Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ilona Szatmari Waldau’

Ett puffande inlägg.


 

Ett stort och gemensamt intresse för gamla saker – och lyckan är gjord när den perfekta affärslokalen dyker upp! För även om viljan finns får ju allt inte plats där hemma. Före detta grannarna och väninnorna Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau – de träffades faktiskt i sandlådan! – gjorde verklighet av sin dröm om en antik- och retroaffär. För ett par veckor sedan kunde de slå upp portarna till den egna butiken på Hjalmar Brantingsgatan 4A, nästan i ena hörnet av Vaksala torg.

Läs hela artikeln hos UppsalaNyheter!!!

 

Syltburk Aroma Rörstrand 220kr

Den här syltburken ur Rörstrands serie Aroma är ett av flera föremål som väntar på en ny ägare i Uppsalas nyaste antik- och retrobutik.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.


 

Efterrättstallrikar djupa 20 kr st Social Ekonomi Uppsala

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.

Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…

På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.

Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Sölve & Co

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.


Men huvudmålet idag 
var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!

Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Lite längre fram,
men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!

Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett som vanligt ganska blandat inlägg.


 

Scrambled eggs rökt kalkon stekt tomat kaffe

Som tur var hade jag inte bara ätit lunch igår, jag hade ätit sen lunch. Detta innebar att jag inte svalt ihjäl medan jag väntade på Anna.

Det var väldigt skönt att få hemmet rent igår. Nu kan jag göra roligare saker i helgen än att städa. Bara det att jag inte vet vad. Tråkmajan Fästmön jobbar till och med dubbla pass i morgon på pingstafton och på söndag jobbar hon från tidig morgon till eftermiddagen. Igår skulle hon ha slutat klockan 16. Jag kom som vanligt i tid, det vill säga några minuter i. Det var tur att jag hade min bok på gång med mig, för Anna fick jobba över. Och det var inte bara en liten stund, utan typ en och en halv timme… Men jag satt i bilen, trött efter städningen, med nervevade fönster och lät majsolen slicka mig i ansiktet. Sen åkte jag iväg och tankade också. Det tog en kvart. Anna har nu haft ny arbetsgivare i knappt två månader. Med det nya kan jag som närstående säga att det har kommit både bra saker och mindre bra saker. Utifrån sett. Jag vet ju inte hur det är inifrån. Fast jag funderade över sånt som bemanning. Den verkar inte vara särskilt tillräcklig, med tanke på att gårdagens ”jobba över” inte är nåt ovanligt. Ja, ja, det är väl så här det blir när Uppsala kommun leker affär.

Uppsala kommun, förresten… Jag läste nyss att kommunen ska fördubbla antalet platser för ensamkommande flyktingbarn. Det tycker jag är jättebra och lovvärt. Kommunalrådet Ilona Szatmari Waldau förklarar bland annat det tidigare låga mottagandet i lokalblaskan:

Ett skäl till det är den stora bostadsbrist som vi har. Men det är många kommuner som har en bostadsbrist och vi måste ta vårat ansvar […]

(Notera att hon sa ”vårat”. I skrift stavas det ”vårt”.)

Men vad händer med våra egna barn och bonusbarn, som inte får den hjälp de behöver? Jag tänker på yngsta bonusdottern, som vad jag vet, inte fick nån hjälp av Uppsala kommun till skolgång efter att ha gått i särskola trots normalbegåvning under hela grundskoletiden. Hon valde att flytta till en annan kommun i ett annat län, till och med. Där fick hon hjälp att börja plugga ganska omgående. Vad jag förstår håller Uppsala kommun fortfarande på att diskutera med sitt försäkringsbolag kring nån form av skadestånd. Det lär bli den enda hjälpen min bonusdotter får. Kanske. Det är snudd på skandal, tycker jag.

♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣

Eftersom gårdagen hade gått över i kväll innan vi kom hem blev det sen middag. Det var tur att jag inte bara hade ätit lunch igår för ovanlighetens skull. Jag åt sen lunch, dessutom. Därför klarade jag mig tills vi snabbt hade snott ihop en korvmiddag, min med mos, Annas med broccoli.

