Bilder lättillgängligare än ord?

Ett bildligt och ordrikt inlägg.

---

 

Läser inte folk längre? Är det bara stillbilder eller rörliga bilder (filmer och filmklipp) som får folk att känna nåt och reagera? I såna fall tycker jag att världen blir torftigare. Tidigare var bilden vanligen ett komplement till en text. En inlockare i texten, kanske nåt som liksom en mellanrubrik gav en stunds paus och tid för reflektion. Men texten var det viktigaste!

Jag kan skriva hur många texter som helst. Allt intresserar inte alla, det förstår jag. Men man tycker att några ord borde väcka känslor. Icke! Det hörs inte ett pip. Däremot om jag lägger upp en bild på nåt ätbart – vare sig det är min middag, godis eller till och med en hård liten kaka – då får jag massor av reaktioner – på Instagram. Det är hjärtan och tummar upp och kommentarer. Märkligt, tycker jag, som nu för tiden läser ännu mer än tidigare och som ser färre bilder, filmer och filmklipp därför att de bara ger en glimt och ingen helhet. Jag skulle ha mycket svårt att ta till mig en instruktion via en YouTubefilm, till exempel. Jag vill hellre läsa den. En stillbild, däremot, kan jag njuta av. Ett tag. Sen går jag vidare. En text reagerar jag på. Antingen skrattar jag, gråter, blir förbannad, håller med, håller inte med, känner igen mig, blir förvånad eller irriteras, typ. En dåligt skriven text hoppar jag emellertid över efter ett par meningar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min middag igår bestod av ett hopplock med rester, mest sånt nyttigt som Fästmön hade lämnat efter sig. Jag skulle äta kallskuret med nån sallad som jag hittade i en burk i kylen. Det var inte mycket sallad, men jag kompletterade med tre små tomater, oliver, en avocado, sista biten av en gammal Brie-ost och så kokade jag ett ägg till. Den bilden fick människor att fullkomligt jubla. Igår kväll var jag väldigt ledsen. Då passade det bra att trösta sig med en påse Twist som jag hade fått av Anna. Den bilden gav mig nästan stående ovationer. Både min middag och bilden på Twistpåsen ser du ovan i bildspelet.

Det gav mig myror i huvudet – av olika skäl. Idag tänkte jag använda ett paket krossade tomater med chili som stått i kylen öppnat ett tag – det är ungefär hälften kvar – , hälla det i stekpannan och skära ner en chillikalkonkorv som jag grävde fram ur frysen. Pasta blir det till. Undrar om jag får nya applåder ifall jag lägger ut en bild?

Det regnade igår kväll, i natt och det regnar fortfarande.

Jag såg på säsongsavslutningen av Antikrundan igår kväll. Efteråt hörde jag med ett halvt öra på programmet Plus. Bland annat tog de upp ett inslag om ett företag som erbjuder en NIX-tjänst mot telefonförsäljare och som använder sig av affärsmetoder som inte är helt OK. Det skrev jag om här på bloggen redan den 17 november förra året. Och jorå. Jag kan se i min statistik bakom kulisserna här att den texten är läst har blivit besökt – jag VET ju inte om alla besökarna till inlägget har läst det! – cirka 100 gånger – men inte en enda kommentar har den fått. (Det kanske bara är jag som har en gammal mamma som lätt blir lurad av telefonförsäljare..? Det kanske bara är jag som avskyr telefonförsäljare överhuvudtaget?)

Det har regnat hela natten, det regnar fortfarande. Regnet borde ge mig ro. På nätterna är jag varm, på dagarna fryser jag. Idag ska jag fortsätta städa. Det lindrar oro. Jag har också fått känna mig behövd nu på morgonen som kommunikatör i en delikat fråga. Ryggraden rätades ut en bit. Än lever jag. Än fortsätter mina ord att trilla ut, ner i den här bloggen, bland annat. Den bloggen, som jag hade tänkt avsluta för snart 67 000 besökare sen. Har du läst ända hit är du baske mig lika unik som jag. TACK för att du får mig att känna mig mindre ensam! (<== Ingen ironi!)

Njut av ditt fredagsfika på jobbet nu! Jag dricker svart kaffe i en gammal senapsmugg vid datorn en stund till.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mos av alltihop?

Ett mosigt  inlägg.

---

 

Rotmos blev det på tallrikarna igår.

Inte då! Jag menar, inte att det blir mos av alltihop. Här kämpas det på och än har jag inte tappat modet. Fast det var ganska tufft igår att få sju nej på sökta jobb, det måste jag erkänna. Särskilt som man söker folk med två till tre års erfarenhet – jag har 25 och ändå blir jag bortvald. Jorå, jag har fått höra att jag är överkvalificerad många gånger. Fler gånger, faktiskt, än jag har fått höra att mina meriter inte räcker till. I såna lägen undrar jag om det är nån mening med att aktivt söka jobb.

Från Arbetsför-medlingen har jag inte hört ett pip sen jag var där och skrev in mig i somras. Därefter kom det hem nån felaktig handlingsplan, som sen reviderades och så var det det där strulet med handläggare – jag är fortfarande osäker på vad min handläggare heter och hon (ja, det var två kvinnliga namn på tapeten) har inte hört av sig sen i juni heller. Jag känner hur jag går igång och det är ingen idé – det ger mig inte nåt nytt jobb. Nä, det är bara att fortsätta söka och framför allt nätverka.

I morgon ska jag nätverka med min före detta kollega ”Lisbeth”, hon som egentligen heter nånting helt annat. Vi ska luncha på Logen, en av restaurangerna på campus där de alltid var så himla snåla med portionerna. Det ska bli så roligt att ses, det blev bara lite pratat när vi sist möttes i samband med Den Hjärtegodas fest.

Fästmön var ledig igår och då lyckades hon få en riktig sovmorgon. Nu hör jag att hon är uppe och stökar i köket. Idag jobbar hon hela eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21. Då blir det en sån där tråkig dag för mig, med ett tyst hem och ingen ett flamsa med. För övrigt kan jag meddela att Annas lilla, men kraftfulla hand lyckades böja glasögonskalmen utan att den gick av. Nu fungerar hennes brillor som förr, faktiskt! Nä, en är inte så ohändig alla gånger och det är jag mycket stolt över.

Här är det gråväder idag och jag känner mig trött och mosig. Kanske att jag tvingar ut mig på promenad i eftermiddag bara för att få lite ljus och luft. Borde ringa mamma också, men det samlar jag ännu kraft för.

Vad gör DU idag då? Mosar kålrötter eller potatis eller gör du nåt roligare? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallå..? Är det nån där ute..?

Ett ensamt inlägg.

Var sin sån här matlåda fast med lax, potatis och citronsås i. Du får föreställa dig.

Idag är jag ensam. Idag känner jag mig ensam. Till och med mina köksstolar är borta. De är på kalas/middag. Själv intog jag min middag allena. Fästmöns lax med citronsås och potatis. Vi delade lika det som blev kvar härom kvällen från middagen. Anna gjorde var sin – likadan (!) – matlåda åt oss. Vit låda med genomskinligt lock och röd kant. Jag åt knäcke med randig kaviar till. Och drack mjölk. Mjölkpaketet läcker i pipen. Har intresseklubben antecknat?

Två maskiner är tvättade och hängda. Sängen är renbäddad. Jag har lyssnat på min mamma i telefonluren i 42 minuter. Det var mest hon som pratade, men jag pratade lite grann. Ibland önskar jag att hon lyssnade lite på mig också. Jag kan sakna det.

De veckogamla är nu uppätna.

Har ätit veckogamla gröna druvor och läst en stund. Det är en märklig bok. Men bra! En av personerna har multipla personligheter, en annan kallar andra människor för getter. Kan nån gissa – utan att tjuvkika! – vilken bok jag läser? Ingen på Twitter nappade på min fråga.

Ännu återstår ett par timmar tills jag får åka och hämta hem min älskling. I morgon slutar Anna klockan 14 och jag försöker komma på nåt kul vi kan göra på eftermiddagen. Nån som har nåt förslag???

Idag klockan 16 var det premiär för Cabaret på Uppsala Stadsteater med Sarah Dawn Finer i huvudrollen. Hade så velat vara där…

Livet är kort. Jag har svårt att koppla av.

Read Full Post »

Post i påse och annan post

En bloggpost om post.

I morse vaknade jag klockan 4.15. Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

En Toffelzombie.

Smarta brevbäraren hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)

Inte ett pip har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…

Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Gävle

Från söder, förbi mig och vidare norrut. Kvällens Antikrunden gick från Gävle. Och även om Somliga mest glor på Snyggva karlar i programmet och andra gillar att kommentera folk, så har jag känt mig piskad att bli seriös och kolla in prylarna. För annars blir vissa så arga, så de vet inte till sig. Jag är inte arg idag och jag tycker inte att nån annan ska vara det heller. Titta nu på Bosse och gåsen och bli glad i stället!

Bo Knutsson med en ölgås som dök upp i kvällens program.

Vad fanns det mer för fint i kvällens program, förutom Bosse Knutsson och ölgåsen? Här är ett urval prylar som jag gillade:

• En limegrön kvinna (aj fan, förlåt! Det skulle ju var fint snack idag och jag skulle ju inte vara elak) kom med ett gäng svartvinbärssaftflaskor från 1800-talet. Saften avsmakades och befanns smaka… svarta vinbär. Några hundralappar per flaska, blev värdet.
• En kandelaber tycktes vara ett hopplock av stakar (ehum…). Hade det varit ett par torde värdet ha legat på 80 000 kronor. En ensam kandelaber värderades till 25 000 kronor. (Han skulle se en mig närstående persons kandelaberpar… Uj, uj, uj…)
• En kvinna kom med en fin kamin med rosalila blommor på. Kvinnan hade en väldigt färgmatchande blus. (Skärpning, Tofflan, inte kommentera folk!) Värdet sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
• Mest kvinnor idag! Nästa brutta dam kom med ett horn. Hornet var dock inte ett dryckeshorn, enligt Knut Knutson. Hornet var från 1600-talet och användes för att samla ihop byalaget. Värdet uppskattades till cirka 20 000 kronor.
• Nästa tantalona kvinna kom med en samling broscher. Hela samlingen värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
• Äntligen lite män! (Va? Har jag blivit hetero nu???) En karl kom med en klocka från Paris. Värdet sattes till cirka 50 000 kronor och uppåt – utomlands.
• En kvinna kom med en spegel. Spegelglaset var utbytt, men i huvudet och foten fanns akvarellmålningar. Värdet beräknades till mellan 10 000 och 12 000 kronor.
• En kvinna med tendens att vara lite långrandig (TYST – på mig!) kom med ett lustigt hörnskåp, tyvärr lite åt det turkosa hållet. Kvinnan köpte skåpet för 2 500 kronor. Skåpet värderades idag till 60 000 – 80 000 kronor.
• Och så den där ölgåsen… Den var ju fantastisk med målning och pip och allt.  Troligen är gåsen från 1800-talet. Den värderades till 100 000 kronor.
• En svårpratad man (men nu får jag ge mig!) kom med ett otroligt vackert glas han hade köpt för 30 kronor. Glaset var svagt blåtonat. Glaset sades vara tyskt och från 1700-talet. Värdet sattes till mellan       2 500 och uppåt.
• En man kom med en samling teckningar. Teckningarna var akvareller och hade också handskrifter. Kunde det vara Bellman??? Men nej. Dessa var faksimiler och tryckta på 1900-talet.
• En blekt blondin i randig tröja (jobbig jag är…) kom med ett par urläckra kolonnljusstakar. Värdet sattes till mellan 8 000 och 10 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Södertälje.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nära himlen

Av nån anledning känner jag mig nära himlen idag. Det är som att luften är hög och klar och liksom lyfter mig uppåt. Fast så är det inte alls, enligt barometern. Och redan vid tennishallen kom regnet. Några droppar. Så regnade det av och till på väg till jobbet.

Nära himlen..?

I morse behövde jag inte göra nån förmiddagsmacka för vi har tårtande på agendan idag på förmiddagen. Våra institutionsmöten kör igång med firande av två medarbetare som har fyllt jämnt. Det känns kul att ha varit den som införde denna enkla, men uppskattade nya tradition på institutionen!

Gårdagskvällen gick det mycket tid åt svamprensning. Det var ändå mer än OK – dels för att det är gott, dels för att jag kunde sitta på ballen* med Fästmön. Jag tycker att hon gjorde en sån bra och modig sak igår och jag är stolt över henne och hennes agerande i denna… kommunikationsfråga.

Vi hann också titta på Kidnappningen och Dallas, första delarna av båda. Det var faktiskt riktigt bra program båda två – vilket jag inte trodde. Jag var ju inte nån Dallas-frälst människa på den tiden det begav sig, men när jag bodde i England var Dallas stort och det klart att man hängde väl med hjälpligt i serien.

Förutom tårtätande ska jag ägna mig åt att skapa några sidor om forskning på webben. Jag mejlade ett gäng forskare igår om underlag och faktum är att det kom in några svar som jag kan sätta tänderna i. Härligt när det händer nåt! Annars känns det lite som att jobba i lim just nu. Tror att många av oss går lite på sparlåga medan vi väntar på framtida besked av olika slag. Jag hade faktiskt lite svårt att sova i natt. Visserligen började det med att mobilen aviserade med pip och tut att den höll på att ladda ur klockan 1.38 – glad man blir! NOT! 👿 Men sen efter det låg jag och hade ont. Slumrade till, vaknade, slumrade till… Det var skönt att ha Anna intill, hon snusade och sov så gott och rogivande att jag blev lugn.

Idag är det tisdag och ännu i början av den här veckan. Jag har beställt linser och så går jag förstås och väntar på min stora bokbeställning som jag gjorde förra veckan. Paketet borde komma när som helst, kanske i kväll. Får jag sms på väg hem från jobbet tar jag svängen över och hämtar det, annars får det vara till i morgon. Paktutlämningen är nämligen på ICA Heidan och jag ska handla på Tokerian idag, så det blir en omväg. I kväll ska jag fixa maten och det blir, som aviserat, omelett med kantarellstuvning! Därpå blir det dusch och behandling nummer nio i min kliniska prövning av Vårtfri.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan goes vanity: Root lifter by Hempz couture

Uppdaterat inlägg!

 

Nej. Jag får inte betalt för att skriva detta inlägg.

Det är roligt att få lön. Det är VÄLDIGT roligt att få lön, till och med! Och även om jag har lovat mig själv att försöka spara för tuffa dagar som kommer, kunde jag inte låta bli att shoppa lite i tisdags hos min frissa. Den här gången var jag ute efter en bra mousse – mitt hår blir tunt, elektriskt och platt i den här kylan.

Min frissa botaniserade bland prylarna i sina hyllor och gav mig prisuppgifter och förslag på vad som skulle passa just mitt hår. Det slutade naturligtvis med att jag fastnade för salongens dyraste (?) mousse, ett för 235 kronor flaskan från HEMPZ couture.

Grönt är skönt…

Idag har jag premiärtestat denna produkt, som inte är en mousse i egentlig mening, utan en root lifter. Och det var en mycket trevlig och behaglig upplevelse! Man skakar flaskan och håller pipen så nära hårrötterna som möjligt. Sen formar man med fingrarna eller med en hårtork.

Root liftern känns mjuk och fin, inte ett dugg kladdig. Håret blir varken stelt eller kletigt utan känns fortfarande nytvättat efter att jag har masserat in produkten.

Så här långt är allt väl… Återstår att se vad som händer efter en vända utomhus…

To be continued…

En tur ut i många minusgrader – och den halvan av håret som har fått HEMPZ coutures root lifter är perfekt! Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »

Lokala klappar – ja visst, MEN så dyra!!!

Fredagar är det rätt mysigt att sätta sig med UppsalaTidningen. Jag tycker att det är en tidning som bara har blivit bättre och bättre med åren. (Förutom att de inte svarade pip ens på en spontanansökan jag skrev till dem för ett par år sen 😦  )

Idag såg jag ett spännande litet fotoreportage kring lokala julklappar. Jag är för att gynna det lokalt producerade och designade – men sen såg jag priserna… Och just priserna fick mig att undra om nån köper dessa prylar.

• Uppsalahus – Houses of Uppsala – är ett motiv som finns på brickor, muggar, handdukar och disktrasor. Designern heter Emelie Ek. Tänk så kul att ge bort nån sån här pryl till nån som inte bor här! Men.. den mellanstora brickan kostar… 299 pix.
• Uppsalakulan är en munblåst och handmålad julgranskula i glas. En sån skulle jag mycket väl kunna tänka mig! Men… den kostar… 229 pix.
• Uppsalalyktan, som egentligen heter Liljeforslyktan, tillverkas av Kristina Sundberg. En sån har jag suktat efter i några år och faktum är att jag sökte på nätet efter försäljningsställen i år. Men tyvärr… Den kostar ungefär… 780 pix.
• Handgjorda chokladpraliner. Annelie K gör dem utan konserveringsmedel. Nio praliner kostar… 105 spänn. Nej tack, ryktet går att den arbetsgivaren inte är trevlig och dessutom har jag fått en sån pralinask i julklapp från mitt förra jobb. Glufsade i mig alla nio praliner på nolltid i jakt efter en som var riktigt god. Hittade inte en enda utan mådde bara illa.
• Kulturupplevelser. Kulturkortet för nästa år kostar 200 kronor och är laddat med många upplevelser. Fast det framgår inte vilka… Men detta kan vara en verkligt prisvärd lokal julklapp, det tror jag!
• Pelle Svanslös-spelet är ett spel för de yngsta, gjort av Ulf Grimås. Låter ju lite kul – för barn, dårå. Men pristet, 299 kronor, låter inte lika kul. Pelle utan Svans kan man dessutom beskåda gratis på en elektronikaffär i Stormarknaden eller nästgårds – om man nu skulle roas av detta. Men vänta nu… Sambon – fast det har han visst ingen, eller hur var det? – sägs mura in levande katter i väggarna! Eller är det andra djur som lever i väggarna? Låter rysligt, rent (!) ut sagt! Nej, bäst att hålla sig borta. Huvva!
• Bocken Bo är en hopfällbar julbock i vitlack, formgiven av Lina Börjesson. För den korta period – juletid – som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig ha en bock i mitt hem – har jag ingen lust att betala 1 350 spänn.
• Vit mögelost från Eskesta utanför Tierp. Äntligen nåt gott! Och alla ostar är döpta efter gårdens kossor. Men 450 spänn kilot är liiite i häftigaste laget för min hushållskassa…
• Uppsalablandning av te finns i en röd påse och en svart påse hos Tehörnan. Äntligen en lokal klapp som jag har råd med – 69 kronor styck. Men… jag är ju ingen temänniska utan en kaffemänniska…

Summa summarum: Lokala julklappar är alltför dyra för min plånbok. Eller inte riktigt i min smak… Hade inte UppsalaTidningen kunnat hitta några klappar för mindre bemedlade kaffetofflor också???

Read Full Post »

Nej idag var det ingen bra dag!..

Det blev liksom inte så mycket bättre idag än det var i morse. Jag har varit så ledsen att jag tror att en tår till och mina ögon trillar ut. Fast det gör de ju förstås inte. Och tur är väl det för jag älskar ju att läsa. Skulle även det nöjet tas ifrån mig skulle jag tyna bort. Och dö.

Kolla, ögonen är på väg att ploppa ut!

                                                                                                                                                    Fästmön och jag gjorde det enkelt för oss vad gäller middagen och köpte grillad kyckling, bröd och cole slaw. Men före maten följde Anna med Elias till skolsyster där han fick en spruta. Jag satt utanför i korridoren och läste och förväntade mig att höra gallskrik, men det hade bara kommit ett litet pip, en halv tår och en prick blod. Så barnet överlevde, tackom och lovom!

Hemma i Himlen bröt jag sen ihop efter allt som hänt/jag fått veta under dan. Innan sprutan ringde nämligen sköterskan från min läkarmottagning och levererade provsvar. Naturligtvis ringde hon olämpligt, men det bekymrade henne inte. Tyvärr var hon inte så informerad i min historia utan fick springa in till doktor Anders några gånger och kolla saker. I vart fall ska jag äta slut på de nuvarande tabletterna, vilket sker inom en vecka och så har Anders skrivit ut två nya mediciner eftersom jag tydligen har vissa brister vad gäller andra värden. Det känns som om det är ett troll som bor i min kropp och det är lite motigt. Det är trollet som gör mig extra ledsen, det har jag läst mig till (utan att ögonen ploppade ut).

Jag tror att jag ska kontakta doktor Britt-Marie. Hon var snällast och bäst!

                                                                                                                                                Naturligtvis ringde mobilen IGEN när jag var som mest ledsen. Det var mamma och jag pratade bara en kort stund med henne. När läget hade stabiliserat sig ringde jag upp henne igen. Det var skönt att få veta att hon får hjälp med deklarationen, för sånt är INTE min grej, för att citera Fritzel*.

Så i morgon blir det till att ta sig till ett apotek och kolla vad det är för nåt jag ska peta i mig. Kanske blir det även en tur på stan igen med Fritzel eftersom hon inte klarar sig en dag till utan vinterjacka. Tur att hon har en snäll pappa (som får lön i morgon)! Jag ska bara agera shoppingföljeslagerska, eventuellt. Det börjar verkligen bli kallt här nu och i morgon klockan 16 ska Fritzel och hennes klass promenera runt och kolla på Allt ljus på Uppsala. Och det blir JÄÄÄÄDRIGT kallt att glo på iförd endast ofodrad skinnpaj…

Själv har jag shoppat en massa klappar idag, så jag grinade när jag hittade min mobilräkning i postboxen och så grinade jag som sagt lite till när jag fick veta att jag måste köpa fler mediciner i morgon. Pengar suger verkligen när de börjar ta slut och man inte har nån inkomst…

                                                                                                                                                              *Fritzel = Frida, Annas yngsta dotter

Read Full Post »