Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘timid’

Ett inlägg om bra tips kring trista företeelser.


 

Selfie 27 september 2015

Gör som jag, sänk ögonbrynen och skaffa dig lite självinsikt. Eller annan fixering.

Näthat och troll i sociala medier är väl knappast nån förskonad från. Till och med den mest snälla och timida person jag vet har blivit drabbad. Därför blev jag lite…misstänksam när jag blev kontaktad angående näthat. Men ganska snart insåg jag att det var ett språkligt missförstånd och sen tog en intressant dialog vid. Jag blev lite intervjuad och ska bli citerad i en uppsats kring näthat.

Ja jag ser ända hit att somliga höjer ett – inte båda – ögonbryn. Men om somliga hade varit med i samtalet skulle de nog mitt i mina ostrukturerade svar ändå se att jag har en viss självinsikt. Samtidigt vidhåller jag att det är skillnad på att uttrycka en åsikt – yttrandefrihet – och att år ut och år in förfölja och förtala nån i sociala medier. Det senare är i mina ögon en sjuklig fixering. Det är bara synd att alla inte har förmågan att uppfatta det. Sen är det förstås märkligast av allt att de som inte hatar ser mina reaktioner. Varför fortsätta då?

Twitter logga

När jag började jobba fick jag mindre tid över att hänga på sociala medier. Därför bestämde jag mig för att avfölja ett gäng på Twitter eftersom jag inte hinner med att läsa ikapp. Dels avföljde jag människor som jag inte har så mycket gemensamt med, dels avföljde jag såna som inte twittrar så ofta eller som mest retweetar andras tweets. Det handlar inte om att det är nåt fel på dessa människor, bara att just jag inte har så mycket utbyte av dem. Det blev väl typ en 50 pers jag avföljde och av dessa har kanske 20 avföljt mig tillbaka. Fair enough. Mitt Twitter är aningen mer hanterbart nu.

Twitter logga

Häromdan läste jag i Metro om tecken på Twittertroll. Ja, näthatare och troll finns ju överallt på nätet, även på Twitter (vilket jag mycket väl vet). Där finns också spamrobotar och falska konton. Och så finns det såna som tror att de kan gömma sig bakom konton de sköter åt andra. Suck… Hugo Ewald på Metro gav en del bra tips som jag återger i sin korthet här. Vill du läsa mer kan du ju bara klicka på länken ovan.

  • Löskokt ägg

    En profilbild som ett ägg kan betyda att nån inte vill visa sitt rätta jag.

    Profilbilden
    Ja, ägg, som är standardprofilbilden på Twitter, följer jag inte om jag inte känner personen i fråga. Internettroll kallas ofta lite skämtsamt för just ägg. Att inte bemöda sig om att ladda upp en bild på sig själv i profilpresentationen kan vara ett tecken på att användaren inte är seriös. Det behöver inte vara så, men det kan vara det. Sen finns det konton som använder falska bilder. Genom att testa via Google eller Tineye kan du se om bilden är stulen.

  • Hur är relationen mellan antalet ”följare” och ”följer” på kontot?
    Spammare följer ofta väldigt många, men har få följare. De twittrar också väldigt mycket. Sen finns det ett gäng som använder Twitter mest eller bara för att läsa vad andra skriver utan att de skriver nåt/så mycket själva.
  • Vilken sorts konversationer har kontot?
    Typiskt för spammare är att de är tjatiga och upprepar sina tweets. Typiskt för nättroll är att de skriver väldigt få egna tweets. I stället ägnar de sig åt att kommentera det andra skriver. Ofta är kommentarerna arga, provocerande, rasistiska, sexistiska eller hotfulla.
  • Tjänster som granskar Twitterkonton
    Det finns tjänster som granskar Twitterkonton, till exempel Fakers app och Twitter audit. Resultatet är inte perfekt, men ger ändå en fingervisning. Jag testade mitt eget konto via Twitter audit och fick veta att jag i skrivande stund har 94 procent i audit score. Detta innebär att jag har 407 äkta följare och 28 falska…

Avslutningsvis ett positivt tips! Vill du läsa engagerande texter och spännande åsikter på nätet rekommenderar jag varmt DN åsikt! Där finns många välskrivna texter i varierande och aktuella ämnen, skrivna av läsarna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.


 

Jag är arg

Ganska arg Toffla.

Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt

idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers

med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…

Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.

eevuul

Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…

Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.

I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?

Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en nästan mobbad pojke.


 

Barnhand håller vuxenhandNej, det här är inget rasistiskt inlägg. Jag använder inte n-ordet annat än när jag återger vad andra har sagt – i den här… glimten av en man.  En bild av Tommy. Den duktige, vänlige, ödmjuke, timide Tommy som jag träffar då och då. Senast idag.

Vi pratar om resultatet av EU-valet. Jag uttrycker försiktigt min rädsla, men Tommy… Tommy är livrädd. Uppvuxen i en stad i Sveriges norra delar. Som icke-svensk ensam i såväl staden som skolan som klassen.

– Det finns tillfällen när jag tycker att det är OK att ta till nävarna, säger Tommy. Det är när jag blir attackerad. Aldrig annars. Jag har aldrig startat ett bråk.

Han berättar om åren i grundskolan. Hur han stod med ryggen mot ett träd. Först då kunde han vara säker på att ingen skulle hoppa på honom bakifrån.

– Som kille angrips man fysiskt, inte så mycket med ord, säger han. Fast jag blev ofta kallad för neger. Jag hade ju ett namn som inte var svenskt.

Men han har aldrig varit mobbad. Det är i alla fall vad han säger. Jag lyssnar på den vuxne mannen, ser de knutna nävarna som han själv inte märker att han knyter. Han blir en liten pojke framför mig. En arg liten pojke, som vägrar bli nedtryckt bara för att han kan ett annat språk än de andra barnen och har ett annorlunda namn. Särskilt brun är han inte, det har han aldrig varit. Han är inte heller svart eller beige. Han är av arabiskt ursprung, vilket bland vissa är ännu värre. Fast där uppe i norr var han neger. Det var samlingsordet för såna som Tommy och hans familj – de enda icke-svenskarna där under 1970-talet.

Tommy är en av de artigaste och vänligaste män jag har mött. Han tackar alltid när han får hjälp. Han har ofta önskemål som är genomtänkta, behöver bara hjälp att kommunicera sina budskap i rätt förpackning. På intet sätt en mes, inte heller boxartypen. En vanlig, medelålders man som nästan gråter när han berättar om hur de gillrade fällor och slog honom under skoltiden. Han ser inte sina tårar heller, lika lite som han ser sina knutna nävar.

Mobbad har han aldrig blivit, negern från norr. Men han låter ingen komma in bakom hans rygg. Efter EU-valet är han än mer vaksam. Hans rädsla är fysisk. Den smittar. Vart är vi på väg..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej jag har hittills aldrig blivit arg där jag jobbar idag. Och det är väl tur för alla inblandade. Men tro inte att jag för den skull blivit nån sorts moder Teresa. Närå, privat kan jag tända till fortfarande. Vi var på ICA Heidan och handlade när vi hade slutat jobba. Det enda som stör oss där brukar vara människor som luktar illa (typ rök) eller som skriker åt sina barn eller så. Det brukar med andra ord vara trevliga stunder. Ofta skrattar vi åt sånt vi hittar i fyndlådan – WT-varning!  Idag såg jag ingen fyndlåda, men Fästmön hittade denna mobilväska och undrade vem vill ha, liksom? Gå omkring med en tamponglogga…

Sniggt med en mobilväska med en tampong-logga på? Not! Men notera att faktiskt står ”Detta är ingen leksak. Ej lämplig för barn under tre år.”


I kassan fick jag inte köpa bara TV-tidningen
utan var tvungen att köpa den kvällsblaska som ger ut den också. Jädra nitisk kassörska! Jag minns inte sist jag blev tvingad att köpa blaskan till. Så då blev jag arg. Jag blev så arg att jag väste nåt i stil med

Jaha, då går vi aldrig mer hit och handlar den TV-tidningen!

Som om tjejen i kassan skulle bry sig om det! Anna skämdes. Det var nästan så att jag tog blaskan mellan tummen och pekfingret efter att jag hade betalat den och slängde den i en papperskorg intill kassan. Men så kom jag på det där om att jag behöver träna på att behärska mig så att h*n med kalla fiskögonen rent av skulle kunna vara stolt över mig. Bara muttrade lite allmänt surt.

På apoteket hämtade jag ut medicin (nej, inget lugnande eller psykofarmaka, jag äter corpofarmaka, eller vad det heter när det är för kroppsliga åkommor). Tidigare idag blev jag tipsad av en kär vän om att jag verkligen INTE borde strunta i min onda fot, så jag shoppade loss och inhandlade även hälinlägg för en dyr penning. Får se om det funkar. Värt att testa är det i alla fall. Eftersom jag fick lön idag känner jag mig ju som miljonär, så pengar är inget problem. Inte idag…

För onda hälar. 


Hemma i New Village möttes vi
av ett ihållande borrljud och nu blev till och med den tämligen timida Anna lite arg. Man undrar, som sagt, om somliga bygger ett hus i sin lägenhet med tanke på att de har renoverat den sen i november förra året eller nåt.

Vi gnagde på varsin kycklinghalva. Annas var utrustad med ett funktionshinder – ingen vinge. Min halva var normal. Tvättmaskinen har tvättat tjockis-svart och vi har druckit kaffe, till det åt jag två (2) chokladbitar (så att jag ska bli ÄNNU tyngre, så att jag får ÄNNU mer ont i fötterna). Men inte heller det fick mig att skratta.

I kväll är det första delen av sommarens hela två (2) avsnitt av Morden i Midsomer. Jag tycker att det är jättetrist med enbart två avsnitt – Morden i Midsomer ÄR så mycket sommar för mig, även om klassen på serien har sjunkit en hel del genom åren. En sorts program som däremot ökar är alla jävla allsångsprogram. VA?! Kan inte folk sjunga för sig själva, hemma i duschen eller nåt? Måste skiten visas på TV?! Det är Måns på Skansen fast på SvT (kolla vilka kritvita tänder han har i sidhuvudet jämfört med bilden längre ner på hemsidan…) och Lotta på Liseberg på TV4. Och sen såg jag nåt norskt allsångsprogram som börjar på torsdag i TV7. Maj gadd!..

Men sen fick jag skratta lite, för i kväll, efter Morden i Midsomer, kommer ett program som skulle kunna vara signerat Yours truly. Det är ett brittiskt program som heter Extra gnälligt. I fyra halvtimmeslånga delar gnäller ett gäng medelålders kvinnor om olika saker. I kväll är det om datorer. Om det hade handlat om tvånget att köpa kvällstidningar för att få den eftertraktade TV-bilagan hade jag kunnat vara med. Gratis. Och så skrattade jag lite åt programmet, mig själv och mina roliga strumpor med hundar på.

Roliga strumpor.

Read Full Post »

Plötsligt blev det 30 grader varmt. Det är såna dagar den här familjen gör sina värsta shoppingrundor när det storhandlas mat och åks till IKEA och köps blytunga möbler. Men Tofflan är ganska timid och snäll idag och gör som alla önskar.

Fästmöns och min storhandlingstur gick till lilla ICA Solen. Där går det fakitiskt väldigt bra att storhandla – förutom vissa störningsmoment i form av andra kunder och andra kunders barn som framför smärre varuvagnar. Snälla föräldrar, kan ni inte vara pedagogiska andra dagar än de dagar vi ska storhandla???

ICA Solen har annars ett bra och ganska brett sortiment för att vara en lite mindre affär. Där finns till exempel just de flingor Frida vill ha till frukost och just de bågar, chilibågar, som Tofflan vill ha goffa på fredagskvällen när hon glor på Tyst vittne. Personalen är väldigt trevlig, nåt som är av stor betydelse för min del om jag ska handla på ett ställe eller inte. En sån där lite mindre affär kan leva gott på sitt rykte och sin service. Nu senast i somras införde de möjligheten att ladda busskort i kassan, en suverän service eftersom många här ute i Förorten pendlar in till stan för att jobba.

+
Båda finns på ICA Solen!!!

                                                                                                                                                             Sen var det då detta med IKEA. IKEA är väl aldrig roligt att åka till – om inte nån slänger pengar efter en och säger att man får köpa vad man vill för hur mycket plus att det kommer hem nån som monterar skiten grejorna du köper?! Eller??? Anna lovade Linn att få köpa den efterlängtade och behövda byrån – lite snyggare och mer funktionell än den strykbräda tjejen har använt ett tag… Och jag själv lovade i ett svagt ögonblick att åka till stället i fråga med Linn och inhandla möbeln.

Byrån låg i ett platt paket. BRA! Det gick nämligen in i baksätet utan att vi behövde fälla det. Sen att byråhelv***t vägde 30 kilo var ju… mindre kul. Men vi fick in paketet i bilen på nolltid och hann stanna till hemma hos mig för att hämta några prylar innan vi åkte ut till Himlen.

Min belöning blev en glass. En Päronsplitt. Den var god att äta, men jag hade gärna lagt den på min panna… Det är i skrivande stund 32,8 grader utanför köksfönstret och 27,2 grader i köket där jag sitter och skriver.

Sen gav Linn mig ledigt för resten av dan och satte sig på golvet i sitt rum och började packa upp paketet. Man kan inte direkt säga att hon såg lika glad ut som gubben på beskrivningen…


Gubben på beskrivningen ser jätteglad ut alt. har blivit knivad från öra till öra. Linn ser inte lika glad ut.

                                                                                                                                                                      Vi hörde några suckar och fula ord innan Anna reste sig och gick in för att hjälpa sin dotter. Vi andra i familjen håller oss undan – Johan har till och med åkt till sin pappa över dan! Nu hörs inte bara suckar och fula ord från en mun där inne utan två. Det mest förekommande ordet är det som börjar på fi och slutar på ta. Jag behöver väl inte skriva ut det för att du ska förstå…

Möbelmontörerna kom nyss ut för en glasspaus. Jag tror bestämt att sockerkicken gjorde dem flamsiga och jag undrar hur den där byrån ser ut när den är färdig. Jag hörde nämligen nyss:

MEH! Så här små kan ju inte lådorna vara!

och

Den här skruvmejseln är för jä***a liten, jag orkar inte skruva!..

och

– Kollade du verkligen så att alla delar var med?
– Neej…

och

Bygg inga trasiga lådor nu!

och

Oj, oj, oj…

och

F*n, jag har gjort FEEEL! Tofflan, jag har gjort FEL!

(Dra inte in mig! Jag går ut och mekar med bilen eller nåt!)

Ja, ja… Jag gissar att det kanske kommer nån bild på byrån när den är klar. Men man kan aldrig så noga veta… Jag går och tar mig en glass till, denna gång en GB Sandwich (jaa, ICA Solen har extrapris på GB-Klassiker!), så jag inte svälter ihjäl!..

Read Full Post »