Popcorn

Tröstätning av popcorn pågick igår kväll.

Klockan 21 var det så dags för schlagereländet igen på SvT1, det vill säga semifinal två. Bäst var Conchita (men så smal hon har blivit!), sämst var trion programledare. Jag har nog aldrig sett maken till tråkigare trio. Tur att jag hade en skål med popcorn att tröstäta. Vad jag tyckte om låtarna vågar jag knappt skriva här, för då får jag schlagermaffian på mig. Men jag pyste lite på Twitter igår. Totalt sett kan jag säga att mina två favoriter är Serbien och Israel, Italien och Spanien har OK låtar, Tjeckiens manlige sångare har fin röst och Australiens låt är bra, men den kan ju inte vinna. Summering: jag tror att jag håller på Israel. Eller Serbien.

Skvallertidningar och choklad

Skvallertidningar och choklad i Annas väska. Jahaja, hon har redan varit ute på ärenden…

Och så plötsligt blev det fredag. Jag lyckades ta en sovmorgon idag ända till klockan 7.15. Sen gick jag upp och satte mig vid datorn och var riktigt effektiv. Anna är ledig idag och vi ska ut på några ärenden såväl åt andra som åt oss själva. Vädret ser bara trist ut – mulet och blåsigt. Mycket mer än en smärre utflykt för ärenden samt matlagning hemma händer inte här idag. Men på Irland folkomröstar man om samkönade äktenskap. Premiärministern där är för samkönade äktenskap, vilket är lite roligt eftersom han är ledare för ett kristdemokratiskt parti. Jämför det med svenska kristdemokraternas partiledare och hennes åsikter…

Nu ska jag killa min nya kompis under hakan och sen kolla om kaffet är färdigperkolerat. Vad händer hos dig idag och i helgen? Skriv gärna några rader så blir jag så glad!

Spindel

Min nya kompis.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett välklätt inlägg om ett dansant kommunalråd.


 

Ilona Szatmari Waldau

Ilona Szatmari Waldau läser handlingar till fullmäktige, eller nåt, på bilden.

Jag gillar politiker som kan bjussa på sig själva. Som kan kliva ner från talarstolen och upp på bardisken och dansa loss, helt enkelt. Som Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd för Vänsterpartiet i Uppsala. I helgen blev hon nämligen utsedd till Uppsalas bäst klädda kvinna vid en gala arrangerad av UppsalaVimmel (ägt av lokalblaskan, som nästan alla andra medier här i stan).

 

Kolla kommunalrådets justa moves här:

24UNT – UNT.se.

 

I övrigt är såna här galor, där bara yta räknas, inget för mig. Men den som gillar mode, smink, utseende, musik och sånt hade säkert haft jätteroligt där. Jag gillar bara kommunalråd som dansar på bardiskar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…


 

Kommunalrådet i maktens korridorer

Kommunalrådet i maktens korridorer.

Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.

Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.

Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.

Docka vit docka röd

Docka vit docka röd halades fram.

Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…

Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.

Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!

Hälsning fr Maria Langs systerson

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!


Kommunalrådet vet 
att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!! 

Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.


PS Kommunalrådet bloggar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.


År 2013 kan snart läggas till handlingarna.
Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)


Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Ett humoristiskt inlägg med några stänk ironi. Och några droppar religiositet, by Jove!


Äh, jag bara skojar!
Nån Bokmässa blev det inte för mig i år heller och fredagsMYYYS är för fjollor.

Jag har ätit middag och som den goda katolik jag skulle ha kunnat vara (ja, jag gifte mig nästan med en irländsk katolik en gång och då hade jag fått konvertera) har jag ätit fisk – såsom goda katoliker gör om fredagarna. Men när man ser bilden nedan kan man tro att jag var på väg att konvertera till nån religion där man dyrkar jasminriset… Det där röda ovanpå riset är för övrigt inte heller fisken utan små plommontomater.

Ris med tomater

Ris med tomater. Laxen ligger mest under riset, en bit är mun, dock. Notera åter min konstnärliga ådra – såväl mat som knäckemacka är Toffliskt dekorerade.


Man ska inte leka med maten,
men håll med om att den blir roligare att äta när man gör ögon och näsa av tomater, mun av lax? Eller ritar ett bejbifejs i kaviar på knäckemackan?

Det där med bokmässan ljög jag lite om. Här i Uppsala har vi en egen liten mässa, inte katolsk, dock. Carina Burman föreslog bland andra mig för en stund sen på Twitter att vi ska bilda en Maria Lang-klubb. Av nån anledning råkar fru Lange ha många fans i den här stan… Oppositionskommunalrådet Szatmari Waldau (nej, hon är INTE släkt med Kristi brud!) är ett annat av fansen. Tål att tänkas på, tål att tänkas på, tål att tänkas på (jag mässar för att komma i bok-mässe-stämning)…

Vad mässar du om då? Vavavavavavavavavava??? (Don’t mess with me, bara…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, Tofflan has not gone political blog, but… Idag har hon haft celebert besök av en av Uppsala kommuns politiker, oppositionskommunalrådet Ilona Szatmari Waldau. Det var sju år sen vi sågs sist, så man kan inte säga att vi är best buddies. Däremot är Ilona Szatmari Waldau en politiker vars blogg och debattartiklar jag gärna läser. Hon steg också många pinnhåll i min aktning när hon i vintras levde en natt som hemlös – när nästan alla andra som skulle pröva på detta tillsammans med henne bangade.

Ilona Szatmari Waldau
Ilona Szatmari Waldau på väg in på ett av mina kontor. Visst ser det ut som om hon skulle kunna jobba här, kanske forska på nån mystisk alg eller mussla eller kanske försurning..?


Dessutom välkomnar jag
de flesta lokala politiker att besöka min fina arbetsplats. Jag är nämligen stolt över den och det hus jag jobbar i. Det är för övrigt bra och viktigt att politiker kommer ut i verkligheten och ser hur vi jobbar, tycker jag. Men det är minst lika bra och viktigt för oss att få visa upp vår verksamhet och vårt universitet.

Vi valsade inte omkring på området direkt, utan jag gav en liten guidad tur i huset. Jag berättade om de institutioner som finns här och om laboratorierna. Här var ganska tomt och öde idag och en av forskarna gav oss ett tänkbart skäl:

Det är fredag…

Men det är även så att många barn har påsklov och då måste föräldrarna också ha det. Dessutom var det disputation på en av mina institutioner idag.

Vi beundrade (?) konsten och hängde över räcket för att se på ryggradssoffan. Jag visade båda mina kontor – jag jobbar ju på två institutioner – och vi satt ner en stund i kontoret på institution 2 där jag berättade vad jag jobbar med just nu, främst intern kommunikation där det finns många delar där det finns utrymme för förbättring och förändring.

Efter min föreläsning (jag tyckte att jag babblade non stop) traskade vi ut i vårsolen bort till Thaistället för att äta lunch. Som vanligt blåste det nordliga vindar, men aprilsolen värmde gott.

Aprilsol och trädgrenar
Aprilsolen värmde gott.


Det blev en trevlig lunch
full av intressanta samtalsämnen som politik, förstås, men också språk, personkult (!), profilering, arbetsgivare, sjukdomar och annat. Jag kände att jag träffade en mycket kunnig person som varken privat eller offentligt väjer för att säga sin åsikt – även om det måste vara med en viss diplomati ibland (det ligger ju i partipolitikens natur).

Nåt officiellt politikerbesök var detta inte, men det var likväl både viktigt och trevligt och nånting jag rekommenderar att testa för den som har möjlighet! Bjud in en politiker till ditt jobb, alltså! Jag lovar dig en annorlunda upplevelse! Och grädde på mitt mos – Ilona Szatmari Waldau äter inte mjölkprodukter – blev upptäckten av denna solros, dock inte uppskjuten av nån aprilsol utan en mer konstgjord sol och värme:

solros
En solros har skjutit upp i ett av våra växthus!


Jag hoppas att cykelturen in till stan gick utan problem
med nåt löst grus och att valet av eftermiddagens arbetsuppgift blev att skriva en debattartikel, inte läsa tjocka handlingar. Tack för besöket!

Nån mer politiker som vågar sig på ett besök på min fina arbetsplats innan jag slutar här???


Livet är kort.

Read Full Post »

Så  blev det helg igen. Den här veckan har verkligen gått fort och det tror jag beror på att jag har fått fortsätta att göra roliga saker på jobbet. Jag har till exempel haft one-to-one-kurser i webbverktyget. IT-teknikerna fick ju så småningom ordning på webbplatsen jag bygger. Igår förmiddag hade jag avstämningsmöte med min uppdragsgivare. Vi gick igenom sida för sida och det känns som om Lille M blev väldigt nöjd. Vi har bestämt vad jag ska fortsätta med och Lille M har också fått uppdrag: att ta fram diverse underlag åt mig. Igår eftermiddag var jag runt i huset och fotade för de nya undersidorna, men jag hann inte göra mer än en ingångssida om säkerhet på både svenska och engelska och en undersida om brand på båda språken. Idag ska jag fortsätta med hjärtstartare och mer säkerhetsprylar samt sånt som lunchrum och liknande. På måndag ska jag försöka få till en intervju nere i vaktmästeriet med H och Johan. Så jag fortsätter att bygga mitt Hus webbplats.

Huset
Huset fotat i morse  i tiogradig kyla och lite Photoshoppat.


Igår kväll hann jag ta en dusch och en macka innan jag såg på Monika i När livet vänder på SvT Play. Det var ett riktigt jobbigt avsnitt, för det var så otroligt sorgligt med sjukdom, död och småbarn som inte fick ha sin pappa i livet. Fästmön jobbade till klockan 20 och jag åkte in på de ishala, knöliga gatorna för att hämta hem henne. Resten av kvällen tillbringade vi med spel och läsning. Antikrundan ska jag glo på i kväll.

I kväll ska jag också utnyttja det tack jag fick av lokalblaskan för att jag har deltagit i cirka 150 (etthundrafemtio) läsarundersökningar. Eftersom jag inte ville förlänga min prenumeration med en endaste månad valde jag detta:

trisslotter
Två trisslotter blev tacken för att jag har deltagit i cirka 150 läsarundersökningar.


Som du förstår blir jag jämrans grinig om det inte är nån BRA vinst på åtminstone en av trisslotterna. JÄMRANS grinig.

Idag lunchar jag med Johan, mitt sätt att uppmärksamma internationella kvinnodagen (kvinna bjuder man på lunchrestaurang). Ilona hade lite andra förslag på aktiviteter i en kommentar här igår.

Sen är det helg. Gissningsvis är jag uppe med tuppen i morgon och det vore bra. Min intention är att skriva Den Bästa Jobbansökan Ever Done By Me, eftersom jag ju har sett ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha – och tänker få. Anna kommer in för att storhandla och jag plockar förstås upp henne när hon är klar och följer med ut till Himlen. Där stannar jag för att fira helg med en decimerad familjeskara (en jobbar, en är kattvakt och en ska på evenemang). Roligast av alla får nog Lillebror som ska få se finalen i Melodifestivalen 2013 live tillsammans med sin pappa. Även om jag personligen tycker att det har varit riktiga skitlåtar i år är det säkert en jätteupplevelse att få vara på plats och se Louise och YOHIO live (när de andra artisterna och programledarna kommer upp på scenen kan man ju blunda 😉 )

Men först ska jag jobba mig igenom den här fredagen. Det är ett fantastiskt privilegium att få jobba just här, men eftersom min anställning bara förlängs med två – tre månader åt gången blir det ganska ohållbart i längden. Jag vill ju kunna planera lite för framtiden också. Det finns ju en sån nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdatarerat inlägg!

Clark Kent* har fått en hälsoundersökning och man har behandlat honom. Lyckligtvis var det ett smärre fel. Ändå slutade notan på 1 500 kronor. Tjolahopp!


Klev ut i en trist, fuktig dag.
Nånting kom ner från ovan, men det kändes mer som regn än snö. Var försenad till verkstan, men det gjorde ingenting för då slapp jag så i kö efter morgonpigga gubbar som skulle lämna sina nypolerade bilar på årsservice och stressade småbarnsmammor som fått nåt obegripligt fel på sina bilar. Jag var i princip allena på Bil 3:an. Fick en lånebil och den är det nästan omöjligt att missa när jag är ute och kör med: bilen är illröd och är över hela sig märkt med texten

Lånebil

lite här och var på sig. Håll gärna en tumme för att det inte är nåt stort och dyrbart fel med Clark Kent! Han har ju skött sig sen jag ringde verkstan, antagligen blev han rädd för att åka till

doktorn…

Idag jobbar jag mest med institution 2:s intranätsidor och strukturen där samt struktur och innehåll för Husets intranät. Det går ganska långsamt stundtals, eftersom det är många som ska tycka, men rätt som det är lossnar det och jag får ut nånting. När det gäller Husets sidor väntar jag på reaktion från ML som är min uppdragsgivare.

För den som har missat det  – eller dissat det (det finns ju såna som dissar den här sortens dar!) – är det Alla Hjärtans Dag idag. I familjen brukar vi inte göra nån stor grej av det, kanske blir det nåt gott till kvällskaffet. Jag ska försöka ta mig ut till Himlen om bilen visar sig vara OK och körbar i kväll. Så den som väntar på en rapport från Antikrundan i afton får kanske göra det förgäves! Men du kanske inte läser dessa inlägg på min blogg – eller min blogg överhuvudtaget???

tre chokladhjärtan

Nåt hjärtligt gott till kvällskaffet?


Pratade med nån om bloggen häromdan
och det här med varumärkesbygge. För det är ju lite grann det bloggen handlar om – på sätt och vis. Att bygga upp varumärket Tofflan. Så att jag har nånting att falla tillbaka på när allting annat faller omkring mig. Som bloggare har man rätt stor makt – om man är läst, vill säga. Och än så länge ligger jag rätt högt på Blogtoppen även om såna listor egentligen inte intresserar mig. Twingly, som numera har inkorporerat Bloggportalen, har infört nåt nytt system för rankning, ett system som inte fungerar för oss som bloggar gratis på WordPress. Så då undrar man hur korrekta de siffrorna och listorna blir..? Men man kanske bara vill lista bloggare som skriver om mode eller shopping och som enbart länkar till Aftonbladet..?

Tidskriften Relation är ett lokalt magasin jag plockar upp och bläddrar i då och då när jag kommer över det. I senaste numret presenterar man de tio personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Så här ser topp tio ut – och – hör och häpna! – inte en bloggare: (det där sista var ironiskt menat. Bäst att skriva det eftersom alla inte förstår ironi och folk brukar ju bli så arga, så arga när de inte förstår saker och ting)

1. Mattias Klum, fotograf
2. Ebba Busch, politiker
3. Hans Rosling, professor
4. Cecilia Wikström, ledamot i Europaparlamentet
5. Ola Andersson, TV-profil
6. Peter Englund, ständig sekreterare
7. Mohamad Hassan, politiker
8. Bengt Ågerup, riskkapitalist
9. Hanna Stjärne, publisher UNT
10. Anders Wejryd, ärkebiskop

Mattias Klum i toppen tycker jag är helt rätt, men Ebba Busch hör inte hemma där, enligt mig. Ola Andersson, TV-profil, har jag ingen aning om vem det är. Bengt Ågerup och Hanna Stjärne har synnerligen bleka varumärken, anser jag. Jag saknar till exempel Linus Tunström, Magnus Alkarp, Ilona Szatmari WaldauStefan Hanna och vart tog Stig-Björn vägen? Är han alldeles borta ur leken?


Är det nån DU saknar i topp tio???

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »