Soligare skrivande och högtidsdagar

Ett soligare inlägg än igår.

---

 

Jag fick beröm för mitt skrivande igår och det gjorde mig glad!

Att göra-listan idag är lång. Och så sitter jag här och skriver i stället. Nåja, listan omfattar en del skrivande och visst sånt har jag klarat av. En liten bock framför en av punkterna, alltså. Nu återstår bara resten. Men att skriva ser jag som ett rent nöje – för det mesta. Allra helst när man som jag igår fick höra så fina och berömmande ord om hur jag skriver. Jag blev så otroligt glad. Tack G!!!

Visst ser jag i statistiken att bloggen har många läsare, men det är inte många som kommenterar mina öppna inlägg. Och då vet jag ju inte varför man läser mina ord. De lösenskyddade inläggen får desto fler kommentarer. Där förs oftare en livligare dialog, i skydd från ovälkomna läsare. Jorå, såna envisas med att finnas kvar, en person har bitit sig fast i fem år. Nån som är fixerad på nåt sätt, eller? (Nog för att jag är långsint, men…) Du vet, typen som läser ”allt” och gärna dessutom rapporterar vidare – med syfte att håna, kränka och näthata. Så sent som igår stötte jag på en olyckssyster i detta. På sätt och vis är det gott att inte vara ensam, men samtidigt är vi några som börjar bli rejält trötta och riktigt förbannade på detta, på ren svenska.

Solen finns!

Men nu skulle det här inlägget visa sig lite soligare än gårdagens. Det är en underbar dag idag vädermässigt sett. Solen skiner och där jag sitter i arbetsrummet ser jag inte ett moln på himlen. Det känns om den här dan blir full av ös och vettiga aktiviteter. Gårdagen var dyster och ledsam, dagen idag har alla möjligheter att bli tvärtom.

En del av dan ska jag ägna åt rensning och arkivering. Det är sånt man bör göra då och då i sitt liv, tycker jag. Det underlättar för andra. Nånstans mitt på dan ska jag grotta ner mig i lite siffror. Sen ska jag ut och få sol på min bleka näsa och ansiktet, där bruna fläckar indikerar brist på solvitaminer. Nyckeln ska till grannen, väskan ska packas och listor prickas av. När jag åker till mamma gäller det att få med sig det man ska – det går ju inte precis att gå hem och hämta sånt man har glömt. Det irriterar mig lite att jag har bestämt mig för att skriva en rapport i morgon bitti. Men samtidigt vet jag att jag känner en stor lättnad sen när det är gjort. Då kan jag fokusera på både viktigare och roligare saker.

I sommar fyller min mamma 80 år. Jag kan inte fatta det! Men så är det. Jag tänkte höra lite fint med henne nu när jag kommer på besök om det finns några önskemål kring själva firandet. Jag tror inte att mamma vill ha gäster, nämligen, men jag vet inte. Jag är inte så bra på kalas, men självklart vill jag ordna födelsedagen så att mamma blir nöjd och glad.

Före mammas födelsedag infaller två stycken nästa månad. En helg mellan de två ska ägnas åt firande av nåt slag. Det blir nog väldigt stilla firande, men på nåt sätt ska det firas. Drömmen vore en resa, nåt som dessvärre inte är möjligt just nu. Jag får fortsätta resa med Stagnelius och med alla andra som berättar om sina upplevelser.

Har du nåt att fira framöver??? Eller ska du göra nån spännande resa??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

Och tyvärr måste jag fråga igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rättegång och förnyelse

Ett inlägg om en organisation.

---

Uppdaterat inlägg: Idag, den 26 november 2014, kommer domen om organisationen ifråga ska betala skadestånd eller inte till de anhöriga till en döende man som filmades i en dokusåpa.

Envis som en åsna.

Länsinvånarnas väl och ve vilar mycket i händerna på organisationen i fråga. Det är därför med förundran jag har följt Davids kamp mot Goliat. Ett fall där sekretessen har brutits, enligt min mening. I veckan startade rättegången på nytt – denna gång i hovrätten. Förra året förlorade de anhöriga i tingsrätten. Och allt de vill ha är en ursäkt från organisationen och 375 000 kronor därför att de menar att deras döende make och pappa filmats och visats i en dokusåpa utan sitt medgivande. Men snälla nån, ge dem detta! Skadeståndet är ju peanuts jämfört med de löner ni betalar ut till era höjdare! Visa att det verkligen är länsinvånarnas väl och ve det värnas om. Sluta vara så prestigefylld! Dessutom tycker jag att organisationen ska betala skadeståndet och inte produktionsbolaget. Att inte stå för det man har gjort är inte bara envist och dumt, det är otroligt fegt också.

I dagens lokalblaska på nätet läser jag i samma veva ett debattinlägg skrivet av två personer som en gång var organisationens högsta tjänstemän. De båda old boysen förordar förnyelse av organisationen genom att se över ledningen och minska byråkratin. Det gamla vanliga, alltså. Tänk om organisationen i fråga nån gång kunde göra nåt sånt i stället för alla eviga omorganisationer som bara skapar oro och minskad motivation att arbeta!

Länge sen…

De båda skribenterna vill främst se över köp- och säljsystemet. Alldeles utmärkt förslag, tycker jag! För jag anser att man inte ska leka affär när det gäller människors vård och hälsa. Det vill emellertid de båda herrarna, fast de vill att det ska lekas i ny form. Jag vill gå steget längre och lägga ner skiten, på ren svenska. Jag tycker att staten ska ansvara för slutenvården och kommunerna för öppenvården. Organisationen, som sköter detta idag, har spelat ut sin roll. Det är länge sen man hanterade brännvinsskatten, nu hanterar man skatter på våra inkomster. Vi som bor här är med och betalar för att få en trygg och god hälso- och sjukvård. Inte för att vara skådespelare i dokusåpor!

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det luktade… skit…

Ett stinkande inlägg.

---

 

Alltså, det har, på ren (!) svenska, luktat skit i bilen av och till ett tag. Som sommaren är nu åker AC:n av och på. Idag, när jag stängde av den, stank det skit. Igen. Gödsel. Dynga. Vidrigt! Igår märkte till och med Fästmön det (hon åker ju inte lika mycket och lika långt som jag), men hon skyllde lukten på en dörrmatta av gummi som hon hade köpt och som låg i bagageutrymmet.

Den där gummimattan åkte vi ut till Himlen med igår kväll. Därför kunde det rimligen inte vara den som stank i kväll. Och även om jag är bäst på allt när det gäller bilar beslutade jag mig för att slänga en bläng i bilens instruktionsbok. Den ligger alltid i ena handskfacket (jag har en smart bil med TVÅ handskfack framtill), så jag passade på att läsa lite när jag hade landat på Tokerians parkering efter jobbet. (Ja, jag var tvungen att gå in och köpa müsli och kaffe.)

Och… ehum… det visade sig att NÅN måste ha kommit åt ett reglage. För i stället för frisk luft (nåja…) utifrån var det återvunnen luft från kupén. Med tanke på vilken skitmat vi har satt i oss de senaste dagarna är det alltså inte konstigt att det har… luktat lite illa, dårå, inne i bilen. Nu är reglaget vridet åt rätt håll och det gjorde stor skillnad till och med på den lilla sträckan mellan Tokerian och garaget.

Det luktade skit inne i bilen. Nu luktar det inte skit längre inne i bilen. Bilexperten har slagit till!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regler

Ett lördagsmorgonsinlägg.

---

 

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

• inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
• man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
• den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
• påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
• slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dårligt hus till

Ett inlägg om dårligheter och oljud.

---

 

Om man ska skriva dårligheter om namngivna personer bör man inte vara grå och gömma sig bakom falsk identitet. Tycker jag, dårå.

Nej, det är inte bara hemmahuset som kan kallas dårligt. Jag vet inte vad som håller på att hända i Kexfabriken/Besticklådan, för jag blir inte kallad till några möten och får en del av informationen i andra hand. Men vad jag förstår är en konsult på väg in. Bemanningen i övrigt är till vissa delar grå. En del ska tillfälligt lämnas blank för en stund under delar av sommaren. Man tar sig för sin panna och fortsätter att räkna ner dagarna. Tyvärr kan jag inte skriva tydligare än så här. Den som vet, den vet. Resten litar jag inte på tillräckligt mycket för att skriva under lösen.

I privatlivet blir jag kallad för osanningar av personer som i grunden själva är osanna. Antingen vågar man stå för det man tycker/säger/skriver – eller så skriver man det inte. Om det gäller en annan, namngiven person, vill säga. Tycker jag, dårå. Det blir så jävla fel, på ren svenska, om man ska gömma sig bakom en falsk identitet. Visst kan ett visst anonymitetsskydd ges, men ansvarig ska ändå ha alla pusselbitar.

Känner mig som gossen på bilden, fast lite större och levande.

Oron mal annars i huvudet ihop med entoniga, störande ljud. Det var en del praktiska saker, blanketter och sånt, som jag skulle ha tagit reda på i helgen. Men jag orkade inte. Jag känner mig rörig i skallen. Ljudöverkänslig. Ljuden tar över och blir till oljud och jag blir glömsk. Häromdan glömde jag pantburkar i bagageutrymmet, burkar som skulle pantas. Igår glömde jag att ta med papper som skulle skickas – men jag kom ihåg att köpa kuvert och frimärken… Alltid något, kan man tycka.

Inte ens i morse var det tyst. När är det nånsin tyst? Före klockan sju åkte en hjuldriven maskin först på framsidan, sen på baksidan. Syftet med maskinen var att krossa ett antal stubbar. Stubbar, som har funnits i flera månader, måste man alltså ta bort före klockan sju… Ja jisses! Jag var vaken, men det kanske inte alla var. Och som vanligt borrade sig ljuden in och gjorde mig trött.

Nä, nu ska jag söka lite dispens från dårligheter och oljud en stund. Jag kan inte överleva annars, det känns som om jag är på väg att gå i bitar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ska dofta jul

Ett inlägg om julens dofter och lite annat.

Om man nu bestämmer sig för att fira jul så tycker jag att julen ska få dofta. Rejält. Jag slöglodde på ett TV-program med en oerhört pysslig mansperson häromkvällen. Han målade sitt eget julklappspapper. Fint – om man har tid och lust och kan måla. För mig är sånt överkurs. Jag nöjer mig med juldukar, tomtar, en krubba, julmat, julöl, julgran, julklappar och julens dofter.

Förr om åren brukade jag göra egen Janssons frestelse samt koka chokladkola och knäck. Det var några år sen jag kom på att köpe-Jansson faktiskt är helt OK. Och kola och knäck – de ger ju bara dyra tandläkarräkningar. Förresten lär man väl inte få tag i nån tandläkare så här under storhelgerna… Bara tanken på tandvärk etc… Nej, fy, bort!

En blå hyacint fick jag från Fästmön tidigare. Nu har den nästan blommat ut, så igår var jag och köpte två till.

Mina juldofter i år består av blåa hyacinter, för de doftar mest, samt en äkta julgran. Nog skulle jag ha velat ha en fin kungsgran i stället för rödgranen jag köpte igår, men försök klämma in en kungsgran i julgranshörnet i mitt vardagsrum. Det går liksom inte. Sen vet jag att den där taniga saker, som ännu står i sitt nät på ballen*, redan barrar. Men likväl blir den världens vackraste gran när den är klädd med ljusslinga, kulor, glitter och vad det nu ligger i julgranslådan…

Julgranskula från granen 2011.

Och sen ska vi faktiskt tillaga lite egen julmat också. Idag ska mamma lägga in sill för det är hon världsbäst på. Dessutom har hon erbjudit sig att göra några köttbullar på kycklingfärs till mig. Det blir nog några pannbiffar också, det är jobbigt att trilla köttbullar när man är sjuklig.

Medan mammas matbidrag till juldofterna doftar rödlök och köttbullar, blir det jag ska göra nog inte så doftande. Men välsmakande! Jag ska göra en laxröra som är god att ha som tillbehör på tallriken eller på en knäckemacka. Lite lax kanske det doftar. Sen ska det vara hårdkokta ägg i röran och det vet vi ju alla att kokta ägg inte doftar jul utan luktar… skit, på ren svenska. Men väl ner i blandningen blir allt så bra och gott.

Laxröran funkar förstås även till påsk och som här, en midsommar.

Nån gång framåt kvällen ska jag laga chicken tikka masala med naan. Jag är så stolt att Anna har lärt mig laga den rätten och att jag till och med har fått med beröm godkänt av Prinskorven, den senaste helgen han var här. På tal om familjen i Himlen må du tro att jag saknar dem. Det är inte alls kul att fira jul på skilda håll. Men nu är saker och ting som de är och det är inget att älta. Jag tänker på dem genom att blanda julens dofter med lite mer orientaliska.

I det här hemmet ska vi inte ha nån julskinka i år. Jag har köpt en julkalkon i stället. Den är färdigkokt och ska sen griljeras i ugnen precis som en vanlig skinka. Jag tänkte att det var lite kul att köpa en sån i stället, för då kan vi båda äta av dem. Om jag köper en vanlig skinka äter mamma några skivor och sen får jag kasta resten.

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Här äter vi inte grisar till jul, vi sätter på dem röda sidenband i stället.

Egentligen borde vi sätta fart nu, men mamma sover fortfarande. Själv vaknade jag runt halv sju. Det låter som om nån i huset river sin lägenhet, allt under ackompanjemang av en unge som skriker efter uppmärksamhet. Jag fattar inte att de står ut att vara i samma lägenhet. Jag som har lite väggar emellan blir fullkomligt galen. Har legat och försökt läsa lite, men inte ens Stephen Fry kan få mig koncentrerad, trots att han skriver så bra och medryckande. Och nu ger jag snart upp för ungen skriker i högan sky, typ hela tiden.

Hur doftar julen hemma hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta – om du hinner mellan allt julstök…

Livet är kort.

Read Full Post »