön som en bra ursäkt att få stanna i goa sängen, men se hon var uppe före mig! Fästmön, som håller oss alla samman och ser till att vi kommer upp, var naturligtvis först på plan.

Slängde i mig lite java efter morgontoaletten. Klädde mig rejält, som den praktiska tant jag är: stor-kängor, tjocktröja, dunjacka, handskar. Och med lilla Snö-Skotte i handen pulsade jag ut till Clark Kent*. Jag ljuger inte när jag skriver att han var TOTALT översnöad. Två decimeter, som sagts, GLÖM DET! Det var baske mig EN HALVMETER på hela bilen. Jag skottade och skottade och skottade, på och runt. Sopade rutor. Anna och Elias kom ut och Anna hjälpte till att skotta bakom bilen. Men, för första gången i världshistorien – körde jag fast. Helt. Jag backade ut från parkeringsplatsen, svängde runt bilen i rätt riktning – och fastnade. Anna skuttade ur och försökte knuffa på, men vi satt fast. Som tur var uppenbarade sig då ett exemplar ur det manliga släktet, ställde vänligt ner sin matlåda och knuffade. Efter några turer och diverse gnäll från Clark (alltså jag FÖRSTÅR honom!) lyckades den vänlige kille och Anna med gemensamma krafter få loss oss och vi kom ut på gatan. DAGENS SUGARSNAPS TILL DIG, MANNEN!


Om jag hade kunnat så skulle jag ha bjudit Den Vänlige Knuffaren på en sugarsnaps!

                                                                                                                                                          Vid Elias skola var det plogat – och snorhalt! Man hade kunnat roa sig idag – om man var elak och sysslolös – med att stå där och glo på alla mammor och pappor och mormödrar som drattade omkull. Snorhalt var ordet, sa Bull.

Motorvägen var som tur var i bra skick och ett fint regn gjorde sitt för att få bort snön. Men det var verkligen halt – hela vägen in till stan. Anna ringde sitt jobb och meddelade att vi var på väg men att hon skulle bli försenad. Jag tror hon blev fem, tio minuter sen bara.

Här hemma brukar det vara uruselt plogat. Personen/personerna som sköter gräsklippning brukar ta en vecka på sig att klippa allt gräs på området. Jag hoppas att det inte tar lika lång tid med snöröjningen, men det var lite så förra vintern. På infarten var det emellertid plogat NÅN GÅNG under tidiga morgonen/sena natten och efter lite manuell skottning fick Clark äntligen komma inomhus!

Tjejerna i lägenheten mitt emot brukar alltid göra så fina snögubbar ute på gården på framsidan så fort det kommer snö. Men i år såg den första gubben lite märklig ut och jag UNDRAR vad de har haft för förlaga…


Snögubbe eller vad?  

                                                                                                                                                               Nu ska jag hälla upp en mugg rykande nyperkolerat java och sätta mig en stund och läsa lokalblaskan. Idag tror jag INTE att det står nåt om mig, så jag kanske vågar ta en tur över till Tokerian senare. Förhoppningsvis har vår lokale snöröjare skottat framför ytterdörren till dess. Där var det nämligen PULSNING som gällde. Å, vad jag är glad att jag gick till skomakaren som lagade stor-kängorna I TID före vintern!

*Clark Kent = min bilpojke

Read Full Post »

Nej, fy, när jag känner efter, så mår jag dåligt! Illa. Uff! Och nyst har jag gjort – TVÅ (2) gånger!.. Men en tur till Stormarknaden blev det och kängan lagades under tiden vi handlade mat. Endast 40 pix betalade jag den snabba och duktiga skomakaren. Kan verkligen rekommenderas!

Vi passade på att kika lite på skor också, men där fanns inga roliga, tyckte jag. Det roligaste i skoaffären var nog detta rosa monster.


Undras vad detta rosa monster har med skor att göra..?

                                                                                                                                                             På Gallerix såg Anna min drömtjej. Hon var chict klädd i nån gräslig hattskrålla och så var det Beckers färgkarta vad gäller kläderna – turkost (som inte är nån färg, sorry, Fru Hatt!), rött och fulgrönt. Jag kontrade med denna donna, som jag sett ut åt Anna:


Denna bedårande dam stod inne på BR och ropade efter Anna.

                                                                                                                                                            Inne på Kvantum var det faktiskt ganska folktomt. Och det var tur eftersom jag kör varuvagnen som en stridsvagn. Det är liksom därför jag aldrig har skaffat barn – jag menar, jag skulle ju ha kört barnvagn som stridsvagn och di stackars barnena hade vuxit upp till… ja, jag vet inte vad… Så dessa ofödda barn kan skatta sig lyckliga att de aldrig landade med storken hemma på min gata i stan. MEN… jag skulle ALDRIG dänga min varukorg i nån som jag var arg pås varuvagn! Där går min barnslighetsgräns, absolut!!!

Fantasin vad gäller matlagning är inte på topp, men jag planerar att koka min nyttiga squash- och morotssoppa i veckan.


Denna är en vitaminBOMB!

