Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘peppad’

Ett inspirerat inlägg.


 

Lärosal i Blåsenhus

En modern lärosal.

På bilden här intill ser du en modern lärosal. Idag har jag varit på besök i ett rätt häftigt och ganska nybyggt hus som hör till vårt universitet. Tänk om gamla Humanistcentrum, numera Ekonomikum, hade sett ut så här när jag – och N:s pappa – pluggade där. (N var min medresenär igår. Hennes pappa har också pluggat på Humanistcentrum. Han är två år yngre än jag… Gammal? Jag? Eh…) Hade jag blivit mer inspirerad då? Kan nog tänka mig det. Men senare kom inspirationen under min studietid med de äldre byggnaderna i universitetets värld, när jag läste idé- och lärdomshistoria en termin i gamla universitetshuset, det som syns på startsidan på webben, och på Gustavianum, där jag identifierade krukskärvor med mera. Nästa år, om jag får vara med då, flyttar jag till ett hus mitt emot den här lärosalen. Det är ett hus som är så nytt att det inte är färdigbyggt än. Vilken spännande resa blir inte det?!

Ibland vaknar jag tidigt om vardagsmorgnarna. Jag ligger i sängen och låter en svag vind från mitt öppna fönster svalka mig. Och så tänker jag och funderar på om jag ska duga och räcka till, om jag ska motsvara förväntningarna. Jo, jag tvivlar på mina förmågor minst en gång om dan, men jag har fina kollegor och chefer som inte alls tycker att det är konstigt att jag inte greppar helheten efter två arbetsveckor och två arbetsdar… Jag blir glad och peppad av deras förtroende för mig. De är positiva och inspirerande, inte nedlåtande, sarkastiska eller otrevliga. Understundom tror jag att jag är… i himlen… Känslan förstärktes av att jag mötte en ängel i en korridor, men jag bevärdigades inte varken blick eller nick. Ja, jo, jag vet att jag har åldrats 30 år de senaste sju åren. Det var en märklig känsla…

Botaniska trädgården

Grönt så långt ögat kan se. Här tittar jag in mellan tujorna i Botaniska trädgården.

Det har varit ytterligare en solig och varm dag, men till eftermiddagen började det mulna på och vinden blev kallare. Grönskan exploderar runt omkring och många drabbas av allergier. Vi som inte drabbas njuter mest av sol, ljus, värme och det gröna… Jag var lite tidig till dagens första möte i byggnaden med den moderna lärosalen. Då stod jag utanför staketet till Botaniska trädgården och kikade in mellan tujorna. Grönt så långt ögat kunde se. Ett besök i Botan åker upp på att göra-listan!

Majskyckling med saffransris

Dagens lunch var väldigt gul.

Jag hade hoppats på en spontanlunch med NK* när jag var så nära, men tyvärr var NK hemma med sjuk småtting. Därför lunchade jag på sedvanligt ställe, Rullan, i sällskap med min bok på gång. Idag blev det majskyckling och saffransris, gult värre – och som vanligt var maten väldigt god!

Efter lunch var vi en minimerad skara – blott en trio – som deltog i stabsmöte. Men vi hade en hel del att avrapportera ändå. Jag berättade lite om förmiddagens möte kring studentwebben och om kommunikationsplanen. Vidare pratade vi om materialet till nyanställda som jag och R nu går igenom och uppdaterar. Lite andra småsaker avhandlades också. Och så fick jag ett nytt uppdrag att varje fredag skriva ett blogginlägg med information från ledningen.

Jag har mellan dagens möten petat i materialet för nyanställda och även fått både besök på rummet och uppdrag den muntliga vägen. Än så länge känns det bra och helt OK att ha dörren öppen. Under morgondagen räknar jag med att få klart mina synpunkter på nyanställdamaterialet så att jag kan börja titta på tre sidor översättningar.

Tunneln i slutet av ljuset matchar inredningen

Boken jag läser just nu matchar min inredning i köket.

Efter arbetsdagens slut blev det tisdagshandling på Tokerian. Jag inhandlade bland annat ett Mors dags-kort, skrev det, stoppade i en Trisslott och postade det – IFALL paketet inte hinner fram. Mamma är emellertid förvarnad, men jag vet hur besviken och ledsen hon blir om hon inte har nånting att öppna på Mors dag på söndag.

 

Jag har en fruktansvärd huvudvärk – det är bestämt oväder på gång – men jag ska ändå försöka läsa boken jag ska recensera. Den matchar för övrigt min inredning i köket så totalt perfekt!

Ha en riktigt skön tisdagskväll! Jag skrockar åt att jag får min sista (?) ersättning från a-kassan på torsdag!


*NK = Närmaste kollegan på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska otänkbart inlägg, men roligt att skriva.


 

Vännen Gunilla kom som god tvåa när det gällde att gissa på senaste bildgåtan. Eftersom jag känner mig extra generös (?!) fick även hon en vinst, nämligen att föreslå ett ämne för ett inlägg. Gunilla önskade följande:

[…] Om du var tvungen att jobba politiskt, vilken ministerpost skulle du då vilja ha ? och vad skulle dina viktigaste frågor att driva då vara ? 🙂 Det handlar INTE om vilket parti… […]

Min första tanke var förstås kulturminister. Men jag skulle samtidigt vilja vara även arbetsmarknadsminister och hälso- och sjukvårdsminister. Nu ska jag förklara varför:

Böcker hos Alfa.

Böcker till alla!

När det gäller kultur satsas det alldeles för lite på det. Framför allt när det gäller litteratur. Många kan knappt läsa och skriva när de går ut skolan och jag tror att det handlar om att barn och unga inte längre ”uppfostras” med böcker i varken hem eller skola. För att kunna få tillgång till böcker i både hem och skola skulle jag sänka bokskatten ytterligare samt öppna fler bibliotek, inte lägga ner bibblor, som så ofta sker idag. Biblioteken ska dessutom vara öppna dygnet runt så att man ska kunna ta sig dit oavsett arbetstider.

hand i kedja

Arbetsförmedlingen ska vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som de inte är idag!

Och fler bibblor gör att jag glider över i den andra ministerrollen, den som arbetsmarknadsminister. För fler bibblor skapar fler arbetstillfällen – och gör förhoppningsvis fler människor till författare! (Det där går inte riktigt ihop, men… I den bästa av världar… och använd fantasin!) Men sen skulle jag ta ett rejält tag och organisera om Arbetsförmedlingen och a-kassan. A-kassan måste man kunna leva på. Det kan man inte idag. De flesta av oss vill emellertid ha ett jobb. Därför behöver Arbetsförmedlingen jobba mer offensivt med det de faktiskt heter: förmedling. Arbetsförmedlingen bör vara den länk mellan arbetsgivare och arbetssökande som man absolut inte är idag. Idag funkar Arbetsförmedlingen mest som kontrollant åt a-kassan. Jag tycker att det är bra att arbetssökande skriver aktivitetsrapporter varje månad, men dessa ska också stämmas av med handläggarna så att de arbetssökande blir peppade och känner sig sedda. Inga fler idiotiska och meningslösa möten, utbildningar och arbetsuppgifter – och definitivt inga fler jobba-gratis-jobb! Sänk arbetsgivaravgifterna så att fler mindre företag också kan nyanställa. Låt inte för få människor slita ihjäl sig och bli sjuka och gå in i väggen – låt i stället flera människor dela på uppgifterna så mår alla bättre.

Reflexhammare

Bort med landstingen och direktörerna!

Därmed över till hälso- och sjukvårdsministerposten! Börja med att lägga ner landstingen. Ta bort alla direktörer och underdirektörer i hälso- och sjukvårdsadministrationen – de kostar bara pengar. Låt staten ta över slutenvården och kommunerna primärvården och öppenvården. Satsa på psykiatrin och äldrevården/-omsorgen eftersom vi faktiskt vet att många människor mår psykiskt dåligt idag och att antalet äldre äldre fortsätter att öka. Då skapar vi för övrigt fler arbetstillfällen IGEN.) Hur svårt kan det vara? När kan jag tillträda???

(F*n, jag skulle ha blivit politiker!..)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


 

Höna på stol

Vad ska hönan göra med månadens 900 kronor, tro?

Igår eftermiddag tuffade Clark Kent* och jag ut till Himlen. Vädret är som det visst alltid är sen ett par veckor tillbaka: ömsom sol, ömsom regn. Det gör det lite svårt med kläder. Bara detta att behöva fundera över ytterkläder eller inte, skor med hål i och risk för vattenintag eller svettodojor som är täta. I-landsproblem, jag vet. Jag är i alla fall mycket glad över att jag lagade mina täta svettodojor i våras. Förhoppningsvis funkar de ytterligare en vinter. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till om den häringa arbetslösheten blir långvarig. Jag fick visserligen a-kassa i torsdags, men när alla räkningar var betalda hade jag 900 spänn kvar att leva på resten av månaden. Jag undrar vad jag ska köpa för alla dem. Inga skor, i alla fall, det räcker de inte till. Samtidigt är jag väldigt glad att jag hade pengar så att jag kunde betala alla mina räkningar och ändå få lite över. Allt som inte är minus är bra. Och så tycker jag att de som retar sig på att jag får betalat för vissa inlägg på bloggen ska sluta upp med det och ägna sig åt att sätta sprätt på sina löner i stället, som de ju får varje månad. Ni behöver inte bry er om mig och hur jag gör, jag redovisar varenda krona jag tar in till a-kassan.

Trissvinst 30 kr

Tänk om jag blir miljonär?!

Samtidigt kanske det är en miljonär som sitter och skriver dessa ord. Fästmön köpte var sin Trisslott åt oss igår i stället för wienerbröd till kaffet (vi smockade i oss några av Prinskorvens utflyktskex som skulle vara till i morgon också, he he heee…). Och tänk! Jag som aldrig har tur vann hela 30 kronor! Idag har jag hämtat ut en ny lott – som förhoppningsvis innehåller en lite större vinst. Vi får se.

Helgen har varit lugn. Det är nog först nu som jag har börjat inse att äldsta bonusdottern snart flyttar. Det känns riktigt konstigt… En liten aning nerver i dallring här och var. Men tänk så spännande att ha hela livet framför sig… Idag hjälpte jag henne att köra lite kassar med saker från pappa till mamma. Senare levereras flyttlådor som ska packas. Och en finfin kompis skjutsar upp till norr nästa lördag. Men innan dess ska vi ha en middag för Linn på lokal, vi i familjen, på onsdag kväll. Jag har en klipptid då och som tur är har jag lagt undan pengar till klippningen så att jag också kan äta med de andra.

Tjejrobot

Vilka rattar, va?! Hö, hö…

Om jag nu får följa med. Jag träffade en ny tjej i helgen och är upp över öronen förälskad i denna rosa varelse med runda tuttar och… Äh, jag skojar bara, men håll med om att denna flick-rogot (ett av bonusbarnen sa rogot i stället för robot så nu säger Anna och jag det jämt) är väldigt söt… Anna köpte henne på semestern.

Anna lagade god kyckling med naan igår. Jag har nyss anlänt till New Village och jag har köpt hem pulvermos. Här ska nämligen lagas pulvermos och kycklingkorv till söndagsmiddag. Jag lagar aldrig mat från grunden och det syns på min kroppshydda. Men jag blir lite stolt över mig själv att jag överhuvudtaget lagar mat…

Jag är väldigt nervös i skrivande stund, för i morgon förmiddag är det intervjudags igen. Just den här svängen har det dragit ut lite på tiden och kanske är det det som gör mina nerver extra oroliga. Jag har pratat med mamma och blivit lite peppad, men bäst av allt är nog att jag får en kartläsare med mig på resan i morgon. Då slipper jag oroa mig för att köra vilse som jag gjorde sist… Kläder är framplockade och nej, det blir inte kjol, knytblus och pumps utan mörka jeans, grön fin piké och möjligen svart Lyle & Scott-tröja med dragkedja om vädret så tarvar.

Och nu ska jag hänga tvätt. Tjockissvart. Igen.


*Clark Kent = min lille bilsuperman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett överraskande inlägg.


 

frågeteckenÖverraskningar… De kan ju vara av den trevliga arten och den mindre trevliga arten. I mitt nuvarande jobb är de dessutom av den vanliga arten. Det vill säga, det går inte att planera nästan nånting utan att planera att planeringen ska falla. Den här måndagen var inget undantag. Jag hade just skrivit ut veckans planering för vårt intranät, när det trillade in en krav-nyhet.

Nånting som händer här just nu är att det vimlar av nyanställda människor. Bara den här veckan ska fem personer presenteras på intranätet. Låter väl enkelt, tänker du, och föreställer dig en person per arbetsdag. HA! Det finns lite andra nyheter att lägga ut också, liksom…

Vidare inträffade en något ironisk överraskning: i morse ringde en kvinna, vars namn jag inte minns, och presenterade sig som min nya handläggare på Arbetsförmedlingen. Hon frågade om läget och jag berättade att jag har cirka en och en halv månad kvar på min nuvarande visstidsanställning.

Jag har nog aldrig i hela mitt arbetslösa liv varit med om att en handläggare på Arbetsförmedlingen hör av sig innan jag blir arbetslös. Antingen var hon synsk eller också hoppades hon på att få stryka mig ur rullorna. Tyvärr fick jag göra henne besviken och meddela att jag tänker inställa mig på det där hemska stället, Den Förnedrande Glaskupan, den 1 juli. Om nu inget mirakel inträffar. Och mirakel tror jag inte längre på. Har för mycket i bagaget för att kunna tänka positivt och hoppfullt kring detta. Jag berättade lite om min situation och om förra handläggaren som dabbat sig med både på- och avanmälan till a-kassan, vilket fördröjde utbetalningen av ersättning med två månader, nästan.

Så frågade jag hur hon vill ha kontakt med mig i fortsättningen, om vi ska träffas och så. Jag tror inga personer är så ovilliga att träffa sina ”kunder” som handläggarna på Arbetsförmedlingen! I stället hänvisade hon mig till Kundtjänst, dit jag kan ringa och bli peppad. Jo det vet jag, de flesta som jobbar i Kundtjänst är riktigt bra på sina jobb. Men de kan ju bara lyssna, inte fixa nåt jobb. Fortfarande har jag emellertid Ingmari i färskt minne, hon i Kundtjänst som lyfte mig den där dan när tillvaron var totalsvart. Tänk om alla vore som hon! Nej, hon fixade inte heller nåt jobb åt mig, men hon bemötte mig som en människa som faktiskt vill ha ett nytt jobb, inte bara lura till sig ersättning.

Eftersom jag sitter i kontorslandskap gick jag ut ur rummet när handläggaren ringde. Man vill ju inte att alla ska höra, precis. Jag hade därför inget att anteckna på, så vi kom överens om att min nya handläggare skulle mejla sina kontaktuppgifter till mig. Det har nu gått flera timmar och något mejl har ännu inte kommit. Så… det i sig överraskande samtalet från Arbetsförmedlingen innebar bara en vanlig överraskning. Igen.

Vidare har även ryggen kommit med sin vanliga överraskning också: den gör ont. Igen.

Har du råkat ut för några överraskningar idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om jobbsökeri


Det blev en seg och sen start idag.
Skälet är att jag sov dåligt i natt. Hade svårt att komma till ro och när jag väl gjort det, vaknade jag mitt i natten och kunde inte somna om direkt. Men nu är jag på banan igen!

Jag har som vanligt inlett dagen med java och jobbsökeri. Än så länge har jag bara hittat ett intressant jobb att söka och idag tänker jag mig två totalt. Jag gör avkall på mitt tre-mål eftersom jag ju ska ut på uppdrag i eftermiddag. Det ska bli både spännande och roligt att ses, men jag är orolig för att mitt teckenspråk har blivit för rostigt.

Det finns säkert de som tycker att målet med tre jobbansökningar per dag är lågt satt. HA! Det kan ju den tro som inte har sökt jobb förut! För det första tar det tid att hitta intressanta jobb som är värda att söka. Det gäller att de utlysta tjänsterna väcker intresse hos dig, men naturligtvis också att du har de efterfrågade kompetenserna. Sen ska du ha ett bra CV att skicka med. Det är ju nånting man skapar och sen har, så att säga, men det skadar inte att gå igenom det då och då. Vidare ska man ju skriva ihop en intressant och bra ansökan. Och tro mig, det är det svåraste! Hur fångar man en presumtiv arbetsgivares intresse så att h*n läser mer än ingressen på din ansökan? Ja, ett tips är att skriva en anslående ingress förstås…

Sökta jobbhögen

Min sökta jobb-hög.


Mina ansökningar
har inte gett nån bra utdelning hittills. Två nej på 43 ansökningar i augusti. Men jag har lagt ett antal nya ansökningar i högen sen dess – det är ju september månad nu. Inte vet jag varför arbetsgivarna inte visar nåt större intresse för mig. Det KAN vara min ålder, men det skulle en arbetsgivare aldrig medge, för åldersdiskriminering är straffbart.

Äsch, jag vill hoppas och tro att det där kanonjobbet hos dito arbetsgivare finns där ute nånstans – och att en sån som jag verkligen behövs där! Nina på AF Kundtjänst var nog ganska imponerad av my efforts. Jag blev rejält peppad och det tackar jag för! All pepp behövs för min del just nu eftersom risken att falla ner i Det Svarta Hålet alltid är närvarande. Tro inte för ett ögonblick att det här är nån lätt tillvaro och att jag springer omkring sprudlande glad varje sekund… Det tar mycket kraft bara att försöka ha en så normal vardag som möjligt.

Men jag försöker också påminna mig om att vissa rekryteringar tar tid. Om en arbetsgivare får in många ansökningar på en utlyst tjänst måste ju alla gås igenom. Sen ska man välja ut några man vill telefonintervjua eller träffa och intervjua och så mal det på. För vissa arbetsgivare är det en lång process, som kan ta månader. Naturligtvis finns emellertid arbetsgivare som är betydligt snabbare. Likväl är en rekrytering en process…

Och nu frågar jag igen: Har du sökt jobb nyligen??? Hur gick det??? Har du några jobbsökartips att dela med dig av???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig splittrad och spretig, kort och gott.

 

I morse var jag trött, trots att det bara var den andra tidiga uppstigningen den här veckan. Och idag är det redan fredag! Det blev lite sent i säng igår. Eftersom jag dessutom skulle sova ensam efter att i två veckors tid inte ha gjort, var det lite knepigt att somna. Min ensam-olat/-vana trogen satte jag på TV:n i sovrummet. Började glo på Benidorm igen. Fästmön och jag hamnade av en slump på detta program härom kvällen och blev helt stumma. Snacka om brittisk humor när den är som bäst… Roligast i den här serien är mamma, pappa, tonårsdotter, lillebror och mormor Garvey som alltså är på semester tillsammans. Värst är  mormor, som bara kan tre saker:

  1. röka
  2. bli brun
  3. vara elak

Tidigare på kvällen tog jag itu med en strykhög som låg och väntade. Anna hade gjort iordning fyra kassar som skulle med hem till Himlen, men hon hade också varit ute med soppåsar. Skönt, för då kunde jag slappa en stund. Mamma fick ett samtal, för nu är hon så orolig för mig igen. Och det är svårt. Det är jättesvårt att vara en källa till oro för sin mamma på hennes ålders höst. Jag förklarade läget och jag tror att hon börjar förstå att det är ganska tufft att vara hennes dotter. Men hon bryr sig och älskar mig och det är jag glad för! För första gången talade jag även om för min mamma att jag också älskar henne. Vi är ju de sista av vår ursprungliga familj.

mammas o pappas bröllopsfoto
Mamma och pappa på bröllopsfotot från 1959.


Anna jobbade till klockan 21
och när jag nästan var framme började bensinmätaren blinka. Vi åkte därför först och tankade, sen och kompletteringshandlade och först därefter ut till Himlen. Fem kassar och en väska hade vi med oss. Lite svårt att ta på bussen, liksom. I kväll kommer en sjuk gosse hem till sin mamma, så jag åker inte ut förrän i morgon.

Det har varit en splittrad förmiddag på jobbet. Jag har bokat in lite möten och en preliminär hemsideskurs som jag ska hålla i nu när jag vet att jag har fått förlängd anställning. Men motivationen vill inte riktigt infinna sig. Så jag slog en signal till ”Lisbeth” för då blir jag alltid peppad. Vi pratade helt kort, drog bara det senaste mest väsentliga samt bokade in en lunchdejt – om två veckor. Så blir det ibland.

Hela jag känner mig splittrad och spretig, jag får inte riktigt grepp om varken dagen eller jobbet – eller mig själv. Får försöka se just den här fredagen som en mellandag och njuta av att det trots allt är lite sol, att Husets kör ska sjunga in våren i eftermiddag och att vi ska få glass.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg med artikellänk!


I morse såg jag en storflinande man
på bild i lokalblaskan. Det var chefen för Arbetsförmedlingens kontor i Knivsta  – nu finns artikeln att läsa här! Det kontor som på sätt och vis inte finns. Eller det finns, men det är inte bemannat – där sker arbetsförmedling på distans. Märkligt nog har kontoret en chef ändå. Ett sätt för Arbetsförmedlingen att minska antalet arbetslösa? Skämt åsido, jag blir lite fundersam när jag läser sånt här.

Skälet till att jag blir fundersam, eller för att tala klarspråk, negativ till arbetsförmedling på distans är att jag tycker att det är ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att slippa möta människor som söker arbete. Människor som ofta behöver träffa nån handläggare personligen för att prata om sitt jobbsökeri och bli lite peppad. Det är inte alls samma sak att bli peppad av en person i Karlstad, tror jag det var, via en datorskärm… Ofta behöver man prata om lokala frågor och hur bra känner en arbetsförmedlare i ett helt annat län till ens hemlän då?

Nej, det här känns som ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att distansera sig från personer som behöver personlig kontakt. Tanken är att föra samman arbetssökande och arbetsförmedlare, men jag ser det hela som en fortsättning på den distansering Arbetsförmedlingen redan 2009 arbetade enligt. Då var jag själv aktiv arbetssökande och fick känna på distanseringen – min första handläggare, som jag hade i cirka ett halvår, träffade jag aldrig. Jag skulle rapportera var sjätte eller var åttonde vecka (jag minns inte) till henne – via e-post. Skrämmande! 

Vad är ni rädda för på Arbetsförmedlingen??? De flesta arbetssökande är vanliga människor precis som ni, men de befinner sig i en utsatt situation och behöver verkligen personlig kontakt, hjälp och peppning. Tänkte ni på det, eller, när ni öppnade distanskonstoret i Knivsta???

En svart bak för arbetsförmedling på distans.


Livet är kort.

Read Full Post »