Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plinga på dörren’

Ett inlägg om min söndag.


 

Den här helgen tog bara slut alldeles för fort. Jag minns hur ofta jag tyckte att dagarna var långa tidigare när jag inte jobbade. Inte heller har jag glömt hur ensam jag kunde känna mig dessa långa dar. Nu är det lite tvärtom. Veckans två lediga dar ska en hinna med dels hushållsarbete och andra måsten, dels vila, koppla av och hämta krafter. Och så vill en ju helst vara med familjen om en har nån.

Igår på lördagen var Fästmön och jag på en liten shoppingrunda, avslutad med en gofika. Kvällen tillbringade vi framför TV:n. Som så många andra blev vi besvikna på den däringa musiktävlingens utgång. Ingen enda jag har pratat med minns hur vinnarlåten gick. Det enda jag minns är att sångerskan skreksjöng och sånt klarar jag mig utan.

På söndagar lyckas jag ofta sova lite längre, så även denna söndag även om jag väcktes av stök och bök i huset. Igår på lördagsmorgonen vaknade jag av att en kvinna i huset skrek i stället för att prata i normal samtalston vid sjutiden. I morse vaknade jag runt 8.30 av nån dammsög. Då passade jag på att läsa ut Marina och börja på en ny loppisbok.

Böckerna Marina och Snedtändning

Den översta läste jag ut i morse och påbörjade den understa, en psykologisk thriller.

 

Armband

Jag fick ett armband från Israel.

Men ligga i sängen hela vilodagen går inte för sig. Somliga ska ju snart flytta, så vi åkte till Bauhaus och införskaffade en första laddning flyttkartonger. Därefter åkte vi ut till Morgonen för att träffa yngsta bonusdottern, som är på tillfälligt besök, hos nyligen hemkomne Israelresenären. På plats var förstås också yngste bonussonen och gossjuka katten Maxi, slagskämpen Felix med örat och Maja med Brynen. Inte minns jag när jag sist såg Frida, men länge sen var det. Det gjorde mig så glad att se henne att hon till och med fick två kramar!

Katten Felix har den gångna veckan varit i slagsmål och fick åka till veterinären med ett sönderbitet öra. Nu behandlas han med både medicin och koksalt och får inte gå ut på grund av risken att få nya bakterier i såret. Det var en skrikande kattgubbe vi mötte. Sur ringlade han ihop sig som en falukorv på Elias säng. Brorsan Maxi var desto kärvänligare och la sig tätt inpå när vi fikade – först hos mig, sen hos Anna. Lilla Maja, cirka ett år, dotter till Mini och storasyster till Annas Lucifer och Citrus, har repat sig bra från sin kastrering och ska ta bort stygnen på tisdag. Hon var en riktig liten gosfia hon också. Maja har förresten ett väldigt speciellt utseende – det ser ut som om hon har svarta ögonbryn och skägg.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag fick ett jättefint armband av Jerry. 
Det gjorde mig så glad. Dessutom smaskade jag i mig en tre, fyra bitar chokladöverdragen ingefära, en riktig smaksensation!

Innan jag lämnade Förorten käkade jag pizza med Anna och äldsta bonussonen, handlade och tankade. Mamma har fått ett samtal nu i kväll och det var nog bra, för hon var lite deppig. Jag funderar på att försöka hitta en bok att skicka till henne till Mors dag. Skulle vilja muntra upp henne lite, men det är svårt att göra på distans. Jag hade hoppats att skyddsängeln skulle ge även mamma lite skydd och tur. Änglarna jag har delat ut hittills har gett både nya jobb och nya hem för mottagarna!

I kväll ser jag sista avsnittet av Springfloden. Då tänker jag glo koncentrerat och inte öppna dörren även om det skulle vara så att min köksstol, som blev bortbjuden på middag igår kväll, plingar på.

I morgon börjar en ny vecka, med förhoppningsvis många spännande dar. Själv ska jag bli utbildad både för- och eftermiddag och på torsdag ska jag delta i en avdelningskonferens med avslutande buffé. Hoppas att DU får möjlighet att göra nåt kul, intressant och viktigt i veckan också!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan smörjer kråset och spiller medan andra arbetar i hennes hem.


 

Knacka på

Röris knackade på före sju i morse.

Det ljusnar på morgnarna när jag åker till jobbet och det är ganska ljust fortfarande när jag åker hem framåt seneftermiddagen. När jag sitter i bilen ser jag så många vyer jag skulle vilja fota. Men när en kör bil, kör en bil och gör inget annat, tycker jag. Möjligen lyssnar en på musik. En fotar inte.

I morse var jag uppe med tuppen. Rörmokaren skulle ju komma klockan sju och jag ville vara tvättad och klädd och helst ha ätit frukostfilen till dess. Jag vaknade en kvart tidigare än vanligt – utan att behöva ställa om alarmet på mobilen. Ibland är det bra att ha vissa… gåvor. Jag visste nämligen att rörisen skulle komma före utsatt tid. Jodå, tio i sju rullade en Riksbyggenbil in på gården och två minuter senare plingade det på dörren. Rörmokaren tittade på det jag behövde få hjälp med, hummade lite, gav ett par alternativ, kollade priser etc och så kom vi överens. Han skulle åka och handla och sen utföra arbetena medan jag åkte till mitt arbete. Vi möttes i ytterdörren när jag skulle åka. Prisuppgift har jag fått mellan tummen och pekfingret, medan rörisen fick ansvar för mina nycklar. Det kändes lite läskigt att lämna sitt hem i nån annans händer, men ibland har en inget val. Och jag slapp ta ledigt från jobbet. Nu hoppas jag förstås på ett gott utfört arbete, så att jag kan både diska och tvätta mig utan läckage samt på en låg faktura. Det senare kan jag drömma om, men jag får i vart fall 30 procents ROT-avdrag. Hemma på kvällen gick jag runt och testade kranar, bland annat. Och tänk! Det var länge sen jag slapp spänna musklerna för att vrida om… Dessvärre upptäckte jag ett ställe där det kan bli problem. Jag får helt enkelt hålla ögon och öron öppna!

På jobbet har jag tragglat med en text i två dar. Jag säger inte att den är tråkig, den är omfattande och har ett ganska avancerat språk. Men det är fredag idag och jag hade tur som en tokig och blev serverad go-fika redan vid förmiddagskaffet. Vi hade en nybliven pensionär på återbesök och det bjöds på tårta. Eftersom fredagar är den enda dag jag äter fikabröd passade jag på att ta en rejäl bit. Ja… ehum… En ser hur stor den är när en jämför med kollegan F:s bit… Till eftermiddagsfikat klämde jag dessutom i mig en synnerligen färsk och sockrig äppelmunk. Men sen spillde jag ut mitt kaffe så två kollegor fullkomligt flög upp ur sina stolar och min mobil blev blöt, så nån bild blir det inte.

Detta bildspel kräver JavaScript.


NK* och jag var helt slut på eftermiddagen. 
Det visade sig genom att somliga kom in och LA SIG på andras kontorsgolv. Vi klappade oss på axlarna efter en rejält tuff vecka där det har ställts hårda krav på oss och vi i mångt och mycket har varit helt självstyrande. Det är väldigt skönt att vi har varandra, för där hämtar vi kraft och stöd när det behövs. Och så avslutade vi arbetsdan med att poppa en alternativ version av Syster Jane först, via skillingtryck, fram till första gången Simon & Garfunkel drog sin Bridge over troubled water på en konsert. Du vet, den där låten som ska spelas überhögt klockan fyra en morgon medan solen går upp och baksmällan sätter in…


En go helg önskar jag dig!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påfyllt inlägg.


 

Elliot vid köksbordet

Elliot satt med vid köksbordet när vi fikade.

Igår kväll fick jag fint besök. Det blev en rejäl påfyllning av Elliot-kontot, för strax efter halv sju plingade den hårige killen på dörren här. Med sig hade han sin mormor som jag inte har träffat sen… jag vet inte när. Det blev med andra ord lite vänskapspåfyllning också. Jag försökte ta några nya bilder på den söte herrn, men det var höstmörkt i köket. Dessutom hörde han så många ovanliga ljud att han var lite på språng hela tiden. Är man vakthund så är man.

Elliots mormor och jag drack kaffe och åt kletiga kanelbullar. Det fick ju blev veckans go-fika för min del eftersom det inte blir nåt fredagsfika i morgon på jobbet. Fast… sen visade det sig att det bjöds på go-fika idag i stället. Bulle med sylt kunde jag inte låta bli…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det var intressant
att få en lägesrapport av Elliots mormor. Vi var båda i en liknande tuff situation för ett tag sen, men nu hoppas vi att det har vänt. Inget är klart inför framtiden. Däremot ser den inte lika nattsvart ut som tidigare för nån av oss. Personligen hade jag börjat misströsta lite över över resultatet av ett möte för ett tag sen. Idag kom mejl att det inte fanns nåt resultat att redovisa än. Det är tålamod som gäller, alltså.

Min dag på jobbet har också på sätt och vis inneburit påfyllning. Jag har fyllt på med ord i ett par InDesign-mallar. Det vore att ljuga att säga att påfyllningarna har gått smidigt. Vissa stunder har jag känt mig säker och fått mycket gjort, andra stunder har jag känt mig osäker och gnällig. Framåt seneftermiddagen skulle jag påbörja en ny trycksaks-layout och det strulade så mycket att jag fick springa på toa akut. Då är det inte roligt. Men att gå ifrån ett tag kan hjälpa liksom att slå ihop huvudet med närmaste kollegan. Till sist funkade mallen som den skulle. Och när det funkar är det roligt.

Halloweensak 50 kr afrikansk figur 125 Myrorna Boländerna

Ingen idé att det kommer några ungar till tanten. (Halloweensaken och den afrikanska figuren på bilden kostar 50 respektive 125 kronor på Myrorna i Boländerna i Uppsala.)

Idag fick vi veta att vi inte får vara på jobbet i morgon på eftermiddagen. De anställda jobbar fyra timmar och vi konsulter får inte vara på arbetsplatsen när reception och vaktmästeri är stängda. Kollegan och jag fick därför jaga våra konsultchefer för att informera om detta. Jag fick inte svar från min förrän jag kom hem i kväll. Plötsligt finner jag alltså att jag bara jobbar till klockan 12 i morgon. Eftermiddagen vet jag inte vad jag ska fylla på med – kanske en bunke godis, för det är ju Halloween, trots allt. Inte för att jag tänker ge bort nåt till några utspökade barn utan för att jag vill äta godis själv. Förresten vet nog ungarna på gården att det inte är nån idé att plinga på hos mig. Tanten är snål när det gäller godis.

Jag hoppas få tillbringa helgen med min Fästmö, men inget är bestämt än hur eller var. Det kanske klarnar framåt aftonen. Jag vet inte hur hon jobbar idag, så jag vill inte ringa ifall hon jonglerar med tanter eller farbröder i stället för att vara hemma.

Nu ska jag fylla på min lekamen på utsidan med schampo och duschcreme för att få upp värmen. Sen blir det macka, lite läsning och 100 Code klockan 21.

Vad har DU för dig denna torsdagskväll??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.


 

Värdekuponger Eckerölinjen

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Selfie fuck google ask me

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.


På hemvägen handlade jag 
lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brev fr akassan o brunt kuvert

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.


Det bruna kuvertet
innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Bok Diagnos kortisolsvikt

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.


Nu ska jag hänga 
kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pappersvändande inlägg.


 

Ibland överträffar verkligheten fiktionen. Jag piskade mig till att göra en rejäl pappersvändning idag, eftersom morfars skrivbord, på vilket en enorm hög papper låg, hotade med att kollapsa. Den enorma högen fördes under ett visst stånkande till köksbordet av utrymmesskäl och av ergonomiska skäl. Jag behövde plats för att vända papper till flera högar och jag behövde göra det stående, i en bra arbetsställning. Men ett hem är inte ett kontor, kan jag och ryggen med mera konstatera.

 Pappershög

En enorm pappershög fördes till köksbordet för att vändas till två högar.


Verkligheten, ja… 
Att få svart på vitt på aktuellt läge kan vara otroligt jobbigt. Men det finns alltid såna som har det värre. Grekerna, till exempel.

En stor pappershög och två smärre

Tre Uppsalahögar: en ”Nej!”, en snart före detta enorm och en ”Hopp”.


De två nybildade högarna
stod för ”Nej!” respektive ”Hopp”. Ett tag rådde ganska stort kaos bland papperen. Men snart började de två nya högarna bli rätt prydliga.

Två prydliga högar på väg att bildas

Två rätt prydliga högar på väg att bildas.


Medan jag stod där och vände papper 
funderade jag över det här med att svara. Alla mina papper har nämligen inte fått svar på sitt innehåll. Vissa företag är sämre än andra på att svara. Att det ska vara så svårt…

Till sist var den enorma högen försvunnen och ersatt av två prydliga högar med papper (och en liten hög med ett par kuvert). Dessvärre är ”Nej!”-högen högre än Hoppets hög. Realism.

Två högar med papper

Två högar med papper. Den vänstra är dessvärre ”Nej!”-högen. Hoppets hög, den högra, är betydligt lägre.


Eftersom det krävs att jag alltid måste kunna bevisa
att jag inte fuskar, sparar jag samtliga papper. Men ”Nej!”-högen har flyttats till ett hyllplan i mina nyrensande och omstuvade bokhyllor. Hoppets hög bildar en inte lika enorm hög som tidigare på skrivbordet.

Hyllplan med pappershög

”Nej!”-högen fick plats ovanpå en gammal ”Nej!”-hög på ett hyllplan. Clownen i gult tittar på med tårarna rinnande ner för porslinsansiktet.


Sen plingade det på dörren. 
Utanför stod en postflicka i små shorts med ett XL-paket till mig. Vad kan det innehålla för spännande? Om jag inte gissar fel innehåller det gratisjobb för min del, förhoppningsvis ett kärt sådant.

XLpaket

Spännande? Troligen gratisjobb, men det kan ju vara nog så kärt.

 

Nu ska jag gripa mig an nästa vändningsprojekt. Synd att jag inte får lön för det. Jag är en jävel på att vända papper, sortera och framför allt strukturera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det goda i livet.


 

Det finns en sak som hela tiden går uppåt i mitt liv – och det är vikten. Jag försöker stundtals hålla igen, tacka nej, inte köpa hem, men… det är lika bra att erkänna att jag tröstäter en hel del. Visst är jag van att vistas i mitt hem. Fast om jag finge välja skulle jag mycket hellre gå till ett jobb om dagarna och komma hem trött om kvällarna. Det är oerhört tärande på många sätt att klättra på väggarna, nämligen.

Exempel på vad jag tröstäter:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu gör jag vad jag kan
för att förändra min situation. Det vet människor omkring mig, såväl nära och kära som myndighetspersoner. Att konkurrera med mellan 200 och 400 människor varje gång jag försöker komma vidare i livet är inte det lättaste när man inte längre är nån ungdom. Inte i min bransch. Där ska alla vara 35 år högst och samtidigt ha 20 års erfarenhet.

Jag jobbar på att lära mig acceptera att det inte går att ändra vissa saker. Som ålder, till exempel. Däremot skulle jag mycket väl kunna ändra min vikt. Men det är tungt på många sätt och då kommer vikten inte ens i andra eller tredje hand.

Igår hade jag en proppfull dag, med mycket prat och babbel och en hel del stress. Det var nästan så att jag för en stund trodde att jag befann mig på en arbetsplats när jag pratade i fasta telefonen, mobilen ringde och nån plingade på dörren – samtidigt. Och så kom det lite mejl och sms och nyhetsuppdateringar också, för säkerhets skull. Men naturligtvis var det en positiv stress. Jag kan konstatera att det verkligen är så att inte alla människor vill mig ont. Det finns väldigt många människor som vill mig gott. Faktum är att de goda och snälla är fler än de som vill sabba, förstöra och vara elaka.

Helt optimalt för denna positiva känsla av stress var det emellertid inte att försöka förnya prenumerationen på mitt virusskydd strax före läggdags. Eller, det var så här att jag började i tid, men blev avbruten. Och när jag skulle fortsätta strulade det förstås hela tiden. Det vill säga, pengarna var dragna och installationen misslyckades. Jag grinade nästan och tänkte att jag i värsta fall får ta med mig datorn till expertisen på midsommarafton. Men så i morse hade installationen plötsligt gått igenom – utan att pengarna hade blivit dragna flera gånger än en. Det känns gott att kunna leva lite tryggare i cyberspace ett tag till.

I kväll är jag och får mitt hår fixat av ett av mina M. Efteråt har Fästmön lovat att bjuda på thaimiddag på stan. Det är ju nåt gott jag inte säger nej till! Och så äter jag lite för mycket. Igen. Det där med vikten får vi ta… nån annan dag, tror jag.

Ha det riktigt gott i kväll! Har du inte gjort det än, så kolla in min boktävling. Jag tänkte ha dragning i helgen, typ midsommardagen eller nåt.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om GODA vänner och släktingar – med betoning på GODA. Och en sån som jag, som bara pratar…


 

Det var länge sen jag pratade som jag gjorde igår! Jisses, jag tror jag har fått träningsvärk i käften och måste vila den alldeles idag. Med kort varsel blev det bestämt att vännen A skulle svänga förbi på hemvägen från jobbet för att titta på en möbel. Nåt att bjuda på hann jag inte fundera ut, men kaffe finns ju alltid.

Och så har du ju den där chokladasken som du fick i julklapp, den där som du öppnade häromdan!

påminde mig Fästmön. Ja, jo, men jag tänkte att A kanske behövde äta nåt mera matigt efter jobbet. Hur det nu än var, så hanns inget införskaffas. Anna kom på ett jobbärende som behövde utföras innan hon började gårdagens arbetspass, så jag skjutsade.

Under tiden hade mammakusinen B telefonerat, men när jag kom hem igen behövde jag skriva en recension av en spännande, ny bok. Först. Sen skulle ju A komma. Och på kvällen skulle jag ringa B. Planerade jag.

Jag hade precis klickat Publicera när telefonen ringde. Det var mammakusinen B igen. Jag förvarnade om att jag skulle bli tvungen att avbryta strax. Vi hann prata i nio minuter innan det plingade på dörren. Eller vi och vi… det var mammakusinen B som ringde, men jag som pratade.

A blev insläppt och medan jag satte på kaffet slängde A upp TVÅ påsar på köksbänken. Den ena var till oss båda, den andra bara till mig. Och det var detta som föranledde frågan i rubriken till det här inlägget! Har du också så här GODA vänner? Alltså vänner, som släpar med sig godsaker – se bildspelet!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen babblade vi (läs: jag) 
i ett par timmar innan jag lät den stackars arbeterskan trampa hem till sitt. Det blev väldigt tyst här och dessutom kändes samtalet med mammakusinen B tidigare på eftermiddagen väldigt avhugget. Så jag ringde upp och vi pratade i en halvtimme eller så. Hon är så härlig att prata med!!!

Som grädde på moset blev jag bjuden på midsommarfirande med kaffe och grillning på fredag. I am blessed with such friends!

Idag vilar jag truten – i alla fall tills i kväll när jag ska få håret klippt av M. Då lär det vara dags igen för flabben att glappa…

Kan ju inte låta bli att fråga om DU har såna GODA vänner som jag??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »