Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 25 000, älska att prata, åhörare, öron, balkong, bära, börja jobba, bekräftelse, bladvändare, blåst, bukett, cliffhanger, debutdeckare, dejt, dissa, dryck, eget förlag, Emelie Schepp, ensam, fantasi, fika, fint pris, finväder, fråga, frysa, galge, gapa, garage, gatuköksmat, gissa, glasa in, glassfrys, go och gla, grejor, grillare, helt slut, hyfsat rena toaletter, ICA Maxi Motala, innehåll, jobbväska, kaffe, kallskuret, käften glappar, Köping, köttbullemacka, kexchoklad, komma hem, komposition, krukväxter, kruttorr, kund, läsa, litteratur, lugnt, maj, mamma, mat, Märkta för livet, måndag, mimosasallad, mjölk, mobiltelefoni, Motala, nöjd, njuta, nyckel, oliver, onsdag, para ihop, plånbok, prio ett, publik, rökare, regn, shopping, skattsedel, skitan är rund i Askersund, Skoftestagrillen, skriva, smör och bröd gör kinden röd, smink, solig, städa, stressa, stryka, sura, tack, tillåten hastighet, tisdag, tom, tomater, torsdag, trafik, träningsvärk, trött, tvätt, tyst, tystnad, Uppsala, uteplats, utflykt, Varamon, varm, vattna, vägarbete, Vita spår, Wahlström & Widstrand, yrkeschaufför on 02 maj 2016|
Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.
Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.
Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.
Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.
Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..
En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.
Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.
Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.
Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.
I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.
Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.
Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!
*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Musik, Personligt, TV, Vänner, tagged anteckningar, arbetsdag, arbetssökande, augusti, årsskiftet, babbla, Barn 44, bilder, bilutflykt, blå himmel, brittiska deckare, Bron, dammsuga, dator, datorfix, deckare, drivrutiner, dusch, eftermiddag, förmiddag, förråd, frukost, gapa, gå ut, granne, guldpeng, höra, höra av sig, hyllplan, intresserad, iPhone, jobba över, jobbansökningar, kaffe, kaffemugg, konsultuppdrag, kontaktlinser, kontrakt, krångla, Kristina Sandberg, krukor, lägga band på mig, läsa, litteratur, lust, Maj-trilogi, märkligheter, mobiltelefoni, mus, Myrorna, nattduksbord, nytt jobb, palla, permanent, promenad, redo, säkerhetskopiera, säsongsstart, sång, söndag, söndagskväll, söndagspromenad, Sörja för de sina, scanner, skjutsa hem, skräp, skrikgullande, skriva, skriva inlägg, sms, solen skiner, sovmorgon, spänning, Spotify, städning, Sveriges Television, tack, Tom Rob Smith, trivas, unge, uppdrag, vattenflaska, växter, vilodag, vrålhungrig on 27 september 2015|
8 Comments »
Ett vilodagsinlägg.
Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44 på Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.
Maj behöver pauseras med lite spänning.
Skälet till att jag är vrålhungrig beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!
Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.
Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.
Redo att gå till jobbet.
Lite datorfix borde jag ta itu med, men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.
Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!
Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Puckon, tagged acceptera, anställningsintervju, ansvarsområde, arg, bakom raten, bil, biljett, blinkers, bonusbarn, brits på kommunikation, cykel, den andra parten, diskutera, drömjobb, ensam, färre konsekvenser, fixa, fordon, gapa, gata, gatugrävlingarnas centrum, gå, gorma, gräl, horn i pannan, idiot, intervju, kliva ur, knepig situation, le rart, loppis, mer tillåtet, mobiltelefoni, nio liv, norra Mälardalen, placering, raseri, rädd, rätt snäll, resor i regionen, roligt skäl, söka, skrika, snirkla mig in, stanna, Stockholm, svårt att kommunicera, Svenska Dagbladet, tala vackert och mjukt, timid, tjänst, trafik, Uppsala, vänlig, yngsta bonusdottern on 13 augusti 2015|
14 Comments »
Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.
Ganska arg Toffla.
Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt
idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers
med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…
Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.
Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…
Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.
I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?
Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, tagged apotek, arm, ängel, bakom ratten, ben, bil, bilist, billigt, blinka, blinkers, bråka högljutt, cykla, cyklist, djävul, ett par selmor, för säsongen färganpassade kläder, föregå med gott exempel, fotgängare, fula gester, gapa, garage, gå, gå ut med hunden, ge tecken, gratis, ha synpunkter, hjärta i plast, icke höras, idiot, inte så farligt, inte utrustade, jacka, jävig, kivas, kladd, kläder, klämma, korsa en gata, lägga band på mig, livräddande, lyckas, lysande, mörker, mobiltelefoni, moderna bilar, nio liv, nos, novembermörker, offentligt, omtanke, osynligt ljus, parkera, parkeringsplats, påsydda reflexer, pekpinne, rätten, reflex, reflexband, reflexväst, reklamreflex, sandlådenivå, skrika, slåss, smalben, snäll, stjärna, svart, svänga in, synas, töntvarning, temperament, trafikant, utan lyse, vilodagen, vita gympaskor on 17 november 2014|
14 Comments »
Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.
Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för
Idiot!
och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…
Även cyklar ska ha reflexer.
Allvarligt talat är det inte så farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…
Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…
Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.
Snälla, snälla, använd reflexer!!!
Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.
Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!
Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.
Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, HBTQ, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged AJ!, avbrott, öppet sovrumsfönster, bästefåtölj, bråck på magmunnen, bry sig, diskutera, en bättre söndag, få lindring, få nobben, frusna fötter, galla, gapa, gång, gissningsvis, höger sida, höra, inte planerat, jävla fitta, köra fingrarna i halsen, kliva ur sängen, kräktes, lugna, mage, magmedicin, mamma, mobiltelefoni, moget, Morse, natt, oftare, ohygglig magvärk, orkar inte sitta uppe, ostbågar, Pro Viva Svartvinbär, röka, sjuk, skrika, somna, sova, spänd mage, springa mellan sängen och toa, spy, strumpa, telefonsamtal, tidiga morgontimmar, upprörd, usch, värka, vika ner mig, ynklig on 31 augusti 2014|
6 Comments »
Ett ömkligt inlägg.
Det var inte alls planerat, men jag är sjuk. Jag blev sjuk i natt och jag mår fortfarande inte bra. Först hörde jag ett gäng utanför mitt öppna sovrumsfönster. (Det brukar ofta samlas folk just där och gapa, skrika och röka.) En upprörd kille skrek:
Hon är en jävla fitta. En hora!
Gissningsvis hade han fått nobben av en tjej. Då brukar en del uttrycka sig så där moget. Gänget stod kvar och diskuterade en stund, uppenbarligen försökte nån lugna den upprörde. Det var väl runt klockan ett. Sen somnade jag.
Typ så här gjorde jag en sex, sju gånger under de tidiga morgontimmarna.
Runt halv fyra i morse vaknade jag med en ohygglig magvärk. Jag har haft det några gånger tidigare, bland annat en gång när vi var i Stockholm på Pride. Det gör fruktansvärt ont högt upp i magen, på höger sida. Min vanliga magmedicin, den mot bråcket på magmunnen, hjälper inte alls. Alltså måste det vara nåt annat. Nån gång har jag tänkt att det kanske är gallen. Fast borde det inte komma oftare då?
Hela morgonen sprang jag mellan sängen och toa och kräktes typ en sex, sju gånger. Jag körde fingrarna i halsen för magen var så spänd och jag hittade inget annat sätt att få lindring. Nånstans vid halv nio-tiden somnade jag till ordentligt. Sen har jag sovit av och till med diverse avbrott av telefonsamtal och sms från Fästmön, mamma och vännen FEM. Det är gott att det finns människor som bryr sig. Det finns folk som inte har nån som bryr sig. Och det finns folk som inte bryr sig alls.
Klockan 15 klev jag ur sängen. Jag har druckit ett glas Pro Viva svartvinbär. Magen är lite mindre stinn och värker lite mindre. Jag tror att värken håller på att gå över. Men jag känner också att jag nog inte orkar sitta uppe. Ska leta upp ett par strumpor till mina frusna fötter och sen vika ner mig i bästefåtöljen.
Hoppas att du har en bättre söndag än jag har! Jag känner mig rätt ynklig när det blir så här.
PS Jag ska aldrig mer äta ostbågar… Det var inte gott att spy.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Personligt, tagged asiatisk, avgaser, avtorkat, äta, barn, bänkar, bensinmack, bil, bilar, bord, burk, ChopChop Asien Express, dryck, fack, föräldrar, fortune cookie, fräscht, gapa, ge upp, god mat, gratis, gränbyrondell, hamburgerrestaurang, högt pris, hunger, inte tolerera, jordnöt, jordnötskyckling, kämpa, kinkiga ungar, kock, kokt ris, kolsyrat vatten, kyckling, lagom stark, lyckokaka, mat, matfack, matro, mediummeny, motor, nudlar, papperstallrik, peanut chicken, personal, pizzaställe, promenera, rätter, rök, röka, rött kött, regn, rikliga portioner, rikligt med sås, rinna över, sås, show, skrik, skrika, slå, smaka, smörgåsställe, snabbmatställe, snudd på perfekt, störa, stekt ris, styrka, sur och grinig, tallrikskant, testa, thai chicken curry, thaicurry, tjurig, torrt, totalomdöme, tydlig, Uppsalarestaurang, utomhus, utomhusupplevelse on 11 augusti 2014|
10 Comments »
Ett gott inlägg.
Ganska nyligen öppnade ett antal snabbmatställen i en rondell nära mig. Från att bara ha hyst en hamburgerrestaurang och en bensinmack kan man nu välja mellan ytterligare en hamburgerkedja, ett pizzaställe, ett smörgåsställe och ett asiatiskt ställe. Jag bestämde mig för asiatiskt idag och tog bilen bort till ChopChop Asien Express. (Tyvärr kan man inte promenera bort till gränbyrondellerna där ChopChop har sin Uppsalarestaurang.)
Jag valde en mediummeny för 89 kronor. Då fick jag välja två rätter som serverades i var sin liten burk samt tillbehör såsom kokt ris, stekt ris eller nudlar. Eftersom jag inte äter rött kött beställde jag kyckling, peanut chicken och thai chicken curry. Det var rikligt med sås i rätterna. Papperstallriken jag fick att äta på var lite för grund för att rymma en hel liten burk med kyckling och sås. Som dryck valde jag kolsyrat vatten. Det var gratis. För andra drycker får man betala extra. Till det hela kom en fortune cookie.
Chopchopmat. Det syns inte, men fatet bestod av tre fack – ett för tillbehör (ris eller nudlar) och två för mat med sås. Matfacken var i minsta laget och såsen rann över – nästan över tallrikskanten, till och med.
Hur smakade det då? Jordnötskycklingen var snudd på perfekt. Såsen bestod tydligt av jordnötter och var lagom stark. Thaicurryn var det också lagom styrka på. Till och med lyckokakan smakade gott!
Jag kunde sitta utomhus och äta – ett bord med bänkar var avtorkat och torrt efter dagens regn, resten var blöta. Det som tyvärr störde var bilar som stod med motorn på, människor som stod och rökte och kinkiga ungar. Av det senare passerade fem familjer där minst en unge var sur och grinig, skrek och gapade och slog en eller båda föräldrarna. Ett föräldrapar kämpade länge eftersom ett barn grät av hunger och ett för att det var tjurigt, en annan familj gav upp tidigt eftersom pappan inte tolererade att barnet slog honom. Det var show, med andra ord och inte så värst mycket matro.
Totalomdömet då? Maten var god, priset i högsta laget, men portionerna var rikliga. Utomhusupplevelsen var ingen jättehöjdare med tanke på avgaser, rök och skrik. Men det var fräscht. Personalen var också fräsch och inte en dag över 22 – utom kocken, tror jag…
Toffelomdömet blir högt! Hit åker jag igen!
Vad det stod i lyckokakan..? Tja, så här, och det tar jag som ett gott tecken:
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, Puckon, tagged arbetskamrat, arbetsrum, bagatell, barn, byråkratdrapa, drabba, fel, gapa, göra ont, gråta, hörn. Niagarafall, hörselorgan, kind, kontraster, lägga ner tid och energi, lägga tyngd bakom, löjlig, lur, lyssna, mamma, mantra, mejl, meningsfull, mobiltelefoni, oberörd, otrevlig, pappa, poppa upp, rabiat, skälla ut, sktisak, snäll, tårar, tomten, vara otrevlig, verkligheten, vettig, viktigt för andra on 17 juni 2014|
2 Comments »
Ett amazing inlägg.
Häromdan fick jag besök i mitt lilla hörn av arbetsrummet. Inte vet jag hur det kom sig, men plötsligt fick jag veta saker som gjorde ont i mig. Inte för att de hade drabbat mig utan för att såna saker hade drabbat personen som talade. Det var inget Niagarafall som forsade utmed våra kinder. Men tårarna droppade både hos berättaren och hos mig. Det gick inte att vara oberörd inför det förtroende jag fick.
Som så ofta på arbetet blev vi avbrutna av att telefonen ringde och jag var naturligtvis tvungen att svara. Min arbetskamrat gick. I luren mötte mitt hörselorgan rösten av en rabiat person som skällde ut mig för en skitsak – ett fel som dessutom inte jag hade begått. En ren och skär bagatell som den rabiata la ner tid och energi på att gapa om i min telefonlur. Fem minuter av att vara otrevlig.
Strax därpå poppade det upp ett mejl. En byråkratdrapa som skulle hit och dit för att Mrs Si af Så vill. Just det där sista…
mrs Si af Så vill
är ett mantra som nio av tio här kör med för att lägga tyngd bakom sina bagateller. Tänk om nån enda kunde ägna sig åt att göra nåt vettigt, nåt meningsfullt, nåt som är viktigt för andra. Är det ingen mer än jag som hör hur löjligt det låter när vuxna människor hänvisar till att mrs Si och Så vill? Ungefär som att säga att tomten vill att alla barn ska vara snälla, fast det egentligen är mamma och pappa som vill det.
Som att ge en gråtande arbetskamrat lite tid och lyssna på det svåra som vi kallar Verkligheten.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, Trams, tagged administrationsskorpionen, agenda, anonym, arbetslös, äkta, åsikt, bagare, baka scones, barn, bädd, blåsa, blogg, bloggägare, bra egenskaper, dagsform, dator, decilitermått, dricka, duktig fästmö, e-postadress, envisas, envishet, favoritloppis på landet, få, fågel, fotboja, fri, frukost, fungerande, gallskrika, gammal stel tant, gapa, grundregler, hålla sig till ämnet, homofob, ihärdighet, kommentera, konkret plan, kontaktformulär, lördag, ledighetsregel, leva rövare, livegen, måsten, medicin, morgonsurfa, oförskämda, påfyllning, påhopp, person, publicera, rasistisk, regel, ren svenska, sexuell läggning, skata, skriva, slumra till, sova, sovrum, styra, system, thaimat, tji, total rätt, trevlig, tvärstopp, utseende, vakna, vattenglas, väder, vägra, värre, vuxen on 14 juni 2014|
2 Comments »
Ett lördagsmorgonsinlägg.
Morgonsurf i sovrumsmörkret.
Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.
Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.
Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):
- inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
- man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
- den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
- påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
- slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska
Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.
Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!
Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, TV, tagged alla andra, arbete, arbetsliv, arbetsvecka, äta middag, åstadkomma, överenskommelse, balkong, barn, blå himmel, bok, det skrivna ordet, dröm, ett namn, fantastiska liv, fatta hur det känns, fattas, få betalt, födelsedag, förändra, förklaring, förstå, fel, fingerled, foto, gapa, gäster, göra ont, genomlida, grannar, gullegull, hårt och svårt motstånd, höra av sig, hederlig, helg, husdjur, inget trevligt sällskap, inte bry sig längre, inte höra av sig, iPhone, kapitel, känd, kärlek, kommunikation, kontakt, kram, krönika, kropp, längta, läsa, livet, Livet är en gåva, livet före, luften står stilla, mamma, människor, mässa, möblera om i sina köksskåp, ostbågar, pratmakare, rättskaffens, resor, sanndröm, söka nytt jobb, skata, skitdålig, skratta, skribenter, skrika, skylt, solen skiner, sorl, sovmorgon, sovrum, spy, starköl, svart i sinnet, tacksam, tak över huvudet, tallrik mat, ticka ner, tigare, trött på, trött på mig själv, Trisslott, Twitter, var sitt håll, värk, världens tråkigaste, vill ha nåt, vinna on 08 juni 2014|
2 Comments »
Ett uttråkat inlägg.
Mest trött på mig själv.
Jag har nog, precis som rubriken säger, världens tråkigaste liv just nu. Och det är bara jag själv som kan förändra det, det är jag fullt medveten om. Men hur lätt är det när det innebär kontakt med andra människor? Jag är så trött på människor generellt sett just nu – ingen nämnd, ingen glömd. Trött på folk som bara hör av sig när de vill (ha) nåt, på folk som gapar och skriker, på människor som inte hör av sig trots överenskommelse, trött på pratmakare och på tigare… Men mest av allt är jag trött på mig själv. Det är mig det är fel på, inte ”alla andra”.
Igår kväll kunde jag sitta ett tag på ballen* och läsa och äta min middag. Sen fick några grannar gäster och jag klarade inte av deras sorl. Gick in och såg med ett öga på Mr Selfridge, ett på Twitter. Jaa, jag är rätt trött på Mr Selfridge och Twitter också, just nu. Mr Selfridge är så jäkla rättskaffens och hederlig att jag nästan spyr. Och på Twitter visar folk upp sina fantastiska liv, barn, husdjur, resor de företar sig, böcker de skriver… Kram, kram och gullegull. När jag skickar upp nån bild till Twitter är det på en bok nån annan har skrivit, en starköl, en skål ostbågar eller en tallrik mat. Hur spännande är inte det..? (<== ironi).
En skylt från ett annat och trevligt arbetsliv där man fick vara som man ville, bara man gjorde sitt jobb.
I morse vaknade jag att grannarna bredvid möblerade om i sina köksskåp. Det var i alla fall vad det lät som. Utanför sovrumsfönstret skrattade en skata mycket irriterande. Inne i sovrummet stod luften stilla. Det gick inte att ligga kvar. Jag var uppe vid sjutiden. Sista sovmorgonen på ett tag, för i morgon startar en full arbetsvecka som jag ska genomlida. Det är svårt att göra ett bra jobb när man inte bryr sig längre.
Dagarna tickar ner och tanken var att jag skulle ägna helgen åt att söka nytt jobb. Men motståndet är hårt och svårt. Jag har kommit till en skiljeväg även i detta sammanhang. Varför söka jobb som har med kommunikation att göra när jag har så svårt för människor..? OK, det skrivna ordet, fine. Men inte får man bara jobba med sånt? Samtidigt läser jag till exempel så många krönikor som är skitdåliga – och ändå får skribenterna bra betalt för dem! Kanske för att de ”har ett namn”, det vill säga är kända. Jag är ju bara jag.
Anna skrapade fram en storvinst – i drömmen.
Att jag har världens tråkigaste liv insåg jag när jag vaknade från en dröm. Jag drömde att min älskling hade vunnit 100 000 på en Trisslott och kunde unna sig en ny iPhone. Tror inte att det var en sanndröm, dessvärre. Vi går för övrigt omkring på var sitt håll och längtar. Jämt och samt. I alla fall gör jag det. Men just nu är jag inget trevligt sällskap. Dessutom måste jag idag verkligen ägna några timmar åt att söka jobb. Annars är Annas sällskap det enda jag står ut med just nu. För hon förstår mig, hon fattar hur det känns utan att jag behöver veckla in mig i några förklaringar.
Hela kroppen, känns det som, är en enda stor värk även idag. Till och med en fingerled envisas med att värka, trots att jag trodde att det skulle gå över på nån dag. Himlen är blå, solen skiner, livet är en gåva… Varför är jag så svart i sinnet? Så trött på människor? Så envist mässande att jag har världens tråkigaste liv? OK, det är en massa ”saker” som fattas i mitt liv, men jag har jobb tre veckor till och jag har tills vidare tak över huvudet. Det finns kärlek i mitt liv och jag har en mamma som fyller 79 år nästa månad. Det är jag tacksam för.
Men jag vill åstadkomma nåt som bara är jag också. Åtta kapitel på min bok är skrivna. Jag orkar inte skriva mer just nu. Det gör för ont. För det handlar om livet före världens tråkigaste liv…
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Musik, Personligt, Puckon, tagged banka i väggen, biverkning, bo hemma, CCS Fotcream, elak, elakhet, en före detta boende, entonig, estimera, extremt ljudkänslig, flytta hemifrån, frukost, gapa, göra ont, googla, grillare, helgfrukost, hot béarnaisesås, hus i skogen, ilsken, kyckling, långt, ledig dag, mamma, morgontoalett, mulet, njuta, pappa, potatisklyftor, rök, röra sig, regn, ringa 1177, sakna, skönt, skryta, sluta, smälla i en ytterdörr, sol, somna om, sovmorgon, spruta, stickställe, svart på vitt, tandborstning, tänkvärt, träningsvärk, tvätta mig, tyst, tystnad, vakna, vana, väcka mig, väder, vänsterarm, vräkningslista, vrålhungrig on 31 maj 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om gapande, tystnad och en och annan elakhet.
Gapandet slutade efter bank i väggen.
Äntligen blev det sovmorgon idag! Jag vet inte varför – kanske är det vanan? – men mina två nyligen passerade lediga dagar vaknade jag envist före eller strax efter klockan sex. I morse vaknade jag 8.38… Fast i och för sig hade Gapmänniskan väckt mig nånstans vid sjutiden. Då blev jag så ilsk att jag bankade i väggen. Gapet slutade – och jag somnade om!
Jag skröt ju igår om att sprutan inte gjorde ont att få. Nej, det är visserligen sant, men på kvällen fick jag ont som tusan på stället där den togs. Idag är det inte mycket bättre. Det känns som om jag har träningsvärk. Vänsterarmen vill inte riktigt röra sig som jag tycker att den ska. Naturligtvis har jag googlat – vem ringer 1177, liksom?! – och fått fram att en vanlig biverkning av just denna spruta är att man kan få ont på själva stickstället. Så då är det väl det jag har. Punkt.
Vädret är inget vidare alls. Det är mulet och regnar av och till. Men jag ser att solen försöker tränga fram. Den lyckas emellertid inte.
Mina väskor är packade för avfärd till Himlen. Jag har nyligen ätit en sen frukost och tandborstningen är klar. Bara resten av morgon(!)toaletten återstår, typ att tvätta mig. Jag var verkligen vrålhungrig, så jag dukade upp en riktig helgfrukost förut. Nu står jag mig nog till kvällen. Fästmön ska göra nånting med kyckling, potatisklyftor och hot béarnaisesås. Det var ett tag sen, faktiskt!
Helgfrukost av den rejäla sorten.
Det ska bli skönt att komma härifrån ett tag. För tillfället är jag extremt ljudkänslig och här i huset är inte precis tyst. Det låter faktiskt som om en av de före detta boende har återvänt – det är nån som har ägnat större delen av förmiddagen åt att smälla i en ytterdörr… Så nej. Jag saknar verkligen inte dessa människor, även om jag inte estimerar Grillarnas rök och entoniga musik. Det är väl mig det är fel på, som vanligt. Jag har ju svart på vitt att en och annan tycker att jag ska flytta till ett hus i skogen. Och jaaa, det skulle jag jättegärna göra – om jag hade möjlighet till det. Tills vidare njuter jag i alla fall av det faktum att jag flyttade hemifrån när jag nyss hade fyllt 18. En del närmar sig 30 och bor fortfarande hos mamma och pappa. *smackar med tungan i gommen och skakar på huvudet*
Nej, dags att sätta fart innan jag blir alltför elak. Man kan ju aldrig veta om nån springer omkring med en vräkningslista med mitt namn på.
Har du inget bättre för dig tycker jag att du ska läsa mitt inlägg om CCS Fotcream som jag skrev i morse. Det är långt, men tänkvärt, tycker jag själv.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 