Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tända lampor’

Ett höstigt inlägg med inslag av oro, hopp, bus och selfies.


 

Gatlykta och höstträd

Hösten är mörk, men dess färger är fantastiska. Och så är årstiden så underbart kravlös!

Idag var det första gången sen jag började jobba som jag fick tända lampor när jag kom hem. Fast i och för sig jobbade jag över en liten stund. Inte för att jag blev tvingad, utan på grund av mötet jag ska på på onsdag. Då måste jag ta lite ledigt och vi har kommit överens om att jag kan jobba in den tid det handlar om.

Dagarna mörkna… står det i rubriken och det är ett citat ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa. Jag gillar mörkret och jag älskar hösten. Hösten har så fantastiska färger, men den är också så underbart kravlös. I alla fall tills en blir påmind om vinterns storhelger… Då kommer lilla mamma hit i ett par veckor om inget oförutsett inträffar. Jag måste jobba alla mellandagar, för nån betald semester har jag inte tjänat ihop till ännu. Men det är OK, jag gillar fortfarande att jobba.

Det var en ganska orolig förmiddag, så jag var glad att jag fick nya arbetsuppgifter – översätta webbtexter från svenska till engelska – att sätta tänderna i i stället för att oroa mig för mycket. Efter lunch fick jag besked om att allt hade gått bra, men att det förstås var smärtsamt. För det förra är jag förstås jätteglad, för det andra hoppas jag att det finns åtgärder att sätta in.

Till lunch fick jag besök av en före detta kollega och äntligen fick jag bjuda på lunch nere i restaurangen. Tiden gick snabbt, men vi avhandlade såväl jobb som privatsaker innan vi skildes åt. Min före detta kollega är en sån person som jag verkligen vill hålla kontakten med – och har lyckats göra det hittills, trots att det är över två år sen vi jobbade på samma arbetsplats.

Augustpriset

Vilka får August 2015?

Medan min verklighet pågick utsågs årets nominerade till Augustpriset. Jag noterar med glädje flera författare med Uppsalaanknytning och författare som Maja Hagerman, Karin Johannisson, Carola Hansson och John Ajvide Lindqvist (alla är inte nominerade i samma klass, tack och lov!). Det blir nog minst lika värdiga vinnare i år som förra året.

Även det litterära har en egen värld i mitt liv. Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är skönlitterär och handlar om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Hon fick väl Augustpriset om nån, kan en säga. Fast jag tror inte att det blev så… bra. Den andra boken handlar om Addisons sjukdom och får mig att förstå och acceptera saker och ting och människors sätt att vara. Det är bra.

Det är min pappas födelsedag idag. Därför tänder jag ett ljus vid min kvällsmacka och funderar på om pappa tittar in här ibland och busar lite. Det handlar om allt ifrån krukväxter som fladdrar i ett osynligt luftdrag till en radio som plötsligt sätter igång att spela. Inte gör det mig rädd alls, jag tar det för vad det troligen är – tillfälligheter. Eller också är det pappa som är i farten. Vi närmar oss ju både Allhelgona och halloween och då kan en ju få vissa besök. Som synes tränar jag för det senare. Eller… jag satte bara på mig luvan på min tröja… Inte ens när jag försöker se normal ut lyckas jag – blicken är stirrig (jag vet inte riktigt var jag ska fästa den när jag tar selfies).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oktobert inlägg.


 

Lampor

Ingen sol här, bara lampor tända hela dan.

Tänk att vi den kommande helgen går in i november! Året har gått i ett rasande tempo – på flera sätt för min del. Turerna har varit många, det har varit ömsom omtumlande bra, ömsom omtumlande mindre bra. Ändå sitter jag fortfarande här. Vissa dar ifrågasätter jag varför jag fortsätter och hur jag orkar. Kanske är det för att jag ser slutet närma sig? Och så har jag slutat att fråga hur andra orkar, för jag får nästan aldrig frågan tillbaka. Eller så möts min fråga med tystnad. Tystnaden är talande, jag förstår budskapet, vet när jag inte är önskvärd. Men nu råkar jag finnas här och tänker så vara – ett tag till.

Jag skrattade lite åt väderappen i morse. Den visade nämligen sol. Det visade emellertid inte vädret IRL utanför mitt fönster. Det är mörkt och jag har lampor tända hela dan. För en stund sen kom regnet. Men jag har i alla fall en intention att ta en promenad idag och rensa och sortera de senaste dagarnas intryck. Dessutom behöver jag gå ut med diverse soppåsar.

Min dags första vakna timmar har jag gått som på räls och sökt ett par jobb. Bara för att. Bara för att… jag hittade ett par intressanta, men också för att jag måste redovisa sökta jobb i min aktivitetsrapport, grunden för att få ersättning från a-kassan. Rapporten ska jag ägna mig åt en stund i helgen, tyvärr.

svarta oliver

Svarta oliver tas fram på bordet.

Jag tänkte annars försöka ägna mig åt ren och skär epikurism och kärlek i helgen. Inga planer för helgen är fastlagda ännu mer än att jag tänkte servera god mat för en gångs skull. På fredag kokar jag potatis och ställer fram oliver, syltlök, cornichons och pfeferonis till racletten. Osten grillas vid bordet och allt kommer att stinka ost – köket, kylskåpet, våra kläder och Fästmön och jag. Men gott är det när man äter det! Och jag tror att jag har svårt att misslyckas med den här rätten. En flaska chilenskt vitt vin har legat tillräckligt länge på kylning nu, så den serverar jag till.

Till lördagen har jag tänkt laga min kyckling i lergryta, en högst personlig variant av Coq au vin, tror jag bestämt. För pippin tillagas med lök, kantareller, vitlök – och så rödvin, förstås. Men det är kryddningen som gör det – och den är hemlig! Annars är kyckling i lergryta, min version, en ganska billig maträtt – till skillnad från raclette… Måltidsdryck till kycklingen blir innehållet i guldpåsen. Jag tror att det passar alldeles utmärkt! Lergryta är för övrigt en fantastisk och underskattad gryta för matlagning!

lergryta

En fantastisk och mycket underskattad matlagningsgryta.


Skräck och drama
har jag tillräckligt av i livet just nu, men det blir nog ändå en del fiktivt sådant via DVD eller TV. Jag noterade en och annan film som verkar lovande på TV i helgen. Och Tokerian har extrapris på godis, så man behöver inte tugga på naglarna om man blir rädd…

Har DU några planer för helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Sökta jobbhögen den 22 oktober 2014

Sökta jobbhögen idag på morgonen, den 22 oktober 2014. Nu är den högre än Ballografpennan!

Dagarna känns allt kortare och mörkare. Jag som går hemma större delen av dygnet får oftast ha en eller flera lampor tända under min vakna tid. Mörkret brukar göra mig sömnig, men jag sover sämre och är tröttare än nånsin trots att jag inget gör.

Som vanligt inleder jag mina vardagar med att söka jobb. Jag har haft bra flyt den här veckan och hittat intressanta och relevanta lediga jobb att söka. Det har ännu inte trillat så många nej heller, bara ett enda. Och då handlade det om att företaget valt en annan lösning än att rekrytera (externt?). Sökta jobb-högen växer. Jag har nog sökt runt 230 jobb sen i somras. Endera dan måste jag gå igenom högen och rensa bort de ansökningar och annonser som jag har fått nej på – detta innan högen blir så hög att den glider av skrivbordet och jag uppfattas som en Samlare som inte kan kasta saker.

Det pågår en ubåtsjakt har jag noterat. Jag tycker att det är svårt att se vad som är sanning och vad som är… gissningar i media. Media skrämmer upp folk, skrämmer upp mig. Och så undrar jag hur i h-e mycket det kostade att frakta runt en journalist från Expressen i en helikopter runt sökplatsen – samtidigt som en jädra massa fotografer vid samma tidning blir uppsagda – utan avgångsvederlag! I mina ögon ter detta sig skamligt!

I min lilla värld händer inte så mycket alls. Jag räknar med att vara hemma helt och hållet i dagarna tre eftersom det har aviserats att det ska komma en besiktningsman nån gång under dessa dygn. Inte vill jag att främlingar ska runt i mitt hem utan att jag är närvarande!

Så jag blir vid min läst. Jag har böcker att läsa och TV att glo på, om jag vill det. Igår satt jag med spänd förväntan och glodde på Veckans brott eftersom en dyngförkyld Leffe skulle öppna Kuvertet. Alltså Kuvertet, i vilket han lagt ett papper där han för ett och ett halvt år sen skrev ner vad han trodde hade hänt och vem som var skyldig till en viss kostöld. Det var Camilla Kvartoft som sprättade och spänningen var olidlig när hon läste:

Stölden den 19 december har aldrig hänt. I stället har korna försvunnit på annat sätt. Det kan ha varit flera gärningsmän.

Så var det med det! I domstol blev ko-ägaren förklarad oskyldig, det är det enda vi vet i fallet. Fortfarande höljt i dunkel, mörker, alltså.

Lilla My

Lilla My, i form av reflex, hängde på en före detta kollega.

Det har börjat ljusna utanför mitt arbetsrumsfönster och jag ser på björken att det blåser. Men du som ger dig ut – oavsett tidpunkt – denna årstid har väl reflexer, hoppas jag? Det är inte svårt att komma ihåg om du fäster dem vid ditt ytterplagg. Det blir inga böter om du glömmer reflexer, men vi bilförare blir glada för det ger oss en chans att se dig. Igår höll jag på att mosa en mörkklädd kvinna som gick på fel sida av vägen, till exempel. Hade hon haft reflexer hade jag sett henne och sluppit tvärnita. Då är jag ändå en mycket van bilförare som har haft körkort i över 30 år. Körkort, förresten, är nåt man måste ha med sig när man kör bil. Det kan bli dyrt om man glömmer det hemma, läste jag häromdan i Byhålebladet…

Dags att försöka fylla den här dagen så att mörkret fortsätter att lätta… Jag tar fortfarande emot tips på läskiga filmer som jag och Fästmön kan gotta oss med under höstens enda långhelg framöver!!! Skriv ditt tips i en kommentar så blir jag glad, även om jag låter grinig och mörk.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om torsdagskvällen.


Hann knappt ut på E4:an innan jag fastnade i en enorm bilkö på en påfart. Det var till och med så att ett par bilar vände. Det måste ha skett en olycka nånstans! Mycket obehagligt! Men efter ett tag började vi rulla så smått, även om det inte gick att köra 110 nånstans under vägen. Det var väldigt halt och en del bilförare gör dumdristiga och farliga manövrer. Dessutom blinkar de irriterat med helljuset om man inte byter fil tillräckligt snabbt. Skitsamma om den långsamma filen är full av andra bilar… Nä, en del borde inte få körkort. Och ja, jag är skiträdd vissa dar när jag kör hem. 

Det var gott att komma hem helskinnad till New Village och se tända lampor i fönstren till mitt hem. Att kliva innanför dörren och känna doften av kål sparris och notera att det puttrade en soppa på spisen. Och att se sin Fästmö igen efter att hon varit mamma på heltid under gårdagen.

Huvudvärken återkom under dan, men jag hade tur och fick en tablett av en kollega. Under eftermiddagens personalmöte började jag nysa smått hysteriskt. Men det blir liksom inte mer. Det blir inte nån förkylning. Tror jag. Däremot har en ny åkomma uppstått: en blemma. Den är stor, den är röd och sitter så att jag omöjligt kan dölja den. Det ser ut som om jag har fått en smäll, helt enkelt. Det har jag inte!

Blemma

Stor, röd och omöjlig att dölja.


Men en blemma är ingenting
jämfört med det som hände en granne till mig. Ja, inte nån som bor i samma hus, men nära. Jag läste om kyrkomusikern Farzad i UppsalaTidningen. Han hade varit i Iran för att hälsa på sin pappa. När han kom hem till New Village igen efter ett par veckor utomlands fann han att låset till hans hem var utbytt av polisen. Polisen hade hittat hans lägenhetsnyckel hos en person som var misstänkt för brott. Men eftersom hans dörr var låst med ett säkerhetslås hade poliserna brutit sig in. Det hela var ett misstag. Först efter hundra om och tusen men fick Farzad sin nya nyckel. Man kan undra om det får gå till så här. Farzad var ju inte själv misstänkt för nåt brott. Och man kan tycka att polisen borde ha varit lite mer hjälpsam när han stod inför det praktiska problemet att inte komma in i sitt hem… Läs hela artikeln i UppsalaTidningen!

Kvällens mediala höjdpunkt var, som kontrast till det Farzad råkade ut för, förstås Antikrundan. Och hur jag gissade och värderade fick jag det sämsta resultatet någonsin… Jag är visst inte så utvecklingsbar som jag själv vill tro. Men det är ändå lite spännande att gissa föremålens värde!

Antikrundan diplom från Lysekil

Mina värderingar från Lysekil var de sämsta nånsin. Bara 4,5 poäng av 17 möjliga.


I morgon är det fredag.
Min dag ska inledas med en pressvisning av en kulturinstitution som invigs i helgen. Sen ska jag utföra lite vanligt jobb innan jag åker hem och tar helg. Anna jobbar kväll, men slutar klockan 20. Det är ju bättre än att sluta 21. Sen jobbar hon lördag kväll och söndag dag. Under tiden ska jag försöka utföra lite städning, strykning och renbäddning här i hemmet.

Vad händer hos dig i helgen??? Tar du det lugnt, ska du jobba eller ut på äventyr??? Skriv gärna några rader och berätta! Även om jag är trött är jag fortfarande nyfiken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Vintersolståndet och saker jag måste göra idag.


Idag insåg jag till min fasa
att det är årets kortaste dag, vintersolståndet. Och det märks!  Jag hade ju sparat dammsugningen till idag för jag vill utföra den i dagsljus. HA! Vilket dagsljus? Här är mörkt som i graven, nästan, och jag måste tända lampor om jag ska se nåt. Solen står som lägst idag, enligt Wikipedia. Här syns inte tillstymmelse till sol…

Vintersolståndet

Vintersolståndet i siffror och bild från Wikipedia.


Himlen är en ton ljusare
än den brukar vara de morgnar jag ger mig av för att jobba. Morgnarna när alarmet går på klockan 6.15 – och jag, allt som oftast, har vaknat två timmar tidigare. Legat och vridit och vänt på mig i sängen, slumrat till lagom när alarmet går. Jag tänkte på det här med tiden nu i veckan. Jag kliver upp, tar medicin, sätter på kaffe och går in i badrummet. Klockan 6.38 är jag ren och klädd. Bäddar först, häller upp fil och müsli i en skål, kaffe i min senapsmugg och sätter mig vid datorn. Senast 7.15 måste jag borsta tänderna och sen dra. Jag brukar vara framme på jobbet prick klockan åtta. Det är något ljusare när jag lämnar New Village än när jag kommer hem på kvällen, men man kan sammanfatta både morgon och kväll som mörka.

Månen en oktobernatt 2013

Mörkt när jag åker, mörkt när jag kommer hem.


Igår kväll
tvingade jag mig att vara uppe längre. Filmen jag såg slutade strax före midnatt. Jag kanske släckte nån gång runt kvart i ett. Hade jag lagt mig tidigare hade jag vaknat tidigare. Och nu måste kroppen ställa om, för se min mamma, som kommer hit nån gång i eftermiddag, är ingen morgonmänniska. Jag får till exempel aldrig ringa henne före klockan 13… Det säger en del… Själv gillar jag att gå upp tidigt, med påföljd att jag är kvällstrött. Särskilt när jag jobbar. Men sänggång en vardagskväll för min del blir väl nånstans mellan 22 och 23.

Mamma blir hämtad klockan 10.10 av taxin idag. Det är en person till som ska åka med i bilen, från en annan ort. (Det känns bra att det är en passagerare till i bilen, för i påskas var en av chaufförerna väldigt otrevlig mot mamma. Hon kände det som om han var ute efter hennes pengar… Mycket obehagligt, för det är troligen sant! Mamma är inte snurrig i huvudet på det viset.) De ska samåka uppåt. Det vanliga är att vägen går över Stockholm och att den andra resenären ska av där nånstans. Det borde ge mig tid att bädda, dammsuga, duscha, äta frukost och förbereda eftermiddagsfika med hembakat äh, jag bara skojar när det gäller det sista. Här är det köpebröd som gäller!

Jag är nu inne på min andra senapsmugg kaffe. Senapen är förstås för länge sen slut, men muggarna är förbaskat goda att dricka kaffe ur. När kaffet är slut ska mina morgonsysslor börja. Det vore himla bra om jag hann att införskaffa en gran idag också, men troligen får jag vänta tills mamma har anlänt. Hon har ju ingen nyckel hit och jag måste hjälpa henne uppför trapporna med alla grejor etc. En del chaufförer är väldigt hjälpsamma, andra är det inte.

Kaffet börjar ta slut och tiden rinner iväg. Hur ska jag hinna? Tja, jag hinner ju bättre om jag inte sitter här och ordbajsar, eller hur? Vad har du för dig idag? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


Idag är det söndagen
efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

Jerbaz played SKIT

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.


Vi har ingen lust alls
med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!


Vad händer hos DIG idag???
Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.


*Clark Kent = min lille bilman

** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en måndagsförmiddag.


Oktober kör på
och jag med den! Det blir allt mörkare om dagarna och jag tänder både lampor och värmeljus allt tidigare. Jag behöver stimulans som inte inbegriper en dator, enbart. Helt klart.

Mina nya skor och jag for in till stan idag på förmiddagen. Vi hade tre ärenden.

Snigga skor

Mina nya, snigga skor.


Med ett par mindre inlägg
gick det riktigt bra att trava omkring i skorna. Däremot skulle det aldrig falla mig in att göra som den här vuxna personen som satt tvärs över gången från mig på bussen.

Fot på bussätet

Sitter h* med skorna på soffan hemma också, tro?


Ett tag var båda skorna
uppe på sätet mitt emot. Men så åkte de ner. H*n kände väl Det Onda Toffelögat.

Jag hoppade av i stan och gick till ett numera bekant ställe. Fast en annan väg idag.

Husvägg

En annan väg – och vägg.


Vad som hände
under en och en halv timme efter detta kommer i ett låst inlägg för de närmast sörjande. Men jag träffade en holländare och en svensk och vi konverserade på engelska.

När huvudärendet var avklarat grep jag mig an ärende nummer två: inköp av present till familjemedlem. Jag hade tänkt lite i förväg. Det blev lite annorlunda, men jag kände mig nöjd. Och lite fyndig. Tur att jag fick förlängt öppet köp ifall mottagaren är av annan åsikt!!!

Rutiga paket

Rutiga paket.


Ärende nummer tre
var att besöka höstmarknaden på Vaksala torg. Det var marknadens andra dag. Jag hörde några av knallarna säga att det var dåligt med folk. Själv tyckte jag att det var… trångt…

Marknad på Vaksala torg

Höstmarknad på Vaksala torg.


Det såldes
sylt, korv, godis, ost, strumpor, leksaker, hushållsprylar, ytterkläder och underkläder och säkert både F*n och hans moster. Denna hiskeliga mössa studsade jag inför.

Mössa

En rätt hiskelig mössa.


Med mig hem
följde bara marknadsgodis i form av nougat och remmar. En rem har jag tryckt i mig till lunch. Ska pallra mig över till Tokerian och handla TV-tidning och kanske nåt vettigare att komplettera remmen med.

Marknadsgodis

Marknadsgodis.


Sen kanske det blir en promenad.
Miss Runkeeper påminde mig igår om att det var länge sen jag gick. Och att gå ut och få luft och ljus är nog rätt bra när man som jag behöver fundera lite på saker och ting…

Fästmön är på kurs i eftermiddag och ska sen träffa en av döttrarna. Restaurang Tofflan serverar makaroner och korv till kvällen är det tänkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »