Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘thaimat’

Ett inlägg om hår och annat äventyrligt.


 

Rött hår på bussen

Vad tycks om min nya frilla? Äh, jag bara skojar!

Bland det bästa jag vet är att få krypa upp i skinnstolen som är ett mellanting mellan fåtölj och tandläkarstol, svepas in i en vid särk och bara få lägga huvudet i M:s kompetenta händer. Eftersom jag har en kort frisyr måste jag klippa håret var sjätte veckan. Ja, detta är en lyx jag unnar mig och tänker så göra så länge jag kan. Jag har ett besvärligt hår, med virvlar på fel ställen, tunt på vissa ställen, tjockt på andra. Det måste tuktas. Ofta. Om jag inte gör det ser jag väldigt ovårdad ut. Det senaste året har jag rakat nacke och sidor och haft en ganska tuff frisyr, men förra gången gjorde M på ett lite annat sätt för att jag idag skulle testa en delvis ny frisyr. Se bilden ovan!

Jag med snedseglarfrilla

Jag med snedseglarfrilla.

Äh jag bara skojar! Personen på bilden såg vi på bussen hem. H*n hade krulligt och tjockt hår… och väldigt rött. Jag har numera flera färger i mitt hår – grått, vitt, brunt, blont – men alla är ==> naturliga. M sa att det ser ut som om jag har en kippa baktill. Konstgjord färg eller slingor är alltså varken nödvändigt eller behövligt just nu – jag har färger i huvet så det räcker, om man säger så.

M rakade sidor och nacke och lämnade längd kvar uppe på huvet. Sen hade hon i en massa klegga, rufsade runt och blåste. Det braiga med min nya frisyr är att jag kan göra håret upptill fluffigt om jag vill, slickat om jag vill eller nånstans mitt emellan. När det var nygjort var det emellertid åt snedseglarhållet. Lite kul och busigt.

Thaimat och Singah

Het thaimat och en kall Singah var toppen!

Efter klippningen travade jag ner till stan. Jag var så stolt att jag fixade att åka buss på egen hand till frissan, men jag hade tuggummi i käften och en bok i näven som verktyg att klara resan. Inte var det mycket folk på bussen ner heller. Det underlättade för mig. Från frissan är det promenadavstånd till stan och Fästmön och jag möttes mitt i centrum. Anna hade lovat att bjuda på thaimat, så vi gick till Thai Village och åt buffé.

Jag åt som vanligt alldeles för mycket. Det blev två tallrikar fulla av godsaker. Kycklingspetten var goda, men jag tyckte nog att jordnötssåsen saknade en och annan jordnöt. Sesambullarna var väldigt kletiga också, som om de inte hade blivit färdiggräddade.

Anna kollar mobilen

Anna kollade sin mobil medan jag fipplade med min.

Min iPhone har krånglat lite i ett par dar, så medan vi åt tog jag till det äldsta tricket i världen, typ: omstart. Jag sitter alltid och håller andan lite när jag gör sånt, men allt gick bra och efteråt fungerade den som den skulle. Mitt bundna abonnemang går snart ut och jag hoppas att det för med sig en lägre månadskostnad. Självklart har jag sneglat på en nyare modell, men det är bara att slå bort av ekonomiska skäl. Förresten ska jag ju försöka hitta en mobil till mamma i första hand, i födelsedagspresent.

Röda blommor nära

Att titta på och fota blommor är gratis.

På jobbfronten intet nytt. Det jag hade hoppats på till hösten ser ut att skita sig – som allting annat. Detta innebär att jag måste försöka ta fram nån form av plan C. Hela tillvaron gungar och jag lever från dag dag och får försöka vara tacksam för var dag jag överlever. Det här livet är inget hårresande äventyr på annat sätt än att det är ett äventyr att få det ekonomiska att gå ihop. Hittills har jag lyckats och DET kanske är nåt jag kan sätta upp på mitt CV.

Att titta på och fota blommor är i alla fall gratis. Dessa röda gjorde både mig och Anna glada på hemvägen igår. Vi tog nämligen ett annat bussnummer hem, så vi fick promenera en bit. Det var skönt att inte gå och lägga sig med full mage… Tack, min älskling, för den goda maten!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsmorgonsinlägg.


 

Morgonsurf i sovrumsmörkret

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

  • inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
  • man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
  • den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
  • påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
  • slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Decilitermått i diskstället

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den sista helgen 2013.


Närå, helgen som har varit
har inte bara varit kass – även om den började med mammas utbrott i fredags eftermiddag… Det har varit skönt att ha Fästmön här, för då är det i alla fall nån som håller mig i handen på natten och som säger snälla saker till mig.

Och mamma är inte elak hela tiden. Igår bjöd hon oss på middag på Restaurang Maestro. Eftersom hon inte har rullstolen med sig och det är för långt att rolla dit tog vi taxi. Bordet var beställt till klockan 19. Jag ringde efter Uppsala Taxi tjugo minuter före. Kom fram till en elektronisk röst som frågade om vi ville ha en bil för färre personer än fyra till den adress jag ringde ifrån. Jag knappade in 1, vilket betydde ja. Sen hade jag ingen aning om när taxin skulle komma och jag hade ju inte heller kunnat be den köra in på gården. Jag fick gå ut, helt enkelt. Dessutom fick jag öppna bommen åt chauffören för han orkade/ville inte gå ur bilen. Men sen kom vi iväg och vi bänkade oss strax före klockan 19 på restaurangen.

Klockan sju

Klockan 19 var vi på plats.


Kvinnan som serverade oss
deklarerade att hon aldrig glömmer nånting, men hon glömde bland annat att

  • tända våra ljus
  • ställa fram en flaska vatten
  • ta fram salt

Men skitsamma – hon var trevlig, maten god och mitt sällskap på bra humör! Anna var söt som vanligt.

Anna

Anna var söt som vanligt.


Mamma hade glömt sina brillor hemma,
så jag högläste menyn några gånger. Mitt sällskap åt fläskfilé i olika former, jag åt kycklingspett. Mycket gott alltihop, inklusive förrätten med vitlöksbröd, oliver och aioli. Till förrätten tog Anna och jag var sin ingefärsdricka, till huvudrätten var sitt glas rött. Mamma höll sig till isvatten.

Mamma

Mamma trivdes.


Min dessert blev en brownie
som inte syns på bilden för all grädde och glass. Men gott var det!

Brownie med grädde glass kex o kolaås

Brownie med grädde, glass, kex och kolaås.


Alla tre tog kaffe
och det smakar så gott på Maestro eftersom de brygger varje kopp för sig.

 Kaffe

Annas kaffe. (Det var bättre ljus över hennes kopp.)


När jag skulle ringa
efter taxi igen började mamma fräsa, så jag blev osäker på om jag skulle ringa eller inte. Men sen fick jag tillåtelse. Jag hjälpte henne ut till bilen, medan Anna kunde gå själv. Vi var hemma strax efter klockan 21 och slängde då på TV:n direkt för att glo på Downton Abbey julspecialen. Mamma gick in till sig och vi trodde att hon svidade om till hemmaklädsel. Nehej, då var det nåt som inte var bra igen, så jag fick truga och tjata lite att hon skulle komma och sätta sig.

Äh! Det är ju snart slut i alla fall, det är ju ingen mening att jag kommer, 

fräste hon.

Då förklarade jag att det höll på över en timme till eftersom det var längre än ett vanligt avsnitt. Tydligen var det rätt metod för hon joinade oss. Anna, som hamnade först vid TV:n, berättade i stora drag vad som hade hänt (inte mycket).

När det blev läggdags var jag glad att kvällen ändå hade varit OK. Dagen idag blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det var min Nästanbrors dumma sjukdom som ställde till det. Mamma var sur redan i morse (nåja…) vid väckningen som hon bett mig göra klockan tio. Hon vände det till att det var jag som vill få upp henne (vi skulle vara borta klockan 13), när det i själva verket var hon som hade bett mig väcka henne klockan tio.

Ja, ja, det var soligt väder idag och Anna och jag tog en promenad. Mamma låtsades att hon hade sagt nåt om promenad, men märkligt nog hörde varken Anna eller jag det – och det är sant! (Ibland blir jag tveksam över alla elakheter och vad som sägs, antyds och inte sägs, men den här gången hade jag ett vittne som garanterade att mamma inte hade sagt nåt.)

Vi slappade en stund hemma, Anna och jag, innan det var dags att ta en tur till Stormarknaden där Anna skulle handla nyårsmat och jag köpa bakelse till mamma samt namnsdagskort med innehåll.

Under tiden började en av mina blåa hyacinter slå ut… Den har inte dött av alla spydigheter som flyger omkring här, alltså…

Blå hyacint

En av mina blåa hyacinter började slå ut.


Framåt kvällen
hade alla bestämt sig för vad de ville äta. Jag beställde Thaimat som jag åkte och hämtade. Det var gott och smakrikt! Sen var det dags att skjutsa hem min älskade till Himlen med all hennes nyårsmat. Det blir jättetrist att fira nyår på var sitt håll, men det är ju som det är med det. Anna jobbar och dessutom vill hon med all säkerhet hellre vara med sina två äldsta ”barn” än här i skottlinjen mellan mamma och mig.

Jag har köpt kräftor till nyårsafton och tänkte göra en silltallrik till förrätt. Dessert blir päron i konjak med grädde. Och så har vi några goda ostar och kex till… jaa, jag vet inte när.

I morgon ska jag jobba hemifrån mellan åtta och 13. Jag hoppas att tekniken funkar som den ska, annars får jag ge mig iväg. Som det känns nu vore det inte helt fel, men…

Nu börjar mamma bli orolig och jag ska joina henne framför TV:n för att se inspelningen av gårdagens Stjärnorna på Slottet. Jag får väl ta några chokladbitar så jag blir snäll, medan mamma slafsar bakelse (som jag inte gillar).

Hoppas att din helg har varit god!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en mindre rolig dag som slutade väldigt bra.


Vissa dagar är liksom… färglösa.
En sån dag var det idag – eller igår, för när jag skriver det här har det hunnit bli onsdag.

Grå trädkrona

Grått.


Då är det perfekt
att gå till min frissa Mona på Salong Frizz i Uppsala och be henne fixa en helt ny frisyr. Denna blev jag helnöjd med:

Nyklippt Toffla foto Mona

Nyklippt Toffla fotad av Mona Frizza.


OK, jag har skitstora öron,
en gigantisk kran och jag är tjock, men håret har jag alltid varit nöjd med. Idag blev jag jättenöjd med Monas klipp!

Innan jag mötte Fästmön uppe i stan skickade jag ett mms med bilden ovan. Och det var tur, för hon höll på att inte känna igen mig! Anna tog också några bilder, bland annat denna på min nacke:

Nyklippt Tofflas nacke foto Anna

Nyklippt Tofflas nacke fotad av Anna.


Vi gick i lite affärer
– fler bilder kommer när jag har sovit en stund – åt lite thaimat och såg en av de bästa filmerna jag har sett på länge

Den här trista dan fick verkligen ett toppenslut! Jag brukar aldrig lägga ut bilder på mig själv när jag skryter om mitt utseende, men nån gång ska vara den första. Egentligen skryter jag ju om Monas hantverk. Jag är nöjd. Och filmen, som sagt, den gav riktig själslig stimulans!

Tack Mona och tack Anna för att ni håller mig på fötterna!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dejt.


Idag ordnade jag till det
så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det primära syftet
var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fötterna på sätet

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.


Fästmön
hade redan anlänt
till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Kitty Lindsten på Galleri Upsala 1810

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.


Jag kunde inte låta bli att fråga
hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Kitty Lindstentavlor

Några verk var ännu inte sålda.


Innan vi gick
blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Monica Anna Kitty

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.


Vi strosade gågatan framåt
och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Thaimat med Singhaöl

Min första portion samt en Singhaöl till.


Det friterade undvek jag
i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Gudom

Tack, buddhistiska gudom, för maten!


Vi följdes åt ner till centralen,
men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag kväll. Mamma anlände som hon skulle. Allt har gått bra. Jag kan andas ut. Sötaste Fästmön var hemma hos mig och tog emot mamma med kaffe och wienerbröd och fina tulpaner på köksbordet. Färdtjänsttaxin var lite sen.

Mamma
Hon är här nu, Toffelmamman.


Jag åkte hem en kvart före
min arbetstid slutar. Vi har suttit och pratat och haft julklappsutdelning. Tröjan jag köpte till mamma blev omtyckt även om ärmarna var i längsta laget, fotoboken om Året på Ultuna blev en succé. Och jag fick också paket!

Julklappar och paket
Två klappar till mor, chokladask, kuvert och paket i påsen till mig.


Belgisk choklad är aldrig fel
och så fick jag två väldoftande tvålar och hela fem Trisslotter! Tänk om jag vinner en nätt summa och kan ta vilket roligt/kort/dåligt betalt/ jobb som helst… Tja, drömma kan man ju…

Tvålar trisslotter choklad
Fina tvålar, god choklad och vinstlotter, förstås.


Jag har varit över till Tokerian
och tagit ut kontanter åt både mor och mig. Mamma har lite svårt att klara bankomater. Nej, inte lite svårt, hon klarar det inte. Jävla banker som inte har kontanthantering längre! Bankerna är väl för höge Farao bättre skyddade än gamla handikappade tanter?! Själv hade jag slut på kontanter. Nu är det påfyllt i plånböckerna igen.

Den söta korgen med påskgodis från Den Hjärtegoda L tronar på soffbordet. Anna hade lagt påskgodis i det fina blåa ägget jag fick av henne förra året. Och så har jag ju en oöppnad chokladask. Nog ska här goffas i påsk! Jag packade också upp den söta elefanten som var med i Den Hjärtegodas korg. Elefanten ska jag bära med mig alltid och överallt.

 Elefant Var stark
Från och med nu med mig alltid.


Mamma har nu fått mat 
– jag köpte med mig en låda thaimat till henne. Nu har jag parkerat henne framför TV:n en stund medan jag skriver. I kväll missar jag halva När livet vänder, så jag spelar in och tittar efteråt.

Jag ska hämta Anna från jobbet i kväll klockan 21 och skjutsa hem henne till Himlen tillsammans med väska och kassar. Det är det minsta jag kan göra i gengäld för att hon var hemma och tog emot mamma idag. Visst har jag väl världens bästa fästmö?!!

Tulpaner
Annas tulpaner


I morgon blir det storhandling
och jakt på våffeljärn och biltvätt. Troligen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, det är söndag och det blir en del sittningar idag, men jag börjar med lördagen. Nåt nytt tyg till kökssoffan blev det ju inte, så jag får fortsätta att sitta på det trasiga. JA, jag är kräsen. Jag köper inte vad skit som helst.

Trasigt tyg på kökssoffan
Trasigt att sitta på.


Maten jag lagade till
blev i alla fall ätbar. Kanske hade det med vinet att göra, det alldeles perfekta för denna måltid, Villa Marina från 2009. Klart prisvärt – endast 75 kronor för detta fylliga vin som passade utmärkt till kalkon. Rekommenderas! 

Villa Marina
Perfekt vin till kalkon och synnerligen prisvärt.
Maten dög den också och jag var faktiskt vrålhungrig. Det var säkert Fästmön också, för hon hade ju bara knaprat på en hård kaka under eftermiddagen och före dess en banan.

Kalkon m klyftor
Lördagsmiddag.


Anna var söt och diskade,
hennes lott i livet när vi är i New Village (jag skäms…). Sen släckte vi ner till Earth Hour och tände sex vaniljdoftande värmeljus i salongen. Folk får ha vilka åsikter de vill om Earth Hour, men mina skäl till att släcka ner är att jag tänker lite på framtiden – det vore intressant att se lite siffror på hur mycket vi sparade i energi mätt den här timmen – och att det har blivit lite av tradition här.

Därpå såg vi film och om den kan du läsa i inlägget före detta. Till film ska man alltid ha tilltugg. Anna fick en påse bilar, men hon åt inte upp alla.

Tre bilar
Tre bilar kvar.


Jag åt Frukt & Mandel (både frukt och mandel är ju nyttiga saker),
en 200 gramskaka, men snaskade inte heller i mig riktigt allt.

Frukt & Mandel
Frukt och mandel är nyttiga saker, så jag åt duktigt.


Här sitter jag och skriver
när jag egentligen borde formulera en ny söndagsfråga att lägga, duscha, gå och handla, se på gårdagskvällens avsnitt av Mr Selfridge eller ringa mamma. Men allt det ska hinnas med innan vi åker in till stan för att äta thaimat och därefter gå på bio. I afton ser vi Mördaren ljuger inte ensam och det är numera bortgångna vännen Karin samt fru Klon som bjuder oss på bion eftersom det är presentkorten jag fick från dem till 50-årsdagen som används. TACK!

Händer det nåt hos dig idag eller läser du bara det senaste blogginlägget jag skriver och inte dem före? 😉


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »