Tofflan tipsar: Toppits zipperpåsar

Ett påssjukt inlägg.

---

 

Inte för att jag reser så ofta, men… Nu åker jag ju då och då till min mamma. Precis som hon när hon kommer till mig tar jag alltid med mig för mycket. Som om vi båda två bor på nån ödslig plats utan affär ifall man skulle råka behöva ett nytt par strumpor eller så… Värre är det ju med mediciner, så jag prisar verkligen e-recept, vis av det som hände i påskas. Jag = i Metropolen Byhålan Min medicin = i Uppsala.

Min necessär har varit trasig i några år. Det får till följd att jag inte kan fylla den så mycket som jag skulle önskar, för då ramlar saker och ting ut. Lösa, kladdiga plastpåsar fulla av schampo- och tvålrester blir alternativet som fyller väskans fack. Tills jag kom på det här med zipperpåsar. Häromdan stegade jag över till Tokerian och köpte ett gäng treliterspåsar.

Toppits zipperpåse i trelitersstorlek.

Det fanns bara enliters och treliters och jag tvekade en stund innan jag bestämde mig för de större. Tio påsar för strax under 30 kronor kom jag hem med. Och det var helt rätt! En påse fick perfekt plats i väskfacket på kortsidan. Den fyllde jag sen med diverse flaskor med vätskor. Till sist kunde jag försluta den med den lilla plastiga dragkedjan.

Zipperbpåsen passade perfekt i väskfacket.

 

 

Och när jag kom fram var påsen lika fin som när jag åkte hemifrån – inget spill, inget kladd. Nu är jag medveten om att en påse inte håller i nån evighet eller att den inte blir kladdig och äcklisch, men… Några resor Uppsala-Metropolen Byhålan ska nog en påse klara av. Sen har jag ju nio till…

 

Toppits zipperpåsar är verkligen urpraktiska och de får högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min dag 2015

Ett inlägg om min dag – och gårdag.

---

 

Perfekta accessoarer på min dag.

Idag är det min dag 2015. Jag tog en rejäl sovmorgon, vilket jag troligen behövde. Sen klev jag upp, fixade kaffe och drog ut på ballen*. Min dag 2015 började inte så bra. Det första jag såg i Twitterflödet var att man har hittat en död person i floden. Förhoppningsvis får de närstående nu i alla fall frid så tillvida att de vet att personen inte längre är i livet. Att leva i ovisshet är otroligt tärande. Men jag är fortfarande levande och min dag har bara börjat.

Tystnaden är ännu kung och det är svalt på ballen så här dags. Två små syskon leker ovanligt fridfullt idag och det är en njutning att höra dem ”samarbeta” vid sin lilla pool. Kaffet smakade extra bra tillsammans med körsbär. När jag var barn brukade bigarråerna hemma i trädgården vara mogna till min dag, för att sen, när mammas födelsedag infann sig en vecka senare, vara slut. Därför unnade jag mig ett paket körsbär från Grekland igår i samband med att jag skjutsade hem Fästmön från jobbet. Ja jag vet, 35 kronor är förskräckligt mycket pengar, men jag ville unna mig nåt gott på min dag.

När jag öppnade kuvertet från mamma hittade jag två hundralappar. Sen läste jag vad hon hade skrivit och att hon längtade efter mig. Det gör mig så otroligt ledsen att tillvaron ska vara sån som den är. (Medan jag skriver det här trillar tårarna.) Jag minns i påskas, när min sociala mamma lämnade sitt mobilnummer till en av mina vänner. Det var nåt så rörande i det, det speglade så mycket… ensamhet… Jag tror inte att vännen har ringt min mamma, h*n har inte ringt tillbaka till mig heller (jag ringde när jag hade kommit hem, men då funkade det inte att prata). Snart åker jag till mamma och är sällskapsdam i några dar. Jag hoppas att jag klarar det uppdraget.

Rök, ett exempel från igår.

Det var otroligt varmt igår och jag tillbringade större delen av dan på ballen. Idag är skyarna inte riktigt klara, men jag gissar att det blir en ny, het dag. Framåt kvällen sprättade folk upp sina ölburkar och slet fram sina grillar. Det är inte alltid så roligt att bo på andra våningen i ett tvåvånings flerfamiljshus. Rök – all slags rök, inte bara från grillar – stiger, och en nerfälld markis ger inte mycket skydd mot grislukt och parfymerad rök. Jag tog en bild igår så att du ska se att jag liksom inte gnäller direkt i onödan. Men jag satt kvar, med Bricanylen i högsta hugg, och var så tacksam att vinden blåste bort det mesta av röken. Lukterna, däremot, slapp jag inte undan. Det gick emellertid bra att sitta kvar och det är jag glad för även om jag inte fattar charmen med att sitta och gosa med en tingest som snörvlar som en förkyld unge. Egentligen tycker jag att det är ganska… larvigt. Minst lika larvigt som att stoppa en vit, rykande pinne i käften och dra i sig gifter samtidigt som man förgiftar omgivningen.

Ostbågar, en kall öl och De dödas mässa.

Själv gjorde jag inte en fluga förnär när jag hällde upp en skål prästostbågar och sprättade en öl efter min lilla utflykt. Möjligen störde mitt knaprande andras gemenskap, men även jag råkar finnas. Jag satt och läste min bok på gång tills mina dåliga ögon inte längre såg bokstäverna. Då tände jag ficklampan på mobilen och läste en stund till. Min kväll avslutade jag med att sparka igång DVD-spelaren. I en och en halv timme glodde jag på Tyst vittne, 2015 års version, som jag hade spelat in under kvällen från TV4. Jag saknar verkligen Sam, Leo och Harry! Den enda karaktären som är kvar är Nikki. Nä, inget är sig likt.

Igår var igår. Idag är idag och det är min dag. Jag tänker steka kyckling till middag och göra potatisgratäng till. Kanske får jag äta inomhus. Mina luftrör var väldigt irriterade i morse och det gjorde ont att andas och hosta. Nu ska jag unna mig en stunds läsning, medan det ännu är svalt och relativt tyst och hyfsat rökfritt på min dag. Tack mamma, cdon, Agneta och Lisa för att ni har grattat mig! 😉

 

>>> Snart är det dragning i boklotteriet, men du har fortfarande chansen att vara med och tävla om Dödsdomen! Här går du in och tävlar!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Traditioner – gamla och nya

Ett traditionellt inlägg.

---

 

Jag är av den åsikten att traditioner behövs – såväl gamla som nya traditioner, dock. Och bara för att jag tycker det innebär det inte att jag är förändringsobenägen. Tvärtom. För om du läser och förstår det jag nyss skrev att även nya traditioner behövs, inser du att det innebär att jag även vill ha nytt inflöde.

När man har födelsedag kan man gott få ta en liten stund att filosofera över traditioner. En gammal tradition som jag INTE vill ta bort ur mitt liv eller förändra är födelsedagsuppvaktningen mellan mig och en av mina äldsta vänner M. Det är inte alls nåt storvulet utan den går ut på följande:

1. vi skickar födelsedagskort till varandra med snigelposten
2. vi ringer varandra på respektive födelsedag

M och Gösta, som jag kallades, sommaren 1977. Jag hade fyllt 15 och M 16. Notera M:s snigga utsvängda jeans. Den grinande personen till höger i bild är jag. Min morfar tog bilden.

Nu ligger det till så att M fyller år dan före mig. Jag skickar därför ett födelsedagskort – som alltid i god tid – och sen ringer jag. I år ringde jag på gamm-telefonen. Och tänk! M har numret kvar! Vi pratade som om det var i går vi sågs och i en hel halvtimme. Det var det inte riktigt. Vi sågs ju i påskas. Men ibland brukar det gå flera år mellan gångerna vi träffas. Samtalet på min födelsedag brukar bli lite kortare. Oftast har vi ju avhandlat allt dan innan. Men så skrattar vi gott åt det faktum att M som vanligt är glömsk/stressad och att födelsedagskortet till mig kommer

om ett par dar.

Men du… Två telefonsamtal om året – dagarna efter varandra. Och vänskapen överlever! Vi har känt varandra sen fjärde klass. Sen jag var nio och M tio år – och en dag äldre än jag! Det är fortfarande viktigt att M är så mycket äldre än jag.

Här har Gösta placerat sig till vänster om FEM. Året är 1978 och vi är 16. Nån av FEM:s föräldrar tog den här polaroidbilden.

Min vän FEM och jag har skapat nya traditioner kring födelsedagarna. Vi lärde känna varandra när vi var åtta år, i tredje klass, och följdes åt genom högstadiet. Sen kom annat emellan och vi hade inte nån kontakt på ett antal år. Det var åren när FEM var mamma till tre på heltid i Metropolen Byhålan och jag var här i Uppsala och jobbade. Vår tradition är att se till att ett paket med litterärt innehåll levereras till den andra när det är födelsedag. Roligast är det när vi lyckas hitta en bok som den andra blir väldigt förtjust i. Då har vi lyckats! Jag kan i alla fall säga att FEM har lyckats. FEM är för övrigt alldeles för generös. Det kommer paket till jul också och lite när som, bara för att hon tycker att jag behöver påfyllning eller… bara för att…

När man bor 30 mil från sin ursprungliga familj är det ytterst sällan ens födelsedag har firats med den. Jag har bott i Uppsala sen 1982 och mina föräldrar har varit här för att fira min födelsedag 1992, när jag fyllde 30 och 2002, när jag fyllde 40. Men det har alltid kommit telefonsamtal och ett kuvert med snigelposten. Så även nu, fast endast från mamma, förstås. Pappa sitter en trappa upp och vinkar från nåt moln.

I morse väcktes jag av Fästmön som kraxade fram en födelsedagssång och hällde presenter över mig i sängen. Gott kaffe fick jag också – dock inte över mig utan i mugg. Jag fick Sara Lövestams senaste roman och body butter av Anna. I paketet från FEM låg en bok av en för mig ny författare, vars bekantskap ska bli rolig att göra. Kuvertet från mamma var extra rörande för i kortet låg en hundralapp och instruktioner hur den skulle användas!

Under förmiddagen idag gick såväl mobilen som fasta telefonen varm. Särskilt glad blev jag för samtalet från mammakusinen B. Även om allt vi avhandlade inte var glatt, gjorde samtalet mig glad och varm om hjärtat.

Vi vilade en stund ovanpå gästsängen sjuksängen efter att ha förberett födelsedagsfikat. Båda bonusdöttrarna messade grattis och vi hade lite sms-dialog. Oj så jag saknar dem! Nästan precis på klockslaget 13 plingade det på dörren. Sen plingade det ett par gånger till. Det var så roligt att det var fullt runt köksbordet för en gångs skull – även om en och annan ytterligare givetvis hade fått plats. Och dagen till ära tog jag tillbaka Måsen-servisen. Det var en njutning att dricka kaffe ur de tunna kopparna och äta hallonbakelse på assietterna med rosenskedarna som nästan är lika gamla som jag själv (dopgåva). Jag berättade lite om Måsen-servisen och dess historia. Anna hade tidigare fått ytterligare en historia kring Måsen-porslin och ett par excentriska gamla mostrar till min pappa. Jag har inte använt servisen sen jag gifte mig 1995, men 20 års karantän upphävdes härmed. (Jag har under årens lopp försökt sälja de delar av servisen jag har, men inte lyckats.)

Det har varit en sån fin dag, trots att jag har saknat en och annan i familjen. Jag fick fina presenter av mina gäster också: en underbar gul orkidé av Agneta, ett fint Ripassovin och en Trisslott av Annas snälla mamma och hennes L samt två spännande böcker – Karin Wahlbergs senaste i lasarettsserien och Patrick Modianos Lilla smycket – av Jerry, Elias, Maxi och Felix.

Men jag har inte bara fått presenter, jag har fått nya traditioner kring min födelsedag och jag har behållit några av de gamla. Det tackar jag

• Anna
• FEM
• Jerry
• Elias
• Maxi
• Felix
• Agneta
• Ing-Mari och L
• Mamma
• Inger
• Rippe
• Bibbi
• Barbro
• Mia
• Linn
• Frida
• Tatiana och Ulf
• Lisa
• Den Hjärtegoda L

och alla andra som grattat via olika sociala medier för! Ni är GULD!

För dig som inte kunde vara med på firandet – och för den som är sjukt nyfiken/intresserad – kommer här några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sonjas hemlighet

Ett inlägg om en bok.

---

 

För lite mer än ett år sen blev jag rekommenderad att läsa och läste Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Jag var ganska snipig i mitt blogginlägg om boken sen. Avundsjuk på dem som plötsligt fick massor av pengar. Och så var det ju jättemycket heterosex i boken. Jag tvekade om jag skulle våga låta mamma läsa den. Inte för att hon är pryd utan för att jag är det. Och mamma läste och gillade och köpte bok nummer två, Sonjas hemlighet, som jag lånade i påskas och nu har läst. (Mamma har för övrigt köpt ytterligare en bok av Åsa Hellberg!)

Den här gången har Rebecka, Maggan och Susanne – de som ärvde sin väninna Sonjas förmögenhet – bestämt sig för att skriva en bok om Sonja. De tar hjälp av Kicki och Fredrik som ska göra research för boken. Ganska snart inser samtliga inblandade att den däringa Sonja, henne kände de inte alls. För var det nån som hade hemligheter så var det hon. Och vad har familjen Swinton med Sonja att göra?

Man kan lugnt säga att det här är en bok med många trådar. Under läsningen funderar jag hur författaren ska få ihop dem alla i slutet. Men hon får faktiskt det och det är imponerande. Vissa kapitel känns lite snabbskrivna. Samtidigt, en romantisk komedi ska väl få vara lite lättsam?

Toffelomdömet blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Paria

Ett inlägg om en bok.

---

 

Högen med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas börjar sjunka drastiskt. Björn Hellbergs bok Paria var den näst sista som försvann ur högen. Jag har just läst ut den.

Paria inleder Björn Hellbergs Loviken-serie. Loviken är en påhittad, svensk storstad. I området Kloakråttan – ja, du fattar säkert att det är motsatsen till Gräddhyllan – bor de utstötta, de lägst stående i samhället. Det vill säga, alkisar, prostituerade med flera. Och det är här ett antal mord inträffar. Är det nån som bara vill utrota samhällets paria eller är motiven andra?

Jag tycker att storyn byggs upp på ett bra sätt. Tyvärr faller den senare. Det känns som om intentionerna var goda, men… Det samlade Toffelomdömet blir medel. Jag blev ganska oberörd, faktiskt, av boken. Den är välskriven – och inte särskilt spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På den tredje dagen…

Ett sammanfattande inlägg.

---

 

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Årets kortaste dag eller Hur ska jag hinna?

Ett inlägg om Vintersolståndet och saker jag måste göra idag.

Idag insåg jag till min fasa att det är årets kortaste dag, vintersolståndet. Och det märks!  Jag hade ju sparat dammsugningen till idag för jag vill utföra den i dagsljus. HA! Vilket dagsljus? Här är mörkt som i graven, nästan, och jag måste tända lampor om jag ska se nåt. Solen står som lägst idag, enligt Wikipedia. Här syns inte tillstymmelse till sol…

Vintersolståndet i siffror och bild från Wikipedia.

Himlen är en ton ljusare än den brukar vara de morgnar jag ger mig av för att jobba. Morgnarna när alarmet går på klockan 6.15 – och jag, allt som oftast, har vaknat två timmar tidigare. Legat och vridit och vänt på mig i sängen, slumrat till lagom när alarmet går. Jag tänkte på det här med tiden nu i veckan. Jag kliver upp, tar medicin, sätter på kaffe och går in i badrummet. Klockan 6.38 är jag ren och klädd. Bäddar först, häller upp fil och müsli i en skål, kaffe i min senapsmugg och sätter mig vid datorn. Senast 7.15 måste jag borsta tänderna och sen dra. Jag brukar vara framme på jobbet prick klockan åtta. Det är något ljusare när jag lämnar New Village än när jag kommer hem på kvällen, men man kan sammanfatta både morgon och kväll som mörka.

Mörkt när jag åker, mörkt när jag kommer hem.

Igår kväll tvingade jag mig att vara uppe längre. Filmen jag såg slutade strax före midnatt. Jag kanske släckte nån gång runt kvart i ett. Hade jag lagt mig tidigare hade jag vaknat tidigare. Och nu måste kroppen ställa om, för se min mamma, som kommer hit nån gång i eftermiddag, är ingen morgonmänniska. Jag får till exempel aldrig ringa henne före klockan 13… Det säger en del… Själv gillar jag att gå upp tidigt, med påföljd att jag är kvällstrött. Särskilt när jag jobbar. Men sänggång en vardagskväll för min del blir väl nånstans mellan 22 och 23.

Mamma blir hämtad klockan 10.10 av taxin idag. Det är en person till som ska åka med i bilen, från en annan ort. (Det känns bra att det är en passagerare till i bilen, för i påskas var en av chaufförerna väldigt otrevlig mot mamma. Hon kände det som om han var ute efter hennes pengar… Mycket obehagligt, för det är troligen sant! Mamma är inte snurrig i huvudet på det viset.) De ska samåka uppåt. Det vanliga är att vägen går över Stockholm och att den andra resenären ska av där nånstans. Det borde ge mig tid att bädda, dammsuga, duscha, äta frukost och förbereda eftermiddagsfika med hembakat – äh, jag bara skojar när det gäller det sista. Här är det köpebröd som gäller!

Jag är nu inne på min andra senapsmugg kaffe. Senapen är förstås för länge sen slut, men muggarna är förbaskat goda att dricka kaffe ur. När kaffet är slut ska mina morgonsysslor börja. Det vore himla bra om jag hann att införskaffa en gran idag också, men troligen får jag vänta tills mamma har anlänt. Hon har ju ingen nyckel hit och jag måste hjälpa henne uppför trapporna med alla grejor etc. En del chaufförer är väldigt hjälpsamma, andra är det inte.

Kaffet börjar ta slut och tiden rinner iväg. Hur ska jag hinna? Tja, jag hinner ju bättre om jag inte sitter här och ordbajsar, eller hur? Vad har du för dig idag? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite andra saker också

Ett inlägg som inte handlar om städning.

Tro det eller ej, men det händer lite andra saker i mitt liv än bara städning. Jag städar och fejar visserligen och förnöjs över resultatet. Fast däremellan gör jag små utflykter ute i verkligheten – ibland för att jag vill, ibland för att jag måste.

Idag blev jag tvungen att åka och köpa en ny perkolator. Jag klarar mig faktiskt inte utan kaffe. Kollade först affärer och utbud på nätet. Inte är det billigt, heller. Små har de blivit också, de rackarna. Kümpit eller vad? Det blev Elon vid City Gross (ja, det ska vara särskrivet, fult nog…) som vann. Där är de alltid så trevliga och det är en sån där liten, men äkta elartikelsaffär. Sist jag var där var i påskas när jag fick ett våffeljärn i födelsedagspresent av mamma. Idag fick jag ingenting utan betalade 695 pix för en tiokoppars perkolator. A-kassan betalas ut i morgon och jag har inte jättemånga räkningar. Det får bli en mindre/färre julklappar för nån annan i stället 😈

Nya perkolatorn klarade i alla fall att brygga vatten. Filmen hittade jag i postboxen.

Innan man använder perkolatorn första gången ska man diska delarna och köra igenom en full kanna med bara vatten. Det funkade bra. Den var väldigt tyst, jämfört med den gamla. Så tyst att jag trodde att den inte gjorde det den skulle… Under tiden kikade jag på dagens post. Den roliga delen av posten bestod av den sjätte och sista Maria Lang-filmen, Tragedi på en lantkyrkogård. Det var för övrigt den allra första deckaren av Maria Lang som jag läste!

Så avslutade jag i sovrummet med att stryka gardinerna och få upp dem. Satte mig vid datorn och sökte tre jobb, varav två rätt trista, men i Uppsala och ett skitspännande, fast i Stockholm…

Hade erbjudit Fästmön att bli hämtad från jobbet idag. Hon hade en lång dag och jag var dessutom väldigt sugen på en puss eller två. Vi stannade till på ICA Solen och jag köpte med mig lite kalkonsalami hem till mackorna. Sen köpte jag mjölk också, trots att det var fil som stod på lappen. Men lappen, den låg hemma…

Älsklingen berättade vad de skulle äta och jag skämdes när jag erkände att jag tänkte hämta en pizza på vägen tillbaka. Sen blev det inte pizza utan kyckling med strips, tzatziki och färska grönsaker. Det kändes lite nyttigare, stripsen till trots.

Avhämtningen. Jag väntar…

På Aroma, sushistället och Maestro – de tre ställena som ligger i den gamla OK-macken och dess smörjhallar – har de ändrat om lite. All avhämtning sker numera i sushistället. Och sushistället har utökat sin meny till att även omfatta thai… Hur som helst, alla tre ställena har god mat, men Maestro är förstås stället jag helst sitter ner på och äter.

Nu glufsade jag emellertid i min ensamhet här hemma. Det är fruktansvärt sånt bordsskick man får när man är ensam lite för mycket och ofta…

Jag är trött och jag har ont i ryggen och fötterna, men det finns ju alltid nån som har det värre än jag, blir jag ju påmind om ständigt och jämt. Så jag klagar inte, jag konstaterar. As usual.

Nu blir det en stunds vanlig läsning innan jag försöker hitta nånting på TV som innehåller våld och spänning. Men först en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar!

Och… ja just det… Idag mejlade jag cirka 30 sidor av min bok till en mellanhand som ska överlämna sidorna till förlaget i nästa vecka. Bara så att förlaget veeet.

Livet är kort. Bara jag hinner med…

Read Full Post »