Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘officiellt’

Ett inlägg om en ny TV-serie.


 

I kväll var det dags för premiäravsnittet av Jordskott på SvT1. Jag var mycket förväntansfull inför den här serien, som kallats

en svensk version av Twin Peaks

Spänning med övernaturliga inslag kändes väldigt lockande. Det handlar om barn som försvinner. Först dottern till en polis, flera år senare en pojke. Flickan ansågs ha drunknat, men nån kropp hittades aldrig. När nu ytterligare ett barn försvinner återvänder polismamman till hålan. Officiellt handlar det om att hon ska ta hand om arvet efter sin far. Inofficiellt tänker hon utreda försvinnandena.

Jordskott

Gänget i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Höga förväntningar har jag allt, 
men jag är samtidigt lite förundrad över skådespelarlistan. Göran Ragnerstam och Ann Petrén tillhör dem jag utgår från ska leverera lika bra som alltid. Men Yohio? Happy Jankell? En artist och en röst med ett känt efternamn…

Nåja i detta första avsnitt njuter jag av Göran Ragnerstams skådespeleri. Han spelar alltid lite märklig och han passar bra in som polisen Wass från riks. Jordskott är nämligen en märklig historia. För Eva är ute och kör en dimmig kväll och från ingenstans dyker en flicka upp. En flicka, som har samma örhänge som dottern Josefin hade den dan hon försvann.

Det är kusligt och obehagligt. Visst påminner det lite om Twin Peaks i det kusliga, men också i det lite roliga att Wass gillar paj precis som agent Cooper, eller vad han hette. Roligast av allt är emellertid när ICA-Stig (den riktige) dyker upp som kuf på bibblan.

Ja, nu låter det ju som om detta är en komedi. Det är det INTE. Det är läskigt. Och det blir inte mindre läskigt av blandningen mellan det logiska och det som händer i slutet med flickan och blomkrukorna…

Toffelomdömet för premiäravsnittet blir högt. Jag ska definitivt se de kommande delarna!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om två nya TV-serier.


 

Det har blivit gott om spänning på TV och sånt gillar jag. Nu när Deckarna och Mordet snart avslutas tar nya serier vid. Och det är SvT1 som visar de två nästkommande: Arne Dahl: En midsommarnattsdröm samt Jordskott.

Arne Dahl: En midsommarnattsdröm låter ju snällt och gulligt och väldigt Shakespeare. I själva verket handlar det om mord på polska kvinnor som gömmer sig i Sverige. Offren är viktiga vittnen i en rättegång mot polsk maffia. När tre av vittnena hittas mördade hoppas polisen på att de två som saknas fortfarande lever. Fallet hamnar hos den nya A-gruppen. Tyvärr ser jag att Starke Samuelsson fortfarande ska vara med och skådespela med bredaste östgötskan. Bara för att man är känd för att man är väldigt stark behöver man inte automatiskt bli skådespelare också, tycker jag. Två avsnitt av Midsommarnattsdrömmen blir det i alla fall och det första visas nu på söndag, den 15 februari, klockan 21 i SvT1.

Arne Dahls A-grupp

Arne Dahls A-grupp är i farten igen från och med söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Även i Jordskott använder man 
kändisar som inte är skådespelare. Här är det Yohio som gör sin debut. Om vi bortser från detta – och mina förutfattade meningar – handlar Jordskott om försvunna barn. Först försvinner polisen Eva Thörnblads dotter. Man tror att flickan har drunknat, men nån kropp hittas inte. Flera år senare försvinner ett nytt barn. Eva reser tillbaka hem, officiellt för att ta hand om ett arv. Men naturligtvis vill hon se om barnens försvinnande hänger ihop på nåt sätt. Starka och okända krafter och en historia hämtad från den svenska urskogen utlovas. Premiäravsnittet visas måndagen den 16 februari klockan 21 i SvT. Därefter följer ytterligare nio avsnitt.

Jordskott

Tre poliser i Jordskott. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Pelle Hallert)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, Tofflan has not gone political blog, but… Idag har hon haft celebert besök av en av Uppsala kommuns politiker, oppositionskommunalrådet Ilona Szatmari Waldau. Det var sju år sen vi sågs sist, så man kan inte säga att vi är best buddies. Däremot är Ilona Szatmari Waldau en politiker vars blogg och debattartiklar jag gärna läser. Hon steg också många pinnhåll i min aktning när hon i vintras levde en natt som hemlös – när nästan alla andra som skulle pröva på detta tillsammans med henne bangade.

Ilona Szatmari Waldau
Ilona Szatmari Waldau på väg in på ett av mina kontor. Visst ser det ut som om hon skulle kunna jobba här, kanske forska på nån mystisk alg eller mussla eller kanske försurning..?


Dessutom välkomnar jag
de flesta lokala politiker att besöka min fina arbetsplats. Jag är nämligen stolt över den och det hus jag jobbar i. Det är för övrigt bra och viktigt att politiker kommer ut i verkligheten och ser hur vi jobbar, tycker jag. Men det är minst lika bra och viktigt för oss att få visa upp vår verksamhet och vårt universitet.

Vi valsade inte omkring på området direkt, utan jag gav en liten guidad tur i huset. Jag berättade om de institutioner som finns här och om laboratorierna. Här var ganska tomt och öde idag och en av forskarna gav oss ett tänkbart skäl:

Det är fredag…

Men det är även så att många barn har påsklov och då måste föräldrarna också ha det. Dessutom var det disputation på en av mina institutioner idag.

Vi beundrade (?) konsten och hängde över räcket för att se på ryggradssoffan. Jag visade båda mina kontor – jag jobbar ju på två institutioner – och vi satt ner en stund i kontoret på institution 2 där jag berättade vad jag jobbar med just nu, främst intern kommunikation där det finns många delar där det finns utrymme för förbättring och förändring.

Efter min föreläsning (jag tyckte att jag babblade non stop) traskade vi ut i vårsolen bort till Thaistället för att äta lunch. Som vanligt blåste det nordliga vindar, men aprilsolen värmde gott.

Aprilsol och trädgrenar
Aprilsolen värmde gott.


Det blev en trevlig lunch
full av intressanta samtalsämnen som politik, förstås, men också språk, personkult (!), profilering, arbetsgivare, sjukdomar och annat. Jag kände att jag träffade en mycket kunnig person som varken privat eller offentligt väjer för att säga sin åsikt – även om det måste vara med en viss diplomati ibland (det ligger ju i partipolitikens natur).

Nåt officiellt politikerbesök var detta inte, men det var likväl både viktigt och trevligt och nånting jag rekommenderar att testa för den som har möjlighet! Bjud in en politiker till ditt jobb, alltså! Jag lovar dig en annorlunda upplevelse! Och grädde på mitt mos – Ilona Szatmari Waldau äter inte mjölkprodukter – blev upptäckten av denna solros, dock inte uppskjuten av nån aprilsol utan en mer konstgjord sol och värme:

solros
En solros har skjutit upp i ett av våra växthus!


Jag hoppas att cykelturen in till stan gick utan problem
med nåt löst grus och att valet av eftermiddagens arbetsuppgift blev att skriva en debattartikel, inte läsa tjocka handlingar. Tack för besöket!

Nån mer politiker som vågar sig på ett besök på min fina arbetsplats innan jag slutar här???


Livet är kort.

Read Full Post »