                                                                                                                                                          Men till middag idag blir det en annan bomb, en RÄKBÖÖÖÖÖÖMB! Skitdyr och kanske bara mättande en stund, men jädrigt god! 😀


Jaaa, somliga unnar sig, minsann… Resten av månaden blir det svält eftersom jag inte äter gröt. Eller så får jag åka hem till mamma och kolla vad hon har i kylen.

                                                                                                                                                           Vi köpte var sin liten påse te också, för nu ska jag lära mig dricka te på kvällen samt träna inför nästa besök hos Lady Hamilton. Vi ska nämligen dit Alla Helgons Dagafternoon tea. Sen ska försöka gå på spökvandring i Gamla stan innan vi sover (om vi kan…) i ett rum med bjälkar… Man behöver nåt att se fram emot! Den 8 november firar vi tvåårig förlovning och det är med anledning av denna vi ska besöka Lady H.

Eftersom vi köpte te måste jag nu klättar upp och plocka ner min teburkar från köksskåpens ovansida, torka av burkarna, diska ur dem och byta tidningspapper på skåpen. Detta för att kunna hälla i våra nyinköpta teer. Alltså, ALLT detta bara för lite te… Och sen ska jag damma och dammsuga i kväll också. Eller så gör jag det i morgon, för då ska Anna jobba extra, ända från tidig morgon till klockan 16. Jaa, när jag tänker efter, så… känner jag hur VÄLDIGT ont jag har i magen… 😉

Read Full Post »

Idag är det lite segt. Jag vaknade med magont och illamående och huvet känns som om det ska sprängas. Tror att kroppen gör allt för att slippa städa, som jag har planerat att göra i kväll när Anna jobbar… Om jag känner efter ordentligt, så har jag nog lite ont i halsen också. 😉

Om en stund tar vi en tur till Stormarknaden. Jag har åkt omkring med en trasig vinterkänga i bilen i en och en halv vecka. Tänkte få den lagad hos skomakaren innan snön kommer… Sen behöver vi handla lite, Anna måste ha nån middag innan hon går på arbetspasset.

Nu ska jag borsta tand och bädda säng. Tjolahopp!


Idag är det blåsigt! Bäst att ta på sig peruken så man inte fryser om huvet!

Read Full Post »

Idag startade dagen inte på nåt sätt alls lysande… Men det är väl vardagens små förtretligheter som får oss att glädjas åt det som är bra?

Det började med att jag studsade upp ur sängen med kramp i ena foten. Efter morgontoalett skulle jag så inta mitt morgonkaffe i köket. Då hade filterpåsen vikt sig så kaffet var bara varmt, svagt brunfärgat vatten. (Redan här blev jag den arga humlan igen…)


Se så arg jag blev!

                                                                                                                                                         Kära Fästmön tog över kaffebryggandet som den räddande ängel h0n är och efter några minuter fick jag en välsmakade Höganäsmugg med starkt och gott Java! PUSS!

Termometern visade -11 grader – och dessa grader SJÖNK när jag kom ut till bilen för bilens termometer visade -14… Rutorna behövde förstås bli skrapade, men bara på ena sidan. Så vi hann till skolan med Elias i tid!

Men dessförinnan hade jag lyckats ha sönder en hake på en av mina kängor. Så nu sitter den ena kängan ganska löst eftersom den inte går att knyta ända upp. Det fanns ett hål under haken för ett kängsnöre, men hålet var för litet för att det tjocka snöret skulle kunna träs igenom… Tro mig, jag har provat ”allt”!.. Jag har försökt nypa till snörändan med tång för att smalna av den, jag rev av plasten och försökte trä igenom tråd för tråd och slutligen tog jag en mini-säkerhetsnål för att försöka trä igenom snöret med den. Hålet var fortfarande för litet… Så nu har jag gett upp och får hoppas på att vintern snart är slut så att jag kan lämna in min känga till en skomakare och få det fixat. SUCK…

För övrigt lyckades jag skjutsa Anna till jobbet utan problem och jag lyckades även ta mig hem helskinnad – trots alla isgator. Är det några jag beundrar så är det alla gamla tanter som är ute och stapplar med sina rollatorer trots denna fruktansvärda halka som gårdskarlen inte gör nånting åt. Så en tur till garaget eller soprummet kan vara en ganska läskig promenad, med fara för lårbenshalsar, handleder och annat smått och gott i en människokropp som kan gå sönder…


Så här ligger isen på en av områdets gångvägar…

                                                                                                                                                           Man undrar hur länge kylan ska hålla i sig. Detta töande blandat med kalla nätter gör framkomligheten besvärlig för både folk och fordon.


I dessa isspår ska man ta sig med bil till sitt garage. Bilen bara glider och det bästa är om man lyckas få hjulen UTANFÖR spåren. Om man misslyckas är det isracing som gäller…

                                                                                                                                                            Igår hade mamma besök av en energibesiktningsman i huset. Det visade sig att driften har blivit dyr de senaste månaderna och det är med all säkerhet beroende på den envisa kylan. På torsdag kväll är det nu första visningen och jag ska hålla alla tummar jag har för att det finns många intresserade köpare!

Nu ska jag sätta mig en stund med lokalblaskan och lite nyperkolerat kaffe (jag HATAR filterbryggare..). Den här dagen kan bara bli bättre än sin början, eller hur?

Read Full Post »